Tidig svensk jazz

5 augusti 2009 15:39 | Musik | 4 kommentarer

Jag har tidigare publicerat ett par recensioner av de CD-boxar Caprice har gett ut i serien Svensk jazzhistoria – jag har hela serien komplett på CD numera.

Men jag kom i kontakt med den här utgivningen redan i seriens begynnelse, alltså på LP-tiden. I Aktuellt i politiken (s) nummer 2 1980 (24 januari) publicerade jag en recension av den allra första utgåvan:

20-talsjazz

Dubbel-LPn ”Svensk jazzhistoria, Vol 1 – 20-talsepoken”, som Caprice (CAP 2009, distribution Rikskonserter) har gett ut, är faktiskt en guldgruva. Både för att den innehåller återutgivningar från skivor som bara finns bevarade hos ett fåtal samlare och för det utförliga texthäftets skull.

Låt er inte avskräckas av den lite raspiga kvalitén på A-sidans akustiska upptagningar. Det tar sig; de tre följande sidorna är (med undantag av en låt) baserade på elektriska upptagningar.

Men det är klart: Den 1952 återuppståndna Paramount-orkesterns nyinspelningar av ”Sweet Sue”, ”Dinah” och ”I’m Afraid of You” är överlägsna tekniskt/musikaliskt. Även om det finns ganska mycket äldre material som låter utmärkt, till exempel ”He’s the Hottest Man In Town” med Helge Lindberg och The Crystal Band och ”Säg mig på nytt de första blyga orden”, inspelad av okänd orkester för en reklamfilm.

Sen kan det ju ha en särskild glädje att att får höra ”Alexander’s Ragtime Band” à la brunnsoktett. Eller att höra ”Mustalainen” invävd i ”Can You Forget” med Rünos jazzband.

Det är också roligt att få höra hur de lät: Helge Lindbergs dansorkester, Håkan von Eichvald och hans kaosorkester med refrängsång av Wilhelm Arne och andra, musiker som Ragge Läth, bröderna Gösta ”Smyget” och Elis ”Plutten” Redlig, Folke ”Göken” Andersson, Leopold ”Leppe” Becker och Nisse ”Bagarn” Lind. Eller Karl Gerhard i ”Jazzgossen”. Eller Rolfs jazzband med refrängsång av Ernst Rolf.

Över huvud taget rymmer de här tjugotalsinspelningarna material av namn som har fortsatt att vara kända långt senare: Jules Sylvain, Karl-Ewert, Fritz Gustaf och Fred Winter.

Och tro det eller inte: I en inspelning från 1917 får man höra Calle Jularbo spela ”American Rag”.

Det senare är en two-step. En annan modedans från tiden är shimmy. Det mesta är foxtrot.

För det här är mer synkoperad dansmusik än jazz – improvisationer och solon får man leta efter.

Men materialet är valt med omsorg. Även om mycket är kommersiellt och överarrangerat hör man här klanger som bildar den svenska jazzens rötter.

4 kommentarer

  1. Jazzen var i hög grad dansmusik i sin ungdom. Ända in på 50-talet då min bror Lasse engagerades med sin orkester för en åttamånadersturné genom Tyskland, så var det ”dansmusik” som skulle spelas. Det stipulerades t.o.m. i kontrakten. Den brittiske trumpetaren och kompositören Stu Hamer som ingick i orkestern svarade mig på frågan: ”Gjorde ni det då?” med :”F-ck you. Of course not. We played what we wanted and your brother always threatened any club-owner that wanted to pursue this, with his father (som var advokat) so nothing ever came out of it. We just played on!”

    Comment by Mats Werner — 2009 08 05 16:48 #

  2. Till Mats Werner: Även här i Sverige skulle ju den synkoperad musiken vara funktionell, gå att dansa efter i till exempel efterkrigstidens folkparker. Jazzmusikerna själva har väl nästan alltid velat mer. Men från den här mycket tidiga epoken tycks inga exempel på detta finnas bevarade – kanske trodde ingen som producerade skivor på den tiden att något annat än dansmusik skulle gå att sälja här i Sverige.

    Comment by Enn Kokk — 2009 08 05 17:19 #

  3. Hela denna CD-serie har varit en stor glädjekälla, och det är faktiskt synd att den inte sträcker sig längre än till 60-talets slut. Varje volym har innehållit flera glada överraskningar, tidigare helt okända låtar som blivit mina privata ’hits’. Blandningen mellan de berömda namnen (Nisse Lind, Alice Babs, Lars Gullin, Jan Johansson etc) och mer bortglömda, eller helt okända, artister är väl gjord. Det har varit mycket roligt att göra nya bekantskaper, som Zilas Görling, Folke Eriksberg, Reinhold Svensson för att nämna några. Det kanske låter lite patetiskt, men jag tycker faktiskt att svensk jazz är något att vara stolt över — även idag. Viktoria Tolstoy, Bobo Stenson, Peter Asplund, Jonas Kullhammar, Ulf Wakenius, Rigmor Gustafsson…

    Comment by Anders Widfeldt — 2009 08 06 12:33 #

  4. Till Anders Widfeldt: Jag håller helt med dig. Svensk jazz har ju också haft ett så gott rykte utomlands, att många av de främsta amerikanska jazzmuikerna kom hit och inte bara spelade utan också spelade in skivor tillsammans med svenska musiker.

    Liksom du skulle jag gärna se en fortsättning. Men nu är ju hela Caprice hotat, av det nuvarande moderatledda kulturdepartementet.

    Comment by Enn Kokk — 2009 08 06 12:38 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^