Svensk swingmusik på randen till andra världskriget

9 september 2009 9:11 | Musik, Politik | 2 kommentarer

Mot slutet av 1930-talet utvecklas den svenska jazzscenen ytterligare några steg från att främst vara dansmusik och underhållning till att bli så att säga jazzmusik på riktigt. Kanske underlättades detta dock av att den då förhärskande jazzmusiken utvecklades mot att bli swing, en form av jazz som ju alls inte står i motsatsställning till att ha en funktion även på dansgolvet.

Ett bra och representativt urval jazz från den här epoken finns på dubbel-CDn ”Svensk jazzhistoria, Vol 3, Swedish Jazz 1937-1939, Rytm och swing” (Caprice CAP 22039, 1996), som ligger i en box, som också rymmer ett generöst häfte med uppgifter om tiden, låtarna, musikerna och annat som man kan vara nyfiken på.

Flera av musikerna och banden på de här båda skivorna har vi redan mött på föregående dubbel-CD i serien, och många av dem kom att vara mycket aktiva långt fram i tiden, spelades fortfarande till exempel i radio under sent 1940-tal och under 1950-talet – vid det laget var de legender.

Exempel, med låtar alltså hämtade från 1937-1939, är Folke Eriksberg på gitarr i ”Saint Louis Blues”, dragspelaren Nisse Linds Hot-Kvintett i Duke EllingtonsJubilee Stomp” eller Hot-Erio i ”That’s a Plenty” och dragspelaren Erik Frank i ”Whispering”.

Inte så att jag alltid, som jag kan påminna mig, har hört just de inspelningar som förekommer på de här båda CDna, men namnen är mig bekanta från ungdomsårens radiolyssnande: Charles Redlands swingband i ”Sax-Cobble”, Sven Stiberg, gitarr, och Thore Swanerud, piano, i ”Shine”, bara för att ta ett par exempel.

Ibland förundras man över att ett band som Swing Swingers, som man inte kan påminna sig ha hört, låter så bra i till exempel ”Swinging Around” och ”Honeysuckle Rose” – tills man upptäcker att bandet bland medlemmarna har namn som Folke Eriksberg, Thore Jederby, Thore Ehrling, Zilas Görling och Stig Holm.

Sam Samson minns jag som sångare och pianist och showman, från the Radio Days. Här kan man frossa i fina inspelningar med honom och hans orkester (Folke Eriksberg, Thore Jederby, bas, Folke Erbo, trummor) i till exempel ”Swing In the Spring” och Ellingtons ”Mood Indigo”.

Och ibland gör man helt nya fynd som Åke Fagerlunds Lisebergsorkester från Göteborg.

Håkan von Eichvalds orkester, som jag känner till, väcker kanske inte de muntraste känslor av återhörande, men så plötsligt blir det kul, när man upptäcker att den inrymmer en då mycket ung pianist, Charles (han kallades så då) Norman – lyssna till exempel på hans pianosolo i ”Lambeth Walk”.

Och apropå unga medverkande: Vi får höra en mycket ung Alice Babs sjunga ”Some of These Days” till Nisse Linds Hot-trio.

Ett kapitel för sig är den berömda Svenska Hotkvintetten: hör Emil Iwring, violin, Sven Stiberg, Folke Eriksberg och Kalle Löhr, gitarr, och Roland Bengtsson, bas, spela Count BasiesOne O’Clock Jump”!

Arne Hülphers orkester låter inte oävet – den innehöll ju många av tidens stora jazzartister – men det faller naturligtvis en skugga över honom genom hans senare turnéer i Tyskland tillsammans med Zarah Leander, under den här tiden med sin dansorkester. Fast egentligen vet man ju inte så mycket om det var något annat än den stora tyska danspubliken och grammofonmarknaden som fick honom att turnera i Nazityskland. Säkert var många av tidens jazzmusiker politiskt aningslösa, ibland politiska idioter. När kriget bröt ut, gick ändå Charles Redland upp till sitt tyska skivbolag, Odeon, och sa upp sig av politiska skäl, berättar han i den långa intervju som finns i det medföljande häftet.

Men också i Sverige fanns det, delvis av arbetsmarknadsskäl, ett motstånd, bland annat i Musikerförbundet, mot att utländska musiker fick arbetstillstånd i Sverige. När det gällde färgade amerikanska musiker blandades ibland också med detta en rasistiskt motiverad motvilja.

Samtidigt hämtade under den här epoken allt fler svenska jazzmusiker och -arrangörer påtaglig inspiration från den amerikanska jazzmusiken, inte minst den svarta jazzmusiken.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^