En riktig Vilda västern-film

I mina riktigt unga år såg jag ofta och gärna västernfilmer, och på den tiden var Alan Ladd en mycket beundrad och gärna sedd filmskådespelare. Många av de gamla västernfilmerna tedde sig senare, när jag blev mer filmmedveten, som ganska stereotypa, men ”Mannen från vidderna” (”Shane” från 1953) med Alan Ladd i huvudrollen som Shane står sig fortfarande. Men så hade den också George Stevens som regissör; Stevens har till exempel gjort ”Jätten” med James Dean i huvudrollen.

Filmen har en roman, ”Shane”, av Jack Schaefer som förlaga. Jag har inte läst den, men som film har den ganska många ingredienser gemensamma med andra västernfilmer: Det gäller framför allt huvudkonflikten i den, den mellan settlers och boskapsuppfödare: de förra bygger upp inhägnade jordbruk kring odlad mark och djur för husbehov, medan de senare vill att deras boskapshjordar ska ha fritt tillträde till bete och vatten.

Den här konflikten är den bärande också i ”Shane”. Men filmens nerv skapas av att Shane, ”mannen från vidderna”, rider in på ett nybyggarpars – Joe Starretts (Van Heflins) och Marian Starretts (Jean Arthurs) – gård och snart får en beundrande liten kompis i paret Starretts son Joey (Brandon De Wilde). Shane blir tidigt vittne till de hot som riktas mot Starretts och de andra nybyggarna och beslutar sig för att stanna på gården som anställd. Man förstår ganska snart också, att Shane och Marian attraheras av varann, men filmen är gjort i Hollywood under tidigt 1950-tal, då biopubliken inte fick utmanas med alltför tydliga brott mot den påbjudna sexualmoralen.

Boskapsuppfödarna och deras anställda bedriver ett slags utnötningskrig i form av trakasserier och hot mot jordbrukarna, och också Shane utsätts för det här och också verbalt hån under sina besök i den kombinerade handelsboden och saloonen. Han uppträder hela tiden obeväpnad, och han och Joe Starrett vinner ett avgörande slagsmål, ett filmkurr som verkligen är minnesvärt.

När det står klart att varken Starrett eller Shane låter sig köpas, hyr den ledande mannen på boskapsuppfödarsidan in en revolverman, Jack Wilson (Walter Jack Palance). Palance spelar rollen som Wilson så väl, att man faktiskt känner obehag.

Joe Starrett ger sig inte, ens när Wilson dödar en av de andra nybyggarna och när han luras att gå ner till saloonen. Men då blir det slagsmål igen, den här gången mellan Shane och Starrett, en envig som slutar så, att Starrett är försatt ur spel, medan Shane gör sig redo att gå till saloonen i hans ställe. Efter honom dit följer också lille Joey och hans hund.

Den här gången är Shane beväpnad – han har redan tidigare visat Joey att han är en jävel på att dra snabbt och sen pricka exakt rätt.

Slutscenen på saloonen börjar med ett nervspel, men när det är dags, drar och skjuter Shane så snabbt att både Wilson och en av hans förbundna faller innan de ens själva hinner avlossa sina vapen. Och så räddar lille Joey Shane genom att varningsropa när han går ut och ytterligare en skytt uppe på taket ska till att skjuta honom.

Den lille grabben frågar sen, om han kan få rida med på hästen hem, men Shane gör klart för honom, att han inte ska dit mer och rider i väg ut mot vidderna.

Revolvermän kommer aldrig ur sin roll som revolvermän.

Och inte kan en ädel sådan göra en nybyggare så illa, att han tar hans hustru ifrån honom.

Danmark: Socialdemokratiet ner i ytterligare en mätning

Men vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters allra senaste mätning, från den 7 februari för Ritzau, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 23,8 procent
Radikale Venstre 6,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,7 procent
Enhedslisten 9,0 procent
Alternativet 6,8 procent
Venstre 16,7 procent
Dansk Folkeparti 20,7 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 8,1 procent

Sammanvägningen i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger nu följande resultat:

Socialdemokratiet 24,6 procent
Radikale Venstre 5,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 6,3 procent
Venstre 17,7 procent
Dansk Folkeparti 20,5 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,6 procent

Både Socialdemokratiets nedgång jämfört med valet och tendenserna för andra partier bekräftas även här.

