Internationalen, med notskrift av Pierre Degeyter

I augusti flyttar Staffan Skott med sin hustru Maria Nikolajeva till Cambridge; jag får ett mejl med deras nya adress och e-postadress om detta. Av mejlet framgår det också, att Maria har börjat blogga. Hon bloggar på engelska, vilket väl har med den nya bostadsorten att göra. Jag upprättade genast en länk till hennes blogg.

Staffan rensar inför flytten. Med posten kom en bok. ”Vet inte om du redan har den”, skriver han.

Nej, jag har den inte, och jag vill gärna ha den.

Staffan skaffade den 1981 i Moskva, men även om den också har rysk text (utöver tysk dessutom även fransk och engelsk), är den utgiven i Östtyskland, DDR. Den är utgiven 1976 av Verlag Neue Musik i Berlin ”im Auftrag des Instituts für Marxismus-Leninismus beim Zentralkommitee der SED, der Akademie der Künste der DDR och des Verbandes der Komponisten und Musikwissenschaftler der DDR”. Utgivarna heter Inge Lammel och Gerhard Stübe. Lammel känner jag tidigare till; han är utgivare av en östtysk arbetarsångbok som jag äger.

Boken är bunden i ett rött linneband, och på pärmens första sida finns titeln i svart tryck: ”L’internationale”.

Dess huvudinnehåll består av ett faksimiltryck av Pierre Degeyters egen handteckande notskrift för ”Internationalen”, som han tonsatte 1888. (Texten, ursprungligen skriven som dikt, skrevs av Eugène Pottier i samband med Pariskommunens fall 1871. Du hittar texten och historien bakom ”Internationalen” ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.)

1888 ledde Pierre Degeyter kören La Lyre des Travailleurs (Arbetarnas lyra) och fick då ett exemplar av Pottiers diktsamling ”Chants Révolutionnaries” (Revolutionära sånger), i vilken ”L’internationale” ingick. Den här aktuella notutskriften – sång- och pianostämma – är inte från då utan tillkommen 1906 men har Pierre Degeyters egen handskrivna introduktion på försättsbladet.

Den efterföljande, förklarande texten på fyra språk berättar sångens bakgrund och historia, inklusive hur det gick till när tonsättningen under en period tillskrevs Pierre Degeyters bror Adolphe. Den här texten berättar ungefär samma saker som jag gör under Kulturspegeln, Sångtexter, men den är naturligtvis på några punkter mer utförlig.

Vad som är intressant och slående är hur snabbt – på något år – den slog igenom som kampsång också i andra länder, till exempel Tyskland och Ryssland. Det som däremot är lite synd är att texten så ensidigt betonar ”Internationalens” karaktär av kampsång för kommunistiska partier. ”Internationalen” skrevs och tonsattes ju långt innan arbetarrörelsen hade splittrats i socialdemokratiska och kommunistiska partier, och i till exempel Tyskland (och Sverige) fortsatte den ju att vara kampsång också för socialdemokratin, det vill säga majoritetsriktningen inom arbetarrörelsen. En lite mer vetenskaplig historieskrivning skulle inte ha blundat för detta.

Men jag är glad över att ha fått boken. Tack, Staffan!