Melodikrysset nummer 34 2009

Dagens melodikryss hörde väl knappast till de svårare.

Det började och slutade med melodifestivalbidrag. 2005 deltog Martin Stenmarck med ”Las Vegas”. 2009 sjöng Malena Ernman ”La Voix”.

Eurovision Song Contest är ju det också ett slags stjärnornas krig, men i dag spelade Eldeman det musikaliska temat ur George Lucas’ film ”Stjärnornas krig”.

Ett annat tema i dagens kryss var dyrbarheter och längtan efter dessa.

”Om jag hade pengar” (”If I Were a Rich Man”) ingick i Jerry Bocks och Sheldon Harnicks ”Spelman på taket” (”Fiddler on the Roof”) från 1964.

En lite annan ingång hade ”En riktigt stor summa pengar” av och med Povel Ramel.

Marilyn Monroe sjöng ”Diamonds Are a Girls Best Friend” – fast här fick vi höra en instrumentalversion för att vi inte allt för lätt skulle komma på att diamanter ju ursprungligen kommer ur kol.

Och så hörde vi ett stycke ur Richard Wagners opera från 1869, ”Rhenguldet” (”Das Rheingold”).

Mindre egofixerad än flera av texterna ovan är då ”Man ska leva för varandra”, som vi i dag hörde med Leif Loket Olsson. Den skrevs av Bengt Sundström och blev 1968 en riktigt stor hit, bland annat på Svensktoppen, med Trio me’ Bumba.

Två låtar hörde till sådant som barn brukar sjunga.

Vi fick lyssna på ”Björnen sover”, där det ju sägs att han inte är farlig, bara man är varlig.

Den andra brukar sjungas som ringlek runt midsommarstången, ”Så gå vi runt om ett enebärssnår”. Det vi då går runt är således en en, och enens virke benämns ene.

Därmed befinner vi oss mitt i den sommar som fortfarande består, åtminstone för oss som är pensionärer.

Här ute i skärgården går tankarna gärna till Evert Taube och ”Calle Schewens vals”, eftersom vi ju ofta ser både tärnor och mås flyga förbi.

Mycket somrig är också ”Nannes sommarvisa”. Och vem sjöng den om inte Nanne Grönwall?

En förklaring till att också människor med måttliga inkomster i det här landet har sommarstugor är att sommarstugorna i många fall är arvegods. De nuvarande ägarna bor själva i städerna men återvänder gärna under några sommarveckor till det som Tom Jones i dag sjöng om, ”The Green, Green Grass of Home”.

Själv skulle jag nu gärna gå ut en stund i trädgråden, men av två skäl blir det inget med det. Dels regnar det i dag. Dels är jag förkyld, har haft ont i halsen och öronen samt lätt feber – en följd av snart sjuårige Viggos annars kära besök hos morfar och mormor veckan före hans skolstart.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuellt kryss.

Thorstein Bergman sjunger Dan Andersson

I Aktuellt i politiken (s) nummer 1 1979 (11 januari), där jag presenterade Dan Anderssons Samlade skrifter, passade jag också på att presentera Thorstein Bergmans LP med tonsättningar av Dan Andersson-dikter:

Dan Andersson

Gösta Ågren, som också har doktorerat på Dan Andersson och gett ut hans samlade skrifter på Tidens förlag, har i hög grad bidragit till att avromantisera Dan Andersson. Den bild han ger av Dan Andersson är mörkare och mer samhällstillvänd. Dan Anderssons kamp med de existensiella frågorna och hans engagemang i tidens sociala frågor framträder tydligare.

Thorstein Bergmans nya LP ”…högst av allt hör jag kärlekens sång” (Polydor 2379 168, distribution GDC) speglar mycket tydligt denna reviderade och mer korrekta Dan Andersson-uppfattning. De första visorna på LPn, ”Visa vid kolvakten” och ”Kolvaktaren” och den föga romantiska ”Hemlös”, anger skivans grundton.

Dan Andersson är en av våra mest tonsatta diktare. Det har säkert att göra med att hans dikter är så rytmiska och melodiösa; de lockar själva fram en melodi. På den här LPn finns några tonsättningar av Gunnar Turesson och Sven Scholander, men de flesta tonsättningarna står Thorstein Bergman själv för. Jag hör till dem som tycker att Thorstein Bergman egentligen är en bättre sångare än kompositör, men på den här skivan står sig hans tonsättningar gott jämfört med de mera klassiska. (Bäst är nog ”Till min längtan” från 1972.)

