Peps Persson, en politisk rotrockare

3 augusti 2008 19:27 | Musik, Politik | 11 kommentarer

Jag har lyssnat på Peps Persson ända sedan han började ge ut skivor i slutet av 1960-talet. Han är en av de allra bästa vi har i Sverige i genrer som reggae, blues och rotrock, svängig musik som har sina rötter i den skånska myllan. Jag gillar hans sång på skånska, och jag tycker att han är en fantastisk musikant på gitarr och munspel. Men egentligen behärskar han mängder av instrument. Lyssna till exempel på hans ”Rotrock” (1980), reggae med rockstuk, och på ”Håll ut” (1984); i båda fallen trakterar han själv samtliga instrument.

Den här bredden (och naturligtvis hans personliga musikalitet) har säkert bidragit till att han har lyckats sätta ihop kompgrupper eller egentligen medmusikanter på ett sätt som gör att resultatet blir så rytmiskt, fylligt och medryckande. Oftast har han spelat ihop med Peps Blodsband, men observera att det har funnits sex olika versioner av det här bandet. Längst har väl Bosse Skoglund, trummor och percussion, hängt med, men tidigare förknippade man också Blodsbandet med Brynn Settels, klaviatur, och till exempel Willie (Virimuje) Mbuende, bas. (Mbuende la jag dessutom märke till av ett alldeles speciellt skäl: Hans dotter Erika var under tiden på lekis och under de tidiga skolåren bästis med vår dotter Kerstin.)

Men genom åren är det väldigt många andra skickliga musiker som har spelat ihop med Peps. En del utländska naturligtvis men också en rad svenska: Fjellis Fjellström, gitarr, Nicke Ström, bas, Per Cussion, trummor, Lasse Wallander, altsax, Slim Notini, piano, med flera.

Jag håller mig nu till de musiker som finns med på dubbel-CDn ”Oh Boy! Det bästa med Peps Persson” (Sonet 987 742-9, 2006, distribution Universal).

Jag har väl de flesta av låtarna på den på originalskivorna, men det var roligt att lyssna igenom de här 34 låtarna – urvalet täcker verkligen en stor del av det bästa Peps har gjort.

De som gillar reggae får sitt: Bob MarleysStyr den opp” (1975) och ”För livet” (1992). Mer i reggaerytm finns nedan i den politiska och samhällskritiska avdelningen.

Och de som gillar blues får också mycket hörvärt: John Lee HookersDimples”, här med Slim’s Bluesband (1968), Elmore James’ med fleras ”Skaka kassaskrinet” (1992) samt hans ”Himlen gråter” (1974), vidare ”Min trollmoj funkar” (1997), det vill säga ”Get My Mojo Working”.

Men CDn dundrar förstås i gång där nere i Skåneland, med ”Sicket elände” (1999). Annat i den vägen är Edvard Perssons slagnummer ”Jag har bott vid en landsväg” som blues (1982) och ”Liden vid kanin” (1982), som Lasse Dahlquist skrev åt samme store skåning.

En av låtarna i den här samlingen, ”Auktionsvisa”, fanns ursprungligen med på LPn ”Fyra tunnlann bedor om dan”, som 1977 gavs ut av det kinakommunistiska SKP, Sveriges kommunistiska parti på skivmärket Oktober.

Jag förstår varför SKParna ville ha Peps på sitt bolag: Hans skånska rotrock sågs säkert som ett uttryck för den folkets kultur, som SKP omhuldade. (Jag kan också tänka mig att Peps’ förankring i reggaekulturen, med allt vad den ofta innebär, innebar problem för samarbetet; i just det stycket har jag viss sympati med SKParna.) Men dessutom hade ju Peps politiska hållningar, som var mycket representativa för det sena 1960-talet och för 1970-talet. Han stod till vänster.

Kanske har hans publik på grund av hans skånska inte alltid förstått hans budskap, men väldigt många av Peps’ låtar är faktiskt politiska och/eller samhällskritiska. Dessutom får de en fantastisk slagkraft genom att ofta framföras till gungande reggaemusik, ibland till bluesrock.

Här några exempel: ”Ge opp! ”(1974), ”Hög standard” (1975), ”Tuff tid” (1992), ”För livet” (1992) – och så inte minst den här:

Falsk matematik

Text och musik: Peps Persson, 1974

Ett o ett e två
två o två e fyra,
lönerna dom e låga
men varorna e dyra.

Ska de’ va så svårt att fatta
att det e falsk matematik,
som gör den fattige så fattig
o den rike så förbannat rik.

Två o två är fyra
fyra o fyre e åtta
En del har femton badrum
o jag har en sprucken potta.

Ska de’ va…

Tre o tre e sex
sex o sex e tolv
Fru Wallenberg putsar naglarna
o fru Svensson skurar golv.

Ska de’ va…

Noll o noll e noll
o noll-noll noll-noll-noll
var du än släpper slantarna
så rullar dom åt samma håll.

