Sommar i P1 med Anders Berglund

22 juli 2018 1:40 | Media, Musik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Jag känner inte Anders Berglund personligen, men det jag vet om hans musikaliska insatser, och det är mycket, väckte stora förväntningar inför dagens ”Sommar”, märkligt nog hans första. Just det faktum att han har så mycket att berätta bidrar tyvärr också till att det här sommarprogrammet mer får prägel av meritlista än av personligt vittnesbörd. Fast det kan ju också ha bakrunden att Berglund inte vill lämna ut sitt eget liv, och då är bristerna i programmet följden av ett personligt beslut.

Till någon del beror den här lite opersonliga hållningen kanske på att han allt sen mycket unga år har haft så lätt för sig. Han har fått spela och turnera, och eftersom han var skicklig och hade känsla för vad den ena respektive andra publiken ville ha, fick han ständigt nya erbjudanden och lyckades. Det blev allt från turnéer i folkparkerna till framträdanden i utlandet, så småningom i USA. I det sist nämnda fallet talar vi om hans mycket framgångsrika turnéer med Björn Skifs och Blåblus (i USA Blue Swede), som 1974 gav dem förstaplatsen på den amerikanska Billboard-listan. Om den här låten, som han spelar i tre versioner, får vi också en del roande fakta.

Just musiklistan i det här sommarprogrammet är suveränt väl gjord. Den är gjord av en man som inte bara kan sin tids populärmusik utan och innan – han har haft hand om musiken i 16 melodifestivaler – utan också själv har spelat ihop med många av de stora i genren, faktiskt också inte är främmande för helt andra typer av musik – bland det han spelar finns Eva Dahlgren och Sveriges Radios symfoniorkester under ledning av Esa-Pekka Salonen och så Gabriel Faurés ”Après un rêve”.

Hans låtlista innehåller även ”Fait accompli” av Björn och Benny med Tommy Körberg som solist, beatleslåten ”Can’t Buy Me Love” med Ella Fitzgerald, ”I Shot the Sheriff” (Eric Clapton), Quincy Jones (”For Lena & Lennie”), Jill Johnson med ”Crazy In Love”, Peter Lundblads ”Ta mig till havet” (som sjöngs av en sonson på min kusin Kreetes begravning – hennes aska ströddes sedan i havet utanför vår estniska kustby, Juminda, som vi båda lämnade som flyktingar under andra världskriget), ”The Moon, the Stars and You” med Nils Landgren och så Stevie Wonder med ”Sir Duke”.

Det skulle finnas mer att berätta om Anders Berglund, men jag slutar helt enkelt med ett ”Grattis på 70-årsdagen”.

4 kommentarer

  1. Det var väl just det här som var det mest positiva med det ”folkhemssverige” som inte finns längre. Ett samhälle där man trots uppväxt i socioekonomiskt mindre bemedlade familjer hade möjligheten att med egen kraft göra en klassresa. Även ett samhälle där en arbetarfamilj hade råd att köpa ett hus och därmed boendesegrationen var förhållandevis liten. Ett samhälle där barn från olika miljöer träffades i en gemensam statligt styrd skola etc.

    Jämför detta med dagens Sverige som är ett av de mest segregerade länderna i hela EU. Idag är det ytterst få som kan göra den här typen av klassresor. Det saknas även den typ av nationell gemenskap som fanns i Sverige fram till slutet på 80-talet. Idag handlar det bara om att försöka tillskansa sig största möjliga personliga fördelar utefter den ekonomiska politik aktuell regering tillhandahåller.

    Jag vill gå så långt som att Sverige är EU:s mest politiskt misskötta land de senaste 40 åren.

    Comment by Leif Andersson — 2018 07 23 7:28 #

  2. Till Leif Andersson: Socialdemokratin har gått för långt i att acceptera de samhällsförändringar borgerligheten har initierat och under senare år har fått SDs stöd för att genomföra. Men naturligtvis har (s) också gjort egna misstag.

    Comment by Enn Kokk — 2018 07 23 16:53 #

  3. Av någon egendomlig anledning publicerade du mitt inlägg i helt fel kontext. Mitt inlägg var relaterat till vad du skrev om Inge Thulins program.

    Enligt min mening startade den ökande segregeringen med att S och dåvarande VPK i slutet av 80-talet (om jag minns rätt) genomdrev kommunaliseringen av skolan. Detta bidrog sen till att den efterföljande borgerliga regeringen kunde lägga sin s.k. friskolereform i början på 90-talet och efter detta har ojämlikheterna i den svenska skolan accentuerats för vart år som gått.

    Comment by Leif Andersson — 2018 07 26 9:29 #

  4. Till Leif Andersson: Men det var här du själv hade placerat din kommentar, så jag svarade på samma ställe.

    Friskolereformen var ju inte tänkt att få den här effekten.

    Själv har jag aldrig varit för den, och det som sedan följde har gjort mig till benhård anhängare av en för alla gemensam skola.

    Comment by Enn Kokk — 2018 07 26 14:53 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^