Melodikrysset nummer 31 2010

Dagens melodikryss hörde inte till de svåraste jag har löst.

Dock visste jag inte med det samma vem det var som sjöng ”When My Little Girl Is Smiling”, men den bokstav jag hade tydde på att han hette Per i förnamn. Jo, efter lite googlande stod det klart att det var så: namnet på den sjungande skådespelaren är Per Eggers.

En annan sångare med kort förnamn, här med ”Jag sjunger för dig”, var det lättare att identifiera. Anders Eldeman spelar då och då låtar med Uno Svenningsson.

Och det var ju verkligen inte länge sen han spelade Lasse Stefanz. Den här gången fick vi höra ”Ring, bara ring”.

Lasse Stefanz finns inte i mina skivhyllor. Det gör inte Jennifer Lopez heller, men om jag erbjöds skivor av de här båda, skulle jag utan tvekan välja henne.

Mikael Samuelsson finns redan i mina skivhyllor. I dag hörde vi honom i rollen som Cyrano i musikalen med samma namn. Cyrano de Bergerac, som musikalen handlar om, utmärktes av sin särpräglade näsa.

Jag var bjuden till kronprinsessans bröllop, men eftersom jag inte ville bidra till den monarkistiska yran, avstod jag från att gå. Jag såg heller inte på det som då sändes i TV, men eftersom det knappast gick att öppna en tidning utan att ramla på artiklar om bröllopet och allt det som var runt omkring, har jag snappat att Björn Skifs och Agnes (Carlsson) tillsammans sjöng ”When You Tell the World You’re Mine”.

Nej, för min del trivs jag mycket bättre här i min trädgård i Öregrund, där fjärilar och humlor soliga dagar fullkomligt täcker stånden med fackelblomster i min äldsta blomrabatt. Jag skulle nog trivas bra i Apladalen i Värnamo (i ”Apladalsvisan”) också, om jag bodde lite längre söderöver.

Efter varje tur ut i trädgården kan jag med Tommy Körberg, Helen Sjöholm och BAO utbrista ”Nu mår jag mycket bättre”.

Det gäller även om kroppen blir allt äldre och skraltigare. Men det gäller att hålla den i gång. Som Evert Taube uttryckte saken: ”Så länge skutan kan gå”…

Som jag antydde i början, tyckte jag dagens kryss var ganska lätt. Jag brukar ju ibland ha svårt att i efterhand minnas melodifestival- och Eurovision Song Contest-melodier, men det Anders Eldeman spelade i dag var ovanligt lätt att komma i håg: dels 2000 års vinnare ”Fly On the Wings of Love” med danska bröderna Olsen, dels 2009 års vinnare ”Fairytale” med den vitryske norrmannen Aleksander Rybak.

Ensam som jag för tillfället är i huset i Öregrund känner jag en viss själsfrändskap med fiskargubben, han som sitter och lagar nät i Kai Gullmars ”Ungmön på Kärringön”, 1940 stor hit med Harry Brandelius. Fast min tillbedda, för tillfället inne i Uppsala, är ju knappast någon ungmö, dock en mycket vacker dam att titta på.

Med Ernst Rolf sjunger jag därför ”Ju mer vi är tillsammans”.

Melodikrysset nummer 29 2010

Jag har barnbarnen här, Viggo snart åtta år och Klara fem. Datorn står i det rum där Klara sover när hon är hos morfar och mormor, men hon håller sig på respektfullt avstånd: morfar måste ju få lösa Melodikrysset.

Dagens kryss innehöll en del knepigheter.

Usher (Raymond) trodde jag inte att jag hade hört förut, men redan långt innan Anders Eldeman nämnde låttiteln, ”Moving Mountains”, hade namnet dykt upp från någonstans i bakhuvudet.

I själva verket hade jag betydligt större svårigheter med att lösa den dubbelfråga, där man skulle komma på sista ordet i två låttitlar. Jag hade inga svårigheter med den andra, ”Du är den ende”, som ju har sjungits in av bland andra Lill Lindfors. Men vad var det för välbekant låt som inledde frågan? Först mot slutet kom jag på att det nog måste ha varit ”Öppna din dörr”, känd i Tommy Nilssons insjungning men här framförd av Lars Roos.

Victoria Silvstedt skulle jag knappast komma på att lyssna på frivilligt, men ordet skandaldrottning (Eldemans halvt ångrade benämning) och ett antal ledbokstäver fick mig att förstå, att det var hon som sjöng ”Rocksteady Love”.

