Melodikrysset nr 34 2007

25 augusti 2007 11:44 | Film, Musik, Ur dagboken | 8 kommentarer

Veckans melodikryss innehöll en del knepigheter, men jag tror jag har klarat det.

Sångaren Ben E King har jag till exempel aldrig hört talas om, men efter diverse googlande hittade jag hans namn med hjälp av sångtiteln, ”Spanish Harlem” (inte Garden som jag först uppfattade det som).

Att känna till sångaren i The Ark, Ola Salo, här med det svenska vinnarbidraget ”The Worrying Kind”, som sen föll i Eurovisionsschlagern, var ju lätt. Men ett annat bidrag i årets melodifestival, ”Kom” med Jessica Andersson, hade jag redan glömt.

Det senare gällde för övrigt också ”Evighet” från Melodifestivalen 2006, men i det fallet söktes vem som sjöng, och Carola känner man ju igen på rösten. Fast någon av mina favoriter är hon inte!

Och för att på en gång klara av hela den del av populärmusiken, som jag inte är så bekant med: Alcazar sjöng ”Don’t Leave Me Alone”. Jag klarade gruppen med hjälp av ledbokstäverna och har sen kontrollgooglat.

Lättare, för mig alltså, var då ”Kärlekens tid”, med musik av Benny Andersson och text av Ylva Eggehorn.

Möjligen fanns det melodikrysslösare, som tyckte att dagens filmfråga var svår. Men gruppen vi hörde var Duran Duran, och filmen de medverkade i var James Bond-filmen ”Levande måltavla”.

Som väl mina läsare har kunnat konstatera, har jag ibland svårt med den allra senaste popmusiken – klarar däremot ganska lätt äldre schlager och annan musik som brukade spelas i radions enda kanal, när jag växte upp.

Jag är ju inte tillräckligt gammal för att själv ha upplevt Ernst Rolf, men eftersom han ofta spelades i radio förr i världen, känner jag ändå igen hans röst och maner. Här hörde vi honom i ”Efteråt” – refrängen löd ”Det vet man inte förrän efteråt”.

En som jag däremot både har hört live, i radio och på skiva är Povel Ramel. (Läs gärna mera under Kulturspegeln, Musik.) Här hörde vi en instrumentalversion av hans ”Det är dom små små detaljerna som gör det”.

En instrumentalversion fick vi höra också av Carl Michael Bellmans ”Solen glimmar blank och trind” (Fredmans epistel nummer 48), som skulle ge det sökta ordet, sol.

Om man som jag har tagit studenten (1958, i Högre Allmänna Läroverket i Sundsvall), har man förstås – i mitt fall, trots mycket höga betyg, högst motvilligt – sjungit ”Studentsången”. I den påstås det att ”den ljusnande framtid är vår”.

I den tidens latingymnasium fick man lära sig en del inte bara om Bellman – se ovan – utan också om Nils Ferlin. Fast jag var bekant med honom också genom gamla Folket i Bild och FiBs lyrikklubb. Här hörde vi Sven Bertil Taube sjunga hans ”Goggles” i tonsättning av Olle Adolphson.

Slutligen veckans klassiker. Ett ögonblick stod det alldeles still i huvudet, men så kom hustrun till hjälp: Det vi hörde var Antonio Vivaldis ”De fyra årstiderna” (”Quattro Stagioni”), som Birgitta och jag så ofta brukade lyssna på när vi var unga och just hade blivit ett par. Här skulle titeln ge en romersk siffra: IV. (Man är väl latinare.)

* * *

Söker du svar på någon fråga i det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå in direkt på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.

8 kommentarer

  1. Hej Enn o Birgitta
    Ja, det var ju ganska lätt idag, melodikrysset. Den där sångaren Ben, visste jag ju inte men chansade med hjälp av ledbokstäverna.
    Ernst Rolfs manér känner man ju igen, och nu finns det ju en yngre uttolkare av hans musik, nämligen Mattias Enn,(fint efternamn, eller hur?) som sågs på ”Allsång på Skansen” i början av sommaren.Jag själv var ju med och illustrerade Melodikrysset idag såsom medlem i Duvemålakören som sjöng B Anderssons tonsättning av Ylva Eggehorns fina text.
    Duvemålakören ligger, tyvärr, lite i malpåse sedan den inspelningen som gjordes i Vasakyrkan, en sensommardag,men kanske kommer vi igen. En fantastisk blandning sångare med klassiska röster som min, och lite poppigare , som ju andra representerar.
    En annan kul grej med dagens melodikryss var ju svaret ”Duran- Duran”.
    En kompis till mig, Ulla Sjöblom, som jag sjöng med i Radiokören, jobbade en tid som sjuksköterska på neurokirurgen vid KS, Solna. Där hade man då ett eget band, som spelade lite rock-covers och annat.
    Bandet kallade sig då ”Duran- Duran med Ulla Oblongata”.
    Det är akademiskt kul för den som kan hjärnans anatomi och därtill dess anatomiska benämningar på de olika delarna.
    Bara så. Måså gott båda av denna, kanske sista sommardag.
    Vänligen, Johan Jern

    Comment by Johan Jern — 2007 08 25 14:37 #

  2. Hej Enn!

    Hoppas att det finns möjligheter att göra reklam för följande arrangemang, eftersom det är många som läser din blogg.

