Proggen lever

21 augusti 2008 16:19 | Musik, Politik | 4 kommentarer

Lars Demian är en sångare som för arvet från proggeran vidare.

När han 1990 CD-debuterade med ”Pank” (Matador, Alpha Records ONECD 034), skilde han sig dock från en viktig ådra i detta arv. På 1960- och 1970-talen var många influerade av tidens drogkultur. ”Pank” innehåller en hel rad låtar som problematiserar alkoholbruk. Den inledande låten ”Alkohol” handlar uttryckligen om alkoholmissbruk, och redan i den påföljande, ”Ängla-tango”, får vi mer av samma vara, och det sker inte på bellmanskt vis. ”Dagen efter igår” handlar om precis det titeln antyder, och ”På den andra sidan” handlar om den lockelse den andra sidan utövar på sångens jag.

Jag ska kanske genast tillägga, att de här låtarna trots sitt angelägna budskap musikaliskt inte når upp till den lite överraskande avslutningslåten, Jules Sylvains och Karl Everts gamla slagdänga ”Åh Isabell”.

Också den övriga samhällskritiken (utöver kritiken av alkoholbruket) må vara angelägen – som kritiken av porrfilmbranschen i ”Stjärnan & karriären” och av USA i ”Vaggvisa för Amerika” – men den vill inte riktigt bita jämfört med den som formulerades under den ursprungliga proggerena. Men för all del, mycket var allmängods även då.

Den låt som bäst förvaltar arvet från proggeran är titellåten:

Pank

Text och musik: Lars Demian, 1990

Det sägs att solen lyser likt på alla,
att alla kan vi dricka livets vin.
Men några går och fryser i det kalla,
medan andra far iväg i limousin.

Dom säger ju att pengar är fördärvet,
att lycklig det är han som inget har.
Men om man har förlorat sista skärvet,
då är man inte mycket till karl.

Men har man pengar är livet lätt,
man har det skönt och bekvämt på alla sätt.
Man går på krogen och dricker på kredit,
men är man pank är man inte värd ett skit.

Det finaste i livet är visst gratis.
Man kan ej köpa lyckan, det är sant.
Men den som vill ha sill till sin potatis,
av honom krävs betalningen kontant.

Och även om dom lockar med en himmel,
där rikedomen blott är till besvär,
så ser man varje kväll i stadens vimmel,
att dom rika har sitt paradis just här.

För har man pengar, då är man kung,
man bor i våning med 17 rum.
Och varje vecka en ny romans.
Men är man pank har man alls ingen chans.

När man har pengar då är man fri,
man köper konst och läser Dagens Industri.
Man lever livet i lyx och överflöd –
men är man pank kan man lika bra va död.

I andra ändan av Lars Demians skivkarriär finns ”Välkommen hit” (ONECD 102, 2007, distribution Sony/BMG), och den här CDn är ett ännu tydligare exempel på att Demian förvaltar det radikala arvet från proggeran.

I ”Expressen” får kvällstidningsjournalistiken en välförtjänt avhyvling. I ”Asien igen” får sex- och valutasvinturismen svidande kritik: Demian rimmar ”en sväng till Asien igen” med ”beter vi oss som as igen”. I ”Välkommen hit” får den svenska invandringspolitiken sig en släng.

Men även här känns kritiken ibland lite för enkel. Jag syftar då på låtar som ”Den glade polisaspiranten” och ”Lika bra å skita i å tänka” (där Demian rimmar ”marknadsliberal” med ”schlagerfestival”).

Likväl: CDn rymmer också ett par riktigt bra låtar.

Dels ”Gud Blues” om en omoralisk och självisk Gud; här har Demian lånat den grymt bra musiken från Randy Newman.

Dels den inledande låten, som – trots Demians uttalade vacklan och tvivel – har skarp udd:

Så går det till

Text och musik: Lars Demian, 2007

Det blåser från höger i norr och söder,
i Stockholm, Landskrona och Marseille.
Men det som är medvind för somliga
är motvind för dej och mej.

Piskan ska vina,
det ska kännas, det ska svida.
Det blir en annan ordning i vårt land,
där man tar ur en trasig ficka
och lägger i en välnärd hand.

Men det är så det går till här på jorden,
utan vett och sans.
Så det är bara att tugga i sej
eller flytta nån annanstans.

Jag tvivlar på konsten, på gud och politiken.
Jag tvivlar på idrotten också.
Det sägs att jag är en tvivlare –
men det tivlar jag på.

Så fäll upp din krage,
häll en sup i din mage
och bit ihop, för vintern blir lång.
Det enda jag vet med säkerhet
är att vindarna ska vända en gång.

Det är så det går till här på jorden,
som om inga sorger fanns.
Men det är bara att hålla andan
eller flytta nån annanstans.

Det är bara att kämpa vidare
eller flytta nån annanstans.