Så är jag väl gammal då…

Birgitta hade hemlat med barnen inför min sjuttiofemårsdag utan att berätta för mig. Jag fyller år i dag, men redan i går eftermiddag dök plötsligt Kerstin och hennes egna två barn, Viggo och Klara, upp, och en stund senare anlände också Matti och Karin och deras baby Ella, allt för att kunna morgonuppvakta mig på min riktiga födelsedag.

Så redan i går åt vi familjemiddag ihop, spaghetti och fläsktärningar respektive musslor, och sen bakade Kerstin bullar till kvällsfikat. Jag, Birgitta, Kerstin och Klara avslutade kvällen med att spela ett parti ”Finns i sjön” runt köksbordet.

I morse tisslades och tasslades det länge i köket, innan hela gänget tågade in och sjöng ”Röda små smultron”. Jag sänguppvaktades med böcker, både en nyillustrerad H C Andersen och en bok om sextiotalets barnböcker samt dessutom en bok om Strindberg från Birgitta; av henne fick jag också presentkort på en gemensam resa. Kerstin och hennes barn uppvaktade med en rörstrandskopp, Pi, av den typ jag alltid drack mitt morgonkaffe ur när barnen var små, plus tre egenbakade estniska surlimpor; Klara hade dessutom gjort en teckning till både mormor och morfar. Från Matti och Karin fick jag inramade och andra foton av en nyfödd Ella, på någon bild tillsammans med mig, som en påminnelse om att jag numera också är farfar, dessutom också ett par musikvideor med Simon and Garfunkel respektive The Band.

Sen gick vi ut i köket allihop och satte oss runt köksbordet i vars mitt Birgittas nyhoplagda och mycket goda smörgåstårta tronade mellan blombuketter, en stor från Birgitta och en liten från lilla Klara.

Det var härligt gott och det nybryggda kaffet doftade ljuvligt, och jag glömde inte att tacka för presenterna men framför allt för att dessa mina närmaste – Anna träffade jag ju i Stockholm här om dan – hade kommit för att uppvakta mig på min födelsedag.

Sen var det dags att klä sig, dagen till ära i den nya marimekkoskjorta jag fick av Birgitta.

I dag har vi också ätit födelsedagslunch runt köksbordet: rökt sik, rökta laxfenor, böckling och sallad med ingredienser från Birgittas egna odlingar.

Och dagen är inte slut än.

Det hör till födelsedagsbarnets privilegier i vår familj att inte behöva handla, laga mat och diska, men Birgitta har haft god avlastning av Kerstin, Matti och Karin. Viggo och Klara är snälla mot sin morfar, och jag har också fått läsa böcker för lilla Klara. Dit är det långt än för yngsta barnbarnet, Ella, men jag har fått belåtna kluckanden och världens soligaste leenden från henne, när vi har gosat med varann.

Äldre och äldre blir jag, men redan barnbarnen är ett skäl för morfar/farfar att hålla sig vid liv ytterligare ett tag.

Helt bortglömd är jag heller inte, att döma av hyllningskort – tack! – från släktingar och vänner både i Estland och Sverige och från människor som jag känner bara via bloggen.

Melodikrysset nummer 24 2012

Melodikrysset tillsammans med en extra kopp kokkaffe efter en god frukost gör lördagsmorgnarna till en av veckans höjdpunkter. I dag innehöll krysset dessutom några inte helt lätta frågor.

Visserligen innehöll det som vanligt några upprepningar, till exempel ”Vandraren” med Nordman och med text av Py Bäckman och Pierre Isacssons ”Då går jag ner i min källare”. Också ”Ack Värmeland du sköna” har varit med tidigare.

Fast när en låt är så bra som ”Jag mötte Lassie” med Ainbusk, förr Ainbusk Singers, gör det ju inget att den återkommer någon gång.

Men redan den allra första frågan i dagens kryss var inte alltför enkel. Nästan alla kände väl i och för sig igen Monty Python-gängets ”Always Look On the Bright Side of Life”; både jag och många andra har ju sett ”Life of Brian”. Betydligt färre, inte helle jag, har däremot sett musikalen ”Spamalot”, där den här låten också ingår.

