Melodikrysset nr 34 2007

25 augusti 2007 11:44 | Film, Musik, Ur dagboken | 8 kommentarer

Veckans melodikryss innehöll en del knepigheter, men jag tror jag har klarat det.

Sångaren Ben E King har jag till exempel aldrig hört talas om, men efter diverse googlande hittade jag hans namn med hjälp av sångtiteln, ”Spanish Harlem” (inte Garden som jag först uppfattade det som).

Att känna till sångaren i The Ark, Ola Salo, här med det svenska vinnarbidraget ”The Worrying Kind”, som sen föll i Eurovisionsschlagern, var ju lätt. Men ett annat bidrag i årets melodifestival, ”Kom” med Jessica Andersson, hade jag redan glömt.

Det senare gällde för övrigt också ”Evighet” från Melodifestivalen 2006, men i det fallet söktes vem som sjöng, och Carola känner man ju igen på rösten. Fast någon av mina favoriter är hon inte!

Och för att på en gång klara av hela den del av populärmusiken, som jag inte är så bekant med: Alcazar sjöng ”Don’t Leave Me Alone”. Jag klarade gruppen med hjälp av ledbokstäverna och har sen kontrollgooglat.

Lättare, för mig alltså, var då ”Kärlekens tid”, med musik av Benny Andersson och text av Ylva Eggehorn.

Möjligen fanns det melodikrysslösare, som tyckte att dagens filmfråga var svår. Men gruppen vi hörde var Duran Duran, och filmen de medverkade i var James Bond-filmen ”Levande måltavla”.

Som väl mina läsare har kunnat konstatera, har jag ibland svårt med den allra senaste popmusiken – klarar däremot ganska lätt äldre schlager och annan musik som brukade spelas i radions enda kanal, när jag växte upp.

Jag är ju inte tillräckligt gammal för att själv ha upplevt Ernst Rolf, men eftersom han ofta spelades i radio förr i världen, känner jag ändå igen hans röst och maner. Här hörde vi honom i ”Efteråt” – refrängen löd ”Det vet man inte förrän efteråt”.

En som jag däremot både har hört live, i radio och på skiva är Povel Ramel. (Läs gärna mera under Kulturspegeln, Musik.) Här hörde vi en instrumentalversion av hans ”Det är dom små små detaljerna som gör det”.

En instrumentalversion fick vi höra också av Carl Michael Bellmans ”Solen glimmar blank och trind” (Fredmans epistel nummer 48), som skulle ge det sökta ordet, sol.

Om man som jag har tagit studenten (1958, i Högre Allmänna Läroverket i Sundsvall), har man förstås – i mitt fall, trots mycket höga betyg, högst motvilligt – sjungit ”Studentsången”. I den påstås det att ”den ljusnande framtid är vår”.

I den tidens latingymnasium fick man lära sig en del inte bara om Bellman – se ovan – utan också om Nils Ferlin. Fast jag var bekant med honom också genom gamla Folket i Bild och FiBs lyrikklubb. Här hörde vi Sven Bertil Taube sjunga hans ”Goggles” i tonsättning av Olle Adolphson.

Slutligen veckans klassiker. Ett ögonblick stod det alldeles still i huvudet, men så kom hustrun till hjälp: Det vi hörde var Antonio Vivaldis ”De fyra årstiderna” (”Quattro Stagioni”), som Birgitta och jag så ofta brukade lyssna på när vi var unga och just hade blivit ett par. Här skulle titeln ge en romersk siffra: IV. (Man är väl latinare.)

* * *

Söker du svar på någon fråga i det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå in direkt på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.