Schlager blir det här aldrig. Är det ens längre en meloditävling?
25 februari 2018 16:32 | Media, Musik | 3 kommentarerEfter sista delfinalen, den i Örnsköldsvik, konstaterar jag att det i den här etappen inte förekom något bidrag, som skulle kunna bli en schlager, alltså en låt där åtminstone refrängen, ibland hela melodin fäster sig i lyssnarnas minne och där dessa lär sig hela eller delar av texten för att själva kunna sjunga låten. Melodifestivalen är numera mest en scenshow där deltagarna exponerar sig själva genom klädval och koreografi. Lika stor betydelse har dansare och effekter som ljus och rök. Text och musik är numera skapade av en hel hord av människor som leds av vad de tror slår bäst.
Det enda glädjande med gårdagens deltävling var att de röstande redan i första omgången lyfte ut de värsta uttrycken för det jag ovan beskriver, ”Icarus” med Emmi Christensson och ”Break That Chain” med Felicia Olsson.
I nästa omgång åkte också Elias Abbas och ”Mitt paradis” ut.
Däremot tog sig Olivia Eliasson med ”Never Learn” till Andra chansen, något jag inte förstår efter att ha sett de gröngula dansarna i den.
Ett snäpp bättre var då ”Every Single Day” med Felix Sandman, som också gick vidare till Andra chansen.
Direkt till final tog sig ”Fuldans” med Rolanz, det vill säga Robert Gustafsson & co. Till det här bidrog säkert flera saker: Robert Gustafssons position som känd komiker, musik och kläder à la dansband och driften med tävlingen det här var en del av. Jag förstår det här valet – men skulle det här komma att begripas av eurovisionspubliken, om det här blev Sveriges bidrag till ESC? Jag tillåter mig tvivla.
Den andra finalplatsen togs, mycket väntat, av Mariette och ”For You”. Hon var bäst – men inte heller ”For You” kommer någonsin att bli det slags schlager forna tiders melodifestivalsegrare nästan undantagslöst blev.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^