Pete Seeger i repris

28 april 2010 17:37 | Musik, Politik | Kommentering avstängd

Jag har en tendens att köpa varje ny CD-utgåva med Pete Seeger också när jag förstår att det rör sig om en samlingsskiva med äldre material, som jag redan har i min ägo och har lyssnat på många, många gånger.

Förra året hittade jag på Örat i Uppsala en dubbel-CD, ”Brothers & Sisters” (Roots Collection, Vol 1, Discmedi DM 4203-02, 2006) och köpte den förstås, trots att innehållet föreföll välbekant. Den här Seeger-samlingen har gjorts i Spanien, och eftersom mapptexten utom på spanska finns översatt till franska och engelska, antar jag att den är gjord för EU-bruk.

Presentationstexten av Miquel Juraido är bra och fokuerar på den politiske Pete Seeger; dess engelska rubrik lyder ”This Machine Surrounds Hate And Forces It To Surrender”. (Den här programförklaringen, med tydlig anknytning till en liknande men mer militant hos Woody Guthrie, är hämtad från Seegers banjo.)

Några av de politiska texterna – men långt ifrån alla – finns också återgivna i texthäftet.

CD 1, som mest innehåller traditionellt material med sång av Seeger, som ackompanjerar sig själv på banjo eller gitarr, saknar uppgifter om inspelningarna, men jag är ganska övertygad om att det rör sig om tidiga inspelningar, ursprungligen på Ash Recordings, det som Moe Ash senare förvandlade till Folkways. Dock ändade Ash-utgivningen med att Moe Ash och en medfinansiär blev oense, och att den senare också för sin del tog med sig inspelat material – det är detta som man senare återfinner på till exempel skivor av märket Collectables. På samma sätt som Smithsonian Folkways har putsat upp ljudet på sitt arv från Folkways, har man även i det här fallet använt sig av brusreduktion och andra moderna knep.

Och det här alltså mestadels tradionella materialet låter bra i det här skicket. Det gäller till exempel ”Skip To My Lou”, ”Deep Blue See”, ”Down In the Valley”, ”Oh, Mary Don’t You Weep”, ”Study War No More” och andra. Detsamma gäller Pete Seegers och Lee Hayes ”If I Had a Hammer”, Seegers egen ”Where Have All the Flowers Gone” och Ed McCurdys ”Last Night I Had the Stangest Dream”.

Därmed är vi inne också på de politiska låtarna – Seeger har alltid haft en mängd sådana i sin repertoar.

Vi kan som ytterligare ett exempel, ett mindre känt, ta en låt, som är karaktäristisk för Seeger inte bara för att den har ett politiskt innehåll utan för att den blandar historia och nutid:

Listen Mr. Bilbo

Text och musik: Bob och Adrienne Claiborne, 1946

Listen, Mr. Bilbo, listen to me
I’ll give you a lesson in history.
Listen and I’ll show you that the foreigners you hate
Are the very same people made America great.

In 1492 just to see what he could see,
Columbus, an Italian, looked out across the sea.
He said, Isabella babe, the world is round,
And the U.S.A.’s just a-waiting to be found.

In 1609 on a bright summer’s day,
The Half Moon set anchor in old New York Bay.
Henry Hudson, a Dutchman, took a good look around;
He said, ”Boys, this is gonna be a helluva town.”

When the King of England started pushing Yankees around,
We had a little trouble up in Boston town.
There was a brave Negro, Crispus Attucks was the man;
Was the first one to fall when the fighting began.

Colin Kelly was a pilot flying down low;
Levine pushed the button that let the bomb go.
They sunk the Haruna to the bottom of the sea;
It was foreigners like those kept America free.

Now Bilbo, you’re taking one heck of a chance;
Your good friends, the Duponts, came over from France.
Another thing, I’m sure, will be news to you,
The first Mister Bilbo was a foreigner, too.

Well, you don’t like Negroes, you don’t like Jews;
If there is anyone you do like, it sure is news.
You don’t like Poles, Italians, Catholics, too;
Is it any wonder, Bilbo, that we don’t like you!

Text och noter fanns i marsnumret 1946 av ”People’s Songs”.

CD 2 innehåller ännu mer sånger av politisk karaktär. Dess avslutande nummer, ”Wasn’t That a Time” gör Seeger solo – dock sjunger publiken med, vilket är mycket karaktäristiskt för honom som scenartist.

Men i större delen av sångerna på den här andra CDn sjunger Seeger i grupp, ibland inte någon formaliserad sådan men oftast känd just som grupp med eget namn.

Ett exempel på det förra är när han tillsammans med Woody Guthrie och Cisco Houston sjunger ”Cindy”.

En till sin sammansättning dock något varierande grupp, oftast med en uttalat politisk repertoar, var The Almanac Singers. Kärntruppen i den (utöver Seeger Sis Cunningham, Bess Lomax, Millard Lampell, Arthur Stein och Butch Hawes) får vi höra i ”Round and Round Hitler’s Grave” och ”The Sinking of the Reuben James”. Men det fanns också en annan konstellation (utöver de redan nämnda Seeger, Lomax och Lampell också Lee Hays, Sam Gary och Josh och Carol White). Dem får vi höra i ”Solidarity Forever”, ”Which Side Are You On?” och ”Union Maid”. Det torde inte vara allmänt känt här i Sverige, knappast ens i USA, att Josh White tillhörde vänstern och sjöng i fackföreningssammanhang.

Pete Seeger och Lee Hays bildade sedan tillsammans med Ronnie Gilbert och Fred Hellerman en grupp som blev omåttligt populär i USA, The Weavers. De fanns på topplistorna, men deras fall därifrån blev stort, när de av senator Joe McCarthy anklagades för att vara kommunister.

Den här CD-utgåvan innehåller elva skivinspelningar från deras kommersiella karriär, på Decca närmare bestämt – den fick ett tvärt slut, när McCarthy skrämde radio- och TV-stationer och konsertsalar – och så alltså Decca – att bojkotta The Weavers.

De kom sedan igen, med nya skivinspelningar på Vanguard, men det är en annan historia. De elva spåren på ”Brothers & Sisters” är en smula unika, eftersom de så sällan senare har hörts på skiva.

Rent musikaliskt kan det senare göra detsamma – för egen del ser jag McCarthys insats i ett försonande ljus, när jag hör hur The Weavers lät, eller tvingades låta, på Decca. ”Wimoweh”, ”Kisses Sweeter Than Wine”, ”On the Top of Old Smoky” (här i Sverige känd som ”Högt uppe på berget”), ”So Long”, ”Tzena, Tzena, Tzena”, ”Suliram”, ”Bay of Mexico”, ”Follow the Drinking Gourd”, ”Jig Along Home” – alltsammans blir en förfärlig smet, när man sätter in körer och olika orkestrar.

Två låtar från Decca-tiden är dock fortfarande hörvärda: potpurriet ”Around the World”, där Seeger får härja fritt, och så insjungningen av Woody Guthries ”Hard Ain’t It Hard”.

Dock tycker jag i egenskap av Seeger- och The Weavers-fan, att det ändå är bra att också Deccas missfoster till inspelningar görs tillgängliga även för vår tids publik.