Ett ode till glädjen och broderskapet

7 januari 2010 18:18 | Musik, Politik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Nyårsvistelsen i ett kallt och igensnöat Öregrund bröts av att vi skulle bevista en trettondagskonsert i Musikens hus i Uppsala. Vi åkte först hem med vår packning, och sen tog vi oss till Musikens hus för att, före eftermiddagskonserten, äta en sen lunch i husets restaurang.

På programmet stod Ludwig van Beethovens (1770-1827) Symfoni nummer 9 i d-moll, opus 125. Beethoven skrev den här symfonin 1823-1824, och trots att han var döv allt sedan 1818, blev den här symfonin, nian, ett under av skaparkraft och musikalisk skönhet.

Konserthusets stora sal var fylld av förväntansfull publik, och på scenen rådde inte mindre trängsel: utöver Uppsala kammarorkester fanns där Gustaf Sjökvists kammarkör och Storkyrkans kör. Solister var Marianne Hellgren Staykov, sopran, Maria Forsström, alt, Mats Carlsson, tenor, och Karl-Magnus Fredriksson, bas, men det var framför allt de avslutande körpartierna som utgjorde konsertens höjdpunkt, detta sagt utan att vara menat som något förringande av det övriga – också orkestern, även den under ledning av Gustaf Sjökvist, spelade mycket njutbart, till exempel i det scherzo som finns i symfonins andra sats.

Beethovens nia är ett märkligt stycke bland annat för att den till att börja med, som brukligt, är orkestermusik fastän en mycket varierad sådan men sedan, i slutet, blir ett verk för kör och orkester. Vad Beethoven där har gjort är att ha tonsatt Friedrich Schillers (1758-1805) ”Ode an die Freude” (”Ode till glädjen”) från 1785.

Den här melodin är numera också känd som ”Europahymnen”, alltså EUs ”nationalsång”, och även jag som inte är någon anhängare av någon europeisk nation kan ju tycka, att man kunde ha valt betydligt sämre musik för ändamålet. Schillers tyska originaltext fanns, tillsammans med en översättning till svenska av Hugo Tigerschiöld, i programbladet, och den innehåller bland annat det idealistiska budskap, som jag antar har lockat EU och dess tillskyndare: ”Alle Menschen werden Brüder” (”Alla mänskor bliva bröder”). Fast i EU-sammanhang är det ju musiken vi hör, och den är både mäktig och underbar.

Den här musiken av Beethoven och nämnda ansatser i Schillers text har genom tiderna kommit att användas i ganska vitt skilda sammanhang. I mitt eget fall har jag kommit att intressera mig för deras användning på den politiska vänsterkanten. Mycket tidigt i mitt skivsamlande hörde jag till exempel flera insjungningar av den med den amerikanske folksångaren och vänsterikonen Pete Seeger.

Han sjöng då inte någon engelsk översättning av Schillers text utan, alltså till musiken ur Beethovens nia, följande text, där de två första stroferna är skrivna av Josephine Bacon och den tredje av Don West:

Hymn for Nations

Amerikansk text: Josephine Bacon, tredje strofen av Don West

Musik: ”Ode till glädjen” ur Ludwig van Beethoivens ”Symfoni nummer 9 i D-moll”, 1823-1824

Brother, sing your country’s anthem,
Shout your land’s undying fame,
Light the wondrous tale of nations
With your people’s golden name;
Tell your parent’s noble story,
Raise on high your county’s sign.
Join, then, in a final glory.
People lift you flag with mine!

Hail the sun of peace, now rising,
Hold the war clouds closer furled;
Blend our banners, o my brother,
In the rainbow of the world!
Red as blood and blue as heaven,
Wise with age and proud of youth,
Melt our colors, wonder woven,
In the great bright light of truth!

Build the road of peace before us,
Build it wide and deep and long;
Speed the slow, remind the eager,
Help the weak and curb the strong
None shall push aside another.
None shall let another fall,
March beside me, o my brother,
All for one and one for all!

I ett stencilerat sånghäfte från arbetarrörelsens barnorganisation Unga örnar hittade jag en anonym svensk version, som inte är någon ordagrann översättning men utan tvivel samma andas barn:

Och nu ljuder nya toner

Svensk text: Unga örnar

Musik: ”Ode till glädjen” ur Ludwig van Beethoivens ”Symfoni nummer 9 i D-moll”, 1823-1824

Och nu ljuder nya toner,
nya toner hör kamrat.
Samla världens millioner,
gör all världen till en stat.
Till en stat där nöd och faror
som en saga finnes blott.
Alla länder byter varor,
alla gör de var sin lott.

Över gamla gränser där som
broderblodet en gång flöt.
Ska den nya släkten samman
odla markens korn till bröd.
Hatet måste vi begrava,
fred för syster och för bror.
Fred på jorden, fred på haven,
fred för alla barn på jord.

Om någon känner till vem som skrev den här svenska texten och när det skedde, är jag tacksam för att få veta detta.

Både den amerikanska och den svenska texten publicerade jag i min sångbok ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred” (Prisma, 1970). Där finns också noter och ackordanalys.

Text och noter (amerikanskt original) i:

Silber, Irwin (redaktör): ”Reprints From Sing Out!, Vol 1” (Oak Publications, New York, 1962)

Inspelningar på skiva:

Seeger, Pete: ”Dangerous Songs!?” (CBS SBPG 62751, 1966, på CD Sony 65261, 1998)
Seeger, Pete: ”Darling Corey and Goofing Off Suite” (Smithsonian Folkways SFW 40018, 1993)
Seeger, Pete: ”Pete” (Living Music LMUS 0032, 1996)
Seeger, Pete: ”Songs of Struggle & Protest: 1930-1950” (Folkways FH 5233, 1959)
Seeger, Pete: ”Wimoweh” (Folkways FTS 31018, 1968)