Melodikrysset nummer 14 2013

9 april 2013 23:26 | Film, Musik, Politik, Resor, Ur dagboken | 5 kommentarer

När Melodikrysset sändes i lördags, var jag på socialdemokratisk partikongress i Göteborg. Jag var där som veteran och gäst, men jag har flitigare än de flesta följt förhandlingarna.

Återkommen till sommarhuset i Öregrund har jag nu, lite i efterskott men min vana trogen, löst melodikrysset – jag har lyssnat på webben.

Svårast för mig var frågan om ungdomsserien för TV från 1998, ”Xerxes”. Svår helt enkelt för att jag aldrig har sett den. Även om jag inte var i rätt ålder för den, hade jag kanske ändå tittat på den om jag hade haft tillfälle, detta för att jag har läst och med uppskattning recenserat en hel rad böcker av dess författare, Björn Runeborg.

Jules Sylvain dyker med jämna mellanrum upp i Melodikrysset, men nu hade Anders Eldeman hittat en extra klurig fråga att ställa. Den rumba som spelades kom ur en operett av Sylvain, ”Zorina” från 1943.

Jussi Björling är ju välkänd; däremot är väl inte Erik Odde, en psudonym Jussi använde när han spelade in populärmusik på skiva, lika känd i dag. Under detta namn gav han hur som helst ut en svensk version av tangon ”Warum”, ”Varför har du mig kysst?”.

Förvillande pseudonymer förekommer också i radioprogrammet Rally. Där sjöng en man som kallar sig Frank Robertson ”Billigt vin”, ursprungligen Michael Jackson-låten ”Billie Jean”. Men det är något mysiskt med den här Frank Robertson och hans göteborgska idiom. Den här Robertson lät, trots den göteborgska han har lånat av Frank Baude, mer som Alf Robertson.

På ganska lyckat lurendrejarhumnör var gruppen Ravaillacz i årets melodifestival med ”En riktig jävla schlager”. Claes Malmberg var med och gjorde den här låten till en av de mer uthärdliga i årets tävling.

Två filmmelodier fanns med i veckans kryss.

Orups och Anders Glenmarks ”Min arm omkring din hals” förekom i SFs jubileumsfilm ”1939” från 1989 och sjöngs där av Zenya Hamilton. Birgitta och jag var inbjudna till premiärvisningen i Stockholm.

Jag har sett många Robin Hood-filmer i mitt liv, men inte just ”Robin Hood Prince of Thieves” från 1991. Däremot har jag hört Bryan Adams-låten i den, (”Everything I Do) I Do It For You”.

”Sweet Hello, Sad Goodbye” med Roxette hade dock inte kommit i närheten av mina öron förrän nu.

Två sångerskor av lite olika ålder spelades också, och jag lyssnar gärna på dem:

Vi hörde ”Välkommen in” med Veronica Maggio.

Och så hörde vi ”I samma andetag” med Lisa Nilsson.

En kvinna, som har gått mycket långt i schlagervärlden, spelades också, Siw Malmkvist. Vi hörde henne sjunga på tyska, vilket hon ofta gjorde: ”Die Liebe ist ein seltsames Spiel”. Den blev 1960 en dundersuccé på svenska, då under namnet ”Tunna skivor”.

Dundersuccé blev också Povel Ramels och Beppe Wolgers’ ”Ta av dig skorna”, en låt skriven för en revy där Povel själv för ovanlighetens skull inte mndverkade. Här skulle den ge oss ordet skor.

Och så avslutar vi med en riktig gammal schlager, ”Marina”, där man sjunger ”Marina, Marina, Marina” i refrängen. Den tillägnar jag Marina på Konsum här i Öregrund.

Partikongressen: några försiktiga steg åt vänster. Partiet: tydligare vänstervind

9 april 2013 14:55 | Politik | 17 kommentarer

Mitt under den socialdemokratiska partikongressen i Göteborg (3 april 2013) publicerade Expressen en Demoskop-undersökning av viss relevans för socialdemnokratins fortsatta kurs.