Musikaliskt är det här en djärv skiva. Thorstein Bergman assisteras av Hallsbergs kammarkör och medlemmar ur Örebro Symfoniorkester och Örebro Regionmusikensemble. Arrangör och dirigent är Börje Stålhammar. Det intressanta är att arrangemangen konsekvent dämpar det romantiska hos Dan Andersson och att kören och orkestern förstärker det svarta hos honom!

Dan Andersson och arbetarrörelsen

När Sofia Karlsson 2005 valde att ge ut den mycket hyllade och köpta CDn “Svarta ballader. Sofia Karlsson sjunger Dan Andersson” (Amigo 756) bröt hon ny mark för Dan Anderssons tidigare inom arbetarrörelsen så älskade viskonst. Mig förvånade det inte – hon är dotter till min gamla kollega på Socialdemokratiska partistyrelsen Leif Karlsson. Du kan här läsa min recension av den här skivan.

En gång var Dan Andersson en av arbetarrörelsens mest älskade författare, detta trots att hans prosa och poesi och visor långt ifrån genomgående har politisk prägel.

I Aktuellt i politiken (s) nummer 1 1979 (11 januari) publicerade jag följande:

Dan Andersson

Dan Andersson har tidigare under årtionden spelat en stor roll inom arbetarrörelsens kulturliv. Hela hans författargärning har dessutom haft nära anknytning till arbetarrörelsen genom att hans böcker, alltifrån debuten 1914 med ”Kolarhistorier” och fram till hans för tidiga död 1920 – han dog genom cyanväteförgiftning på ett hotellrum i Stockholm blott 32 år gammal – med ett par undantag utkom på rörelsens eget förlag, Tidens förlag.

Under senare år har väl Tiden (liksom rörelsens i övrigt) ägnat Dan Andersson alltför liten uppmärksamhet. ”Kolarhistorier” och samlingsvolymen ”Visor och ballader” har funnits som vackert illustrerade presentböcker. Och här om året fick hans fina självbiografiska roman ”De tre hemlösa” från 1918 inleda Tidens nya serie Arbetarberättare.

Men nu tar Tidens förlag skadan igen med besked. Förlaget firar nittioårsminnet av hans födelse (Dan Andersson föddes 1888) med att i tio smakfulla band, redigerade av Gösta Ågren, ge ut hans samlade skrifter.

Första bandet, Diktsamlingar, innehåller ”Kolvaktarens visor” från 1915 och ”Svarta ballader” från 1917. Andra bandet, Enskilda dikter, innehåller dikter publicerade i tidningar och efterlämnade manuskript. Tillsammans innehåller de båda volymerna den diktskatt, som till stora delar har varit känd och reciterad inom rörelsen. Många av dikterna har också tonsatts, av Gunnar Turesson, Sven Scholander, Thorstein Bergman och andra. (Den som är intresserad av att få ett representativt urval Dan Andersson-tonsättningar rekommenderas att skaffa Gösta Åbergs sångbok ”Dan Anderssons vackraste visor”, som 1971 utgavs av Prisma.)

Tredje bandet, Romaner, innehåller den nämnda ”De tre hemlösa” och fortsättningen ”David Ramms arv” från 1919. Den tredje och sista delen av denna självbiografiska romanserie, ”Vägen”, som Dan Andersson aldrig hann avsluta, återfinner man i fjärde bandet, Romanfragment, Där finns också bland annat en annan ofullbordad roman, ”Arbetsdagen”.

Debutboken, novellsamlingen ”Kolarhistorier”, ingår tillsammans med ett refuserat manus, ”Sorgmarschen”, i femte bandet med just underrubriken Kolarhistorier. Den närbesläktade ”Det kallas vidskepelse” från 1916 bildar tillsammans med ”Kolvaktarens visor” det sjätte bandet, Det kallas vidskrpelse.

Sjunde bandet, Amerikanska berättelser, omfattar en serie berättelser med amerikanska motiv – Dan Andersson hade som fjortonåring vistats i Minnesota – och enskilda noveller från perioden 1912-1917. Novellerna från de sista åren, 1918-1920, är samlade i åttonde bandet, Sena noveller.

