Sommar i P1 med Anders Bárány

30 juni 2014 15:36 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Jag pluggade i Uppsala i början av 1960-talet, samtidigt som Anders Bárány, men jag tror inte att vi möttes då, vilket inte är så konstigt mot bakgrund av att våra studiebanor är helt olika – men jag minns honom heller inte från någon förgrening av det mycket livaktiga föreningslivet bland studenterna. Senare har vi rimligen – eftersom han är en framstående företrädare för Vetenskapsakademien – setts i samband med nobelprishögtidligheterna, men vi känner inte varann.

Hans vetenskapliga meriter kan jag, eftersom jag är humanist och han doktor i teoretisk fysik, inte bedöma, men hans Sommar-program i dag hade heller inte fokus på det. Vi fick en del glimtar av hans familjeliv, men stommen i hans berättelse var historien om hans farfar Robert, som i första världskriget hamnade i rysk fångenskap. Robert Bárány var före inkallelsen bosatt i Wien, huvudstad i Österrike-Ungern, men hade av namnet Bárány (Lamm) att döma rötter i Ungern. Dock var den här familjen judisk, och när Robert fick nobelpriset i fysik, ifrågasattes detta – möjligen på rasistiska grunder – av kolleger och konkurrenter i Wien.

Fast dess förinnan hade meddelandet om nobelpriset aktivt bidragit till att befria Robert Bárány från den fångenskap han hölls i i den asiatiska delen av det dåtida Ryssland.

Facit av alltsammans blev att familjen Bárány, innan nazisthelvetet på allvar bröt ut, emigrerade till Sverige och bosatte sig i Uppsala.

Eftersom Anders Bárány bland annat har arbetat med atomfysik, kan det ju hända – men det är en gissning – att vi inte är helt överens om nyttan med kärnkraft.

Fast jag gillar i högsta grad den musik han spelade. Jazz, till exempel ”West End Blues” med Louis Armstrong, ”Jumpin’ at the Woodside” med Count Basie, ”Man With a Horn” med Anita O’Day, ”Now Is the Time” med Charlie Parker. Olle Adolphsons klassiker ”Signatur Karlsson – Evig vår”. Lotte Lenya med ”Wie Man Sich Bettet So Liegt Man”. Och klassiker från både mina och Báránys yngre år: Bob Dylan med ”The Times They Are A-Changin’”, Muddy Waters med ”They Call Me Muddy Waters”, Janis Joplin med ”One Night Stand” och Peps Persson med ”Nils-Udes Blueskatarr”.

Melodikrysset nummer 26 2014

28 juni 2014 12:40 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Politik, Teater, Ur dagboken | 2 kommentarer

I går, när Birgitta och jag åkte till Stockholm för att delta i Anna-Greta Leijons 75-årsfirande, jävlades min onda fot mer än någonsin, fastän jag använde mina nyinköpta fotriktiga skor.

Men i dag är fötterna ljuvligt problemfria.

Tämligen problemfritt var också dagens melodikryss.

”Den som äter palsternackor, han går inte av för hackor” sjöng Klas Klättermus i Thorbjørn Egners barnklassiker, välkänd i vår familj när barnen var små.

Det leder oss osökt vidare till en annan barnklassiker, Frank L Baums ”Trollkarlen från Oz”. I filmversionen, signerad Victor Fleming, hittar man sången ”Over the Rainbow”, som efterlystes i dag. Den som vill läsa mer om det här verket kan gå upp under Kulturspegeln, Film respektive Barnkultur.

Från filmens värld hade Anders Eldeman hämtat ytterligare en fråga, den med ”As Time Goes By” ur ”Casablanca” med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart. ”Men tiden går” hette den i Hasses & Tages version, som sjöngs av Monica Zetterlund.

Så många gånger som Anders Eldeman har använt sig av filmen ”En officer och en gentleman”, måste även jag försöka se den. Till det som lockar hör filmmusiken, i dag ”Up Where We Belong”, signerad Jack Nietsche och Buffy Sainte-Marie, den senare en av mina gamla favoritet.

Tyvärr såg jag heller inte Marguerite Monnots och Alexandre Bufforts ”Irma la douce”, när den gick upp i Stockholm 1959 – det här var det år då jag började vid Uppsala universitet, och jag hade väl mycket annat för mig då.

