Vivaldisommar

12 juli 2013 22:49 | Mat & dryck, Musik, Trädgård, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Till slut kom vi då ändå ut till Öregrund – Birgitta har haft mycket att ordna efter hemkomsten från båtresan under vilken hon blev av med bland annat leg och plastkort, och polis och banker finns i Uppsala. Själv har jag varit på Vårdcentralen för sedvanlig provtagning, och så har jag bland annat köpt ny smokinggördel – jag glömde kvar min gamla på kryssningsfartyget – hämtat ut mer kontanter på banken och lämnat in två smokingskjortor och en ljus blazer på kemtvätt.

I går eftermiddag kunde vi äntligen åka ut till Öregrund. På väg hem från bussen mötte jag Kerstin, Klara och Viggo på väg att ta ännu ett dopp i Tallparken. Barnen strålar av sol, bad och sommarlov, och när de kom hem igen, gick Kerstin till Konsum och handlade ingredienser till en snabbt hopsnodd men mycket somrig middag. Barnen ska med sin pappa till farmor och farfar i Sollefteå i morgon och Kerstin själv ska jobba ett par veckor igen, men de var kvar här ytterligare en natt, hann också med ytterligare en badutflykt till Tallparken, innan det blev dags att ta bussen till Uppsala.

I kväll har mormor och morfar varit ensamma i sommarhuset, som just nu är omgivet av en trädgård i nästan bedövande vacker blomning. Mormor har tvättat flera maskiner – finns det något mer somrigt än streck med tvätt på tork ute i trädgården?

I dag var det också Birgittas tur att handla och laga mat, och jag har fått lammkotletter med färskpotatis ur henne egen odling, senare på kvällen – ute på glasverandan – en gudomligt god fruktsallad.

På glasverandan, med sin kubiska form ett underbart ställe att lyssna på musik, har vi lyssnat på Anne-Sophie Mutter och Trondheim-solisterne. Den här CDn (Deutsche Grammophon 463 259-2, 1999) , som Birgitta fick i julklapp av mig, har som huudnummer Antonio Vivaldis (1678-1741) ”Le Quattro Stagioni”. Förra hösten, en av de kvällar då jag egentligen var inlagd på sjukhus, hörde vi Mutter och trondheimsolisterna spela det här verket, helt suveränt, i Musikens hus i Uppsala, och skivversionen, som jag gav i julklapp åt Birgitta, låter inte sämre.

Möjligen får man, med all trädgårdsgrönska runt glasverandan, lust att gå direkt på ”L’Estate”, ”Sommaren” – men också Vivaldis skildring av våren är bedövande vacker.

På skivan finns också ett hörvärt verk av en annan italienare, Giuseppe Tartini (1692-1778). Hans sonata in sol minor ”Il Trillo del Diavolo”, är mycket hörvärd också den men ändå, trots sin titel, inte lika emotionellt upphetsande som Vivaldis årstider.

Sommar i P1 med Louise Linder

12 juli 2013 15:37 | Media, Musik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Louise Linder är präst och psykoterapeut, har desutom startat konsultbolaget Prästbyrån och haft knäck som företagspräst på krisdrabbade Eicsson. Mycket av det här är mig djupt främmande, men jag försöker ändå lyssna med öppet sinne på hennes Sommar-program i P1. Det som i bästa fall finns hos människor i hennes prästerliga värv är bättre insikter än hos människor i gemen om medmänniskor i nöd och hur man kan stödja och trösta dem. Fast den här gåvan finns också hos en del av oss som inte har någon gudstro, och gudstron skyddar ju inte heller de troende från att själva göra misstag eller råka illa ut. Märk att den aktuella utgångspunken för det här resonemanget från min sida är en präst som har varit gift tre gånger, det senare inte menat som någon moralisk anmärkning.

Stora delar av Louise Linders sommarprogram, utformat som en mässa, har jag ganska svårt för.

Hennes sommarprat innehöll dock två avsnitt, som berörde mig.

Det ena var berättelsen om könsstympade kvinnor i Östafrika.

Det andra var historien om sonens uppsatsskrivande, den där sonen – när han skulle skriva skoluppsats om Ingmar Begman – genom förmedling av en vän till familjen blev uppringd av Bergman och fick fyra timslånga samtal med den åldrige regissören; Bergman dog strax efteråt.

Till det spelade Louise Linder Johann Sebastian Bachs svit för violoncell ”Sarabande” ur bergmanfilmen med samma namn.

I övrigt var musiken ganska blandad, även om hon förstås – höll jag på att säga – också spelade ”Operator” med Manhattan Transfer, den där man har ”Jesus on the line”. Jag kan den väl själv, eftersom jag har den på skiva.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^