Det ska fan vara skyddsängel!

Ur den aldrig sinande strömmen av skrönor, som Arto Paasilinna älskar att berätta, finns nu på svenska också ”Uppdrag: Skyddsängel” (översättning Camilla Frostell, Brombergs, 2008).

Det finns en hel del maner i Paasilinnas berättande, och ibland tröttnar jag på honom, särskilt när utvikningarna är många och omotiverade. Den här boken håller dock hygglig kvalitet, och jag har haft roligt under läsningen.

Greppet att förutsätta att det finns en osynlig hinsides värld har Paasilinna använt tidigare. Sålunda har vi tidigare mött den jättelika träkyrkan i Kerimäki, i vilken himlens änglar numera är inhysta. Dit kommer också den nyligen avlidne Sulo Auvinen för att av ängeln Gabriel, förr undersergeant Määttä, med ett skott i pannan dödad under kriget mot ryssarna, få uppdrag som skyddsängel och nödvändig utbildning i detta värv.

Sulo Auvinen utses till kyddsängel över Aaro Korhonen, en man tillräckligt stadd vid kassa för att lite på impuls köpa sig ett café som han, med förra ägarens privata bibliotek som stomme, vill förvandla till ett slags anikvariat med servering.Till sin hjälp tar han en tidigare anställd, unga Viivi Ruokonen, och så går det som det ofta går: tycke uppstår.

Vår sedesamme skyddsängel vill emellertid förse sin skyddsling med en mer passande (och mer troende) partner och bringar med hjälp av tankepåverkan den enligt hans mening mer passande fröken Ritva Nuutinen till antikvariatskaféet. Rivalitet uppstår mellan de båda damerna.

Det visar sig att skyddsängeln Sulo Auvinen har en rent märkvärdig förmåga att ständigt gå för långt i sina välmenta ingripanden, och alla de som på något sätt kommer in i skeendet runt huvudpersonerna – också dessa själva – råkar ut för den ena olyckan värre än den andra: De grälande kvinnorna i antikvariatet får Aaro Korhonen att backa ut på gatan, där han blir påkörd av en ung kvinna på vespa – båda hamnar på sjukhus.

När Sulo Auvinen har fått sig en tillrättavisning av ängeln Gabriel, försöker han driva bort Ritva Nuutinen från Aaros lägenhet ovanpå antikvariatet (Aaro själv är alltså på sjukhus) med hjälp av den unge ligisten Jani Vottonen, men Ritva visar sig vara starkare än han hade anat. Som hämnd tänder Jani eld på vindsvåningen i huset – och brinner själv upp.

Så där håller det på. Tillsammans med kompisen och likbilsföraren Oskari Mättö råkar Aaro Korhonen ut för den ena olyckan efter den andra (förstås genom skyddsängelns välmenta ingripanden). En liktransport till Tyskland slutar till exempel momentant med att färjan de båda kumpanerna åker på med hjälp av, ja gissa vem, går på grund i Estland.

Vid det laget deltar dessutom djävulen, förre mördaren Rauno Launonen i intrigerna som drabbar Aaro Korhonen & co. I bästa bibelstil frestar djävul Launonen dessutom Sulo Auvinen, som på grund av alla misslyckandena ser sina aktier i himlen sjunka, med att byta sida.

Sedan han i en ganska blodig drabbning bringat djävulen på fall, går det emellertid Aaro Korhonen väl: Ungefär som det går till här på jorden, sparkas han snett uppåt i den himmelska hierarkin.

Och så slutar det med happy end. Aaro Korhonen får unga fröken Viivi Ruokonen, medan Ritva Nuutinen och Oskari Mättö med visst änglabistånd finner varann.

Låter allt det här osannolikt? Nja, det är ju inte värre än många av berättelserna i Bibeln i alla fall.