Och jag tyckte det var jättekul att få höra Queens ”We Will Rock You” i en finsk version, ”Humppaukaasi”, med Eläkeläiset.

En korsordskonstruktör, som jag – utan att mena så illa – hade sårat, skrev här om dan en kommentar om att jag kanske i mina musikkommentarer kan tyckas vara lite ålderstigen. Och visst hör jag till de krysslösare som gärna hör en Kai Gullmar-klassiker som ”Solen lyser även på liten stuga”, som jag tycker har åldrats med behag.

Men jag ber honom och er öviga att också notera att jag gillar Sara Vargas ”Spring för livet” högt och rent. Den som vill ha bevis kan gå tillbaka till vad jag skrev om Melodifestivalen 2011.

Och jag är över huvud taget – utan att jag därmed gillar allt – schlagernörd. Så det är klart att jag vet att ”Kall som is” i Melodifestivalen 1984 sjöngs av Anders Glenmark och hans syster Karin.

”Dansa i neon” var i och för sig bättre i Lena Phs original, men eftersom dagens kryss sändes från Sandviken, har jag all förståelse för att Eldeman i dag valde att spela den med sandvikensonen Tomas Ledin – hans insjungning är hämtad från TV4-programmet ”Så mycket bättre”.

Disneyfilmer förekommer relativt ofta i Melodikrysset, men – rätta mig om jag har fel – just ”Skönheten och odjuret” har väl inte varit med tidigare, åtminstone inte på länge?

Från USA kommer mycket som är väl lämpat att ha med i Melodikrysset, så också musiken i dagens allra sista fråga. Vi hörde där en fin version av ”John Henry” med Bruce Springsteen och The Seeger Session Band. Det sista behöver kanske förklaras. Springsteen har turnerat och gjort några plattor med Pete Seeger-material, både sådant som Seeger själv har skrivit och sådant som blev mycket känt och populärt i just hans version – ”John Henry” är ett exempel på det senare.

Anders Eldeman får gärna i något kommande program spela något med Seeger själv. Han är en lysande gestalt i amerikanskt musikliv, lever faktiskt fortfarande fastän han nyligen har fyllt 93. Han sjöng tillsammans med Springsteen när Barack Obama installerades som president.

* * *

På jakt efter något svar i allra senaste Melodikryseet? Prova då med att gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

I dag firade vi Anna

Anna fyller 51 i dag. Det är ju inte någon särskilt jämn födelsedag att fira, men i vår familj brukar vi alltid uppmärksamma varandras födelsedagar. Men eftersom både jag och Birgitta blir inte bara äldre utan också allt skröpligare och tröttare, tog vi resan i två etapper: åkte in till Uppsala redan i går och handlade, övernattade i vår lägenhet där och tog sen ett förmiddagståg till Stockholm.

Både vår allmänna sköplighet och det faktum att vi bar på presenter – Birgitta hade till exempel köpt en gjutjärnsgryta – gjorde, att vi åkte mycket taxi. Birgitta skulle, innan vi åkte till den avtalade lunchen med Anna, skriva på några papper i ett av hennes få kvarvarande förtroendeuppdrag, så vi tog taxi dit – till ett advokatkontor på Kungsholmen – från Stockholm C. Hunnen till korsningen Vasagatan-Kungsgatan tog chauffören, trots att han hade fått rätt nummer på Kungsgatan, av åt alldeles fel håll, åt Hötorget till, så vi fick korrigera honom, och på kungsholmssidan fick han ändå leta länge efter rätt nummer. När vi senare – efter lunchen med Anna som jag strax ska återkomma till – åter skulle ha en taxi, nu från Hötorget till Marimekko, tillfrågade vi fyra taxiförare där om att köra oss, men när de hörde att det gällde en enligt dem alltför kort bit, avböjde de, och i stället fick vi haffa en förbipasserande taxi från ett av de stora taxibolagen. Detta som en lektion till dem som tror på den fria konkurrensen, till exempel i taxibranschen.