Nog föredrar jag då vida ”A Deeper Love” med Aretha Franklin, om vi nu ska bedöma sexiga sjungande damer.

Inte så sällan brukar jag ha svårt att komma i håg låtar som har förekommit i melodifestivalerna, men när det handlar om sånt som förekom i årets upplaga, ligger det ju så nära i tiden, att man ändå kommer i håg dem. Darin (Zanyar) var det som sjöng ”You’re Out of My Life”, och Timoteij – märklig stavning – kom femma med ”Kom”.

Dagens kryss inleddes med två Lasse, Berghagen respektive Lönndahl. Lasse Berghagen sjöng ”Inte bara drömmar” och Lasse Lönndahl ”Tulpaner från Amsterdam”.

Det senare leder oskökt in på den lite märkliga årstidsblandning som fanns i dagens kryss.

Mest var det förstås sommar. Till exempel i Jules Sylvains tecken: ”Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne”. Och på min tid i folkskolan, i mitt fall i Nylands skola i Njurunda kommun, sjöng vi ofta ”Vi gå över daggstänkta berg, fallera, som lånat av smaragderna sin färg, fallera” – det sökta ordet var således smaragder.

Till det somriga i dagens kryss måste man också räkna Ingmar Bergmans sevärda film ”Sommarnattens leende”, den som i den amerikanska scenversionen från 1973 blev ”A Little Night Music”. Men det senare ska inte lura oss att tro att musiken skrevs av Mozart; ”Send In the Clowns” – i Zarah Leanders tyska version ”Wo sind die Clowns” – skrevs av Stephen Sondheim.

Jag vet inte om man kan svalka sig i ”Purple Rain”, 1984 känd med Prince via både film och skiva, men det det gjorde, för att knyta an till Eldemans frågeformulering, var alltså regnade.

Och så avslutar vi då med att kyla ner oss ännu mer, med ”Hej, mitt vinterland”.

Fast för egen del hoppas jag ju att det fortfarande är långt dit.

Folklustspel som folkhemsspegel

Ingemar E L Göransson har på sin blogg skrivit en text som förtjänar att läsas av många, ”Folklustspel, folkhem och politik”.

Många har säkert, via TV även i relativt sen tid, roats av Gideon Wahlbergs folklustspel men kanske inte, på det sätt de förtjänar, sett deras koppling till Per Albin Hanssons folkhem.

Göransson blottlägger, utan att på minsta sätt övertolka, det här politiska – folkhemssocialdemokratiska – draget i Wahlbergs mycket roande teaterstycken. Så jag anbefaller Göransson för läsning – du hittar hans mycket läsvärda text på hans blogg, som det finns länk till här bredvid – jag lyckas inte få till någon direktlänk till det specifika inlägget. här.

Födelsedagsfirande i Rinkeby

I går samlades vi i Rinkeby för att fira två av Annas döttrar, som fyller år med en dags mellanrum: Amanda som blev 16 och Sara som blev 18.

Amanda, ungt mattesnille som också spelar fiol, fick av Birgitta noter och av Annas kusin Anna-Karin med familj – Anna-Karins dotter Cecilia spelar ihop med Amanda – en CD.

Det är roligt att kunna konstatera att båda de här systrarna dras till kulturakvititeter: storasyster Sara går teaterlinje på gymnasiet. Presenterna till Sara präglades av att hon nu blir myndig – bland annat ska hon tillsammans med Birgitta få välja ut ett Kalevala-smycke, alltså ett slags smycke som både hennes mor och mormor bär.

Det blev förstås ett roligt kalas med inte bara familjemedlemmar i vid mening utan också vänner närvarande, även ett par hundar. Vi var ganska många, och det var tur att vädret tillät många av oss att sitta ute – det finns trädgård både på fram- och på baksidan av radhuset Anna och hennes flickor bor i. Bilder på både Kerstins – här – och Bos bloggar – här – visar upp en miljö många kanske inte förknippar med Rinkeby – men de är i så fall fördomsfulla. Också Anna har för övrigt det trädgårdsintresse som finns i vår familj.

Ett av Kerstins foton visar exempel på förtäringen, chokladtårta – som jag med min diabetes dock inte tog av. Men jag serverades faktiskt diabetikeranpassad glass och bål, välsmakande i båda fallen. Också grillmiddagen var god.

