Äppelskörd med förhinder

30 september 2010 18:05 | Trädgård, Ur dagboken | Inga kommentarer

Vädret är vackert i dag, soligt och stilla – men det är ändå svalt och höst i luften. Birgitta sätter blomsterlök i sin nyrestaurerade rabatt innanför staketert mot gatan.

Även jag pallrar mig ut, för att inför höstflytten in till lägenheten i stan skörda äpplen. Jag har med mig en dubbel papperskasse att plocka fina äpplen i, sådana som ska förvaras i matkällaren inne i Uppsala, men i den blir det just inget. Nå, vi har fina vinteräpplen som mår bra av att stå kvar på träden ett tag till.

Äpplena på de träd jag hinner plocka av och under är alla mer eller mindre angripna. Jag tänker nu inte så mycket på den fallfrukt som har dunsat i marken och har farit illa av det och av att få ligga kvar. Flera av dem och också av de äpplen som fanns kvar i träden var förstås också fågelhackade. Men den riktigt stora skadan på äpplena har förorsakats av rönnbärsmal, en återkommande plåga. Till att börja med är de skador rönnbärsmalen förorsakar måttliga. Större delen av de här äpplena går att äta eller att göra mos eller must av, men låter man dem stå en tid, förfars de. De minst angripna bland de här äpplena har jag tagit till vara, men det mesta av äppelskörden från de angripna träden måste man kasta. De här äpplena har jag burit ut på allmänningen utanför tomten.

Vi får se om jag hittar helt oangripna äppelsorter också, med mogna äpplen alltså. Skördearbetet i fruktträdgården kommer att sysselsätta mig större delen av dagen i morgon.

En välsignelse i det här arbetet har varit den äppelplockare Birgitta har fått av Matti: en liten textil håv på långt skaft och med tandad (ej skarp) gripkant runt håven.

Folk, world och etno men även psalm och lite jazz- och rocktoner från Ungern

30 september 2010 15:08 | Musik | Inga kommentarer

När jag under vår donaukryssning 2006 handlade skivor i en välsorterad butik nära Saluhallen i Budapest, fick jag även rekommendation om en då alldeles nyutkommen samlings-CD med undertiteln ”Folk-World-Ethno From Hungary”. Att den innehåller influenser även från jazz och rockmusik är därmed inte förvånande, och man bör dessutom nämna att den innehåller musik från den religiösa sfären.

Dess engelskspråkiga titel, ”Periferic 2006” (Periferic Records BGCD 168) kunde få köparen att tro att CD-mappen innehåller engelskspråkig information, men så är inte fallet. Det här urvalet av låtar och band från det ungerska skivbolaget med samma namn saknar information, ens på ungerska. Sättningarna får man sålunda gissa sig till, och man får heller ingen information om vilka som spelar de olika instrumenten. Vidare: kan man inte ungerska, är det ganska svårt att gissa sig till textinnehållet i låtarna. Gruppnamnen och låttitlarna har jag åtminstone försökt sluta mig till med hjälp av de översättningstjänster som finns på nätet, men alltför ofta blir de översättningar som erbjuds från ungerska till svenska ganska märkliga. När jag till exempel söker översättning av titeln på CDns kanske allra bästa låt, ”Ször szökött a szemembe” får jag som svar ”Först kom i mina ögon”. Men på det här sättet lyckas jag ändå lista ut att ”együttes”, ett vanligt förekommande ord i flera gruppnamn, betyder just ”band”/”grupp”.

Därmed inget ont sagt om musiken på skivan – mycket är både intressant och bra. Den redan nämnda ”Ször szökött a szemembe” med Tünde Ivanovics och Géza Fábri (fast på skivan står efternamnen på ungerskt vis först) innehåller till exempel sång av en kvinnlig stämma (som måste vara Tünde Ivanovics’) och musik på, tror jag, gitarr, mungiga och något slags flöjt. ”Pokolra mentek a dudások” med Kormorán med sin kraftfulla, snabba sång är en vild och härlig låt. ”Ha folyóviz volnék” och ”Jöttem is, mentem is” med Transylmania, med kvinnor ömsom sjungande solo, ämsom i kör, har det där som man inte så sällan finner i ungersk musik: ett snabbt, dansant tempo i en i grunden lite sorgmodig musik. I ”Mely igen jó az Úr Istent dícsérni” med trion Szerényi, Nagy och Kóta hör man utöver sången också rockrytmer. Och den instrumentala ”Kocovo oro” med Söndörgö ergyütes är högst hörvärd även den.

Jag tror mig spåra religiösa inslag både i ”42. zsoltár” med Alex Berkesi (där zsoltár – samma ord som Psaltaren? – betyder psalm; märk också den tydliga jazzklangen) och i den redan nämnda ”Mely igen jó az Úr Istent dícsérni”, som verkar handla om att prisa Herren Gud, och så, allra mest, i den avslutande psalmen ”138. zsoltar – Dícsér téged teljes szívem” med Református kórusok, där orgelspel övergår i psalmsång, den senare både i form av unison sång och stämpartier.

Spännande med all denna ungerska musik, men den skulle naturligtvis nå många flera om den försågs med ett längre texthäfte på engelska.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^