Hos ögonläkaren

I min ålder besöker man ständigt vårdinrättningar och läkare. I dag var jag kallad till Ögonkliniken på Akademiska för koll.

Jag undersöktes i tur och ordning av sköterska och läkare. Man får bland annat pupillutvidgande dropp och får testa synen på bokstäver i olika storlek. Som tidigare uppfattade jag inte några detaljer med höger öga, men vänster öga befanns vara i oförändrat, någorlunda hyggligt skick. Det senare är jag lättad över, detta eftersom att skriva och att läsa hör till det viktigaste i mitt liv.

När jag presenterade mig för den unga kvinnliga läkaren, förklarade jag: Mitt namn kommer sig av att jag är estländare.

Hon log tillbaka och sa: Jag kommer från Kurdistan.

Sen övergick vi till undersökningen.

Men när vi var klara och jag skulle gå, tillade jag: Jag har träffat många kurder genom åren. Den mest kända av dem är nog Nalin Baksi.

Varpå läkaren avslutade med ”Hälsa henne!”.

* * *

PS

Den unga trevliga och duktiga läkaren, som talade en idiomatisk svenska, heter Kaziwe Mollazadegan.

När det gäller Nalin, använde jag hennes flicknamn, Baksi, som jag lärde känna henne under. Som gift heter hon Nalin Pekgul.

Danmark: Nu har Socialdemokratiet en tydlig nedgång i flera mätningar

Vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Yougovs mätning från den 8 februari ger följande resultat:

Socialdemokratiet 21,1 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 5,0 procent
Enhedslisten 8,7 procent
Alternativet 7,2 procent
Venstre 18,4 procent
Dansk Folkeparti 20,5 procent
Konservative Folkeparti 4,6 procent
Liberal Alliance 8,4 procent

i Gallup den 11 februari för Berlingske är resultaten de här:

Socialdemokratiet 22,6 procent
Radikale Venstre 6,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 7,7 procent
Venstre 17,7 procent
Dansk Folkeparti 20,0 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 9,4 procent

Sammanvägningen i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger nu följande resultat:

Socialdemokratiet 23,5 procent
Radikale Venstre 6,0 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 7,1 procent
Venstre 17,9 procent
Dansk Folkeparti 20,0 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 8,7 procent

I sammanvägningen hos Ritzau är förändringarna inte lika stora, men i båda de senast genomförda undersökningarna ligger nu Socialdemokratiet markant under sitt valresultat. På vänstersidan har de i motsats till Socialdemokratiet flyktingvänliga Enhedslisten och det i vissa avseenden miljöpartiliknande Alternativet växt. På den borgerliga sidan har Liberal Alliance blivit större, medan Dansk Folkeparti är större än regeringspartiet Venstre.

Födelsedagskalas

Sonen, Matti, fyller år i dag. Inget storstilat jämnt, men i vår familj har vi för vana att fira varandras födelsedagar. Det här bidrar till att hålla familjegemenskapen levande.

Födelsedagsfirandet hade förlagts till gårdagen, eftersom det då var söndag och de berörda bor utspridda i dels Uppsala, dels Stockholm i vid bemärkelse. Matti hade bjudit hem oss allihop hem till sig i Hammarby sjöstad.

Redan på Uppsala C stötte jag och Birgitta ihop med vår dotter Kerstin och hennes två barn, Viggo och Klara, så på stockholmståget satt vi tillsammans.

Väl vid vårt mål för dagens utflykt möttes vi av Matti och hans familj, hustrun Karin samt deras två döttrar, Ella och lilla Sofia. Vi hade med en blommande krukväxt också till Ella, och hon – för egen del utstyrd i prinsessklänning och med krona på huvudet – bar nöjd i väg blomman och placerade den i fönstret i sitt rum. Hennes pappa fick vänta på sina presenter till efter maten, men också han fick förstås sin födelsedagsbukett.