Nionde bandet kallas Kåserier och det tionde Artiklar.

Varje volym inleds med en kort men instruktiv inledning av Gösta Ågren som också står för kunniga och träffande kommentarer.

Det är att hoppas att rörelsens folk köper och läser denna fina Dan Andersson-utgåva och åter tar Dan Andersson till sitt hjärta.

Katas döttrar

Jag lärde faktiskt aldrig känna Eva Swedenmark hemma i Sundsvall. I stället blev vi bekanta när hon – dock före min tid som chefredaktör – arbetade som journalist på Aktuellt i politiken (s). Sen hade vi förstås fortsatt kontakt när hon till exempel var chefredaktör på Morgonbris och ABFs Fönstret. När jag så småningom hamnade i öppen konflikt om EU med partiledningen och som en följd av detta avgick som huvudsekreterare i programkommissionen, fick jag en hyllningshälsning från Eva och de övriga tjejer på Fönstret som utgjorde deckarförfattarpseudonymen Emma Wall. Numera har vi fortlöpande kontakt bloggvägen – länk till hennes blogg finns här intill.

Eva är en mångsidigt begåvad person, som också har sysslat med musik och teater. Här är ett exempel, hämtat från Aktuellt i politiken (s) nummer 13 1979 (23 augusti):

Katas döttrar

”Kvinnor sjung ut!” (a disc BS 790402, distribution Brevskolan) heter en LP som Socialdemokratiska kvinnoförbundet har gett ut med gruppen Katas döttrar från Sundsvall.

Trots att Eva Swedenmarks texter (i motsats till ett par andra nyskrivna som jag finner vara lite amatörmässigt tjejallmängods) är utmärkta, så känner jag viss tvekan till sidan ett. Denna i och för sig duktiga amatörgrupp kommer inte riktigt till sin rätt, när den ska sjunga oregelbunden och rytmiskt svår vers till starkt arrangerad och elektrifierad musik.

Desto roligare är det då att konstatera att sidan två är så förbaskat bra! ”Fastän vi är kvinnor” à capella, ”Abborrträsklåten” (på dialekt) likaså, den vansinnigt roliga ”Igelkottaskinnet” som minsann har censurerats i texthäftet, den likaledes roliga ”Måndag, tisdag”, den utmärkta ”Murarhantlangerskornas strejkvisa”, ”Mannen och konan” och ”Pigans sång” med mer traditionellt arr – det mesta låter fint. Det visar sig också att Eva Swedenmarks texter låter bättre med enklare arrangemang – ”Bruket” är ett exempel.

Texter och noter finns i ett häfte i skivmappen för den som vill spela och sjunga själv. Bra!

* * *

Texten till ”Igelkottaskinnet” hittar du ovan under Kulturspegeln, Sångtexter – här.

Storstrejken 1909

Det finns i dag inga rörelseägda förlag, som kunde vårda sig om arbetarrörelsens historia och ideologiska utveckling. Tidens förlag och Prisma sålde socialdemokratiska partiet till KF, och båda förlagen, Tidens förlag efter att under senare år ha reducerats till ett renodlat ungdomsbokförlag, håller nu på att uppgå i Norstedts.

Det fanns förr dessutom fristående förlag, som drevs av rörelsemänniskor, till exempel Hans Hastes Pogo, som gav ut både böcker och skivor. Vän av ordning kan ju genmäla, att sådant finns även i dag; Atlas är ett exempel. Atlas har en i många avseenden intressant utgivning, men denna är inte, som en gång Pogos, knuten till just arbetarrörelsens historia, gärna då i dokumentär form.

Jag ska ge ett exempel på böcker som gavs ut på Pogo – från 1979 då det var sjuttio år sedan storstrejken 1909. Följande publicerade jag i Aktuellt i politiken (s) nummer 16 1979 (13 september):

Storstrejken

På jubileums-LPn ”Till seger” (för sentida läsare: ljudupptagningar med arbetarrörelsens legendarer, tidstypisk musik och med Gunnar Sträng som sammanhållande berättare, utgiven av Socialdemokraterna till partiets 90-årsjubileum 1979 på rörelseägda skivbolaget a disc; redaktörer och ansvariga för det tidstypiska musikurvalet var jag och Leif Karlsson) återges ett samtal mellan Charles Lindley och Alfons Holm om storstrejken 1909. Det är inte bara partiet som fyller 90 år 1979 – det är också 70 år sen storstrejken.