Jag har nämnt det förr, men jag upprepar åter igen att familjemönstret i vår familj är en smula komplicerat, dock inte så ovanligt – det ovanliga skulle i så fall ligga i att upplösta äktenskap inte måste leda till att man sedan inte kan umgås på vänskaplig fot.

När Anna var liten skildes Birgitta från Annas pappa, Bengt, och i stället flyttade hon och jag efter en tid ihop och fick två gemensamma barn, Kerstin och Matti, som nu förstås var med och firade storasysters två äldsta döttrar.

Anna bodde, när hon var liten, i huvudsak hos oss, men hennes pappa Bengt och hans nya fru Inger skaffade lägenhet mycket nära vår, vilket gjorde det möjligt för Anna att lätt kunna röra sig mellan sina båda föräldrars hem. Dessutom har de här båda familjerna inte bara setts inom ramen för sosseföreningen i Svartbäcken i Uppsala utan också umgåtts privat i respektive hem, vilket faktiskt har fortsatt även efter det att Anna för länge sen hade upphört att vara en förenande punkt.

Så den här gången åkte vi allihop i Bengts bil till Rinkeby och senare på samma sätt hem igen.

Pappan till Annas flickor, Cai, som Anna är skild från, var förstås med på döttrarnas födelsedagskalas och gjorde stora insatser i köket. Med på kalaset var också Annas nuvarande sambo Enver.

Brutna relationer är aldrig enkla att hantera, men jag föredrar vida den här sortens hantering framför de många fall där förutvarande kontrahenter tycks vilja klösa ögonen ur varandra i evigheters evighet.

Hela kalaset präglades av fridfull stämning och glad samvaro. Annas äldsta flickor stod förstås i centrum, men själv gladdes jag också åt att träffa Kerstins och Bos båda barn, Viggo och Klara. Klara sökte också kontakt – lite buskontakt – med morfar, som en liten förövning till barnbarnens sommarvistelse i Öregrund, den som börjar på tisdag.

Melodikrysset nummer 28 2010

Jag befinner mig tillfälligt i den stamrenoverade lägenheten i Uppsala, där hantverkarna också har lyckats koppla ur telefoner och paja datoruppkopplingen. Sen i går har jag slitit som ett djur för att få nätuppkopplingen att fungera och hade så när gett upp. Melodikrysset har jag således löst helt utan datorhjälp.

Men sen när jag var klar med krysset försökte jag igen, och till slut lyckades jag få i gång datorn. Så nu kan jag i sedvanlig ordning lägga ut mitt melodikrysskåseri med svaren inbäddade.

Dagens kryss sändes från Fridolf Rhudins Munkfors, och mycket riktigt gällde en av frågorna ”Waxholm ettan”, som förekom i Rhudin-filmen ”Pojkarna på Storholmen”.

Ytterligare ett par frågor hade värmländsk anknytning.

Vi hörde Bosse Parnevik imitera Sven-Bertil Taube.

Och vi hörde Zarah Leander, som också har gjort film tillsammans med Fridolf Rhudin, i ”Vill ni se en stjärna”.

Försökte se stjärnor ville väl också Linus Wahlgren, när han sjöng ”Jag är en astronaut”.

Och så var himlen nära i ”Jesus Christ Superstar” av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice. Ur den hörde vi i dag Agnetha Fältskog sjunga ”Vart ska min kärlek föra”.

Fast dagens kryss startade ju i en helt annan landsända än Värmland, i Skåne. Siw Malmkvist, bördig från det Landskrona hon sjöng om, sjöng ”Ingenting går upp mot gamla Skåne”.

Dagens barnskiva var en av Bamses dunderhitar, ”Dunderhonung”. Den har vi hört förr, då som Per Gessles ”Sommartider”. Och sen skulle vi koppla ihop Gessle med Roxette.

Somrig i anslaget är också Povel Ramels idyllåterskapande ”Sorglösa brunn”. Fast Povel skulle inte vara Povel, om han inte där hade låtit ett barn tjata ”Jag vill ha stekt svan”.

På sin höjd försommar är det i Magnus Ugglas studentsång ”24 timmar”.

En fanstastisk sommarstämning var det också i barn-TV-serien ”Den vita stenen”, som bygger på Gunnel Lindes bok med samma namn. Gunnel Linde har jag suttit bredvid en gång på en födelsedagsmiddag och då haft möjlighet att framföra, vilken lysande författare hon är. Här skulle titeln ge ordet sten.