Ur den revy, där ”Men tiden går” med Monica Zetterlund ingick, ”Glaset i örat”, hade Eldeman i dag hämtat ytterligare ett sångnummer, som skulle ge oss det sökta kryssordet arg: ”Alltid blir jag så förbannad” med Lena Nyman och Martin Ljung.

En oftast hörvärd estradör är Magnus Uggla; hans ”Kung i baren” finns även i min skivsamling.

Oskar Linnros finns inte där, men hans ”Från och med du” är faktiskt inte så dum.

Inte heller har jag något med Loreen, vars ”We Got the Power” vi hörde i dag. Men jag måste tillstå, att hon har stigit i min aktning, musikaliskt så väl som politiskt, det senare på grund av att hon i samband med eurovisionsschlagerfinalen intresserade sig också för de villkor människorna i det land där den ägde rum lever under.

Däremot har jag Anna-Lena Brundins tolkningar av Édith Piaf. Varför i helskotta har det som spelas i Sveriges radio blivit så ensidigt angloamerikanskt? USA och England står för jättemycket jättebra musik – det är inte det – men det finns också mycket hörvärd musik att hämta även från ett helt spektrum av länder och språk runt omkring i Europa, till exempel, som i det aktuella fallet, Frankrike.

Dagens enda anmärkning gäller valet av ”Stand By Me” med Ben E King. Om nu svaret skulle bli King, finns det ju flera andra att välja på.

Men sen gå vi i mål med en fullkomligt härlig tolkning av ”Good Morning, Good Morning”, en klassisk filmmelodi som kom att bli signaturmelodi för klassiska radioprogrammet ”Fukostklubben” med Sigge Fürst som programledare. Då sjöng man ”God morgon, god morgon”, men i dag gjordes den i original av underbara Miss Li. Henne har jag hört live vid en socialdemokratisk partikongress, men det är inte därför jag kallar henne underbar.

Dagens krysskåseri vill jag avsluta med en sak som hör samman med den stockholmsresa jag berättade om inledningsvis. När vi på hemvägen klev av tåget i Uppsala, träffade vi på perrongen vår gamle vän (och partivän) Peter Gustavsson, som numera arbetar på ABF-förbundet. ABF och Leopard förlag har tillsammans gett ut en ny arbetarrörelsesångbok med Peter och Emeli André som huvudredaktörer, ”Röda sångoken”. Det är en politisk sångbok med oerhört mycket modernt material, men när det gäller några av de klassiska arbetarrörelsesångerna har jag på olika sätt bidragit med en del uppgifter, så i slutet av boken får jag ett tack med namns nämnande.

Jag satt som klistrad vid ”Röda sångboken” hela vägen på bussen till Öregrund, och jag kommer att återkomma till den.

Den finns att köpa i bokhandeln.

Danmark: Mette Fredriksen favorit som ny S-ledare, om Helle Thorning-Shmidt skulle avgå

27 juni 2014 12:22 | Politik | Kommentering avstängd

Danska tidningar fortsätter att spekulera om att Socialdemokratiets ledare, statsminister Helle Thorning-Schmidt, skulle vara på väg att få ett toppjobb i EU. Därför fortsätter också spekulationerna om vem som skulle kunna tänkas efterträda henne på de här posterna.

Megafon har för Politiken och danska TV2 gjort en opinionsundersökning om hur danskarna (1.028 tillfrågade) ser på saken.

Arbetsmarknadsminister Mette Fredriksen vinner stort den här tävlingen: 38 procent av de tillfrågade pekar ut henne.

Med stöd av 15 procent kommer finansminister Bjarne Corydon tvåa. Tio procent stöder försvarsminister Nikolaj Wammen och nio procent närings- och tillväxtminister Henrik Sass Larsen.

I artikeln om detta refereras också de viktigaste resultaten i en ny partisympatimätning. Den ange en annan rangordning än den partisympatimätning jag refererade i går.

Socialdemokratiet går visserligen tillbaka med 2,3 procentenheter men förblir, med 22,4 procent, Danmarks största parti.

På andra plats hamnar i den här mätningen populistiska Dansk Folkeparti med 21,4 procent.

Och borgerliga Venstre ligger, med 20,7 procent, kvar på tredje plats.

