Dixikon

Vad ens bloggroll ska innehålla för länkar är, åtminstone för mig, en ständig fråga. Andra, ser jag då och då, har bloggroll-listor som inte har städats på länge – det ser man bland annat av att länkar som uppges inte längre leder någonstans.

Min egen bloggroll är en blandning av bloggar som ligger rimligt nära mina egna åsikter och som jag därför vill leda andra till, av sådana som jag tycker är intressanta att följa utan att jag för den skull alltid delar skribentens åsikter och så bloggar som jag av familje- eller vänskapsskäl gärna vill följa. I den senare kategorin skulle jag dock aldrig placera någon blogg, som innehållsligt eller stilistiskt vore undermålig.

De bloggar som finns i min bloggroll besöker jag själv och läser praktiskt taget varje dag. Det gör att jag måste försöka hålla nere antalet på en hanterbar nivå. När jag har hittat någon ny blogg, som jag vill länka till, tvingas jag därför också att fundera över om någon av dem som jag dittills har haft länk till borde utgå. När jag nyligen införlivade några nya länkar i min bloggroll, plockade jag alltså bort några, inte för att jag ogillade dem utan för att de uppdateras alltför sällan.

Med det kriteriet ligger ytterligare bloggar illa till: Skärper sig inte innehavarna och börjar skriva mer, åker de nog ur min bloggroll. Att jag ibland har långvarigt tålamod beror på att jag hoppas att skribenterna i fråga ska börja skriva mera. För jag vill ju gärna läsa dem!

Via Knut Lindelöfs bloggroll – jag hittade nyligen hans blogg och införlivade den i min egen länklista – hittade jag också Dixikon, som jag nu länkar till utan att dess hemsida som helhet är någon blogg. Men om man studerar högerspalten på den här sidan, hittar man ett antal skribenter som skriver essäartade bloggtexter för Dixikon, texter om böcker och läsning, utländsk kultur och debatt.

Bland skribenterna finns så intressanta namn som Sven-Eric Liedman, Merete Mazarella och Margareta Zetterström. Dem vill jag gärna läsa. Problemet med de här dixikonskribenterna är, att de inte uppfyller mina krav på att återkomma tillräckligt ofta. Det kompenserar jag genom att växla mellan deras ”bloggar” – men jag medger att det förargar mig när en skribent jag gärna vill läsa något nytt av ligger kvar med en text som jag för egen del läste redan för länge sen.

Tiden får utvisa om jag orkar läsa dem på det här relativt krångliga sättet.