Svårt att jämföra estniska lokalval med svenska

Jag har tidigare rapporterat om det för Socialdemokraterna – Sotsiaaldemokraatlik erakond – usla resultatet i kommunalvalet i Estlands huvudstad Tallinn.

Partileden, Sven Mikser, erkänner oförbehållsamt det här misslyckandet och ger också i en artikel i tidningen Järva Teataja, återgiven på SDEs hemsida, en plausibel förklaring. Socialdemokraternas valkampanj i huvudstaden var lågmäld och ”ickeagressiv” och drunknade i den valbatalj som blev något av en fight mellan det fosterländska och socialkonservativa Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) och det mycket ryssdominerade Keskerakond (Centerpartiet). Och eftersom ryssarna utgör en så stor andel av huvudstadens befolkning, fick då Centern egen majoritet i fullmäktige.

IRL utklassade å andra sidan resten av partierna. Dess toppkandidat Eerik-Niiles Kross blev mitt i valrörelsen på inte helt klara grunden av Ryssland efterlyst via Interpol, vilket säkert bidrog till att ryssarna i Tallinn slöt leden – men det här ledde samtidigt till att Kross’ parti, IRL, landets mest estnationalistiska parti, fick vind i seglen.

IRL gjorde ett lysande valresultat praktiskt taget över hela landet, och från att ha varit landets fjärde största parti, länge ett påtagligt mindre parti än de tre stora i Riigikogu (Riksdagen), seglade det nu i kommunvalet i större delen av landet upp på platsen som största parti, alltså på många håll större än de nämnda två partierna plus det ledande regeringspartiet Reformierakond (Reformpartiet), ett maktparti med nyliberala drag. Till det senare partiets nedgång bidrog också egna tabbar.

Fast till Socialdemokraternas misslyckande i Tallinn bidrog nog också att partiet där inte har haft tillräckligt lyskraftiga ryska kandidater. Att SDE kan lyckas väl också bland ryska väljare är partiets goda resultat i Narva och övriga nordöstra Estland exempel på. I de här mycket ryssdominerade områdena har SDE en partiorganisation med många ryssar, och där gjorde till exempel den unge ryske partistyrelseledamoten Jevgeni Ossinovski en ingtensiv och på många sätt lysande valkampanj.

Karaktären på valrörelsen gjorde också att det gick påtagligt bättre för IRL och påtagligt sämre för SDE i universitetsstaden Tartu, men Miksers artikel om valresultatet ger samtidigt exempel på att Socialdemokraterna på många håll i landet i det här valet hamnade på andra plats (ibland rent av första plats) bland partierna; vi talar här om valresultat på en bit över 20 procent. Mikser nämner själv resultat i Järvamaa län, beläget i mellersta Estland och sålunda mest bebott av ester, vilket är viktigt i det här sammanhanget. I Paide som är beläget där ökade man från en till fem ledamöter, och i Türi fick man åtta platser. I båda dessa fall ligger man på andra plats bland partierna.

I Järvamaa har partiets andel av de avgivna rösterna ökat från 5,9 procent i förra valet till nu 23,1 procent. De här siffrorna måste emellertid ses i sitt rätta perspektiv.

När Estland återvann sin självständighet, återskapade man av historiska och sentimentala skäl den självstyrelsestruktur som hade funnits i landet före sovjetockupationen. Alltså består detta lilla land av 14 län (maakond), i sin tur indelade i 30 städer (linn) och 185 landskommuner (vald). Tallinn är här enastående stort, och så finns det i Estland ytterligare ett par större städer, men flertalet landskommuner är mycket små.

Det säger sig självt att det har tagit tid att bygga till exempel en socialdemokratisk partiorganisation, som någorlunda täcker landet. På många småorter finns det fortfarande ingen sådan organisation, och där florerar också lokala ”opolitiska” listor i valen – sådana listor finns för övrigt fortfarande också i de större städerna, där partiväsendet har fått fäste.

Ett perspektiv på detta ger siffror som Mikser presenterar: 2009 valdes 170 socialdemokrater in i de här kommunala församlingarna, vilket ska jämföras med 344 i årets val. Sett över hela landet har SDE ökat sin andel av väljarna från 7,5 procent i valet för fyra år sedan till nu 12,5 procent.

Som sagt, partiet har vita fläckar i sin organisation, men på flera håll har man nu gjort mycket bra resultat, vilket har lett till plats i lokala kommunstyrelser i koalition med olika partier.

Dock torde det förbli svårt för partisystemet att slå igenom med full kraft så länge de här mycket små kommunerna består. I ett svenskt perspektiv är de estniska länen i den storlek som vi förknippar med kommuner. Det av mig inledningsvis nämnda Järvamaa har till exempel sammanlagt drygt 33.000 invånare men är indelat i en stad och elva landskommuner.