Den först nämnda taxin körde oss i alla fall, om än på kringelkrokiga vägar, till Café Piastowska på Tegnérgatan, där vi hade stämt möte med födelsedagsbarnet. Vi, inte minst jag, har varit där förr med henne – jag gick dit och åt polsk ärtsoppa och pannkaka till lunch varje torsdag på den tiden då jag jobbade på Socialdemokratiska partistyrelsen nere på Sveavägen 68. Piastowska visade sig dess värre inte vara lunchöppet numera – det finns kvar men är öppet bara på kvällarna. Så medan vi väntade på Anna gick jag runt till andra bra restauranger som jag mindes från mina år på partiexpeditionen, men det var som förgjort: två andra som också hade varit värda ett besök hade försvunnit. Vad vet jag egentligen om dagens krogvärld i Stockholm?

Sen kom Anna, och vi enades efter lite rådslag om att gå ner till Arirang på Luntmakargatan. Och den fanns kvar!

Arirang är en koreansk restaurang med en helt koreansk meny; man kan till och med få koreansk öl till maten. När vi anlände, var det fortfarande lunchrusning, så vi fick vänta på bord, men det ordnade sig snart, och vi beställde alla det vi själva ville ha. Jag fick också chans att öva min gamla konst att äta med pinnar, men det fanns sked också till dem som behövde det. Gott och rikligt var det.

När vi under mycket prat hade ätit klart, hade lunchrusningen avtagit, och det började glesna i lokalen. Då plockade vi fram våra presenter till Anna, Birgittas gryta och mina paket med böcker och DVD-filmer. Födelsedagsbarnet fick två rejäla kassar att bära därifrån.

Ändå hade jag då fått två Hillman-filmer tillbaka av Anna – hon hade dem redan och gav dem nu till mig på min snart stundande födelsedag.

Det var just min stundande födelsedag – den 19 juni fyller jag 75 – som föranledde utflykten till Marimekko. Det är så att jag älskar Marimekko-skjortor och använder sådana så ofta att jag då och då sliter ut några. Birgitta ville därför ge mig ett par nya och, eftersom jag är ganska kräsen i färgvalet, ha mitt bistånd att välja ut just de skjortor jag ville ha.

En sådan fanns inne, och den fick vi med oss hem. Men den andra som jag ville ha fanns bara i en katalog och måste följaktligen först beställas från fabriken i Finland. Men eftersom även den nu är betald, kommer den direkt i brevlådan i Öregrund.

Melodikrysset nummer 23 2012

Vill man sätta mig på pottan när det gäller Melodikrysset, ska man välja artister med anknytning till Idol, ett progam jag aldrig någonsin har sett. Men när det gällde dagens idolfråga, uppfattade jag i texten det som var titeln, ”Make You Feel My Love”, och vips ledde mig Google till Moa Lignell. Jag tror inte att jag tidigare ens har hört hennes namn, men hon sjöng tydligen den här låten 2011.

Också Erik Segerstedt, Mattias Andréasson och Danny Saucedo har alla varit med i Idol, men dem – eller rättare sagt deras konstellation EMD – känner jag i alla fall till. De tävlade nämligen med ”Baby Goodbye”, som vi hörde i dag, i Melodifestivalen 2009.

Från Melodifestivalen 2000 minns vi ”När vindarna viskar mitt namn” med Roger Pontare, en i flera bemärkelser färgstark artist.

Och på tal om färger: vi fick också höra den gamla beatleslåten ”We All Live In a Yellow Submarine”, den som skulle ge oss ordet gul.

Detta leder oss tämligen osökt vidare till Uno Svenningssons ”Under ytan”. Fast för att göra det lite svårare spelade Anders Eldeman som så ofta en finsk version, ”Alla pinnan” med Isto Hiltunen. Nu kom jag i och för sig ihåg Svenningssons originaltitel, men faktum är att den finska låttiteln är en ordagrann översättning.

Om vi i stället går upp på ytan, hittar vi där Stig Olins gamla hit ”En gång jag seglar i hamn”.

Lite skeppssymbolik finns det faktiskt också i texten till ”Rolling In the Deep”. Den som sjöng var Adele, mer fullständigt Adele Laurie Blue Adkins.

Den var ny i krysset, men annars har ju Eldeman en tendens att köra repriser.

”The Elephant Song”, som i dag skulle ge oss ordet elefant, har till exempel varit med förr i krysset.

