Eric Clapton i nya men gamla spår

15 oktober 2010 16:18 | Musik | Inga kommentarer

Eric Claptons senaste CD, ”Clapton” (Reprise 9362496359, distribution Warner, 2010) överraskar mest genom att innehålla en hel del material som man inte väntar sig på en claptonplatta. Den slutar till exempel med den gamla schlagern ”Autumn Leaves”. Den, liksom till exempel ”Everything Will Be Alright”, backas dessutom upp av stråkar.

På den sistnämnda låten liksom i ett par andra assisteras Clapton med sång och gitarr av J J Cale; bäst av dessa är enligt min mening ”That’s No Way To Get Along”.

Cales deltagande är ju inte så förvånande, men mer överraskande är det att Clapton gräver i sådana delar av den amerikanska sång- och musiktraditionen, som inte brukar vara hans. Alltså hittar man på den här plattan sådant som Hoagy CarmichaelsRocking Chair” och Irving BerlinsHow Deep Is the Ocean” liksom tradjazzbetonade låtar som ”My Very Good Friend the Milkman” och den nästan schlageraktiga ”When Somebody Think’s You’re Wonderful”. Det här är väl OK, men för egen del gillar jag mer ”Run Back To Your Side”, som smakar mer av Clapton, också ”Can’t Hold Out Much Longer”, en traditionell blues.

Två låtar står ut på grund av instrumentvalen. I ”Judgement Day”, en kul låt, blir intrycket starkare med hjälp av Kim Wilsons munspel. Och så vill jag framför allt nämna ”Hard Times Blues”, där Clapton spelar mandolin. Det är en sån där låt som ensam motiverar ett CD-köp.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^