Skotskt och så Schumann

Torsdagskvällens dirigent för konserten med Uppsala kammarorkester var norrmannen Eivind Aadland, som har varit verksam bland annat i Bergen, och han hade valt att inleda med två verk, knutna till brittiska landsdelar som inte heller är kända för att vara lågland, Hebriderna och Highlands.

Felix Mendelssohn (1809-1847) blev klar med sin konsertouvertyr ”Hebriderna” 1832 men inspirerades till den under en resa till Skottland 1829 – bland annat lär han ha inspirerats av grottan Fingal’s Cave på ön Staffa. Må det vara hur det vill med den saken, men musikaliskt gav det här besöket ett hörvärt resultat.

När Andrea Tarrodi (1981-) fick en beställning på en cellokonsert av Västerås Sinfonietta, fick hon som utgångspunkt, att Mendelssohns ”Hebriderna” skulle spelas vid samma tillfälle, och följaktligen åkte hon till Skottland för att hämta inspiration. Hennes ”Highlands” knyter an till det som verkar ha fångat henne mest: Där finns bland annat ett cellonummer, ”Seagull glissando”. Som cellosolist fick vi höra Jakob Koranyi.

En annan typ av natur inspirerade Robert Schumann (1810-1856), när han skrev sin rhenska symfoni, ”Symfoni nummer 3 i Ess-dur” (1851), men också i det här fallet var naturen en inspirationskälla. Inte heller i det här fallet behöver man tolka verket programmusikaliskt för att ha utbyte av dess fem satser. Verkets musikaliska kraft och variationsrikedom bär mer än väl upp det.

* * *

Före konserten åt Birgitta och jag som vanligt middag tillsammans med Bengt, Inger och Anna. Vi åt en mycket smakrik middag på Amazing Thai på andra sidan Vaksalagatan.

Allt mer obegripliga resultat i Mellon

Själv tyckte jag att ”You Carved Your Name” med Helena Gutarra var bästa låten i Melodifestivalens tredje deltävling, den från Norrköping. Men den röstades omedelbart ut ur tävlingen.

Däremot förstår jag, att tittarna röstade ut After Dark med ”Kom ut som en stjärna”, som inte hade tillräckligt bra melodi, och i andra omgången även Smilo med ”Weight of the World”, på vilken jag i låtförteckningen i Aftonbladet hade skrivit ”Nä!” redan när jag först hörde den.

De röstandes val av de två låtar, som gick direkt till final, förstår jag mig inte på.

Att ”Human” med Oscar Zia gick till final måste ha berott mer på utanverket, scenshowen, än på själva låten. Den hade för all del ansatser till något refrängartat, men försök själva sjunga den, om ni kan.

Varför Lisa Ajax och ”My Heart Wants Me Dead” hamnade i final är likaledes obegripligt – pedofilernas röster kan ju inte ha räckt för att lyfta den här 18-åringen dit.

De låtar som gick vidare till Andra chansen var båda bättre.

Saraha med ”Kizunguzungu” med sitt afrikanska beat hade platsat bättre i finalen.

Och det gäller också, främst på grund av sin rytm, ”Put Your Love On Me” med Boris René.