Sen är det bara två amerikanska sångerskor kvar att redovisa.

Diana Ross och The Supremes sjöng ”Stop In the Name of Love”.

Fast mitt eget hjärta klappar ännu mer för Bette Midler. Jag har mycket av henne i mina skivhyllor, och i dag spelades en favoritlåt, ”Boogie-Woogie Bugle Boy”.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 27 2010

Dagens melodikryss var en blandning av lätt och svårt – men vad som är det ena respektive det andra beror ju på vad det är för musik man själv lyssnar på.

Jag börjar med att redovisa svaren på de frågor jag själv tyckte var knepiga men där jag fann svaren bland annat med hjälp av Google.

Irländaren Ronan Keating finns inte i mina skivhyllor, men det var han som sjöng ”This Is Your Song”.

Den amerikanska sångerskan Melody Gardot, som sjöng ”Baby I’m a Fool”, knäckte jag med hjälp av Anders Eldemans hänvisning till Skavlan.

Erik Grönwall, i dag med ”Leave a Light On For Me”, har jag inte hört mycket av, bland annat för att jag aldrig ser på Idol.

Kent är hyggligt representerad i min skivsamling, men jag har inte senaste plattan ”En plats i solen”, den där dagens ljudillustration, ”Skisser för sommaren”, förekommer.

”Rötter” har jag aldrig sett i TV, men jag känner till serien liksom boken med samma namn av Alex Haley. Den är en viktig påminnelse om mörka inslag i USAs politiska och sociala historia.

Den försvenskade ”Tennessee-valsen” var väl inte av samma kvalitet som originalet, men Sten & Stanley känner man ju igen, även om man inte är dansbands-fan.

Resten var lugna gatan.

”Jag är ute när gumman min är inne” sjöng Ernst Rolf.

Och vad kan huvudpersonen i ”En sjöman älskar havets våg” tänkas göra när han anländer till respektive lämnar sitt fartyg? Jo, han går förstås på en landgång.

ABBA-musikalen ”Mamma Mia” har jag sett på Broadway, så det är ju inte särskilt svårt för mig att känna igen melodierna där, till exempel ”The Winner Takes It All”.

”Du ska inte tro det blir sommar” sjunger lilla Ida i ”Idas sommarvisa” med text av Astrid Lindgren och musik av Georg Riedel.

Evert Taube får väl ses som en omistlig del av den svenska sommaren, så i dag fick vi höra inte mindre än två taubevisor i krysset. Den ena var ”Havsörnsvalsen”, som här skulle ge kryssvaret örnar. Den andra var ”Sjösala vals”, där vi får höra att solen står på Orrberget.

Men just nu är sommaren så varm här i Öregrund, att det inte skulle skada trädgården, om en helt annan sångtitel besannades: ”Regnet det bara öser ner”,

Melodikrysset nummer 20 2010

Jag har tidigare bekänt att jag har svårt att minnas TV-signaturer – särskilt svåra att minnas är de ju, när man inte har sett serien i fråga. Svaret på dagens signaturfråga måste rimligen bli tre – men jag har faktiskt aldrig sett ”Tre kronor”, som jag gissar att signaturen hör till.

Däremot har jag sett en del avsnitt av ”Albert och Herbert”, TV-serien med miljön hämtad från Haga i Göteborg. De som spelade Albert och Herbert var Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömsen.

Båda var ju också scenartister, och dagens kryss innehöll ytterligare en framstående sådan, Ernst Rolf. Vi hörde honom i ”Bättre och bättre dag för dag”.

”Hair” – Milos Formans film från 1979 – såg jag på bio tillsammans med vår Anna. I dag fick vi dock höra ”Let the Sun Shine”, som är hämtad ur ”Hair”, med Army of Lovers.

Då passar det väl bra att redovisa svaret på en fråga som, liksom den om ”Hair”, även har scenanknytning. Björn och Benny gjorde musikal av Vilhelm Mobergs utvandrarepos och gav den namnet ”Kristina från Duvemåla”. Här hörde vi ”Guldet blev till sand” med Tommy Körberg, men Peter Jöback låg 1997-1999 på Svensktoppen med den här i hela 110 veckor.

Vi ska strax återvända till Svensktoppen, men apropå guldletande i Kalifornien passar jag på att sticka emellan med ”Hotel California”, stor hit med The Eagles 1976.

