I augusti månad

27 augusti 2007 21:36 | Mat & dryck, Politik, Prosa & lyrik, Trädgård, Ur dagboken | 1 kommentar

I förra veckan arbetade vi flitigt i trädgården i Öregrund.

Rensningsarbetet fortsätter; i flera fall är det inte första gången i år som en rabatt rensas. Det är torrt, behöver också vattnas. Jag klipper min del av rosen- och krikon- och jasminhäcken mot gatan. Birgitta är redan tidigare nästan klar med sin del och blir helt klar ungefär samtidigt som jag med min.

Emellanåt tar vi paus tillsammans vid trädgårdsbordet: dricker kaffe, pratar, njuter av den fortfarande kvardröjande sommaren. Runt omkring ser vi fruktträden, stinna av äpplen, päron och plommon.

På fredag kväll, när vi efter bastun sitter med var sin Dry Martini under plommonträden, är det fortfarande sommarvarmt. Kvällen är ljuvlig.

På lördag har vädret slagit om. Man kan känna en aning av höstkyla i luften. Vädret har hunnit i kapp körsbärsträden, som redan fäller rödbruna blad.

Mörkret förtätas tidigt när solen gått ner.
Natten står tjock kring det lantliga boningshuset.
Och så är det inte sommar i Sverige mer
eftersom nätterna uppslukar sommarljuset.
Någon hörs säga att värmen är inte förbi
och badvattnet kallnar väl inte på länge i fjärden.
Men de blommande nätternas dröjande ljus, tycker vi,
var ändå den svenska sommarens stämma i världen.

Vem som har skrivit så? Alf Henrikson förstås.

På söndagen tar vi bussen in till stan.

Ännu inte för säsongen, men för den kommande veckan.

På fredag eftermiddag har jag och Birgitta vår gemensamma 70-årsmottagning i Stabby prästgård här i Uppsala. Det ska handlas, lagas mat, bakas. Som tur är gör våra tre barn, Matti, Kerstin och Anna en stor del av jobbet. Men också vi gör vår del. Det här blir personligt: i inbjudningsbrevet har vi lovat de inbjudna familjens specialiteter. Och eftersom många har svarat ja, blir det mycket att göra, innan det blir fest.

För min del ska jag göra sås till den rökta siken, och så ska jag baka estnisk födelsedagskringla, Stritsel, ett aromrikt saffransbröd med sju smakämnen. Och på onsdag får jag hjälp av brorsan, Matti, med bilskjuts ut till Öregrund: vi ska också bjuda på fruktfat med håvor ur vår egen trädgård.

Sonen Matti (han heter som min bror), har tagit emot anmälningarna och har nu också redovisat resultatet. Bland gästerna finns människor från våra respektive politiska liv, numera inte längre människor som kan tänkas se det som en plikt att komma utan sådana som vi har ett särskilt, personligt förhållande till. Självfallet finns det bland gästerna också företrädare för det kulturliv som vi båda i så stor utsträckning har deltagit i. Och så är det hemskt roligt att se, att så många av våra ungdomsvänner från laboremustiden kommer.

Dessutom kommer, men det behöver väl egentligen inte särskilt nämnas, de flesta ur vår närmaste familjekrets.

Hoppas det blir vackert väder på fredag, så att vi också kan hålla till utomhus.

Vi stannar kvar i Uppsala över lördagen. Inte bara för att hinna vila upp oss – för övrigt är det alltid mycket efterarbete efter såna här fester. Nej, på lördag kväll ska vi delta i invigningen av stadens nya smycke, Musikens hus.

* * *

Medan jag har skrivit det här har hustrun arbetat i köket. I dag är det hon som bakar. Det har blivit finska pinnar, gammaldags sockerkaka och ett berg av bullar: läckert gyllenbruna gifflar fyllda med mandelmassa.

I går kväll gravade hon enorma mängder sik, givetvis från Öregrund.

Och det blir mera!