1975 års partiprogram

12 augusti 2008 15:14 | Politik | 4 kommentarer

1972, inför det programarbete som ändade i 1975 års socialdemokratiska partiprogram, det sjätte i partiets historia, knöts jag till programkommissionen som dess huvudsekreterare. Programkommissionen, ett kongressvalt, VU och partistyrelsen sidoställt partiorgan, leddes av Olof Palme. I det av kommissionen själv rekryterade sekretariatet ingick även Anders Ferm, Jan O Karlsson, Allan Larsson, Anne-Marie Lindgren och, av och till, också andra till gruppen mer löst knutna personer.

Det mycket omfattande och ambitiösa förarbetet redovisas kort i det avsnitt som avslutar den här texten.

1974, året före den kongress då det nya partiprogrammet skulle behandlas, la programkommissionen fram sitt förslag. Det trycktes och masspreds i partiorganisationerna, men dessutom lät jag – i egenskap av nybliven chefredaktör för Aktuellt i politiken (s), som då hade en upplaga på cirka 140.000 exemplar – trycka hela programförslaget som inlaga i tidningen (nummer 13 1974, 29 augusti). Jag introducerade själv programförslaget med en artikel, som slogs upp över ett helt uppslag:

Ett program för arbetets värde och värdighet

Arbetet är grunden för all välfärd. Varje människa har rätt till ett meningsfullt arbete. Arbetet och arbetets villkor är något av en röd tråd i förslaget till nytt socialdemokratiskt partiprogram, konstaterar ENN KOKK, huvudsekreterare i programkommissionen. Han analyserar här programförslaget, som efter remissbehandling läggs fram för kongressen 1975.

Djupast handlar förslaget till det nya partiprogrammet om den arbetande och skapande människan, som har rätt att bli bemött med respekt och aktning för sitt arbete och som har rätt att själv forma arbetets villkor. Programkommissionens förslag innebär, vad gäller både löntagarinflytandet och den planmässiga hushållningen, en kraftig utvidgning av programmet.

Löntagarinflytande

Medbestämmande för löntagarna på alla nivåer i företagen är en förutsättning för förnyelsen av arbetslivets villkior. Programmet förordar en smidig lagstiftning. Löntagarna måste själva få möjlighet att välja den form som effektivast leder fram till demokratisering av företagen. Den kan åstadkommas genom vidgad förhandlingsrätt, genom representation i företagsledande organ och genom självbestämmande över det egna arbetet.

Planmässig hushållning

Kravet på medbestämmande gäller inte bara det enskilda företaget. Hela den ekonomiska verksamheten, enskild så väl som kollektiv, måste samordnas till en planmässig hushållning under medborgarnas kontroll. Så långt följer förslaget till nytt partiprogram det gamla programmet.

Men det nya partiprogrammet anger också målen för planhushållningen: arbete åt alla, att rättvist fördela produktionens resultat, att åstadkomma en sådan avvägning av den samlade produktionen att medborgarnas behov tillgodoses, att styra den tekniska utvecklingen, en ansvarsfull hushållning med råvaror och energi, en god yttre miljö, kamp mot inflationen och regional balans.

Dessa mål följs sedan upp med konkreta krav i punktprogrammet. Detta innehåller bland annat ett helt nytt avsnitt om hushållningen med råvaror och energi.

Kapitalism och kommunism

I förslaget till nytt partiprogram kritiseras både privatkapitalismen och den kommunistiska statskapitalismen för en ensidig inriktning på ekonomisk tillväxt och ett ohållbart slöseri med naturresurser. Ojämlikheten och bristen på makt för de arbetande människorna är utmärkande för båda systemen, säger man.

Kritiken mot privatkapitalismen har funnits i samtliga partiprogram i vårt partis historia. Den utvecklas ytterligare i det nya programmet. Nytt är till exempel det som står om de multinationella företagen.

I det nya partiprogrammet kompletteras detta med ett kraftfullt avståndstagande från kommunismens ekonomiska system. Den leninistiska elitpartiteorin utdöms också.

Demokratisk socialism ett alternativ

Det nya programmet konstaterar, att reformismens väg kan tyckas vara mödosam och tidskrävande. Men den har ändå den helt avgörande fördelen, att samhällsomvandlingen kan genomföras under aktiv medverkan av medborgarna och att dess resultat vinner en fast folklig förankring.

Programmet blundar inte för det faktum att det svenska samhället rymmer klassgränser, ojämlikhet och stora orättvisor. Dessa brister ser man som ett belägg för att en fortsatt samhällsomvandling är nödvändig.

Alla folks frihet

Människornas kamp för frigörelse har tagit sig olika former i olika länder.

