Sommar i P1 med Anders Berglund

22 juli 2018 1:40 | Media, Musik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Jag känner inte Anders Berglund personligen, men det jag vet om hans musikaliska insatser, och det är mycket, väckte stora förväntningar inför dagens ”Sommar”, märkligt nog hans första. Just det faktum att han har så mycket att berätta bidrar tyvärr också till att det här sommarprogrammet mer får prägel av meritlista än av personligt vittnesbörd. Fast det kan ju också ha bakrunden att Berglund inte vill lämna ut sitt eget liv, och då är bristerna i programmet följden av ett personligt beslut.

Till någon del beror den här lite opersonliga hållningen kanske på att han allt sen mycket unga år har haft så lätt för sig. Han har fått spela och turnera, och eftersom han var skicklig och hade känsla för vad den ena respektive andra publiken ville ha, fick han ständigt nya erbjudanden och lyckades. Det blev allt från turnéer i folkparkerna till framträdanden i utlandet, så småningom i USA. I det sist nämnda fallet talar vi om hans mycket framgångsrika turnéer med Björn Skifs och Blåblus (i USA Blue Swede), som 1974 gav dem förstaplatsen på den amerikanska Billboard-listan. Om den här låten, som han spelar i tre versioner, får vi också en del roande fakta.

Just musiklistan i det här sommarprogrammet är suveränt väl gjord. Den är gjord av en man som inte bara kan sin tids populärmusik utan och innan – han har haft hand om musiken i 16 melodifestivaler – utan också själv har spelat ihop med många av de stora i genren, faktiskt också inte är främmande för helt andra typer av musik – bland det han spelar finns Eva Dahlgren och Sveriges Radios symfoniorkester under ledning av Esa-Pekka Salonen och så Gabriel FaurésAprès un rêve”.

Hans låtlista innehåller även ”Fait accompli” av Björn och Benny med Tommy Körberg som solist, beatleslåten ”Can’t Buy Me Love” med Ella Fitzgerald, ”I Shot the Sheriff” (Eric Clapton), Quincy Jones (”For Lena & Lennie”), Jill Johnson med ”Crazy In Love”, Peter LundbladsTa mig till havet” (som sjöngs av en sonson på min kusin Kreetes begravning – hennes aska ströddes sedan i havet utanför vår estniska kustby, Juminda, som vi båda lämnade som flyktingar under andra världskriget), ”The Moon, the Stars and You” med Nils Landgren och så Stevie Wonder med ”Sir Duke”.

Det skulle finnas mer att berätta om Anders Berglund, men jag slutar helt enkelt med ett ”Grattis på 70-årsdagen”.