Svårt att jämföra estniska lokalval med svenska

8 november 2013 18:08 | Politik | 6 kommentarer

Jag har tidigare rapporterat om det för Socialdemokraterna – Sotsiaaldemokraatlik erakond – usla resultatet i kommunalvalet i Estlands huvudstad Tallinn.

Partileden, Sven Mikser, erkänner oförbehållsamt det här misslyckandet och ger också i en artikel i tidningen Järva Teataja, återgiven på SDEs hemsida, en plausibel förklaring. Socialdemokraternas valkampanj i huvudstaden var lågmäld och ”ickeagressiv” och drunknade i den valbatalj som blev något av en fight mellan det fosterländska och socialkonservativa Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) och det mycket ryssdominerade Keskerakond (Centerpartiet). Och eftersom ryssarna utgör en så stor andel av huvudstadens befolkning, fick då Centern egen majoritet i fullmäktige.

IRL utklassade å andra sidan resten av partierna. Dess toppkandidat Eerik-Niiles Kross blev mitt i valrörelsen på inte helt klara grunden av Ryssland efterlyst via Interpol, vilket säkert bidrog till att ryssarna i Tallinn slöt leden – men det här ledde samtidigt till att Kross’ parti, IRL, landets mest estnationalistiska parti, fick vind i seglen.

IRL gjorde ett lysande valresultat praktiskt taget över hela landet, och från att ha varit landets fjärde största parti, länge ett påtagligt mindre parti än de tre stora i Riigikogu (Riksdagen), seglade det nu i kommunvalet i större delen av landet upp på platsen som största parti, alltså på många håll större än de nämnda två partierna plus det ledande regeringspartiet Reformierakond (Reformpartiet), ett maktparti med nyliberala drag. Till det senare partiets nedgång bidrog också egna tabbar.

Fast till Socialdemokraternas misslyckande i Tallinn bidrog nog också att partiet där inte har haft tillräckligt lyskraftiga ryska kandidater. Att SDE kan lyckas väl också bland ryska väljare är partiets goda resultat i Narva och övriga nordöstra Estland exempel på. I de här mycket ryssdominerade områdena har SDE en partiorganisation med många ryssar, och där gjorde till exempel den unge ryske partistyrelseledamoten Jevgeni Ossinovski en ingtensiv och på många sätt lysande valkampanj.

Karaktären på valrörelsen gjorde också att det gick påtagligt bättre för IRL och påtagligt sämre för SDE i universitetsstaden Tartu, men Miksers artikel om valresultatet ger samtidigt exempel på att Socialdemokraterna på många håll i landet i det här valet hamnade på andra plats (ibland rent av första plats) bland partierna; vi talar här om valresultat på en bit över 20 procent. Mikser nämner själv resultat i Järvamaa län, beläget i mellersta Estland och sålunda mest bebott av ester, vilket är viktigt i det här sammanhanget. I Paide som är beläget där ökade man från en till fem ledamöter, och i Türi fick man åtta platser. I båda dessa fall ligger man på andra plats bland partierna.

I Järvamaa har partiets andel av de avgivna rösterna ökat från 5,9 procent i förra valet till nu 23,1 procent. De här siffrorna måste emellertid ses i sitt rätta perspektiv.

När Estland återvann sin självständighet, återskapade man av historiska och sentimentala skäl den självstyrelsestruktur som hade funnits i landet före sovjetockupationen. Alltså består detta lilla land av 14 län (maakond), i sin tur indelade i 30 städer (linn) och 185 landskommuner (vald). Tallinn är här enastående stort, och så finns det i Estland ytterligare ett par större städer, men flertalet landskommuner är mycket små.

Det säger sig självt att det har tagit tid att bygga till exempel en socialdemokratisk partiorganisation, som någorlunda täcker landet. På många småorter finns det fortfarande ingen sådan organisation, och där florerar också lokala ”opolitiska” listor i valen – sådana listor finns för övrigt fortfarande också i de större städerna, där partiväsendet har fått fäste.

Ett perspektiv på detta ger siffror som Mikser presenterar: 2009 valdes 170 socialdemokrater in i de här kommunala församlingarna, vilket ska jämföras med 344 i årets val. Sett över hela landet har SDE ökat sin andel av väljarna från 7,5 procent i valet för fyra år sedan till nu 12,5 procent.

Som sagt, partiet har vita fläckar i sin organisation, men på flera håll har man nu gjort mycket bra resultat, vilket har lett till plats i lokala kommunstyrelser i koalition med olika partier.

Dock torde det förbli svårt för partisystemet att slå igenom med full kraft så länge de här mycket små kommunerna består. I ett svenskt perspektiv är de estniska länen i den storlek som vi förknippar med kommuner. Det av mig inledningsvis nämnda Järvamaa har till exempel sammanlagt drygt 33.000 invånare men är indelat i en stad och elva landskommuner.

6 kommentarer

  1. Till Enn Kokk: Du skriver av naturliga skäl ofta om estniska spörsmål, i det här fallet om lokalvalen. Jag har dock två andra frågor jag skulle vilja ställa dig. För en tid sedan var vi och såg Tadeusz Slobodzianeks mycket uppmärksammade pjäs ”Vår klass” på Teater Galeasen. Omskakande och sevärd. En pjäs som handlar om hur polacker deltar i en massaker 1941 på sina judiska grannar i Jedwabne, beläget i östra Polen. Idag vet vi att många i lokalbefolkningen i de östeuropeiska staterna deltog aktivt, tillsammans med tyskarna, i deporteringarna och avrättandet av den judiska befolkningen. Mina frågor till dig blir: Hur var det i Estland? Förekommer det idag någon debatt om förintelsen i Estland?