Tillbaka alltså till Svensktoppen: Sven-Ingvars låg på Svensktoppen 1966 med ”Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske”.

Och runt årsskiftet 1963-1964 hörde vi Lill-Babs på Svensktoppen med ”Leva livet”. För den svenska texten stod Stikkan Andersson, men originalet med Lesley Gore kallades ”It’s My Party”.

Ett par melodifestivalare från senare år fick vi också höra.

Dels ”I Did It For Love” med Jessica Andersson från 2010.

Dels ”Cara Mia” med Måns Zelmerlöw från 2007.

Dagens allra sista fråga gissade jag svaret på innan den hade ställts. I de två ord som återstod saknades bara mittenbokstaven (i båda fallet av tre), och jag anade att svaren skulle bli nio och fem. Och mycket riktigt: inte förvillade det mig att Eldeman i dag spelade ”Nine to Five” på finska. Själv förknippar jag förstås den här låten med filmen från 1980 med Jane Fonda, Lily Tomlin och Dolly Parton.

Slutligen har jag svårt att se poängen med att Anders Eldeman, så här års, spelade ”Å, se det snöar”. Så vida han inte tänkte på körsbärsblom.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 19 2010

Dagens kryss innehöll en del knepigheter.

Sista frågan kunde jag egentligen inte, men svaret skulle uppenbarligen bli amen. Det som här hade fått ett för mig okänt musikaliskt beledsagande måste följaktligen ha varit en bön, förslagsvis ”Fader vår” eller ”Herrens bön”. Men jag har alltså aldrig själv hört den med den här musikaliska inramningen.

Inte heller hade jag tidigare någonsin hört Johan Palm med ”Emma-Lee” – jag håller mig alltid borta från Idol i TV, där han tydligen tävlade. Men Google ske pris, för att knyta an till förra frågan.

Anna Bergendahl, som vann årets melodifestival, har jag vid det här laget hört sjunga vinnarmelodin ”This Is My Life” inte bara i tävlingen utan också i andra sammanhang.

Däremot fick jag gräva djupt i minnets gömslen för att, även med hjälp av Google, komma på att 2009 års ganska märkliga tvåa i Britain’s Got Talent var skotskan Susan Boyle.

Resten av krysset vållade mig inte några större problem, och då syftar jag inte bara på gamla godingar som Carl Jularbos ”Drömmen om Elin” – som vi i dag dess bättre slapp höra med Peter Himmelstrands sockersliskiga text.

Vi fick höra fler svenska schlager och svensktoppshits av olika årgångar.

Vikingarnas och Christer Sjögrens ”Räck mig din hand” fick vi visserligen höra på tyska – ”Reich mir die Hand” – men visst gjordes originalet på svenska.

Och om Gösta Stevens’ och Jules Sylvains ”Aj-aj-aj, vilken röd liten ros” kan jag berätta att den ingick i filmen ”Ombyte förnöjer” från 1939 och att den där sjöngs av Tutta Rolf.

Schlager blev ju också ”Pappa, jag vill ha en italienare”, som ingick i Galenskaparnas och After Shaves scenföreställning, senare också film, ”Stinsen brinner” (1988). De tre som sjöng var Per Fritzell, Knut Agnred och Kerstin Granlund.

Vi fortsätter på scenlinjen. ”Tea For Two” ingick i musikalen ”No, No, Nanette” (1925) av Vincent Youmans och Irving Caesar.

Och så hörde vi musik ur ”Orfeus i underjorden” av Jacques Offenbach.

Ännu äldre, fast i hög grad levande, är Bellmans epistlar. I dag hörde vi nummer nio, ”Käraste bröder”, här fint tolkad av Fred Åkerström. Honom har jag allt av på skiva. Han var för övrigt också med vid introduktionskonserten på Stockholms Folkets hus 1970 för min sångbok ”Upp till kamp! Sånger för arbete, frihet och fred”.

Men som mina läsare vet, har jag inget emot rockmusik heller. Jerry Lee Lewis, i dag med ”You Belong To Me”, hör jag till exempel gärna på.

Och så avslutar vi dagens redovisning med en favorit allt ifrån ungdomsåren i Juniskär – Povel Ramel såg jag till exempel i sitt Knäpp upp-tält, då uppställt på läroverksplan i Sundsvall. Så visst minns jag hans ”Siskorna i björken”.

