Sommar i P1 med Frida Hansdotter

26 juli 2018 23:34 | Media, Musik, Ur dagboken | 5 kommentarer

Att jag inte förrän nu skriver om ”Sommar” med Frida Hansdotter har ingenting med mitt kompletta ointresse för idrott att göra. Jag har under ett par dagar haft datorproblem: fått utbudet av TV-program breddat, vilket fordrade koppling av TVn till datorn och till att börja med som sidoeffekt fick att datorn momentant slogs ut.

Jag försöker på inget sätt smita undan att hennes sommarprogram till mycket stor del handlade om idrott. Jag har googlat på henne och läst om hennes världscupsegrar, VM- och OS-medaljer och annat sådant, men själv är jag komplett ointresserad av allt som rör idrott och vad värre är: Jag har aldrig hört talas om den här unga damen, född 1985 i Norberg – även det senare är uppgifter jag har hittat på Google.

Men jag biter ihop och lyssnar mig igenom hennes sommarprogram, alls inte inställd på att göra ner, långt mindre håna henne. Människor har rätt att vara olika.

Ändå hittar jag i hennes ”Sommar” bara ett enda avsnitt som jag för egen del grips av, det om hennes mamma som alldeles för tidigt – hon dog 2012 – gick bort.

Och ganska självklart får vi också höra mammas favoritlåt, ”Brown Eyed Girl” med Van Morrison.

Det mesta av det andra med artister jag har hört, sådana som Jackson Five, Sabina Ddumba, Beyoncé Knowles, Aretha Franklin, Justin Timberlake, är OK, men jag har aldrig fått något personligt förhållande till deras musik.

Dock finns det en låt hon har valt, ”Like a Rolling Stone” med en artist jag har allt av och med på skiva, Bob Dylan, som gör att Frida Hansdotter får en guldstjärna i den himmel hon men inte jag tror på.