Ska de’ va…

11 kommentarer

  1. Roligt att också ni uppåt landet gillar Peps!

    Han är en fantastisk artist och textmakare – en politisk poet väl i klass med Afzelius och Wiehe. Och så är han, som du skriver, mångsidig: i ena låten framförs stenhård samhällskritik, i nästa hyllas de jordnära men oerhört vackra företeelserna och tingen.

    Jag skulle vilja tipsa om hans senaste skiva, ”Alldeles lagom” (2005)*. Den kanske inte innehåller några blivande klassiker men är ändå i högsta grad njutbar. Eller vad sägs om (utdrag från) texter som dessa:

    ”E du dum?”

    Text och musik: Peps Persson, 2005

    Har du hört på direktören?
    Dinglande i fallskärmssnören
    gnäller han om skattetryck och kris.
    Blänger i sin vinstprognos,
    meddelar sin diagnos:
    – Marknaden är aldrig orättvis!
    Lönerna dom måste ner,
    alla måste jobba mer
    och möta den globala konkurrensen!
    Ja, nu gäller man mot man –
    rädde sig den som kan.
    Folkparken har spelat sista dansen.

    Är du så dum så du går på det
    så får du skylla dig själv!
    Men kunde tårar rå på det
    skulle jag fylla en älv.

    ”Alldeles lagom”

    Text och musik: Peps Persson, 2005

    Inte för sakta – inte fort.
    Inte för litet – inte för stort.
    Inte för kort – inte för långt.
    Inte för brett – inte för trångt.
    Oh – det är alldeles lagom.
    Mm – det är alldeles lagom.
    Jaa – det är alldeles lagom,
    alldeles lagom för mig.

    *Undantaget samlingsskivan från 2006.

    Comment by Daniel J — 2008 08 03 22:07 #

  2. Beklagar att radbrytningen inte fungerade – jag skrev med tomma rader mellan textavsnitten.

    Comment by Daniel J — 2008 08 03 22:08 #

  3. Per Cussion (Per Tjernberg) som du nämner var dessutom en pionjär inom den svenska hiphopen. 1983 gav han ut den första svenska hiphopsingeln, Don’t Stop. En singel jag har undanstoppade någonstans.
    Titeln Skaka kassaskrinet är för övrigt en fantastisk översättning av orginalets Shake Your Moneymaker

    Comment by Fredrik Jansson — 2008 08 04 0:35 #

  4. Till Daniel J: Jo, Peps är värd uppmärksamhet, även från politiska utgångspunkter. Jag har alltså följt honom i stort sett från starten, också recenserat plattor av honom fordomdags. Kanske ska jag gräva fram något av det jag tidigare har skrivit och återpublicera det.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 04 10:53 #

  5. Till Fredrik Jansson: Per Tjernberg (Per Cussion) hör även han till dem jag brukade recensera förr i världen, när jag hade en tidskrift till mitt förfogande.

    Och så håller jag med om att ”Skaka kassaskrinet” är en mycket adekvat överföring till svenska av ”Shake Your Moneymaker”.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 04 10:57 #

  6. Kul läsning.

    Mp-kongressen 2006 med Peps Persson som överraskningsakt på kongressfesten är ett glatt minne.

    Men Enn, nog borde väl Nikke Ström varit basist och inte klaviaturspelare?

    Comment by Johan Hellström — 2008 08 04 12:28 #

  7. Till Johan Hellström: Du har så rätt – jag skrev under press från närvarande barnbarn och slank på tangenterna. Jag rättar.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 04 12:55 #

  8. Hej!

    Jag är ofta inne på din blogg!
    Jag vet inte riktigt hur man bloggar än!
    Peps Persson i all ära!
    Bo Skoglund! Inget fel på honom. Han spelade ofta med Lars Gullin
    Varför är Lars Gullin, den store musikanten inte så ”bloggpopulär”?

    Hälsningar

    Lars Möllberg

    Comment by Lars Möllberg — 2008 08 05 19:20 #

  9. Jag har sett Peps och Bosse i Falun, när Falu Folk fortfarande levde. Underbar upplevelse! En nära, rätt liten konsertlokal, vi kom in nästan sist, innan repet gick. När det var solo, som det rätt ofta var, gick Peps in bakom Bosses trummor och tände sin pipa.

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2008 08 05 19:46 #

  10. Till Lars Möllberg: Det rör sig i och för sig om olika genrer, men personligen gillar jag också Lars Gullin. Jag har skrivit en del även om jazz, men hittills inte specifikt om Lars Gullin.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 05 22:40 #

  11. Hej!
    Jo, Peps är underbar! Han har bjudit mig på oförglömliga stunder genom åren. Men nu oroar jag mig för att han lagt av. Vad jag förstår uppträdde han på Cornelisdagen tidigare i sommar men det var tydligen det hela 2008. ????

    Comment by Bengt Hansson — 2008 08 28 13:01 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^