Och har vi inte hört ”Take Me Home Country Roads” med John Denver tidigare också? I vart fall behövde jag inte ledtråden till en amerikansk stad för att komma på hans efternamn.

Mycket Björn och Benny har det också blivit genom åren.

I dag startade krysset med ”Nu mår jag mycket bättre” med Tommy Körberg, Helen Sjöholm och BAO.

Längre fram i krysset fick vi höra Björns och Bennys ”Beatrice” med Sofia Källgren.

Melodikrysset brukar ju också innehålla en och annan klassiker, då och då av märket Karl Gerhard. Dagens fråga, med ”Jazzgossen” från 1922 som illustration, var kanske i lättaste laget.

Detsamma får man väl säga om dagens operafråga. Åtminstone jag kände omedelbart igen ”Aida” av Guiseppe Verdi, och jag tror nog att ganska många även av dem som i motsats till mig inte har sett den här operan vet, att den utspelar sig i Egypten.

Ja, det var väl det hele, gott folk.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att i stället gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

När den åldrande kroppen börjar svika en

Jag har tidigare flera gånger skrivit om Birgittas hjärtproblem, läckage från båda klaffarna, och om hur operationen gång på gång har skjutits upp, nu senast över sommaren, eftersom hon har en liten blödning i huvudet och den måste läka först.

Själv har jag redan en liten hjälpmotor inopererad för att få hjärtat att gå regelbundet, dessutom – efter att ha fått smärtor i bröster – stent. Numera går jag alltid med dundermedicin i kavajfickan, och det är klart att jag också är försiktig med arbete, som påtagligt anstränger hjärtat. Det här leder förstås också till att den fysiska konditionen gradvis blir sämre. Att bära hem en kasse varor från Konsum tar numera på krafterna.

Jag har en konstant domning ytterst i vänster pek- och långfinger och hade också redan tidigare en svagare domning i båda fötterna. Jag har varit hos min husläkare och av henne fått remiss till Akademiska, detta utan att få någon riktig förklaring, ej heller någon bot. Och vad värre är: benmusklerna orkar inte som förr, så jag måste använda armkraft och stöd för att komma upp från sittande eller knäböjande ställning på golvet eller på marken.

Att kräla omkring i en rabatt och rensa går bra, men när man sen ska resa sig upp med rensbyttan för att bära bort renset blir det svårigheter.

Till det jag brukar göra varje vecka är att städa badrummet i sommarhuset i Öregrund. Det är litet, har ett lite felvinklat golv och har utanpåliggande rör, så trots att där finns ventil skulle det lätt kunna bli kvar smuts och även bildas mögel i det här lilla badutrymmet. Det senare gör att jag, i enlighet med ett gammalt husmorsknep, skurar fogarna i kaklet med 24-procentig ättika och i övrigt använder bland annat Änglamark WC-rent, avloppsrenare samt, oftast, grönsåpa.

Jag brukar göra det här innan jag har duschat, eftersom jag av fysiska skäl är tvungen att göra en stor del av det här arbetet på knä och följaktligen, även om badrummet nu är skinande rent, själv behöver rengöras. Inför det måste jag dock ta mig upp från golvet: Eftersom knäna och benmusklerna inte riktigt bär, häver jag mig upp med hjälp av de fortfarande starkare armarna och använder då först toalettstolen och sen tvättstället som hävstänger.

Att bli gammal är verkligen ingen fröjd. Tack och lov funkar hjärnan fortfarande som den ska.

En salig röra

Ella, Annas yngsta dotter, konfirmerades i går. Varken Birgitta eller jag är ju religiösa, men eftersom Ella är Birgittas barnbarn och eftersom vi försöker leva i en anda av tolerans, beslöt vi oss för att delta. Så i lördags kväll åkte vi in till Uppsala, dels för att dela upp den långa resan till Rinkeby-Tensta i två etapper, dels för att Annas pappa Bengt, således Ellas morfar, och hans fru Inger erbjöd oss bilskjuts inte bara till kyrkan utan också från Öregrund till Uppsala – sosseföreningen i Svartbäcken hade nämligen utflykt till Jimmy och Margareta Mattsson på Gräsö i lördags. Desto bättre för oss – vädret i lördags var så jävligt att man hann bli blöt redan av att gå ner till bilen utanför grinden. Det var för övrigt inte bättre i går, söndag, heller.

