En kulturinstitution i Uppsala slår igen

Skivbutiksdöden skördar offer efter offer, också här i Uppsala. För inte så länge sen klappade Rocks ihop. Butiken i Gränby centrum spelade inte så stor roll för mig, men det hände att jag handlade i butiken i Svava-gallerian. Akademibokhandeln inrättade, kortvarigt, en skivavdelning, men den säljer numera bara DVD-film.

Men bäst av skivbutikerna i Uppsala under de senaste 30 åren har Musikörat varit. Den startades på Sysslomansgatan av ett gäng musiker, som satte kvalitet framför kvantitet och dålig smak, och har sedan, under epoken på Drottninggatan, fullföljt denna linje.

Så småningom har jag, i egenskap av återkommande och likasinnad kund, blivit bekant med killarna på Musikörat, framför allt Hemming Hedenström och Peter Ericson. Peter Ericson påminner mig ibland om att jag i Aktuellt i politiken (s) sågade en platta med bandet Rävjunk, där han ingick, men jag har kollat vad jag skrev och tycker inte att recensionen var en ren sågning. Nå, numera garvar vi mest åt detta då, som var 1970-talet.

Det roliga med att handla på ett ställe som Musikörat har varit att man alltid har kunnat få sakkunnig hjälp: Den man har talat med har inte sett ut som ett X när man har frågat efter en ovanlig artist eller svåråtkomlig skiva, och har den skiva man frågade efter inte funnits inne, har man fått hjälp med att beställa hem den. Eftersom de här killarna har vetat vad jag är intresserad av har det flera gånger hänt, att de själva har föreslagit vad jag borde köpa. Och jag kan bara konstatera att de har haft god känsla för vad jag kunde tänkas vara intresserad av.

Musikörat säljer fortfarande bra av till exempel jazz och folkmusik, men som de flesta skivaffärer har också den här butiken tappat kraftigt när det gäller försäljningen av popmusik. Butiken är inte längre lönsam, så i oktober är det dags att slå igen den.

Det känns sorgligt, verkligen inte bara för att jag vid det här laget känner dem som arbetar där. Det är sakkunskapen jag kommer att sakna, den som inte finns bland de ganska själlösa skivracken på, säg, Åhléns.

Delvis är det främst den yngre musikpubliken som bär skulden till den här utvecklingen, den som till mycket stor del har ersatt skivköpen med nedladdningar från nätet, i någon mån också inköp via nätet. Själv har jag ganska god koll på nyproduktionen i USA av det slags skivor jag är intresserad av och känner också till kanalerna för att handla hem de här skivorna, ofta direkt från bolagen i fråga. Men jag har genom åren envisats med att be skivaffärer beställa hem skivorna åt mig, förr i världen oftast Skivakademien i Stockholm, under senare år Musikörat i Uppsala, detta för att jag gärna, med personalens och skivbutikernas hjälp, vill ha spridningseffekter, så att andra musikintresserade också får chans att ta del av det jag själv vurmar för.

Tidigare i dag var jag inne på Musikörat för att hitta något åt dottern, Kerstin, till hennes födelsedag. Naturligtvis passade jag då också på att beklaga nedläggningen.

Men Peter Ericson gav mig nytt hopp. Han kommer nämligen att i oktober starta en ny skivaffär på Kungsgatan, i huset mitt emot Stadsteatern – i det där huset finns sedan gammalt också en musikaffär, alltså en som säljer instrument.

Just nu är det här en av Uppsalas värsta miljöer, eftersom nästan hela järnvägsområdet är en enda stor byggarbetsplats. Men placeringen har en stor potential: Redan nu strömmar mängder av människor förbi, på väg till eller från Uppsala C eller till eller från länsbussarna. Mängder av stadsbussar har hållplatser längs Kungsgatan eller längs den bussgata som går inne på stationsområdet. Och när alltihop blir färdigt – den nya stationsbyggnaden, den nya järnvägsparken och gångtunneln under järnvägen – bör det här vara ett hyggligt läge för en skivbutik.

Det gäller bara att hålla ut, så länge byggkaoset pågår, så håll ut, Peter!

Själv kommer jag att titta in och även handla så fort du öppnar.

Von Holsteins insatser för kulturen

Käre Enn,
vill inte undanhålla dig Mana-grundaren Babak Rahimis kommentar till den olyckan von Holsteins avgång. Kan läsas i dag på Manas hemsida:

”Från Manas sida vill vi påpeka att von Holsteins betydelse för kulturlivet i Sverige var betydligt större än så. Delvis lyckades han med sina råa kommentarer göra myndigheten känd för vanliga medborgare och omedvetet aktualisera vikten av offentliga insatser för kultur. Samtidigt gjorde han i egenskap av myndighetsperson, tillsatt av en borgerlig regering, allt för att skingra myten om kommunismens död. Så sent som idag hävdade han i en intervju i DN att ’bara rödvinskommunister går på teater’.

Förmodligen kommer hans avgång också att ha betydelse för kulturlivet. Förhoppningsvis drar kulturministern lärdom av det faktum att när entreprenörer i valet mellan profit och kultur väljer profit behövs det även i framtiden omfattande offentligt stöd för de kulturarbetare, som till skillnad från Svenska Dagbladets ledarredaktion gör sin plikt för kulturen även om arvodet är lågt.”

Björn Kumm
Journalist