Siffrorna för övriga partier redovisas inte i den artikel i Berlingske jag har tagit del av, däremot fördelningen mellan blocken: 52,5 procent för det blå blocket och 47,5 procent för det röda.

Sommar i P1 med Antje Jackelén

26 juni 2014 22:41 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

I mina öron låter Antje holländskt, men när jag kollar namnets spridning och ursprung, visar det sig, att namnet – som för övrigt är en variant av Anna – också förekommer i lågtyskan. Att jag gör det här – typiskt mig! – har förstås att göra med att vår (nåja, inte min – jag är inte medlem av Svenska kyrkan och inte religiös heller) relativt nya ärkebiskop har varit sommarpratare i radion.

Min personliga ateism har inte hindrat mig från att då och då – till exempel på stor-OD – föra vänliga och intresserade konversationer med några av de senaste ärkebiskoparna, och jag har också i andra sammanhang kommit att umgås med präster. Förmodligen kommer jag att träffa Antje Jackelén också, förutsatt att hon, i likhet med sina företrädare och min egen hustru, kallas att bli i hennes fall moster i OD.

Att döma av den musik hon spelade i sitt sommarprogram, kommer hon att platsa i OD också.

Vi kan väl därför börja med musiken i hennes Sommar.

Det fanns ofta ett religiöst stråk i den, också om man bortser från uppenbara exempel som ”Änglabrödet” och stycket med Sankt Petersburgs kammarkör. Men förhållandet till tron förekom också i många andra låtar, befriande respektlöst uttryckt i Astrid Lindgrens och Georg RiedelsFattig bonddräng”, i dag i en version med Bo Kaspers orkester.

Det jag också är imponerad av är att de låtar hon spelade – ”Democracy” med Judy Collins men skriven av Leonard Cohen, ”Du måste finnas” ur ”Kristina från Duvemåla” med Helen Sjöholm, ”Respect” med Aretha Franklin, ”All My Tears” med Ane Brun – ofta var så väl funna som illustrationer till det hon hade att säga.

Också den avslutande låten, ”As Time Goes By” med Frank Sinatra, passade bra där den förekom – men själv skulle jag där, med tanke på att hon citerade ”Predikaren”, ha valt att spela ”Turn! Turn! Turn!” med Pete Seeger.

Mycket av det hon sa var sympatiskt, till exempel hennes plädering för tolerans och respekt, och de glimtar hon gav ur sitt personliga liv – ankomsten till Uppsala och Sverige, hennes hämnd på en vetenskapsman som hade förolämpat henne och annat sådant – trevliga att lyssna på. Och jag gillade förstås ärkebiskopens predikan mot främlingsfientlighet.

Men hennes Sommar-program var också till stora delar inte bara en predikan utan också ibland hållen i lite för abstrakt ton, och där tappade hon möjligen en del av den breda publiken.

Norge: Miljøpartiet De Grønne vinner väljare från Sosialistisk Venstreparti och Venstre

26 juni 2014 16:56 | Politik | Kommentering avstängd

I den partisympatimätning Sentio Research har gjort för Dangens Næringsliv förefaller Miljøpartiet De Grønne vinna över väljare från både Sosialistisk Venstreparti och Venstre. SV har traditionellt haft en röd-grön profil, men denna har säkert i en del väljares ögon nötts ner av regeringssamarbetet med Arbeiderpartiet och Senterpartiet. Också det lilla liberala mittenpartiet Venstre har odlat en miljöprofil, som har svårt att slå igenom nu när partiet är stödparti i Stortinget åt den nya blå-blå regeringen.

Miljøpartiet De Grønne, som i valet 2013 fick 2,0 procent, ökar i den aktuella mätningen med 1,2 procentenheter och hamnar då på 3,5 procent, vilket fortfarande är en smula under fyraprocentsspärren, men det går åt rätt håll, och partiet har redan i flera andra undersökningar kommit över spärren.

Sosialistisk Venstreparti minskar i den här mätningen med 0,1 procentenheter och de 3,1 procent partiet då får är ett resultat ganska långt under spärren. I valet 2013 fick SV 4,1 procnt.