Till minnet av storstrejken, ”de korslagda armarnas revolution”, har Hans Haste gett ut skriften ”Dokument från storstrejken 1909” (Pogo press) med inledning av förre LO-ordföranden Axel Strand (som dock bara var 16 år när storstrejken bröt ut). Haste tecknar bakgrunden till strejken och skriver dess historia, i vissa stycken dag för dag men ändå kort och överskådligt. Resten av boken består av autentiska dokument: SAFs meddelande om storlockout, LOs svar (storstrejk), anvisningar om hur arbetarna skulle uppträda, vädjan om ekonomiskt stöd, utgivningen av strejktidningen Svaret och så vidare.

Skriften avslutas med att kungen i en skrivelse tackar militären.

* * *

I år är det 100 år sedan storstrejken. Hur får medlemmarna i dagens arbetarrörelse – den fackliga så väl som den politiska – i dag veta något om avgörande händelser och vägval i rörelsens egen historia?

Melodikrysset nr 33 2009

Jag har barnbarn här, men mormor har hållit dem på lagom avstånd från den melodikryssande morfar.

Å andra sidan var det inte särskilt svårt i dag. Jag lyckades till och med lista ut att ”Only Love” var hämtad ur TV-serien ”Mistrals dotter”, som jag i vanlig ordning inte har sett. Visst sjungs den av Nana Mouskouri?

Jag kom även på att ”För att du finns” sjöngs av Sonja Aldén i Melodifestivalen. Att det var just 2007 måste jag dock googla om för att komma på.

Mer nutida svenskt: Vi hörde Sarah Dawn Finer sjunga duett med Patrik Isaksson i ”Du som tog mitt hjärta”.

Mycket mer spelad i radio, om än förr i världen, var ”Nu ska vi opp, opp, opp”, skriven av Jules Sylvain och Gösta Stevens. Den har vi hört med till exempel Ulla Billqvist, Lasse Dahlquist och, senare, Agnetha Fältskog.

Dagens finaste helsvenska bidrag var ändå visan om drömboken, ”Beatrice Aurore”, här framförd av Sven Bertil Taube. Men den är egentligen mycket äldre. Texten skrevs av Harriet Löwenhielm, och tonsättningen gjordes av Hjalmar Casserman.

Sen tar vi väl de närmaste grannländerna. Vi börjar med Danmark och ”Det var en lørdag aften”. Danska är ju ofta svårt att uppfatta för svenskar, men i skrift är det inte lika svårt – kolla själva:

Det var en lørdag aften

Tekst: Folkevise
Melodi: Folkemelodi

Det var en lørdag aften,
jeg sad og vented dig,
det var en lørdag aften,
jeg sad og vented dig,
du loved mig at komme vist,
men du kom ej til mig!
du loved mig at komme vist,
men du kom ej til mig!

Jeg lagde mig på sengen
og græd så bitterlig,
jeg lagde mig på sengen
og græd så bitterlig,
og hver en gang, at døren gik,
jeg troede, det var dig,
og hver en gang, at døren gik,
jeg troede, det var dig!

Jeg stod op søndag morgen
og flettede mit hår,
jeg stod op søndag morgen
og flettede mit hår,
så gik jeg mig til kirken hen
og om den kirkegård,
så gik jeg mig til kirken hen
og om den kirkegård.

Men du kom ej til kirke
og ej i kirken ind,
men du kom ej til kirke
og ej i kirken ind,
for du har fået en anden kær
og slaget mig af sind,
for du har fået en anden kær
og slaget mig af sind.

Jeg gik mig hjem så ene
henad den kirkesti,
jeg gik mig hjem så ene
henad den kirkesti,
og hvert et spor, på stien var,
der faldt min tåre i,
og hvert et spor, på stien var,
der faldt min tåre i.

De røde bånd og skønne,
som du engang mig gav,
de røde bånd og skønne,
som du engang mig gav,
dem bærer jeg ret aldrig mer,
jeg stunder mod min grav,
dem bærer jeg ret aldrig mer,
jeg stunder mod min grav.