    Tema: Allsång mot högern

    Datum: söndagen den 2 september
    Tid: klockan 18.00
    Plats: Vitabergsparken, Södermalm

    Artister: Stefan Ringbom, Kajsa Grytt, Maria Lindström och många fler

    Sånger av Wiehe, Vysotskij, Hoola Bandoola band, Nationalteatern med flera.

    Arrangörer: Socialdemokraterna i Stockholm,
    LO distriktet i Stockholm län, Vänsterpartiet.

    Fri entré

    Välkomna!

    Hälsningar
    Rustan Rydman
    Stockholm

    Comment by Rustan Rydman — 2007 08 25 19:57 #

  3. Till Rustan Rydman: Självfallet!

    Comment by Enn Kokk — 2007 08 25 21:21 #

  4. Hej Enn! tack idag tyckte jag att det var lite knepigt. Tack än en gång för hjälpen.
    hälsningar Ann-Charlotte Karlsson Eksjö

    Comment by Ann-Charlotte Karlsson — 2007 08 26 19:26 #

  5. Ben E King, sångare i the Drifters som hade jättehiten ”Save the last dance for me” (eller med Towa C ”Spara sista dansen för mig”). Den känner ni nog till.
    Apropos studentsången: Jag fick när jag gick ut 1965 lära mig att texten från början var ”..den ljusnande framtida vår”, alltså en adjektivisering av ”framtid” (Du är ju tydligen latinare, Enn). Den enda referens som höll med mig jag kunde hitta på nätet var i en riksdagsframställan av ngt slag…

    Comment by Gunnar Bergquist — 2007 08 28 0:16 #

  6. Till Gunnar Bergquist: Towa Carsons svenska version tror jag mig minnas, liksom Drifters, men jag kommer fortfarande inte i håg Ben E Kings namn.

    Frågan om Studentsången är intressant. De sångböcker jag äger, där den ingår (några nationssångböcker från Uppsala), har den variant jag själv lärde mig, när jag tog studenten 1958: ”och den ljusnande framtid är vår”.

    ”Studentsången” skrevs av H Sätherberg till en melodi av prins Gustav och framfördes enligt Pelle Holms ”Bevingade ord” första gången den 18 mars 1852. Holm refererar den meningsskiljaktighet som finns beträffande sångens själva inledning: ”Sjungom” eller ”Sjung om”. Det senare har ju blivit det vanligaste, men Holm är – trots att ”Sjung om” förekom redan i det första trycket i Post- och inrikes tidningar 1852 så väl som i det första nottrycket från 1853 – med stöd av referenser övertygad om att Sätherberg ursprungligen skrev ”Sjungom”.

    Full bevisning går inte att åstadkomma, eftersom Sätherbergs originaltext inte finns bevarad.

    Som bekant byter sångtexter ofta skepnad när de brukas. Din variant ”den ljusnande framtida vår” har jag själv aldrig stött på. Pelle Holm använder, på ett annat uppslagsställe i ”Bevingade ord”, den variant jag lärde mig, ”den ljusnande framtid är vår”, vilket tyder på att inte heller han kände till din alternativa text.

    Men osvuret är bäst.

    Du vet inte varifrån den som lärde dig din variant hade fått den ifrån?

    Comment by Enn Kokk — 2007 08 28 14:20 #

  7. Hej Enn, jag har inget att tillföra i detta ämne, men nog stämmer det du skriver om att gamla sångtexter ibland byter skepnad. Det gäller ju inte minst psalmtexter, som ”bearbetas” stup i ett. Den ordalydelse vi fick lära oss utantill i skolan har ofta blivit en annan på vår ålders höst.

    Jag gissar att du liksom jag fick läsa, kanske också sjunga, Gud som haver i småskolan och lärde dej att den slutar så här:

    Lyckan kommer, lyckan går
    Den Gud älskar lyckan får

    Nu för tiden är lyckan mer allomfattande, har jag noterat, och slutraden har ändrats till: Du förbliver Fader vår.

    Comment by HO — 2007 08 28 16:08 #

  8. Till Hans O Alfredsson: Jo, så är det. Fast på gott och på ont. Väl förtrogen med folkligt sångmaterial som jag är, vet jag, att sånger inte bara förändras av psalmboksredaktioner utan också av brukarna/sångarna.

    När jag skulle ge ut min gamla sångbok ”Upp till kamp!” och använde några sånger av Pete Seeger, skrev jag till honom om detta och fick i svaret uppmaningen att, när det gäller folk- och allsånger och politiska sånger, inte förlita mig allt för mycket på skrivna, så att säga stadfästa versioner. Det tog jag till mitt hjärta.

    Comment by Enn Kokk — 2007 08 28 16:59 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^