Ísland: det stormar i partilandskapet

29 april 2013 15:16 | Politik | 4 kommentarer

Ísland är i många avseenden något udda i det politiska landskapet i Norden.

Det påfallande välstånd islänningarna upplevde förbyttes i den ekonomiska kris landet drabbades av till följd av att en uppblåst framgång utan reell täckning snabbt i skuldkris och stora ekonomiska svårigheter för breda befolkningsskikt.

Islänningarnas vrede drabbade främst det ledande regeringspartiet, det liberal-konservativa Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) under ledning av Davið Oddsson. Partiet, länge Íslands ledande parti, hamnade nu – knappt – på andra plats med 23,7 procent och 16 mandat (- 9). Partiet bestraffades både för att många av finansvalparna som hade kört Íslands ekonomi i botten associerades med partiet och för att statsministern och andra ansvariga inte hade gjort något för att stävja problemen i tid.

Partiet hade haft en regeringskoalition tillsammans med Socialdemokraterna, Samfylingin (Samlingsfronten eller Enhetsfronten). Det här namnet fick partiet 1999 efter en sammanslagning av fyra partier, socialdemokratiska Alþýðuflokkrinn (Folkpartiet), vänsterpartiet Alþýðubandalagið (Folkalliansen), Þjóðvaki (Folkrörelsen), det vänstersocialistiska utbrytarparti socialdemokraten Jóhanna Sigurðardóttir hade bildat, och så Kvennalistinn (Kvinnolistan). Det här partiet blev i alltingsvalet 2009 Íslands största parti med 29,8 procent och 20 mandat (+ 2).

Som man kan ana av det sammanslagna partiets sammansättning, blev det mer vänsterinriktat än det ursprungliga socialdemokratiska partiet, men bland annat dess positiva hållning till isländskt EU-medlemskap gjorde, att det likväl fick en konkurrent på sin vänsterflygel. Detta parti skaffade sig också ytterligare ett ben att stå på genom att vända sig även till miljömedvetna islänningar; dess namn blev Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterrörelsen – grön lista) – dessutom försökte partiet även locka till sig delar av den kvinnorörelse, som i huvudsak hade anslutit sig till den nya socialdemokratiska alliansen. I valet 2009 gjorde partiet en skräll och fick 21,7 procent och 14 mandat (+ 5).

Också det borgerliga parti, som inte hade suttit i regeringen, klarade sig bra. Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som till sin kärna är de isländska böndernas parti, fick i 2009 års val 14,8 procent och 9 mandat (+ 2).

Den folkliga vrede som ritade om Íslands politiska karta i 2009 års val, fäste stora förhoppningar vid den nya rödgröna regering under ledning av Jóhanna Sigurðardóttir Ísland fick efter valet. Men förhandlingarna med utlandet om den nödvändig skuldsaneringen visade sig leda till svåra bördor för islänningarna, och till det kom att det inom den röd-gröna regeringskoalitionen fanns stora motsättningar, kanske främst om ett eventuellt isländskt EU-medlemskap. Socialdemokraterna är Íslands mest EU-positiva parti, medan den rödgröna vänstern är hårdnackade EU-motståndare.

De bestående ekonomiska svårigheterna för islänningarna plus oenigheten inom vänsterregeringen har lett till att den isländska regeringskoalitionen snabbt har förlorat stöd.

Framför allt har det här folkliga missnöjet drabbat Socialdemokraterna, Samfylingin (Samlingsfronten eller Enhetsfronten), som nu mer än halverades och fick 13 procent (9 mandat).

Nästan lika illa gick det för Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterrörelsen – grön lista), som nu fick 11 procent (7 mandat).

En del av Socialdemokraternas förlorade röster bör ha gått till ett helt nytt parti, Björt framtið (Ljus framtid), bildat av en politisk vilde i Alltinget, Guðmundur Steingrimmsson, som tidigare har representerat både Framstegspartiet och Socialdemokraterna. Det här är ett populistiskt parti, där partiledaren har betonat vikten av att ändra ståndpunkt allt efter förutsättningarna.

Vänsterpartierna har säkert också tappat särskilt unga väljare till nykomlingen Piratpartiet, som fick 5,1 procent och 3 mandat.

Närmast obegriplig är ju Sjálfstæðisflokkurinns (Självständighetspartiets) formidabla återkomst, även om partiet nu har en ny partiledare i Bjarni Benediktsson: Partiet fick i det här valet 27 procent (19 mandat). Men även det förra valresultatet var ju resultatet av en populistisk våg, och nu hoppas uppenbarligen många islänningar, att det tidigare ledande partiet i isländsk politik ska ge ekonomin ny vind i seglen. Man bör också märka, att detta ledande borgerliga parti säger nej till EU-medlemskap.

Det senare gäller också det parti, som av allt att döma blir dess koalitionspartner, Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet). Det här partiet gick kraftigt framåt och fick 24 procent (19 mandat).

Återstår att se hur länge framgången består för de nya regeringspartierna. Lever de inte upp till förväntningarna hos dem som som har gett de här båda partierna sin röst, kan opinionsvindarna i Nordatlanten åter vända.