Men också det borgerliga men miljöprofilerade mittenpartiet Venstre har med all sannolikhet förlorat väljare till den gröna nykomlingen (och dessutom kanske till Arbeiderpartiet, tror Norges ledande valforskare). Venstre, som i valet 2013 fick 5,6 procent, minskar i den aktuella mätningen med 1,8 procentenheter till 4,0 procent och klarar därmed med nöd och näppe spärren. Partiet har en mycket lägre grad av väljarlojalitet jämfört med andra partier: Bara 57 procent av de väljare som i 2013 års val röstade på Venstre skulle göra det igen, om det vore val i dag.

Partiets följeslagare som regeringsunderlag åt den blå-blå regeringen, Kristelig Folkeparti, minskar obetydligt, med 0,1 procentenheter till 5,4 procent, att jämföra med 5,6 procent i stortingsvalet 2013.

Det tredje mittenpartiet i Stortinget, Senterpartiet, som samregerade med AP och SV, backar med 0,5 procentenheter till 4,8 procent, vilket är under partiets resultat i stortingsvalet 2013, 5,5 procent.

Det ledande regeringspartiet Høyre backar i den här undersökningen med 0,8 procentenheter till 25,4 procent, vilket är märkbart under partiets resultat i stortingsvalet 2013, 26,8 procent.

Däremot ökar dess koalitionspartner, högerpopulistiska Fremskrittspartiet, med hela 2,4 procentenheter till 15,5 procent – vilket dock fortfarande ligger under partiets valresultat 2013, 16,3 procent.

Ny dansk mätning: Dansk Folkeparti störst, Venstre tvåa och Socialdemokratiet först på tredje plats

26 juni 2014 16:00 | Politik | Kommentering avstängd

Den senaste mätningen från Yougov innehåller så anmärkningsvärda opinionsförändringar, att vi gör klokt i att invänta ytterligare mätningar – de duggar tätt i Danmark – för att få dem bekräftade eller dementerade.

I den här mätningen är högerpopulistiska Dansk Folkeparti inte bara Danmarks största parti utan ligger, med 24,1 procent (21,3 procent i sammanvägt resultat i Berlingske Barometer), på en nivå som partiet aldrig tidigare har uppnått. Så sent som i folketingsvalet 2011 låg partiet på 9,2 procent.

På andra plats kommer i den här mätningen krispartiet under senare tid, ganska högerborgerliga Venstre med 20,2 procent (21,2 procent i barometern). Men fortfarande ligger partiet långt under sitt valresultat 2011, 26,7 procent.

Socialdemokratiet, som nu under en tid har varit största parti i de danska mätningarna, har i Yougov-mätningen fått 20,1 procent och därmed halkat ner på tredje plats – i barometergenomsnittet får partiet dock fortfarande 22,0 procent. Skulle Yougov-mätningen ha fångat en ny och bestående tendens, ligger partiet nu åter långt under sitt valresultat 2011, 26,7 procent.

I Yougov-mätningen är två mindre partier vinnare på den borgerliga sidan.

Konservative Folkeparti får hela 6,1 procent (5,3 i barometergenomsnittet), att jämföra med valresultatet 2011, 4,9 procent.

Liberal Alliance tar med 6,5 procent (5,5 procent i barometern) också ett rejält kliv framåt jämfört med resultatet i folketingsvalet 2011, 5,0 procent.

Socialdemokratiets regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, är inte riktigt lika framgångsrikt i den aktuella mätningen som i en annan som jag nyligen redovisade. Partiet får hos Yougov 8,1 procent mot 8,9 procent i barometergenomsnitt och 9,1 procent i 2011 års val.

Också den inbördes fördelningen mellan de två yttervänsterpartierna är annorlunda i den här mätningen.

Socialistisk Folkeparti noteras för bara 4,5 procent mot 6,3 procent i barometergenomsnittet. Partiets resultat i 2011 års val var 9,2 procent.

Och rödgröna och feministiska Enhedslisten ligger kvar på en relativt hög nivå, 9,6 procent, att jämföra med 9,1 procent i barometern och 6,7 procent i folketingsvalet 2011.

Sommar i P1 med Johan Croneman

24 juni 2014 16:40 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 8 kommentarer

Jag hör till dem som gärna läser Johan Croneman i Dagens Nyheter, inte för att jag alltid tycker som han utan för att hans synpunkter på ganska varierande fenomen alltid är intressanta att ta del av. Med cirka tio års mellanrum har han dock, bekände han i dagens Sommar, kört in i väggen, en gång med droger som motor.