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 11 09 10:04 #

  2. Till Bengt Eliasson: Det fanns under den korta självständighetstiden mellan de båda världskrigen ingen utbredd antisemitism i Estland, men under den tyska ockupationer förekom det både läger och förintelse, som också ester deltog i. Om detta finns det skönlitterära vittnesbörd, till exempel Peeter Puides ”Samuel Brascinskys försvunna vrede, även Sofi Oksanens ”När duvorna försvann”, den senare ganska ny och mycket läst också i Estland (Oksanen skriver på finska men är halvestniska). Du kan hitta mina båda recensioner ovan under Kulturspegeln, Prosa och lyrik.

    Comment by Enn Kokk — 2013 11 09 11:17 #

  3. Maarja Talgre Har skrivit Leo, ett estniskt öde. Boken har gått som radioföljetong och borde också nämnas. Den handlar bl a om hennes av nazisterna dekorerade far, och ger en bra historieförklaring.

    Comment by Marie Thorstensson — 2013 11 10 4:10 #

  4. Till Marie Thorstensson: Jag har läst boken och också skrivit om den; recension finns ovan under Kulturspegeln, Prosa & lyrik.

    Eftersom Maarja Talgre finns här i Sverige – hon var under många år anställd på Sveriges Radios kulturredaktion – har jag också träffat henne personligen.

    Comment by Enn Kokk — 2013 11 10 12:12 #

  5. Citat från United States Holocaust Memorial Museum på nätet (http://www.ushmm.org/wlc/en/article.php?ModuleId=10005448):”German SS and police units, together with Estonian auxiliaries, massacred the Jews of Estonia by the end of 1941. No ghettos were created in Estonia during the German occupation.”
    I en text av frilansjounalisten Eino Tubin (han har tidigare förekommit i ett annat sammanhang på denna blog) på nätet, http://www.aff.a.se/vf2005_2/Tubin%20sid%2012.htm, skriver han under rubriken ”Vad hände under ockupationen?” bl a om den internationella kommission som den estniske presidenten Lennart Meri tog initiativet till 1988.
    Tubin skriver: ”Ett Einsatzkommando följde tätt i spåren på de tyska trupper som avancerade genom Estland. Inom ett halvår hade i stort sett alla kvarvarande judar mördats – mellan 950 och 1.000 män, kvinnor och barn, inklusive judar som stod utanför församlingen, mentalsjuka och veteraner från Estlands frihetskrig. Mindre än ett dussin överlevde kriget i Estland.”
    Och: ”Kommissionen har också försökt kartlägga var den Estniska Legionen (ett Waffen-SS-förband) och olika estniska polisbataljoner verkade under kriget. Kommissionen konstaterar att 36. polisbataljonen deltog i massmorden på judar i staden Novogrudok i Vitryssland. Andra polisbataljoner ”kämpade mot partisaner”, ett töjbart begrepp som kan inbegripa både räder mot byar och massavrättningar. Estniska förband vaktade ett flertal läger både i Estland och annorstädes och deltog i deportationen av civila från Vitryssland och Polen till Tyskland.

    ”Skogsbröderna” avlöstes av ett hemvärn, Omakaitse på 30-40.000 man, som tog order av tyskarna. Mellan 1.000 och 1.200 beräknas ha deltagit i hämnden mot påstådda medlemmar i förintelsebataljonerna och morden på judar. Omakaitses medlemmar överfördes senare till Waffen-SS eller polisbataljoner, tillsammans med andra frivilliga och senare också värnpliktiga.

    Kommissionen lägger huvudansvaret för kollaborationen med nazisterna på ledarna av direktoratet, den estniska ”självstyrelsen” under kriget. Den hade makt över polisen och bar ansvaret för att ester olagligt togs ut till tvångsarbete eller värnplikt under kriget. Den estniska säkerhetspolisen deltog aktivt i jakten och morden på judar och romer.”

    Comment by Jean — 2013 11 10 21:40 #

  6. Jag har för egen del aldrig förnekat att också ester under den tyska ockupationsperioden deltog i förföljelsen och förintelsen av judar och jag har alltså här på bloggen skrivit om det här i samband med att jag har recenserat några skönlitterära böcker, där det här skildras. Estland hade under självständighetstiden mellan de båda världskrigen en ganska liten judisk befolkning – men det gör ju inte de här gärningarna mer acceptabla.

    Det behövdes dock inte 30-40.000 man för att utföra det här, så Omakaitse, ett slags hemvärnsstyrkor, hade mer av beredskapskaraktär, och man kan också diskutera graden av frivillighet när det gällde att vara med där.

    Ett annat begrepp som måste utredas för att förstås är Skogsbröderna, på estniska Metsavennad. Det var fråga om gerillaförband som gömde sig i skogarna och både under den första och den andra sovjetiska ockupationen bekämpade sovjetmakten. Detta var skogsbrödernas främsta mål; de var estniska nationalister. I övergångsskedet mellan den första ryska ockupationen och den tyska sköt de här skogsbröderna ett antal rysskollaboratörer, och enligt vad jag hörde berättas i yngre år, förekom det då också att man avrättade estniska judar som hade deltagit i de hatade ryska förintelsebataljonernas aktioner i Estland och sedan blivit kvar där. Men det här skedde ju då inte primärt för att de var just judar.

    Min poäng med de här anmärkningarna är att man nog måste ha utförligare kännedom om vad som faktiskt ägde rum i Estland under krigsåren för att kunna förstå allt som då hände.

    Men än en gång: Esters deltagande i judeutrotning, i läger eller på annat sätt, måste fördömas på exakt samma sätt som annan sådan, var den än ägde rum.

    Comment by Enn Kokk — 2013 11 10 23:15 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^