Varför blir det allt färre serier i dagstidningarna?

Dagens Nyheter har fortfarande en hel sida serier. Men eftersom ”Rocky” är så ordrik att den blir oläslig i mindre format, har serierna blåsts upp i storlek, så att det bara går in fem serier på den där sidan. Vi äldre serieälskare minns fortfarande gamla tiders DN, som i sitt dåtida mycket större format också hade en hel sida serier.

Men det är ju ändå bättre med fem serier jämfört med inga alls – som i likaledes Bonnier-ägda Expressen. Den har jag slutat köpa, eftersom den inte innehåller några serier.

Svenska Dagbladet har till helt nyligen haft fyra serier dagligen. Vid omgörningen, med ny layout, har man nu passat på att reducera antalet dagliga serier till tre. I och för sig publicerar tidningen fler serier än tre, men nu liksom tidigare alternerar dessa serier med varann. Det här växelbrukssystemet går särskilt, och ännu mer nu när serierna är tre mot tidigare fyra, ut över tidningens enda äventyrsserie, ”Fantomen”, som ju är en fortsättningsserie. Det är inte lätt att följa med i handlingen, när ”Fantomen” inte publiceras varje dag.

I SvD har den senaste omgörningen medfört, att gamle ”Hagbard” har åkt ut. SvD-läsarna har också fått ta adjö av ”Morrgan”. ”Morrgans” hädanfärd kan jag vid det här laget acceptera; den är inte längre så bra som den en gång var. ”Hagbards” hädanfärd ser jag som ett tidens tecken: även till exempel DN har plockat bort alla sina mer traditionella skämtserier. Men läser inte de som gillar såna serier också tidningar?

I stället har Svenskan fått en ny svensk – och betydligt mer hipp – serie, ”Söndagsbarn”, av Rut och Harry Anderson. ”Söndagsbarn”, som tidigare har publicerats i ”Hjälp!”, är en sån där serie, som lever på sina tids- och attitydiakttagelser – den är i det stycket fyndig, men den är ganska stereotypt tecknad.

Ibland undrar jag om de som har ansvaret för dagstidningarnas seriesidor vet något om serier, ens om de själva läser serier.

I alla fall är det högst osäkert om de gillar serier.