Lilla Öregrunds krogvärld

Duggregn får inte hindra morföräldrar och föräldrar att gå ut med barnen. I eftermiddags gjorde vi Viggo och Klara lyckliga genom att åter igen ta en promenad till lekparken vid klockstapeln. Mamma Kerstin visade förresten barnen också själva klockstapeln, som de tidigare bara har sett på en smula avstånd. Nyss hade klockorna i den ringt. Det hade varit bröllop i den näraliggande kyrkan, och brudparet och bröllopsgästerna var nu på väg ut, kanske på väg till Societetshuset för bröllopsmiddag.

Själva hade vi före besöket i lekparken besökt caféet i Floras trädgård. Vädret tillät inte fika utomhus, så vi slog oss ner vid ett fönsterbord inomhus, och alla utom morfar som är diabetiker valde kakor och andra bakverk till saft, the och kaffe – kaffe utan socker fick morfar i alla fall.

Floras trädgård, också ett pyttelitet hotell, är en oas i Öregrund: pietetsfullt restaurerad och möblerad pensionatsmiljö plus en väl underhållen blommande och lummig trädgård. Har ni vägarna förbi Öregrund är det här ett måste.

Här kan du ta en titt på kakorna och på miljön.

Mitt emot lekparken jag nyss talade om ligger ett annat ställe med rumsuthyrning, Klockargården. Även där har det under några tidigare somrar funnits en restaurang med samma namn, då den här lilla stans kulinariskt bästa. Det var en fröjd att ljumma sommarkvällar sitta vid ett bord i trädgården eller inomhus i det lilla annexet. Tyvärr har restaurangen inte varit öppen de två senaste somrarna. Jag misstänker att detta kan bero på att priserna, i paritet med kvalitén, har känts för höga för båtfolket, som i stället dras till dussinrestaurangerna med pizza och öl runt hamnen.

Jag hyser inget förakt mot dem för det – vi har själva ätit hamburgare med barnbarnen på serveringen på Sunnanö camping. Men Öregrund med omgivande kust- och öbebyggelse är en så stor sommarstad, att det också borde finnas en marknad för några bättre restauranger, och många av dem som är ägare till inte helt billiga sommarställen i de här trakterna borde ju, i likhet med oss, ha lust att några gånger per sommar byta den egna matlagningen – annars en angenäm sysselsättning – mot en kväll på en restaurang som det är någonting med.

Ett annat ställe här i Öregrund som vi förra sommaren hade positiv erfarenhet av är Ankargården. Dit har vi, förgäves, försökt gå i sommar. När vi först försökte i början av sommaren, var restaurangen inte öppen. När vi sen hade sett en annons för stället i det lokala Annonsbladet, beslöt vi oss för att gå dit – men när vi väl hade hittat en lämplig kväll, var restaurangen åter igen stängd, nu för säsongen.

Enda stället i Öregrund som vi har lust att gå på är därmed Köket grill : café. Det ligger på ovansidan av hamnpromenaden men har fin utsikt över hamnen, och maten är vällagad och god. Grillbuffén, omväxlande och med många överraskningar, rekommenderas varmt.

Men det vore ju inte helt fel, om det det under sommarmånaderna fanns ett par ställen till att välja på för den som verkligen är intresserad av god mat och gott vin.

Vi sommaröregrundare, som har så mycket glädje av den fina miljön i den här lilla staden, borde bidra genom att främja ställen, som sätter guldkant på tillvaron här.

Intressant om Bamse

Anna Ardin skriver på sin blogg intressant om Rune Andréassons ”Bamse”. Hennes perspektiv är kristet – såldes främmande för mig – men jag rekommenderar mer än gärna det hon har skrivit.

Rune Andréasson hade jag under många år kontakt med: Jag publicerade hans ”Lille Rikard och hans katt” i Aktuellt i politiken (s), också hans inträdesanmälan i socialdemokratiska partiet efter 1976 års valförlust. Därefter tecknade han en björn, i en läsartävling döpt till Essbjörn, för Aktuellt i politiken (s).

Historien om det här samt om hur Rune i besvikelse över sänkt u-hjälp distanserade sig från socialdemokratin och, som en följd av detta, från tidningen hittar du här.