Från Rinkeby anlände lite senare Anna samt, ännu lite senare, två av hennes döttrar, Sara och Ella. (Jo, det finns en Ella till i familjen.) Annas mellandotter Amanda bor i Västerås under sin musikutbildning.

Mattis och Karins Ella fann sig snart hemma i den här långt ifrån stillsamma församlingen: lekte och busade med Viggo och Klara, och Anna tog henne också med ut en stund, och där träffade Ella tydligen också en ny bekantskap, ett annat barn. Matti och hans familj har inte bott så länge i det här området än så länge, men eftersom det är ett barnrikt område, kommer Ella säkert att få en mängd nya kompisar där, både såna som hon träffar ute på gården och såna som hon lär känna på det nya dagis hon ska gå på.

Lillflickan Sofia som kan stå men inte gå tyckte möjligen att det var förvirrande många halvt okända ansikten i början, och då var det tryggast att hålla sig till mamma eller pappa. Men så småningom lossnade det, och hon satt i famnen både på farfar och på Sara och Anna. Sofia kan säga ”mamma” och ”pappa” men jollerpratar oftast och kommunikationen med såna som farfar bestod mest av soliga leenden. Farmor var spännande, eftersom hon hade både armband och en ring med en fin sten.

Gästerna bjöds på födelsedagsmåltid, tillagad av födelsedagsbarnet självt: kyckling, ris och en fin sallad.

De som hade samlats blev periodvis ganska högljudda, så jag drog mig tillbaka till en fåtölj i ett hörn, men snart tyckte Matti, att det kunde vara dags för uppvaktningsdelen. Jag tänker inte räkna upp alla presenterna, men jag kan väl nämna att jag till min son gav en portabel hårddisk samt en liten kastrull.

Före hemfärden blev det te och kaffe, i mitt speciella fall med två små sockerfria bakverk från Gunnarsons konditori.

Resultatet i Mellons andra omgång mer tveksamt

I Melodifestivalens första deltävling röstade publiken ungefär som jag själv rankade låtarna i den.

I andra omgången i går kväll är jag inte lika mycket på linje med hur tittarna rankade låtarna.

Fast även jag tyckte, att de två låtar, som först röstades ut, förtjänade det. ”Håll mitt hjärta hårt” med schlagerrävarna Tommy Nilsson, Patrik Isaksson och Uno Svenningsson var alltför mesig, och ”100 %” med Victor och Natten var långt ifrån den fullträff titeln antydde.

Mycket tveksam är jag däremot till att David Lindgren gick direkt till final med ”We Are Your Tomorrow” – i mina öron var Krista Siegfrids och ”Faller”, som åkte ur i nästa omgång, en betydligt bättre låt.

Den andra låten, som gick direkt till final, ”Save Me” med Wiktoria hade ett visst sug, men nog hade den, rent musikaliskt, en konkurrent i den aningen balladartade ”I Will Wait” med den faktiskt duktiga sångerskan Isa.

”Hunger” med Molly Pettersson Hammar var väl så där, men jag gillade inte hennes inledande snack.

Melodikrysset nummer 6 2016

Jag hade problem med Melodikrysset i dag, inte så mycket själva krysset som att uppfatta frågorna och musiken samt i några fall svarens placering i krysset – det kan ha varit en städerska, för övrigt utmärkt, som nyligen var här som rubbade den eviga inställningen på P4 i radion i mitt arbetsrum, där jag har datorn och följaktligen löser Melodikrysset på lördagarna. Nå, så småningom fick jag någorlunda ordning på apparaten i alla fall.

Som väntat i dessa melodifestivaltider var ett par av ljudillustrationerna melodifestivalbidrag.

Det började urlätt med ”Fångad av en stormvind”, som Carola Häggkvist kom etta med 1991.

Och lite senare fick vi höra ABBAs ”Ring ring”.

Men Anders Eldeman har även, som vi har konstaterat många gånger, en tendens att försöka hitta inspelningar, som gör det svårt att identifiera också välkända melodier.

Första exemplet i dag var ”Staffan var en stalledräng”, som jag för egen del har sjungit hur många gånger som helst under min skoltid. Nå, kom man bara på vad det var som spelades, var det ju inte svårt att komma på vad det var som var Staffans arbetsplats, ett stall.