Hvor kan man plukke roser,
hvor ingen roser gror,
hvor kan man plukke roser,
hvor ingen roser gror?
Hvor kan man finde kærlighed,
hvor kærlighed ej bor,
hvor kan man finde kærlighed,
hvor kærlighed ej bor?

Jeg ville roser plukke,
jeg plukker ingen fler,
jeg ville roser plukke,
jeg plukker ingen fler.
Jeg elsked dig så inderlig,
jeg elsker ingen mer,
jeg elsked dig så inderlig,
jeg elsker ingen mer.

Men frågan handlade egentligen om att räkna på fingrarna. Om nu utgångsdagen var lördag, vilken dag var då den fjärde därefter, dessutom skriven i pluralis. Jo, onsdagar.

Från Finland kom två av dagens ljudillustrationer.

Om du går upp under Kulturspegeln, Sångtexter, hittar du Tove Janssons fina ”Höstvisa”, ett inte så oävet val denna lördag med lite stänk av höst i luften. Musiken skrevs av Erna Tauro.

Mindre finstämd är M A Numminens tolkning av ”Ode till glädjen”, som ingår i den nionde symfonin av Ludwig van Beethoven; originaltexten är skriven av Schiller. Den här sången är numera känd som ”Europahymnen”. Men den har tidigare ofta använts också av den politiska vänstern, sjungits in till exempel av Pete Seeger. Jag tog med den i min arbetarrörelsesångbok ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred” (Prisma, 1970), då med en svensk text som sjöngs inom Unga örnar, dock en ganska rak översättning av den norske socialdemokraten och sångdiktaren Dagfinn Rimestads norska text.

Var tid har sina sånger. För egen del minns jag ”Diana” från min lumpartid i Sollefteå 1958-1959, detta eftersom den då och då sjöngs av en lumparkompis, måhända med egna rocksångarambitioner. Den var jättepoppis då; i radio hörde man den med Paul Anka, som hade sjungit in den 1957.

En annan gammal goding är ”Fly Me To The Moon” med Frank Sinatra. Här frågade dock Eldeman inte om månen utan om en position den kan ha. Ny var för kort, så det måste bli nedan.

En mycket fin, senare insjungning gjorde Eva Cassidy av Irving Berlins hit från 1932, ”Blue Skies”.

Ja, det var väl allt, och därmed är det ”Time To Say Goodbye” för i dag. Sarah Brightman sjöng tillsammans med Andrea Bocelli.

Jo, förresten. Om ni har vägarna förbi Öregrund i dag, är det kulmen för ”Badortsdagarna”. Här finns jättemycket roligt att se på, lyssna på och göra.

I Öregrund är ”Badortsdagarna” slutpunkten för den stora turistinvasionen. Men för oss som bor här är sommaren långt ifrån slut.

Trädgården blommar och grönskar länge än. Äpplen, päron och plommor är än så länge inte ens mogna. Och än kan det till och med bli baddagar.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

En liten kille med feber och en lillasyster full av spring

Barnbarnens vecka hos morfar och mormor blev väl inte i alla stycken som man kunde ha hoppats på. I vart fall inte för Viggo, som har haft problem med öronvärk och feber, över 39 grader. Han har haft ont, stackarn, och varit så dåsig, att han har sovit stora delar av dagarna.

Det har begränsat hans möjligheter till nya egna sommaräventyr. Äventyr har han i stället fått uppleva genom att titta på fler Harry Potter-filmer och genom att ha fått böcker lästa för sig. Mamma Kerstin har läst Enid Blytons ”Fem på rymmarstråt” för honom, och mormor Birgitta har läst Edith Unnerstads ”Översvämning på Kringelvägen”.

Själv plockade jag i går fram ”Visor och ramsor i Hellsingland”, sånger med text av Lennart Hellsing, och spelade den medföljande CDn medan jag visade de fina bilderna – jag har tidigare skrivit om den här boken. Viggo vilade sitt huvud i morfars armhåla medan han lyssnade och tittade, och lutad mot min vänstra axel satt lillasyster Klara – i hennes fall slutade det med att hon somnade, precis när boken var slut.

