Vivaldisommar

Till slut kom vi då ändå ut till Öregrund – Birgitta har haft mycket att ordna efter hemkomsten från båtresan under vilken hon blev av med bland annat leg och plastkort, och polis och banker finns i Uppsala. Själv har jag varit på Vårdcentralen för sedvanlig provtagning, och så har jag bland annat köpt ny smokinggördel – jag glömde kvar min gamla på kryssningsfartyget – hämtat ut mer kontanter på banken och lämnat in två smokingskjortor och en ljus blazer på kemtvätt.

I går eftermiddag kunde vi äntligen åka ut till Öregrund. På väg hem från bussen mötte jag Kerstin, Klara och Viggo på väg att ta ännu ett dopp i Tallparken. Barnen strålar av sol, bad och sommarlov, och när de kom hem igen, gick Kerstin till Konsum och handlade ingredienser till en snabbt hopsnodd men mycket somrig middag. Barnen ska med sin pappa till farmor och farfar i Sollefteå i morgon och Kerstin själv ska jobba ett par veckor igen, men de var kvar här ytterligare en natt, hann också med ytterligare en badutflykt till Tallparken, innan det blev dags att ta bussen till Uppsala.

I kväll har mormor och morfar varit ensamma i sommarhuset, som just nu är omgivet av en trädgård i nästan bedövande vacker blomning. Mormor har tvättat flera maskiner – finns det något mer somrigt än streck med tvätt på tork ute i trädgården?

I dag var det också Birgittas tur att handla och laga mat, och jag har fått lammkotletter med färskpotatis ur henne egen odling, senare på kvällen – ute på glasverandan – en gudomligt god fruktsallad.

På glasverandan, med sin kubiska form ett underbart ställe att lyssna på musik, har vi lyssnat på Anne-Sophie Mutter och Trondheim-solisterne. Den här CDn (Deutsche Grammophon 463 259-2, 1999) , som Birgitta fick i julklapp av mig, har som huudnummer Antonio Vivaldis (1678-1741) ”Le Quattro Stagioni”. Förra hösten, en av de kvällar då jag egentligen var inlagd på sjukhus, hörde vi Mutter och trondheimsolisterna spela det här verket, helt suveränt, i Musikens hus i Uppsala, och skivversionen, som jag gav i julklapp åt Birgitta, låter inte sämre.

Möjligen får man, med all trädgårdsgrönska runt glasverandan, lust att gå direkt på ”L’Estate”, ”Sommaren” – men också Vivaldis skildring av våren är bedövande vacker.

På skivan finns också ett hörvärt verk av en annan italienare, Giuseppe Tartini (1692-1778). Hans sonata in sol minor ”Il Trillo del Diavolo”, är mycket hörvärd också den men ändå, trots sin titel, inte lika emotionellt upphetsande som Vivaldis årstider.