Vi började med att leverera Annas hund Sudden hem till henne i Rinkeby och fick då i stället Anna som medpassagerare.

Kyrkan i Tensta har vi besökt förr. Den tillhör det som förr hette Missionförbundet, därefter Missionskyrkan – just nu är den inne i en fusionsprocess med andra frikyrkor, som tillsammans kallar sig Gemensam Framtid.

Anna, uppvuxen i en påtagligt religionsskeptisk miljö, hittade ändå en tro och lät till och med utbilda sig till missionspastor, ett yrke som hon också har praktiserat. Numera arbetar hon för en ekumenisk kristen kvinnoorganisation, Kristen och kvinna. Hennes förutvarande man – de är frånskilda – och pappan till deras tre barn Cai Berger, som hon träffade under pastorsutbildningen, arbetar som pastor i kyrkan i Tensta, och det är faktiskt han som nu har huvudansvaret för konfirmationen och som tidigare har konfirmationsundervisat Ella och hennes medkonfirmander, flera av dem – föga oväntat i områden som Tensta och Rinkeby – mycket mörkhyade.

Den här konfirmationshögtiden väcker förstås egna minnen till liv. När jag själv var i konfirmationsåldern och trycket mycket större att man skulle konfirmera sig, funkade konfirmationsundervisningen så på mig – jag hörde faktsikt på – att tvivlet började gro. Jag fick min första mörka kostym och konfirmerades i Njurunda kyrka, men strax därefter var jag den ateist jag sen livet igenom har förblivit. Mot just den här bakgrunden var det rätt intressant att vid fikasamlingen efter konfirmationen inför de församlade höra Ella berätta, att hon åren närmast före konfirmationsåret hade varit agnostiker, på gränsen till ateist.

Men tillbaka till konfirmationen och den gudstjänst den var en del av.

Rent intellektuellt har jag stora svårigheter att ta till mig innebörden och budskapet, men jag känner heller ingen lust att polemisera, långt mindre såra, människor som Cai, Anna och Ella. Och jag känner också en tolerans från deras och de andra troendes sida. När det blev dags för nattvard, hörde jag och Birgitta samt Bengt och Inger till de mycket få som inte deltog. Men tro nu inte att detta ledde till några barriärer, till exempel vid kaffet efteråt.

Ofta har jag vid såna här tillfällen lättare att ta till mig musiken än budskapet. Bland psalmerna fanns också två sommarpsalmer som har element som talar även till oss som saknar den tro de uttrycker, ”I denna ljuva sommartid” och ”En vänlig grönskas rika dräkt”. En del av det andra som sjöngs har jag ingen relation till, sannolikt för att de här sångerna inte ingick i den psalmtradition från Svenska kyrkan vi fostrades i, när jag en gång i världen gick i skolan. Ett par trevliga sång- och musikinslag stod gruppen Espérance för: bland annat fick vi höra den fina karibiska sången ”Kumbaya”, som jag har på skiva med bland andra Pete Seeger.

När vi var klara med kyrkkaffet hade vi bestämt oss för att familjen i vid mening – utöver de redan nämnda även Ellas syster Amanda och Kajs mamma Erna – skulle äta lunch tillsammans. Så i två bilar åkte vi vidare till Sundbyberg och Winner House, en alldeles utmärkt kineskrog. Där beställdes det in en hel rad kinarätter, flera av dem mycket goda, visade det sig, och så fick man ta för sig av det man gillade och kom åt.

Både det här och det som hade ägt rum tidigare skulle man kunna sammanfatta i begreppet en salig röra.

Melodikrysset nummer 22 2012

Povel Ramel har jag troget följt allt sedan unga år. Kusin Kreete, på semesterbesök hos oss i Juniskär, hade kraschat några stenkakor för bröderna Nordin som vi hyrde av och kompenserade detta genom att köpa några nya. Mest jubel väckte några låtar med Povel Ramel, bland dem ”Far jag kan inte få upp min kokosnöt”, som han sjöng tillsammans med Martin Ljung.

En annan sån där tidig hit för Povel Ramel var ”Johanssons Boogie Woogie Vals”, som börjar med ”Från Harlem i New York till Tranås i Småland…”. Fast i dag fick vi höra den i en instrumental version med Charlie Norman.