Johan Cronman är nästan 20 år yngre än jag, men trots att vi av allt att döma delar många värderingar (och uppenbart gillar samma slags musik), har vi inte en identisk värdering av de sextio- och sjuttiotal han har sina rötter i. Jag tycker till exempel att han underskattar bredden av det vietnamengagemang som fanns i Sverige under Palme-epoken och som fanns också hos människor utanför dåtidens FNL-grupper.

Mycket av den musik Croneman spelade i sitt program har jag med uppskattning recenserat i Aktuellt i politiken (s) och senare här i bloggen: Ulf Lundell, Ensamma hjärtan, Peter, Paul and Mary, Randy Newman, Blå Tåget, Olle Ljungström, Neil Young, Vladimir Vysotskij. Musikaliskt blev Johan Cronemans sommarprogram en riktig nostalgitripp.

Det jag också uppskattade med det här programmet var dess tidskänsla och många illustrerande bilder hämtade ur Cronemans eget liv.

Danmark: (S) leder men har Venstre i hälarna

23 juni 2014 20:55 | Politik | Kommentering avstängd

Också i Voxmeters senaste mätning leder Socialdemokratiet. Partiet får 22,8 procent (22,4 procent i det sammanvägda resultatet av flera mätningar som redovisas i Berlingske Barometer), att jämföra med resultatet i folketingsvalet 2011, 24,8 procent.

Men borgerliga Venstre har återhämtat sig förvånansvärt mycket efter de bottenrekord i gallupmätningarna partiledaren Lars Løkke Rasmussens vidlyftiga användning av partiets pengar för privat bruk nyligen förorsakade. Nu ligger partiet hack i häl på (S) med 22,1 procent (21,4 procent i barometern). Fast det här är fortfarande en nivå under partiets valresultat 2011, 26,7 procent, och givetvis de galluptal partiet senare har haft.

Också i den här mätningen ligger högerpopulistiska Dansk Folkeparti trea med 18,7 procent (20,7 procent i barometern). DF fick i folketingsvalet 2011 bara 9,2 procent, så stödet för det har fördubblats.

Konservative Folkeparti ligger med 4,7 procent (5,1 procent i barometern) i den här mätningen ungefär på sitt valresultat 2011, 4,9 procent.

Liberal Alliance, som i valet 2011 fick 5,0 procent, stöds enligt den här mätningen av 5,5 procent, enligt barometergenomsnittet av 5,3 procent.

Socialdemokratiets kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, gör ett mycket gott resultat i den här mätningen, 10,1 procent (9,1 procent i barometern) – 9,1 procent var också resultatet i 2011 års folketingsval.

Socialistisk Folkeparti tycks efter avhoppet från regeringen återhämta sig. Partiet får i den aktuella mätningen 10,1 procent (9,1 procent i barometern) – resultatet i den allra senaste mätningen ligger till och med över valresultatet 2011, 9,2 procent.

En del av den framgången förklaras säkert av tillbakaströmning av väljare från yttervänsteralternativet, den rödgröna och feministiska Enhedslisten, men partiets resultat i den aktuella mätningen, 8,4 procent (9,0 procent i barometern), ligger fortfarande över dess resultat i senaste valet (2011), 6,7 procent.

Nye arbeiderpartiledaren Jonas Gahr Støre mest önskade statsministern i Norge

23 juni 2014 17:12 | Politik | Kommentering avstängd

Var tredje väljare, 33 procent, vill se den nye ledaren för Arbeiderpartiet, Jonas Gahr Støre, som statsminister i Norge enligt en undersökning som Ipsos MMI har gjort för Dagbladet.

11 procent vill ha tillbaka Jens Stoltenberg som partiledare och statsminister.

För den sittande statsministern, Erna Solberg från Høyre, går det däremot utför. Hon hade under valmånaden september i fjol en uppslutning om 41 procent för posten som statsminister, men sen har det gått kontinuerligt utför: 32 procent i december, 25 procent i mars och 22 procent nu i den aktuella mätningen.

Av Høyres egna väljare tycker 49 procent, att Erna Solberg är rätt person för statsministerposten, medan 61 procent av Arbeiderpartiets väljare tycker samma sak om Jonas Gahr Støre.

Ipsos MMI har också gjort en partisympatimätning för Dagbladet.