Bortsett från att Viggo har haft det akut besvärligt, har hans tillstånd oroat hans mamma också av ett annat skäl: På tisdag är det strax sjuårige Viggos allra första riktiga skoldag. Så i förmiddags lyckades hon få tid på Vårdcentralen här i Öregrund och fick läkaren att skriva ut penicillin. Det smakar äckligt även när det är uppblandat med Pepsi, tycker Viggo, men hans mamma och jag fick honom faktiskt att skratta, när vi gemensamt hittade på att det är Lord Voldemort som har förgiftat hans hals och ena öra, och att det pepsiutspädda penicillinet är en trolldryck som Harry Potter har satt in som motåtgärd.

Under sjukdomen är det inte mycket mat som har fallit Viggo på läppen, men några av mormors plättar slank i alla fall ner. Och så har han förstås, febrig som han har varit, ätit glass.

Båda barnen satt med vid gårdagskvällens lilla familjekräftskiva, givetvis med kräftor utan ”dessa drycker”, som Albert Engström uttryckte saken en gång i världen. Klara åt förresten inte bara plättar utan också tre kräftor, men hon blandade det som bjöds på ett intressant sätt. Se Kerstins bilder! Vi vuxna tog också för oss av mormors goda kantarell- och västerbottensostpaj.

Klara har för sin del haft lika mycket spring i benen som vanligt. Hon har varit på långpromenad runt Öregrund med mormor, och även morfar har hon följt både till Konsum och till lekparken. I går efter lunch gick hon med morfar till Tallparken för att bada. Det var soligt, men det blåste höga vågor och det var kallt i vattnet, så Klara bestämde sig snabbt för att i stället leka med hink och spade och formar i sanden. Det har varit kallt i vattnet hela veckan, som ni kan se av Kerstins bilder här. Lite synd är det, eftersom vi verkligen har en härlig kuststräckning mot Öregrundsgrepen – döm själva av Kerstins bilder från en promenad längs stranden.

Efter strandutflykten tog vi en liten, liten omväg och gick in på Floras café, där Klara har varit tidigare. Hon pekade vant ut tre småkakor hon ville äta – precis såna brukar mamma baka, förklarade hon – men hon ratade Coca Colas tre läsksorter och valde i stället vanligt vatten med sugrör. Men innan vi lämnade Flora, ville hon sen ha två kakor till, av samma sort.

Klara är en liten tjej med inte bara benen fulla av spring utan också huvudet fullt av lagom bus. Här kan du se ett exempel.

Och så har hon fantasi. Det här tänker hon om vår väldiga ask nere vid grinden.

Nu är i alla fall Klara på cykelutflykt med sin mamma. Färden gick till Gräsö. Mamma Kerstin är intresserad av loppisar, men Klara är mer intresserad av att åka färja.

Melodikrysset nr 32 2009

I går var jag för ovanlighetens skull tvungen att hoppa över Melodikrysset. När det sändes, var jag på väg till Vallentuna för att fira Birgittas syster Karin som fyllde 70. Vi var en hel armé av syskon med respektive och barn och barnbarn (plus ett antal andra nära släktingar) som samlades på gatan utanför och sen, när dörren öppnades, unisont sjöng den givna dahlska födelsedagssången ”Röda små smultron”.

Men tro nu inte att jag under kalaset helt undgick Melodikrysset. En man, svensk, som arbetar på biblioteket i Alexandria i Egypten kom fram och berättade att han och hans hustru alltid brukar lösa Melodikrysset och att de, via nätsökning, hade hittat min blogg om mitt eget kryssande. Han kunde meddela att ett av dagens svar – han och hustrun hade hunnit lösa krysset innan de kom – skulle bli Lisa Ekdahl, ett svar som de hade haft lite besvär med innan de knäckte det. Jovisst var det Lisa Ekdahl som sjöng ”Sololà” av Evert Taube, konstaterar jag när jag i dag, söndag, ändligen får möjlighet att lösa Melodikrysset, fast nu på webben. Den här inspelningen finns på en samlings-CD som heter ”Taube i våra hjärtan”.

Det fanns flera fina visklassiker i det här Melodikrysset.