Charlie Norman lyssnade jag mycket på i radio under min tonårstid (och har jag också hört live både då och senare). Och naturligtvis har jag flera gånger sett filmen ”Swing it, magistern” med Alice Babs. Men den version av låten Eldeman hade valt att spela för oss var till att börja med utbroderad av nämnde Norman, så det var först på slutet det blev alldeles uppenbart, att det rörde sig om ”Swing it, magistern”.

Mycket lättare var det då att känna igen Paul Linckes ”Lysmaskidyll”, som i dag skulle ge oss kryssordet lysmaskar.

Tre frågor var TV-anknutna.

Dagens sista fråga skulle ha varit helt olöslig för mig, om jag inte hade haft två bokstäver av tre. Eldeman efterlyste platsen för en TV-såpa, och eftersom jag hade G och A, måste svaret rimligen bli Goa. Sen googlade jag och hittade ”Club Goa” från 2005, men den här serien har jag aldrig sett, kände inte ens till.

”Kvarteret Skatan” har jag heller inte följt, men när jag hade fått ut svaren på de lodräta ord som gick igenom svaret, hade jag varannan bokstav och gissade resten.

”Solstollarna” med Ola Ström och Per Dunsö minns jag däremot från mitten av 1980-talet, dock utan att komma i håg att signaturmelodin hette ”Tusen bitar”. Och i singularis är väl en som var med där en solstolle.

Och för att fortsätta på den ungdomliga linjen: När jag gick i realskolan på 1950-talet, fick vi på engelskalektionerna sjunga ”It’s a Long Way To Tipperary”. På svenska kallas den ”Det är lång väg till Tipperary”. Sjungs den i några skolor nu för tiden?

Och för att göra ett långt skutt i tiden: Marit Bergman hör till de nutida artister som vinner mitt öra. Det vi hörde henne sjunga i dag var ”Ibland gråter jag bara för att tiden går”.

Men mycket ur sjuttiotalsmusiken har också för evigt fastnat i mitt musikminne, och dansken Kim Larsen har jag dessutom ett antal skivor med. Han och gruppen Gasolin har till exempel gjort den mycket fina ”Hva gør vi nu lille du”, som spelades i dagens kryss.

– – –

Håkan Hellström tappade jag visst bort i den första redovisningen. Vi hörde honom i ”Det kommer aldrig va över för mig”.

En torsdag i en gammal mans liv

Sonen, Matti, ska snart fira födelsedag, och jag och Birgitta är hembjudna till honom i Hammarby sjöstad, där han och hans familj numera bor. I vår familj används önskelistor för att vägleda övriga inför jular och bemärkelsedagar, och en önskelista kom mycket riktigt per mejl från Matti. Matti är mycket precis när det gäller vad han vill ha, men ett av problemen med hans och andras önskelistor i dag är att det som önskas förutsätts beställas över nätet. För egen del är jag inte obekant med nätet och de olika saker det tillhandahåller, men jag vill inte handla på det sättet. Dels vill jag kunna komma i fysisk kontakt med det jag ska köpa. Dels är jag en gammal stofil som uteslutande betalar med kontanter – jag har inte ens något betalkort, och hade jag ett, skulle jag ändå aldrig i helvete använda det på nätet. Jag kanske ska tillägga, att jag, på den tiden jag var yrkesverksam i Norden och Baltikum, av min arbetsgivare försågs med ett kreditkort, som jag skötte. Att jag inte vill ha kort är ett principiellt beslut, fattat av mig själv – det har alltså inte som bakgrund att jag någonsin skulle ha misskött något bankkonto.

Nå, eftermiddagen i går tillbringade jag alltså – förutom med att gå till banken för att ta ut mer pengar och sen bland annat gå på Apoteket – med att försöka hitta något av det som fanns på sonens önskelista. Jag gick kors och tvärs i city och besökte sammanlagt ett halvt dussin butiker med herrkläder, alltsammans utan att hitta just det som stod på önskelistan. Sen gick jag till en musikaffär, med samma resultat. I skivaffären intill gick jag inte ens in, detta eftersom jag vet att de skivor sonen vill ha inte finns där.