I programförslaget solidariserar sig den svenska socialdemokratin med alla krafter i världen som kämpar för den demokratiska socialismens sak. Den tar ställning för social och ekonomisk rättvisa – mellan länderna så väl som inom länderna. Den tar ställning för folkliga befrielserörelser och mot imperialism.

Det internationella avsnittet (och därmed hela partiprogrammet) avslutas med Carl Lindhagens klassiska Första maj-paroll ”Alla folks frihet, hela världens fred”.

Folkrörelser och kommuner

Många andra länder har genomgått en utveckling som är långt mer dramatisk än vår. Men för den enskilda medborgaren i det svenska samhället kan den stegvisa omvandlingen av levnadsvillkoren i det långa loppet också te sig revolutionerande.

Förslaget till nya allmänna grundsatser formar sig till en hyllning av folkrörelsernas Sverige, till det praktiska vardagsarbetet i organisationer och kommuner. Förslaget till kommunalt principprogram anger riktlinjer för den samhällsomvandling, som berör människorna allra närmast. Och i både kommunalprogrammet och punktprogrammet läggs nya stora samhälleliga uppgifter på folkrörelserna och folkrörelseföretagen.

I hela folkets händer

Socialismen i Sverige kommer varken att genomföras genom revolution eller genom riksdagsdekret. Framtidens samhälle, som det inte finns några färdiga planriktningar till, formuleras genom beslut i samhällsorgan på skilda nivåer. Inte bara stat, landsting och kommuner har del i den processen. Också folkrörelserna med alla deras verksamheter är med om att omskapa samhället. Företag med olika ägandeformer – statliga, privata, kooperativa och rörelseägda – lever sida vid sida. I alla dessa växer lönearbetarnas inflytande och därmed deras möjligheter att direkt påverka samhället.

I programmet talas det om ”vägar till ett bättre samhälle”, inte om ”vägen”.

Vägarna består i sin tur av många små och stora beslut. Från ”gradvis övergång till 30 timmars arbetsvecka, 8 timmars arbetsdag” till att ”bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer”, för att tala med det nya partiprogrammet.

* * *

2001 gav Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek ut boken ”Socialdemokratins program 1897 till 1990” (redaktör Klaus Misgeld). Jag skrev förklarande intrduktioner till de enskilda programmen.

Hela detta material finns tillgängligt på nätet; du hittar det här.

Där kan du se, hur partiprogrammet faktiskt blev med de ändringar som gjordes av 1975 års partikongress.

* * *

1998 gav jag på programkommissionens uppdrag – mitt avhopp från dess sekretariat kom senare – ut skriften ”Socialdemokratins program. Ett studie- och diskussionsmaterial inför programrevisionen” (Socialdemokraterna). Där finns en mycket ambitiös genomgång av socialdemokratins dittillsvarande program plus ett utförligt och mycket öppet diskussionsmaterial inför den kommande beslutade programrevisionen. Mot slutet finns där också ett kapitel om partiprogrammet och det marxistiska arvet, inklusive förklaringar av marxismens grundbegrepp. Därefter följer ett slags ordbok med ord-, namn- och förkortningsförklaringar. Skriften avslutas med en lista över användbara böcker för den som vill läsa mera.

Tyvärr är den här skriften utgången på socialdemokratiska partistyrelsen – innehållet har annars en mycket större räckvidd än att vara ett diskussionsmaterial inför den senaste programrevisionen.

Så här beskrev jag 1975 års partiprogram i den nämnda skriften:

1975 års partiprogram

1975 års partiprogram är sannolikt det bäst förberedda och bäst förankrade av partiets samtliga, hittills sju partiprogram. Det föregicks av ett öppet rådslag kring ett studiematerial och av studiecirklar, som nådde många partimedlemmar och partiorganisationer. Därefter sände programkommissionen, som hade fått del av alla dessa synpunkter, ut sitt första utkast till partiprogram på remiss, vilket ledde till rekordmånga motioner – flest dittills på någon partikongress; 579 av dem handlade uttryckligen om partiprogrammet. Med ledning av dessa skrev programkommissionen om sitt programförslag, som tillsammans med alla motionerna behandlades av kongressen.

Det var Olof Palme, som ledde programkommissionens arbete inför 1975 års programrevision. 1975 års partiprogram, som skrevs i befrielse- och solidaritetsrörelsernas tid, blev ett mycket mer internationalistiskt program än sina föregångare. Ideologiskt knöt det starkare än 1960 års partiprogram an till den marxistiskt färgade men givetvis reformistiska idétraditionen inom socialdemokratin. Kapitalismens avigsidor – sådana de framträdde i tidens samhälle – kritiserades, och det nya partiprogrammet lyfte fram arbetsplatsdemokratin som ett av medlen att demokratisera det ekonomiska livet. Samtidigt var 1975 års partiprogram det första av våra partiprogram som, med namns nämnande, utförligt och hårt angrep kommunismen, vilket säkert hade att göra med den revolutionära vänsterns uppsving under det sena sextio- och det tidiga sjuttiotalet. Socialdemokratins egna centrala värderingar – frihet, jämlikhet och broderskap – gavs större utrymme och det redan i programmets inledning. Också begreppet arbete lyftes fram i paritet med socialdemokratins grundvärderingar.

