Estland: Centern störst. Nyliberala Reformpartiet ökar

Ytterligare en partisympatiundersökning, gjord av Turu-uuringute AS för radion, har publicerats i Estland.

Enligt den får Keskerakond (Centerpartiet) ökat stöd. Partiet får 29 procent (i januari 26 procent) och partiet är därmed fortsatt landets största parti. I valet 2015 stöddes Centern av 24,8 procent. Turbulensen kring partiledaren, Edgar Savisaar, har således inte minskat uppslutningen kring partiet.

Det ledande regeringspartiet, det borgerliga, nyliberalt anstrukna Reformierakond (Reformpartiet), som i valet med 27,7 procent blev största parti, har sen åkt kana i opinionen men är fortfarande, den här gången med 23 procent, landets näst största parti. Det aktuella resultatet innebär en kraftig uppgång jämfört med resultatet i januari, 17 procent.

På samma nivå ligger, 12 procent, ligger två partier, det första i regeringen, det andra i opposition. Båda har minskat med en procentenhet sen förra mätningen:

I den reformpartiledda regeringen ingår Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som i valet fick 15,2 procent. SDE ligger alltså fortsatt under sitt ganska låga valresultat.

På samma nivå och med samma enprocentsminskning finns Vabaerakond (Fria partiet) som i valet fick stöd av 8,7 procent och därmed blev ett nytt parti, som tog sig in i riksdagen. Att det här partiet inte har släppts in i regeringen beror med all sannolikhet mest på att det har hämtat en stor del av sina väljare från det ledande regeringspartiet, Reformierakond.

Det tredje partiet i den sittande koalitionsregeringen, det konservativa, kristna och estnationalistiska IRL, Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderenslandet och Res Publika), är fortsatt i en vågdal. I den här mätningen stöds det av 6 procent mot 7 procent i januarimätningen och 13,7 procent i valet.

Anmärkningsvärt mycket uppåt har det gått för det andra nya partiet i Riigikogu (Riksdagen). Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet) fick i valet, där det var nytt att klara spärren, stöd av 8,1 procent men är nu uppe i 11 procent (12 procent i januari). Partiet har växt när det började exploatera främlingsfientliga stämningar, riktade mot ökad flyktinginvandring.

Allt mer obegripliga resultat i Mellon

Jag begriper i allt mindre utsträckning de röstandes val i den pågående Melodifestivalen. Röstandet följer inte något begripligt mönster. Jag har egentligen inget mot att vare sig ”Du tar mig tillbaks” med Martin Stenmarck eller ”Killer Girl” med Linda Bengtzing åkte ut redan i första omgången, men Stenmarcks låt var åtminstone schlageraktig och hade ansatser till refräng, medan Bengtzings var mer scenshow än låt.

Att Eclipse och ”Runaways” åkte ut i nästa omgång har jag heller inget att invända mot – någon schlager kommer den här låten aldrig att bli; den var aldrig ens i närheten av schlagerbegreppet.

Vidare till Andra chansen gick två låtar: dels ”Rollecoaster” med Dolly Style, mer scenshow än schlager, dels ”Håll om mig hårt” med Panetoz, en låt som mer lever på rytmen än på melodin.

Och så gick alltså två låtar direkt till final.

”Youniverse” hade åtminstone schlageregenskaper, dock inte så många att jag skulle gå i land med att själv återge den. Och Molly Sandén var trevligare att se på än Linda Bengtzing, men det var ju Martin Stenmarck också.

Gävledelfinalens positiva överraskning var han som tog den andra finalplatsen, blott 17-årige Frans. Inte för att hans ”If I Were Sorry” egentligen heller är någon schlager, men i sin art är den åtminstone en hygglig låt, väl framförd av Frans.

Fast för egen del skulle jag vilja återföra Melodifestivalen till det den ursprungligen var, en tävling om bästa nya schlager. Då måste man rensa bort allt utanverk – plocka bort alla dansare, körare i bild samt alla rök- och ljuseffekter – och helt fokusera på melodi och sångframförande.

För mig får man gärna dessutom ha scenshowprogram av dagens typ också i fortsättningen, men kalla bara inte programmet för Melodifestivalen längre.

I eftermiddag medverkar jag i radio i en diskussion om det här.