I stället gick jag, kanske för att trösta mig själv, till Akademibokhandeln Lundeq och kollade där av beståndet av serieböcker. Och här hittade jag genast några utgåvor jag ville ha: Mare Kandres ”Punkserier” med medföljande CD (jag har alla hennes böcker och en skiva med Global Infantilists), Magnus Knutssons och Ulf Janssons ”Stora boken om Ratte”, där jag själv under namnet Uno Smock förekommer i ett par av äventyren, och så fyra gamla nummer av Illustrerade klassiker samlade i en volym: Jules Vernes ”Jorden runt på 80 dagar” och ”Resan till jordens medelpunkt” samt H G Wells’ ”Tidsmaskinen” och ”Världarnas krig”.

Så nu vet ni vad ni kommer att få läsa om här på bloggen under den närmaste tiden.

I Forum-gallerian, där Akademibokhandeln ligger, hittade jag också, i gången mot Svava, en nyhet: Trillers, där vår dotter Kerstin är bagare, har öppnat butik och servering där. För dagen fanns yppiga semlor att köpa, men eftersom jag hade andra planer för kvällen, köpte jag varken sådana eller något av det fina matbröd jag såg i disken. Men hit kommer jag säkert snart tillbaka för att handla.

I stället gick ja ut och ställde mig i korsningen Dragarbrunnsgatan/Bredgränd och väntade på Birgitta, som jag skulle äta middag med på Amazing Thai. Vi valde att äta Pad Kaprao Bed, wokad anka med stark basilika, babymajs, långbönor och gul lök och till det ris samt, som dryck, Zeunerts lättöl. Sen avslutade vi med var sin dubbel espresso.

Därifrån gick vi tvärs över gatan till Forum-gallerian och tog rulltrappan upp till Akademibokhandeln, som var kvällens mål. En av de första vi stötte på där var Berit Rylander, hustru till kvällens huvudperson, Sten Rylander, vars nya bok, ”Afrikanska möten”, skulle introduceras genom ett samtal med Sten Hagberg inför publik i bokhandeln. Vi känner paret Rylander sedan länge, var för inte särskilt länge sedan på middag hemma hos dem på Luthagen.

Den sammanbindande länken i det här fallet är emellertid Afrika. Sten har varit svensk ambassadör i flera länder i södra Afrika och har också på annat sätt arbetat med afrikanska frågor, dels inom UD, dels för Sida. Och det finns heller knappast någon del av Afrika som Birgitta inte har besökt, i yngre dar som anställd på Nordiska Afrikainstitutet, Dag Hammarskjölds minnesfond och Sida, senare som riksdagsledamot, minister och talman. Sten Rylander nämner henne, inte utan uppskattning, från ett ministerbesök under hans egen stationering i Angola, och han harangerade henne också i Akademibokhandeln.

Inledningarna gick väl att höra någorlunda bra, men ljudåtergivningen från den mikrofon som sen gick runt bland många intresserade var bedrövlig. Efteråt bildades en mycket lång kö av bokköpare framför Sten Rylander för att få en liten personlig adress i boken. I det exemplar Birgitta köpte står det ”Till vännerna Birgitta och Enn med varmaste hälsningar”.

Pressgrodor

hittade via Journalisten nummer 2 2016:

”Ett par i 70-årsåldern hittas ihjälslagna av brandmännen och en mordutredning inleds.”

SR P4 Jönköping

”Mannen åtalades också för att ha hotat att sprätta upp sköterskans åkomma. Men åtalspunkten ’hot mot tjänsteman’ ogillades eftersom hotelsen inte gällde sjuksköterskan själv, utan hennes barn.”

Hallands Nyheter

(S)jälavandring, fast västerut

Allt fler socialdemokratiska partier i Europa har övergett den demokratiska socialismen och är nu i färd med sin hädanfärd.

Men den demokratiska socialismen lever, har genom Bernie Sanders i stället fått fotfäste i USA. Kvinnor och ungdomar sluter i massor upp i hans kampanj.

För en nu gammal man är det roligt att se ungdomens politiska ideal få nytt liv, om än på avstånd.