Melodikrysset nr 37 2007

15 september 2007 12:31 | Film, Musik, Politik | 2 kommentarer

Dagens melodikryss var inte lika lätt som förra veckans, men med hjälp av lite googlande knäckte jag det ändå.

Jag har till exempel inga egna CD med Cardigans, så jag fick använda ledbokstäverna för att komma på att det var de som gjorde ”I Need Some Fine Wine”.

Mest tid för mig att komma på rätt svar tog lustigt nog tryckaren från 1940-talet, den melodi som skrevs av Harry Warren och som blev en stor hit med Glenn Miller. Jag kände så väl igen låten, men vad hette den? Först när jag genom att lösa frågorna runt omkring hade fått fram det sökta första ordet i titeln, At, kom jag på svaret: ”At Last”. Jag gillar Glenn Miller-soundet och jag är ganska säker på att jag till och med har dansat till den här låten, men så här kan det vara med minnet ibland.

Dansbandsmusik är jag däremot inte förtjust i, gillar heller inte att dansa till den. Lik förbannat kom jag snabbt på att den melodi, som blev populär med Christer Sjögren och Vikingarna, hette ”Till mitt eget Blue Hawaii”. Så märkligt kan minnet fungera.

Eurovisionsschlagerlåtar brukar ofta ge mig svårigheter men inte den här gången.

”Halleujah” med Gali Atari & Milk and Honey, som förekom i Eurovision Song Contest 1979, blev ju ett riktigt örhänge. Melodin representerade Israel.

Och att ”Mil etter mil” representerade vårt grannland Norge var ju också lätt att höra. Men här ville man ha efternamnet på sångaren, som heter Jahn Teigen.

Gamla svenska schlager är däremot mitt bord.

Vi hörde Calle Jularbos ”Drömmen om Elin”, som senare också försågs med text – en mycket sämre text än melodin – av Peter Himmelstrand.

Och så hörde vi Siw Malmqvist sjunga ”Till den person som tillgrep en väska i grönt på Centralen igår”. Siws röst är mycket lätt att identifiera.

Samma sak gäller Roger Pontare. Här sjöng han ”Silverbarn” på en melodi hämtad ur Dvoraks femte symfoni.

Därmed är vi inne på veckans klassiker.

Malena Ernman (för övrigt född i Uppsala) – vilken fantastisk röst hon har! – sjöng titelrollen i Georges Bizets ”Carmen” från 1875. Om ni känner er främmande för opera, vill jag föreslå er att starta med till exempel ”Carmen” – sen är ni fast.

Då tror jag många – även jag till att börja med, men hustrun satte mig på spåret – hade större svårigheter med att identifiera Sergei Prokofievs ”Kärleken till de tre apelsinerna” (1921), som skulle ge växtrikespluralen apelsiner.

Mer eller mindre klassiska musikal- och filmmusikalmelodier vimlade det av i dag.

Den första i raden var Irving Berlins ”Alexander’s Ragtime Band”, en musikalmelodi från 1938.

Vidare hörde vi ”Top Hat” ur hollywoodmusikalen med samma namn från 1935 där titelrollerna spelades (och dansades!) av Fred Astaire och Ginger Rogers. Hade jag i min grönaste ungdom någon filmstjärnekärlek, så var det Ginger Rogers!

Och slutligen: nog är väl ”Nine to Five” (med Jane Fonda, Lily Tomin och Dolly Parton) från så sent som 1980 också redan en klassiker? Dolly Parton fick hur som helst en dunderhit på CD med titellåten ”Nine to Five”, som här skulle ge siffran nio, IX med romerska siffror.

Den finns för övrigt med i den av den radikala amerikanska sångtidskriften Sing Out! utgivna allsångsboken ”Rise Up Singing. The Group-Singing Songbook” (redaktörer Peter Blood och Annie Paterson, Legacy Books, 1988), som jag varmt vill rekommendera. Den innehåller texter med ackord, men man kan också köpa med 20 CD med alla 1.190 sångerna i den: man får då vers och refräng uppsjungna för sig, tillräckligt mycket för att man ska kunna lära sig melodin, om man inte klarar ackord eller noter.

Och det allra mest intressanta i det här fallet är att Dolly Partons sång har placerats i ett kapitel med rubriken ”Labor”. Väl placerat, tycker jag. Döm själva:

Nine to Five (skrivs ofta också 9 to 5)

Text och musik: Dolly Parton, 1980

Tumble outta bed
And I stumble to the kitchen
Pour myself a cup of ambition
And yawn and stretch
And try to come to life
Jump in the shower
And the blood starts pumpin’
Out on the street
The traffic starts jumpin’
The folks like me on the job from 9 to 5

Workin’ 9 to 5,
What a way to make a livin’
Barely gettin’ by
It’s all takin’ and no givin’
They just use your mind
And they never give you credit
It’s enough to drive you crazy
If you let it
9 to 5, for service and devotion
You would think that I
Would deserve a fat promotion
Want to move ahead
But the boss won’t seem to let me
I swear sometimes that man is out to get me

They let you dream
Just to watch ’em shatter
You’re just a step
On the boss-man’s ladder
But you got dreams
He’ll never take away
You’re in the same boat
With a lotta your friends
Waitin’ for the day your ship’ll come in
’N’ the tide’s gonna turn
And it’s all gonna roll your way

Workin’ 9 to 5
What a way to make a livin’
Barely gettin’ by
It’s all takin’ and no givin’
They just use your mind
And you never get the credit
It’s enough to drive you crazy
If you let it
9 to 5, yeah
They got you where they want you
There’s a better life
And you think about it, don’t you
It’s a rich man’s game
No matter what they call it
And you spend your life
Puttin’ money in his wallet

9 to 5, whoa
What a way to make a livin’
Barely gettin’ by
It’s all takin’ and no givin’
They just use your mind
And they never give you credit
It’s enough to drive you crazy
If you let it

9 to 5, yeah
They got you where they want you
There’s a better life
And you dream about it, don’t you
It’s a rich man’s game
No matter what they call it