En sådan var ”Flicka från Backafall” av skalden Gabriel Jönsson, bosatt på Ven, som ju den här visan handlar om. Gabriel Jönsson är väl annars i dag en sorgligt bortglömd poet. Under min gymnasietid på 1950-talet fanns han fortfarande med i den litteraturantologi vi läste. ”Flicka från Backafall” tonsattes 1936 av Gunnar Turesson.

En annan pärla i visgenren är ”Visa vid midsommartid” av Rune Lindström, tonsatt av Håkan Norlén 1946. Du kan hitta den mycket fina texten här – i dag fick vi ju bara höra melodin, i det här fallet spelad av Roland Cedermark.

Mycket äldre är Carl Michael Bellmans ”Så lunka vi så småningom”, Fredmans sång nummer 21. Den som sjöng den i dag var Rolf Wikström, som jag gillar mycket som bluessångare – jag har förresten alla hans skivor. Men just den här bellmantolkningen tycker jag för min del inte är så lyckad.

En gammal goding av ett helt annat slag är ”Den gamla spinnrocken”, som här skulle ge oss ordet spinnrock. I original hette den ”The Old Spinning Wheel”, men här i Sverige känner vi den i Fritz Gustafs översättning, Fritz Gustaf, med efternamnet Sundelöf, var för övrigt inte bara framgångsrik schlagermakare. Han samlade också på arbetarsånger, och en gång i världen hjälpte jag honom och förlaget, Prisma, att ur tre fullknökade A 4-pärmar redigera fram en pocketsångbok, ”Arbetets sånger”.

Svårast för mig i dag var att, så småningom med hjälp av ledbokstäver, identifiera vilken serie en TV-signatur hörde till. Jo den hörde till ”Friends” – på svenska ”Vänner” – den serien har jag aldrig någonsin sett.

Lite lättre var det då att med hjälp av musiken identifiera ”Indiana Jones”, som jag visserligen aldrig har sett på bio men väl på TV. Indiana Jones spelas av Harrison Ford och regissör är Steven Spielbergh.

När det kommer till grupper och sångartister använder sig Anders Eldeman anmärkningsvärt ofta av samma namn. I dag fick vi till exempel höra Kent i ”Den döda vinkeln”.

Peter Lundblads ”Ta mig till havet” har Eldeman också spelat tidigare. Jag minns att jag vid ett sådant tillfälle berättade historien om hur en sonson vid min kusin Kreetes begravning sjöng den i kyrkan, eftersom Kreete älskade den. Sen spreds hennes aska i just havet utanför hennes och min gemensamma estniska hemby Juminda.

Benny Anderssons ”Födelsedagsvals för Mona” har utan tvivel spelats tidigare även den. I dag skulle svaret bli Orsa spelmän.

I ett par andra fall gjorde Eldeman sina ganska vanlig språktrick för att förvilla oss, men det bet inte på mig i alla fall.

Lena Philipsons ”Det gör ont” kom således i engelsk version, ”It Hurts”.

Ännu roligare var det att få höra M A Numminen sjunga ABBAs ”I do, I do, I do” på finska.

Ja, sen är det väl bara ett svar kvar att redovisa. Vi hörde ”Summertime” av paret George Gershwin och DuBose Hayward. Den ingick i ”Porgy and Bess”, som hade premiär 1935. Sedan har ”Summertime” gjorts av många fina soloartister. Jag nöjer mig med att nämna tre kvinnliga: Billie Holiday, Ella Fitzgerald och Janis Joplin.

Summertime är det förvisso. Snart kommer Kerstin, Bo och barnbarnen Viggo och Klara. Bo har redan börjat jobba igen efter semestern, men Kerstin och ungarna ska stanna här hos oss i Öregrund för trädgårdslekar och havsbad.

Må solen fortsätta att lysa över oss!

* * *

På jakt efter något svar till det allra senaste Melodikrysset? Försök då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sedan ner till aktuell lördag.

Nygammalt val (s) eller Hej, socialdemokrat!

En gammal arbetskamrat från min tid på 68an, Socialdemokratiska partistyrelsen, hör av sig med en hälsning. Med i brevet finns något som jag har letat länge efter utan att hitta, texten till ”Hej, socialdemokrat!” eller ”Nygammalt val (s)”, som den egentligen hette.