Olof Palme formulerade i programmets kapitel om den demokratiska socialismen ett reformismens credo, som är värt att citera i sin helhet: ”De framsteg, som har vunnits genom arbetarrörelsens kamp, har befäst socialdemokratins övertygelse, att den fredliga samhällsomvandlingen på den demokratiska socialismens grund erbjuder den enda framkomliga vägen till människornas frigörelse. Denna samhällsomdaning bygger på mänsklig vilja och mänskliga ansträngningar. Denna frigörelse måste vi genomföra i ett samhälle, som är starkt beroende av en omvärld präglad av stora motsättningar, av förtryck och ofrihet, av starka kapitalistiska intressen. Den ska genomföras på den demokratiska övertygelsens väg under öppen debatt och under respekt för andras uppfattningar, som hör demokratin till. Denna väg kan synas mödosam och tidskrävande. Den medför emellertid den helt avgörande fördelen, att samhällsomdaningen kan genomföras under aktiv medverkan av medborgarna och att dess resultat vinner en fast folklig förankring. Därmed skapas också trygghet för att reformerna blir bestående.”

Americana på svenska

12 augusti 2008 9:08 | Musik | Inga kommentarer

Jag har lyssnat på Louise Hoffsten allt sedan debuten tillsammans med Sky High och alltid gillat henne. Ja har hennes samtliga skivor och även den självbiografiska boken ”Blues” från 1997, där hon bland annat berättar om sin MS.

Där berättar hon också om sina försök att slå sig in på den stenhårda amerikanska marknaden, och mycket riktigt har en mycket stor del av det hon har sjungit in på skiva, även här hemma, gjorts på engelska. När hon 2007, med ”Så speciell” (Border BLCD 30), efter mer än tio år återkom på svenska, lät ändå musiken väldigt amerikansk, detta trots att allting har skrivits av henne själv, Peter Kvint, Leif Larsson och Peter LeMarc.

Det går inte att sätta blues- eller jazzstämpel eller någon annan stämpel på den här skivan. Låtarna varierar ganska mycket inbördes; det som förenar dem är att de alla sjungs med Louises fina röst. Somligt är orkestrerat (”Som varje dag”) eller rent av symfoniskt (”Jag letar inte länge till”), annat balladartat (”Mycket mer och lite till”); ”Vem av oss två” är en bluesig ballad, som blir extra snygg genom att Peter LeMarc och Mikael Rickfors körar. ”Så speciell” (med ett munspelssolo av Louise) skulle göra sig på dansgolvet, medan ”Så jävla underbar” är jazzig. ”Slätten”, där Louise uppenbart besjunger sin östgötska hembygd, är rockig blues – den skulle jag gärna vilja höra henne göra tillsammans med Peps Persson.

Det omfattande samarbetet med Peter LeMarc har satt sina spår också i texterna, som därigenom har fått komplikation och en smärta som verkligen inte känns banal.

Det bästa resultatet av detta samarbete, om man väger samman både text och musik, är ”Sju steg till dörren”. Musiken, framför allt stränginstrumenten och rytmsektionen, får hjärtat att slå fortare, och texten är inte ens sju steg från Bob Dylan:

Sju steg till dörren

Text och musik: Louise Hoffsten & Peter LeMarc, 2007

Alla änglar kommer ifrån Grekland
Men Grekland är så långt härifrån
Och Jesus bor på Hornsgatan
Han har ingen telefon
Jag biter mig hårt i kinden
För att känna om det känns
Jag vill drunkna och försvinna
Som jag vinglar på en gräns

Sju steg till dörren
En oändlig väg att gå
Sju steg till dörren
Här finns ingen hjälp att få

Zigenaren var här i förrgår
Han smorde olja av guld på mitt bröst
Han gav mig ett kors i plast
Inte ens det gav mig någon tröst
Med cigarren i högra handen
Och bibeln i sin andra hand
Jag frågar honom öppet
”När blev världen så hård och kall?”

Sju steg till dörren…

Det finns en kvinna ifrån Kina
Hon ger mig örter varje natt
Hon säger ”Kom ihåg min flicka
Att Gud gav dig ditt skratt”
Men gråter gör jag ofta
Med tårar av kristall
Jag önskar att jag kunde
Se nått vackert i ett fall

Sju steg till dörren…

Lämna mig varsamt” bör också nämnas för den smärtsamma textens skull.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^