I dagens kryss förekom inte bara Martin Ljung av Povels många följeslagare genom åren.

Givetvis måste då också Brita Borg vara med. Här använde Anders Eldeman som ljudillustration en ganska sällan hörd inspelning, ”I vår lilla vrå”, där hon sjöng tillsammans med Bertil Boo.

WM – Wenche Myhre – hörde vi i ”Du passar inte in i bilden”.

Och Lars Ekborg och Sune Mangs medverkade båda i ramelrevyn ”På avigan” 1966-1967.

Men ofta fick Eldeman i dag använda sig av instrumentala versioner av ramelmelodier för att frågor om text och/eller titel inte skulle bli för lätta.

Alltså fick vi höra ”En strut karameller” med Lennart Palm.

Vi gamla ramelfans känner dock igen ”Bladbergeri hurra” i vilken version vi än hör den och vet att den som hyllas heter Bladberg och att det njutningsmedel som nämns är cigarr.

Och Arne Domnerus’ fina version av ”Ta av dig skorna” skulle ge oss det sökta ordet, apa – det talas nämligen om ”apan i dig” i texten.

Ta av dig skorna

Text: Povel Ramel och Beppe Wolgers, 1964
Musik: Povel Ramel, 1964

Varje gång du tar av dig skorna
så medge att det känns skönt.
Det betyder att apan i dig har än en framgång rönt.
Uh! Fantastiskt!
Dröm om min förvåning, när jag plötsligt förstod.
Dröm om min förvåning, den bananen var god.

När du finner din rätta partner,
det gäller kvinna som karl,
märker du hur det rycker lätt i den lilla svans du har
Uh! Fantastiskt!
Dröm om min förvåning när det hela stod klart!
Allting, allting, allting blev så underbart.

Underbart är att bara sitta still i ett träd och glo.
Underbart är att lägga sig och sussa på maten.
Underbart är att gifta sig och bilda ett eget bo,
följande de ursprungligaste prejudikaten.
Ja, dröm om min förvåning det är den dröm som är bäst.
Tänk på det när du tar skorna av härnäst.

Ta av dig skorna, ta av dig skorna, ta av dig skorna,
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o.

Sköna kvinnor tar av sig skorna
i dunklet under ett bord.
Tog soldaterna av sig skorna så blev det inga mord.
Uh! Fantastiskt!
Dröm om min förvåning, den är fruktansvärt stor.
Jag såg hela FN – alla saknade skor!

Äpplen faller med sorgsna dunsar
och bladen singlar från trän.
Själv jag lever så sorglöst sko-lös fast timmen verkar sen.
Uh! Fantastiskt!
Dröm om min förvåning – ljuv och lätt som en sky.
Varje lycklig morgon glimrar världen ny.

Underbart att ha hustru för hon finns hos mig varje dag.
Vi kan älska när helst vi vill, så ljuvligt och praktiskt.
Den hon bara vill leva för är lyckliga, glada jag.
Jag är din och kan ge dig barn, det är väl fantastiskt!
Så dröm om min förvåning. det är den dröm som är bäst.
Utan skor så blir ditt liv en häpen fest.

Ljuvliga, barfotadagar leker mänskorna med varann,
dricker, skrattar och dansar till en strumplästorkester.
Rolös man är en trolös man men bäst är en skolös man.
Lycklig, fri och ursprunglig tar han kärlekssemester.
Så dröm om min förvåning. det är den dröm som är bäst.
Tänk på det när du tar skorna av härnäst.

Ta av dig skorna…

Där Povel Ramel själv stod för framförandet, hade Eldeman valt att spela sådant som inte är alltför vanligt.

Vi hörde honom live vid pianot 1971 i Fats Waller-låten ”On the Bumpy Road to Love”.

Och förklädd till Bunny Blom exekverade han den gamla ädelschlagern (Eldemans beteckning) ”Den gula paviljongen”.

Två andra Ramel, Mikael och Lotta, förekom också i dagens kryss; de sjöng ”Den dagen då visorna dör”.

Och så fick vi höra ramelhyllningen ”Konditori Förgätmigej” med The Real Group.