Det jag får är kopior av två A 4-ark, ett pressmeddelande från Partistyrelsens informationstjänst, daterat 4 mars 1968 och med tisdag 5 mars angiven som publiceringsdag.

Pressmeddelandet är undertecknat SOCIALDEMOKRATERNA Informationstjänsten Enn Kokk, och jag blir lite rörd när jag av maskinskriften kan sluta mig till att jag själv skrev ut texten på maskin:

Nygammalt val (s)

Vid det stora slutmötet för socialdemokraternas tre Riv-i-gång-turnéer inför höstens val, som gick av stapeln i Eriksdalshallen i Stockholm, lanserade sångerskan Britt Damberg en ny ”kampanjsång”, Nygammalt val (s). Som namnet antyder står männen bakom Nygammal vals, Björn Lindroth och Bengt-Arne Wallin, för text och musik.

Nygammalt val (s) ges samtidigt ut på skiva. Det blir debutskivan fär Lindroths och Wallins nystartade skivbolag, Camp. För Britt Damberg är det fråga om en come back efter ett par års frånvaro från estraderna.

Alla inblandade är gamla SSUare. Britt Damberg var medlem av SSU i Kolsva, Björn Lindroth har jobbat inom SSU i Stockholm och Bengt-Arne Wallin hade sin SSU-tid i Linköping.

I sångens marschavsnitt kan man mycket riktigt upptäcka drag av de gamla SSU-sångerna.

Detta blir den andra skivan i anslutning till Riv-i-gång-turnén. Tidigare har socialdemokraterna gett ut en specialskriven visa av Thore Skogman, Mäktiga värld.

För första gången på länge finns nu också Internationalen på skiva. Den finns med på singlen med Thore Skogmans nya sång.

* * *

NYGAMMALT VAL (S)

Text: Björn Lindroth
Musik: Bengt-Arne Wallin

Refräng: /vals/
Hej socialdemokrat
nog nu med borgerligt /enligt en annan källa borgarnas/ prat
vår gamla tanke med nio liv
den heter som vanligt initiativ
Nåväl, då hugger vi i
för ett nygammalt friskt parti
Hej borgare, du ska bjudas på bal
när vi går till ett nygammalt val.

Vers: /marsch/
Det är länge sen vi ropade upp till kamp för mat
länge sen vi slokade över tomma fat
den pust som då
fyllde vår klass
och gav kraft åt vårt rättvisekrav
den finns i dag
i den luftmadrass
som bär oss på välfärdens hav.

Refräng: /vals/
Hej socialdemokrat…

Vers: /marsch/
Våra gamla pionjärer de gav sitt blod sin svett
vårt problem är välfärden, inte mindre lätt
vårt val i år
det valet blir svårt
för vår borgare vill spela boss
så upp till val
hur det nu ska gå
det ansvaret vilar på oss…

Refräng: /vals/
Hej socialdemokrat…

Refräng, omtag /vals)
Hej socialdemokrat…

* * *

Den här nya sången väckte förstås ohejdad munterhet i pressen, inte minst på borgerliga ledarsidor, och döptes snabbt om till ”Luftmadrassen”. Sågningen blev så total att ansvarskännande människor i partiledningen (s) fann för gott att snabbt avföra ”Nygammalt val (s)” från kampanjen. Plötsligt fanns varken texten eller skivan, inte ens någon ynka bandupptagning att få tag på. De som hade beställt sången – informationschefen Anders Thunborg är starkt misstänkt – tvådde sina händer. Den som fick mest ovett var jag, budbäraren – jag hade ju skickat ut texten till media.

Så här post festum är alltsammans dock bara kul. Nu har jag alltså texten. Om någon också kan fixa en kopia av den försvunna inspelningen för skivbruk, skulle jag bli evigt tacksam.

* * *

Hur det gick i valet?

Jo, 1968 gjorde Socialdemokraterna ett av sina bästa val genom tiderna. Partiet fick 50,1 procent.

Fast jag tror inte att det berodde på sången ovan.

I dag har S-bloggar missat två av mina inlägg

Först den tredje av de tre texter jag i dag publicerade på bloggen kom upp på S-bloggar.

Läsare som är intresserade av Enid Blytons Fem-böcker kan pröva med att klicka här.

Och de som är mer intresserade av äldre svensk jazz kan klicka här.