I den backar Arbeiderpartiet med 0,5 procentenheter men är ändå Norges ohotat största parti med ett stöd av 35,5 procent. Partiet ligger alltså markant över resultatet i förlustvalet 2013, 30,8 procent.

I den här undersökningen är det Høyre som ökar mest, 2,9 procentenheter, till 28,5 procent, vilket också ligger över resultatet i 2013 års val, 26,8 procent.

Men dess regeringskollega, högerpopulistiska Fremskrittspartiet, tappar nästan lika mycket, 2,4 procentenheter, och landar då på 12,1 procent, långt under sitt resultat i stortingsvalet 2013, 16,3 procent.

Regeringens båda stödpartier i Stortinget går det en smula olika för.

Liberala Venstre ökar med 0,1 procentenheter till 4,7 procent, vilket dock fortfarande är ett resultat under dess valresultat 2013, 5,2 procent.

Kristelig Folkparti minskar med 0,7 procentenheter till 4,2 procent, vilket är avsevärt under partiets valresultat 2013, 5,6 procent.

Det tredje mittenpartiet, Senterpartiet, som valde att ingå i den förra vänsterregeringen och nu står i opposition mot höger-höger-regeringen, ökar med 0,4 procentenheter till 5,5 procent, vilket är identiskt med partiets resultat i 2013 års stortingsval.

Miljøpartiet De Grønne, som ställer sig neutralt i blockstriden, ökar i den här mätningen med 1,3 procent och kommer då med 4,1 procent över fyraprocentsspärren. Partiets resultat i valet 2013 var 2,8 procent.

Kanske kommer en stor del av det här ökade stödet från tidigare SV-väljare. Sosialistisk Venstreparti minskar nämligen med 0,6 procentenheter och hamnar då, med 3,1 procent, under spärren.

Det är hur som helst inte yttervänsterpartiet Rødt som har vunnit röster från SV. Rødt backar med 0,1 procentenheter till 1,4 procent. I valet 2013 stöddes partiet av 1,1 procent.

Sommar i P1 med Nathalia Edenmont

23 juni 2014 16:18 | Media, Musik, Politik | 2 kommentarer

Fotokonstnären Nathalia Edenmont var dagens värd i Sommar i P1. Jag har för egen del aldrig sett hennes kontroversiella konstverk men har förstått, att hennes användande i sin konst av döda djur, bland annat fjärilar, har väckt både uppmärksamhet och ilska.

Hon startade sin konstnärliga bana, fast på andra områden, med mer konventionell konst men också musik och balett, i hemstaden Jalta på det Krim, som Nikita Chrustjov 1954 överraskande förde över från Ryssland till Ukraina, men hon tycks, trots att modern var ukrainska, inte ha lärt sig ukrainska förrän hon senare studerade vid Kievs statliga konsthögskola. Hon har också studerat vid konsthögskolan i Simferopol på Krim-halvön.

Att språket i de kretsar där hon föddes var ryska berörde hon således i sitt sommarprogram. Däremot nämnde hon inte Krims ursprungliga majoritetsfolk, krimtatarerna.

Hennes sommarprogram var i många avseenden intressant och minnena också livfullt berättade, men historien om hennes liv – hon är född 1970 och således ännu relativt ung – innehöll också luckor och frågetecken. Varför dog föräldrarna – de var vid det laget frånskilda – båda i så tidig ålder? Vad är, enligt henne själv, skälet till att hon trots sin relativa ungdom har hunnit vara gift så pass många gånger? Hur kom det sig att hon hamnade i just Stockholm år 1991?

Musikurvalet var egensinnigt och intressant och innehöll förstås en del ryska verk. Två av dem var signerade Pjotr Tjajkovskij och hämtade ur ”Svansjön” respektive ”Nötknäpparen”; dessutom spelades ”Sovjethymnen”. Men jag vet inte om hon ens tänkte på att Aram ChatjaturiansSabeldans” är ett verk av en armenier.

Resten hade stor musikalisk spridning, men mycket av det hon spelade var modern eller ganska modern populärmusik, sådant som ”Like a Virgin” med Madonna, ”Jag vet en dejlig rosa” med Robyn, ”Waterloo” med ABBA, ”Mein Herr” ur ”Cabaret” med Liza Minnelli, ”It’s Oh So Quiet” med Björk och ”Busy Doin’ Nothing” med Ace Wilder.

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^