Internationalen, med notskrift av Pierre Degeyter

11 juli 2008 12:31 | Musik, Politik | 2 kommentarer

I augusti flyttar Staffan Skott med sin hustru Maria Nikolajeva till Cambridge; jag får ett mejl med deras nya adress och e-postadress om detta. Av mejlet framgår det också, att Maria har börjat blogga. Hon bloggar på engelska, vilket väl har med den nya bostadsorten att göra. Jag upprättade genast en länk till hennes blogg.

Staffan rensar inför flytten. Med posten kom en bok. ”Vet inte om du redan har den”, skriver han.

Nej, jag har den inte, och jag vill gärna ha den.

Staffan skaffade den 1981 i Moskva, men även om den också har rysk text (utöver tysk dessutom även fransk och engelsk), är den utgiven i Östtyskland, DDR. Den är utgiven 1976 av Verlag Neue Musik i Berlin ”im Auftrag des Instituts für Marxismus-Leninismus beim Zentralkommitee der SED, der Akademie der Künste der DDR och des Verbandes der Komponisten und Musikwissenschaftler der DDR”. Utgivarna heter Inge Lammel och Gerhard Stübe. Lammel känner jag tidigare till; han är utgivare av en östtysk arbetarsångbok som jag äger.

Boken är bunden i ett rött linneband, och på pärmens första sida finns titeln i svart tryck: ”L’internationale”.

Dess huvudinnehåll består av ett faksimiltryck av Pierre Degeyters egen handteckande notskrift för ”Internationalen”, som han tonsatte 1888. (Texten, ursprungligen skriven som dikt, skrevs av Eugène Pottier i samband med Pariskommunens fall 1871. Du hittar texten och historien bakom ”Internationalen” ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.)

1888 ledde Pierre Degeyter kören La Lyre des Travailleurs (Arbetarnas lyra) och fick då ett exemplar av Pottiers diktsamling ”Chants Révolutionnaries” (Revolutionära sånger), i vilken ”L’internationale” ingick. Den här aktuella notutskriften – sång- och pianostämma – är inte från då utan tillkommen 1906 men har Pierre Degeyters egen handskrivna introduktion på försättsbladet.

Den efterföljande, förklarande texten på fyra språk berättar sångens bakgrund och historia, inklusive hur det gick till när tonsättningen under en period tillskrevs Pierre Degeyters bror Adolphe. Den här texten berättar ungefär samma saker som jag gör under Kulturspegeln, Sångtexter, men den är naturligtvis på några punkter mer utförlig.

Vad som är intressant och slående är hur snabbt – på något år – den slog igenom som kampsång också i andra länder, till exempel Tyskland och Ryssland. Det som däremot är lite synd är att texten så ensidigt betonar ”Internationalens” karaktär av kampsång för kommunistiska partier. ”Internationalen” skrevs och tonsattes ju långt innan arbetarrörelsen hade splittrats i socialdemokratiska och kommunistiska partier, och i till exempel Tyskland (och Sverige) fortsatte den ju att vara kampsång också för socialdemokratin, det vill säga majoritetsriktningen inom arbetarrörelsen. En lite mer vetenskaplig historieskrivning skulle inte ha blundat för detta.

Men jag är glad över att ha fått boken. Tack, Staffan!

2 kommentarer

  1. Till Enn Kokk: en sång för HELA arbetarrörelsen, men kanske borde du också påpeka att det finns åtminstone en vers i Internationalen som man aldrig hör svenska socialdemokrater sjunga…? Jag tänker på den femte versen. Så här låter den i Elon Lindströms och Sten Sjöbergs översättning från 30-talet:

    ” Till krigets slaktande vi dragits
    vi mejats ner i jämna led.
    För furstars lögner har vi slagits.
    Nu vill vi säkra evig fred.
    Om de oss driver dessa kannibaler
    mot våra grannar än en gång
    vi skjuter våra generaler
    och sjunger broderskapets sång. ”

    Alltså en dåtida motsvarighet till Leonard Cohens
    ”First we take Manhattan, then we take Berlin”. Cohens orginalvideo finns på You Tube:

    http://www.youtube.com/watch?v=tFBKV0zVXSE

    Texten till antkrigssången låter så här / f öv när får vi se en svensk tolkning av den?/

    ” They sentenced me to twenty years of boredom
    For trying to change the system from within
    I’m coming now, I’m coming to reward them
    First we take Manhattan, then we take Berlin
    I’m guided by a signal in the heavens
    I’m guided by this birthmark on my skin
    I’m guided by the beauty of our weapons
    First we take Manhattan, then we take Berlin

    I’d really like to live beside you, baby
    I love your body and your spirit and your clothes
    But you see that line there moving through the station?
    I told you, I told you, told you, I was one of those

    Ah you loved me as a loser, but now you’re worried that I just might win
    You know the way to stop me, but you don’t have the discipline
    How many nights I prayed for this, to let my work begin
    First we take Manhattan, then we take Berlin

    I don’t like your fashion business mister
    And I don’t like these drugs that keep you thin
    I don’t like what happened to my sister
    First we take Manhattan, then we take Berlin

    I’d really like to live beside you, baby …

    And I thank you for those items that you sent me
    The monkey and the plywood violin
    I practiced every night, now I’m ready
    First we take Manhattan, then we take Berlin

    I am guided

    Ah remember me, I used to live for music
    Remember me, I brought your groceries in
    Well it’s Father’s Day and everybody’s wounded
    First we take Manhattan, then we take Berlin”

    Joe Cockers version har en tydligare anti-war-karaktär. För den så önskar, men jag föredrar Cohens mera poetiskt mångtydiga. Cockers version finns också den på You Tube.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 07 11 19:55 #

  2. Till Anders Thunberg: Den där versen har jag med, med svenska översättare och allt, i min återgivning av sången på Kulturspegeln, Sångtexter.

    Tack för de övriga tipsen!

    Comment by Enn Kokk — 2008 07 11 20:20 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^