Den första frågan i den här undersökningen löd: ”Anta att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i riksdagsvalet 2014 skulle får mer än hälften av rösterna. Av följande alternativ, vilka tycker du då borde ingå i en regering?” Bland S-väljarna fördelade sig svaren med 55 procent för S+Mp+V, 28 procent för enbart S och 17 procent för S+Mp.

Nästa fråga berörde en av kongressens stora stridsfrågor: ”Vad av följande tror du är bäst för den totala kvaliteten inom vård, skola och omsorg?” Här svarade 54 procent av S-väljarna ”Att tjänsterna utförs enbart av kommuner och landsting”, medan 44 procent av S-väljarna föredrog ”att tjänsterna utförs av såväl privata företag som av kommuner och landsting”; 1 procent tyckte att de här tjänsterna borde utföras enbart av privta företag, och 1 procent kunde inte svara.

Av stor relevans för debatten på kongressen var också denna fråga: ”Det finns en debatt om utdelning av vinst till aktieägare i skattefinansiserat välfärdsföretagande. Vad av följande anser du är bäst?” Här föredrog 42 procent av S-väljarna alternativet ”Att utdelning av vinst förbjuds”. 34 procent valde alternativet ”att utdelningen inte får överstiga en viss nivå.” 18-procent av S-väljarna valde alternativet ”att utdelningen inte regleras men kräver att bestämda kvlitetskrav uppfylls”. 5 procent valde alternativet ”att man inte gör någon skillnad mellan välfärdsföretagande och annat företagande”, och 2 procent kunde inte svara.

Mitt intryck, allmänt, av S-kongressen var, att den hade några starka vänsterbastioner i främst den stora skånedelegationen, men att den också präglades mer generellt av en lust att gå till roten med det onda, det vill säga en radikal stämning. Men här fanns det främst två faktorer, som höll tillbaka kongressens lust att gå fullt så långt som den nog ibland hade lust att gå. Dels insikten hos ombuden om att vunna slag med partiledningen som förlorare skulle leda till publicitet om splittring, dels partiledningens ibland nästan akrobatiska manövrerande för att med hjälp av kompromisser och reträtter nå enhälliga beslut. Och det senare lyckades, i så stor utsträckning att den borgerliga pressen i stället började angripa detta.

Min, åtminstone till namnet, gamla tidning Aktuellt i politiken rubricerade på sitt omslag de mödosamt sammanförhandlade viljorna i blocket om välfärdspolitiken som ”Festräddaren” – rubriken syftar på kongresfesten. På det här omslaget sammasnfattas välfärdskompromissen i följande meningar: ”Vinstintresset ska inte vara styrande i välfärden.” ”Möjligheten för riskkapitalister att plocka ut privata vinster ska avsevärt begränsas!” ”Kommuner och landsting avgör om valfrihetssystem ska riktas enbart till non profitaktörer.” ”Kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vid nyetableringar.” ”Lagen om valfrihet ska inte vara obligatorisk och bör dessutom förändras så att fri etablering inte är möjlig.”

Daniel Suhonen, som jag talade med efter beslutet, var ganska nöjd med den här kompromissen, som han hade medverkat till, och även jag, som inte tyckte att man nådde ända fram, kan hålla med honom. Kompromissen räddar fortsatt samarbete, nu förhoppningsvis i regeringsställning, med det Miljöparti jag personligen inte är särskilt förtjust i men som kanske behövs som regeringsunderlag, och å andra sidan måste socialdemokratin som ledande regeringsparti, på allvar och inte på låtsas, hålla fast vid den restriktiva linje, som kongresskompromissen står för.

Dock, det fanns ställningstaganden vid S-kongrfessen, som var ännu djärvare.

Stefan Löfven, som nu till slut även formellt blev utsedd till partiledare, gjorde redan i kongressens inledning ett ställningstagande, som det kommer att krävas både idérikedom och ansträngningar för att förverkliga. Under perioden 2014-2020 ska Sverige nå den lägsta arbetslösheten i EU. För att nå dit måste vi då klara att gå ned från dagens 8,2 procent till 4,7 procent. I dag ligger vi på tolfte plats i den här arbetslöshetsligan.