Peps Persson, en politisk rotrockare

3 augusti 2008 19:27 | Musik, Politik | 11 kommentarer

Jag har lyssnat på Peps Persson ända sedan han började ge ut skivor i slutet av 1960-talet. Han är en av de allra bästa vi har i Sverige i genrer som reggae, blues och rotrock, svängig musik som har sina rötter i den skånska myllan. Jag gillar hans sång på skånska, och jag tycker att han är en fantastisk musikant på gitarr och munspel. Men egentligen behärskar han mängder av instrument. Lyssna till exempel på hans ”Rotrock” (1980), reggae med rockstuk, och på ”Håll ut” (1984); i båda fallen trakterar han själv samtliga instrument.

Den här bredden (och naturligtvis hans personliga musikalitet) har säkert bidragit till att han har lyckats sätta ihop kompgrupper eller egentligen medmusikanter på ett sätt som gör att resultatet blir så rytmiskt, fylligt och medryckande. Oftast har han spelat ihop med Peps Blodsband, men observera att det har funnits sex olika versioner av det här bandet. Längst har väl Bosse Skoglund, trummor och percussion, hängt med, men tidigare förknippade man också Blodsbandet med Brynn Settels, klaviatur, och till exempel Willie (Virimuje) Mbuende, bas. (Mbuende la jag dessutom märke till av ett alldeles speciellt skäl: Hans dotter Erika var under tiden på lekis och under de tidiga skolåren bästis med vår dotter Kerstin.)

Men genom åren är det väldigt många andra skickliga musiker som har spelat ihop med Peps. En del utländska naturligtvis men också en rad svenska: Fjellis Fjellström, gitarr, Nicke Ström, bas, Per Cussion, trummor, Lasse Wallander, altsax, Slim Notini, piano, med flera.

Jag håller mig nu till de musiker som finns med på dubbel-CDn ”Oh Boy! Det bästa med Peps Persson” (Sonet 987 742-9, 2006, distribution Universal).

Jag har väl de flesta av låtarna på den på originalskivorna, men det var roligt att lyssna igenom de här 34 låtarna – urvalet täcker verkligen en stor del av det bästa Peps har gjort.

De som gillar reggae får sitt: Bob Marleys ”Styr den opp” (1975) och ”För livet” (1992). Mer i reggaerytm finns nedan i den politiska och samhällskritiska avdelningen.

Och de som gillar blues får också mycket hörvärt: John Lee Hookers ”Dimples”, här med Slim’s Bluesband (1968), Elmore James’ med fleras ”Skaka kassaskrinet” (1992) samt hans ”Himlen gråter” (1974), vidare ”Min trollmoj funkar” (1997), det vill säga ”Get My Mojo Working”.

Men CDn dundrar förstås i gång där nere i Skåneland, med ”Sicket elände” (1999). Annat i den vägen är Edvard Perssons slagnummer ”Jag har bott vid en landsväg” som blues (1982) och ”Liden vid kanin” (1982), som Lasse Dahlquist skrev åt samme store skåning.

En av låtarna i den här samlingen, ”Auktionsvisa”, fanns ursprungligen med på LPn ”Fyra tunnlann bedor om dan”, som 1977 gavs ut av det kinakommunistiska SKP, Sveriges kommunistiska parti på skivmärket Oktober.

Jag förstår varför SKParna ville ha Peps på sitt bolag: Hans skånska rotrock sågs säkert som ett uttryck för den folkets kultur, som SKP omhuldade. (Jag kan också tänka mig att Peps’ förankring i reggaekulturen, med allt vad den ofta innebär, innebar problem för samarbetet; i just det stycket har jag viss sympati med SKParna.) Men dessutom hade ju Peps politiska hållningar, som var mycket representativa för det sena 1960-talet och för 1970-talet. Han stod till vänster.

Kanske har hans publik på grund av hans skånska inte alltid förstått hans budskap, men väldigt många av Peps’ låtar är faktiskt politiska och/eller samhällskritiska. Dessutom får de en fantastisk slagkraft genom att ofta framföras till gungande reggaemusik, ibland till bluesrock.

Här några exempel: ”Ge opp! ”(1974), ”Hög standard” (1975), ”Tuff tid” (1992), ”För livet” (1992) – och så inte minst den här:

Falsk matematik

Text och musik: Peps Persson, 1974

Ett o ett e två
två o två e fyra,
lönerna dom e låga
men varorna e dyra.

Ska de’ va så svårt att fatta
att det e falsk matematik,
som gör den fattige så fattig
o den rike så förbannat rik.

Två o två är fyra
fyra o fyre e åtta
En del har femton badrum
o jag har en sprucken potta.

Ska de’ va…

Tre o tre e sex
sex o sex e tolv
Fru Wallenberg putsar naglarna
o fru Svensson skurar golv.

Ska de’ va…

Noll o noll e noll
o noll-noll noll-noll-noll
var du än släpper slantarna
så rullar dom åt samma håll.

Ska de’ va…