Och dess sammanfattning stämmer på vår trädgård här i Öregrund i dag: ”Och över alltihopa lyser moder sol”.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag,

Melodikrysset nummer 18 2010

Nästan alla melodikryss innehåller något som man fastnar på, åtminstone ett slag. I dag hade jag först svårt att komma på vad det var för parodi som sjöngs som duett – men med hjälp av några ledbokstäver kom jag på var jag hade hört den där melodin förut: i Melodifestivalen (vid närmare kontroll visar det sig, att den hade sänts in till 2006 års upplaga, men den kom inte med där). De som sjöng var Markoolio och Linda Bengtzing, och deras bidrag hette ”Värsta schlagern”.

Då var det lättare att minnas ”Keep On Walking” med Salem Al Fakir, kanske för att han sjöng den i årets upplaga av Melodifestivalen.

Anders Eldeman spelade också något jag inte hade hört förut, en alldeles färsk låt med Robyn (Robin Miriam Carlsson). Jag googlade på henne, och det enda jag hittade från i år var singeln ”Fembot”. Var det den vi hörde?

Två musikaler förekom i dagens kryss.

Den första var ”Les Miserables”, ur vilken vi hörde ”Herre i sitt hus”. Den bygger på Victor Hugos ”Samhällets olycksbarn” och har skrivits av Claude-Michel Schönberg och Alan Boutil.

Den andra var ”Chess”, bakom vilken ligger Björn och Benny men också Tim Rice.

Också Thorbjørn Egners ”Klas Klättermus” blev ju ett slags musikal, fast för barn. I Hackebackeskogen letar man efter nötter.

Ytterligare en visa, som ofta används vid ringlekar med barn, är ”Jungfru, jungfru, jungfru, jungfru skär”. Det ovanliga med den i dag var att vi fick höra den spelas i moll.

För egen del förknippar jag också Alf Prøysens ”Lilla vackra Anna” med barn. Vi har en Anna i familjen, och när hon var liten, spelade vi ofta ”Lilla vackra Anna” med Alf Prøysen på skiva.

Elvis Presleys storhetstid ligger ännu lite längre tillbaka i tiden. I dag hörde vi hans hit ”Can’t Help Falling In Love With You”, som på svenska blev ”Tro på mig”.

I schlager kan man besjunga allt möjligt.

Till exempel en hand. ”Jag kysser Eder hand, Madame”, kallade Gösta Stevens sin svenska version av Fritz Rotters och Ralph Erwins tyska original ”Ich küsse ihre Hand, Madame”.

Eller en hatt, som i Edvard Perssons insjungning av Alvar Krafts ”Min lilla hatt”.

Anders Eldeman lyckades till och med få in en hästsko i dagens kryss, detta trots att ”Gamle Svarten”, Cacka Israelssons stora succé från 1954, egentligen inte handlar om just hästskor.

För egen del är jag inte någon idrottsfantast – tvärt om – men Nacka Skoglund var ju en sån där fotbollsspelare som man inte kunde undgå att stöta på, ens på skiva. De flesta tyckte nog att han var en skön lirare, och i detta, som var hans eget språk, hittar vi dagens sista kryssvar, lir.

För egen del förknippar jag budskapet i den sång Nacka sjöng mer med vad som äger rum den 19 september i år: Vi kommer tillbaka!

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.

En politisk kameleont

I Upsala Nya Tidnining den 19 april 2010 finns en intervju med Centerns nye valombudsman i Uppsala län. Han heter Roland Nordqvist och är för en större allmänhet känd som Teliapappan.

Han berättar att han redan i förra valrörelsen jobbade för Centern, närmare bestämt som mediarådgivare åt riksdagsledamoten Solveig Zander.

Det visar sig, att han tidigare har arbetat som ledarskribent på tre tidningar, två moderata och en socialdemokratisk. Så UNTs Johanna Odlander ställer den logiska följdfrågan:

Sympatiserar du med Centerpartiets värderingar?

– Jag sympatiserar med många partier och Centern är ett av dem. Jag kan stå för att jag jobbar för dem.

Mycket riktigt har Nordqvist jobbat både som reklammodell och skådespelare.

Det är alltså inte helt uteslutet att han kan spela rollen av centerpartist så väl som den av moderat eller socialdemokrat.

Frågan är hur väljarna ser på en politiker som likt en kameleont kan välja färg efter den tillfälliga omgivningen.