Som gammal ramelian hade jag inga större svårigheter med det här krysset. Det skulle vara intressant att höra om till exempel dagens yngre krysslyssnare också lyssnar på och kan sin Ramel.

* * *

Har Google fört dig hit i din jakt på något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att i stället gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Rent, utan att bli ett rent helvete

Ålder och vacklande krafter på grund av hjärtproblem hos både mig och Birgitta har gjort att vi helt enkelt inte orkar med allt det där vi gjorde själva, också under våra mest jobbintensiva år, dessutom med små barn i dagis- och skolåldrarna.

Jag tycker fortfarande att rutavdraget är felkonstruerat, men det är det som står till buds för två 75-åringar, som ogärna vill sälja det älskade sommarhuset med jättestor trädgård, vilka båda fordrar fysiska insatser som ingendera av dem längre orkar med. Alltså lejer vi hjälp med det tyngsta trädgårdsarbetet: grävning av land, gräsklippning (vår kuperade tomt med träd och buskar är på drygt 2.000 kvadratmeter) och liknande – just nu har Birgitta fått hjälp med att rensa och luckra sin stora kryddgård.

Och i morse kom en städpatrull, fyra kvinnor från Tierp – det handlar om ett litet familjeföretag i städbranschen. Tre av dem har varit här förr, så de vet vad som ska göras, och det går undan och blir fint och rent. Alla fönstren är putsade, golven torkade, möblerna dammtorkade, mattorna har varit ute på vädring.

Det här betyder naturligtvis inte att vi har slutat att göra saker själva. Vi går till Konsum och handlar och vi lagar mat och diskar, och Eva-Lotta från Eds trädgård i Östhammar var här här om dagen med en massa plantor som Birgitta hade beställt per telefon, så de senaste dagarna har hon – Birgitta alltså – steg för steg, i den takt hon orkar, planterat de här växterna runt om i trädgården.

Men den här inhyrda hjälpen med det allra tyngsta i trädgården och i huset gör, att vi ännu några år kan fortsätta att njuta av att under sommarhalvåret bo i den lustgård vi med vår egen möda och svett skapade under de år då vi fortfarande var unga och starka.

På Mors dag

Plockade blommor till min mamma gjorde jag då och då när jag var pojke, även som tonåring, vilket var ovanligare. Jag hade en blomplockningsrunda från Juniskär där jag bodde, över Juni och till Nyland. Jag visste precis i vilka dikesrenar och hagar man kunde hitta det ena eller det andra slaget av blommor.

Tidigt i morse, långt innan Birgitta hade vaknat, var jag ute på tomten och plockade en morsdagsbukett åt henne: förgätmigej, gullvivor, midsommarblomster och liljekonvaljer, de senare än så länge bara i knopp. Dem ställde jag på köksbordet i ett grönt gotländskt glas.

Det stora företaget varje morsdagsmorgon är att göra en smörgåstårta. Jag använde bland annat fullkornsbröd, potatisssallad, tre sorters köttpålägg, en mix av gräddfil och lättmajonnäs, räkost, skinkost, creme cheese med vitlök och örter, isbergssallad, skivor av tomat och rädisor, bostongurka, gul och grön paprika och persilja. Det blev som vanligt en så väldig skapelse, att den räcker till tre måltider.

Jag bryggde kaffe och dukade, och sen väckte jag mor i huset och överlämnade presenter: ett par DVD-filmer och en hel bunt böcker, både deckare och Göran Rosenbergs prisade senaste bok.

Matti, numera med en nybliven mor i sitt eget hem, ringde också sin mamma, och Kerstin har hyllat samma mamma med en rad barndomsbilder på sin blogg – här.

Melodikrysset nummer 21 2012

Under några dagar rådde det sommarvärme i Öregrund; man kunde gå ut i skjortärmarna utan att frysa. I går var jag runt i trädgården och plockade in blommor: en bukett med röda och gula tulpaner plus körsbärsblom, en med blå- och rosalila tulpaner och syrenkvistar i knopp (som nu håller på att slå ut) och så en med rosa och vita tulpaner plus äppelblom och ett par kvistar vit syren, som snart kommer att slå ut i rumsvärmen.

I går kväll kom ett stilla regn, som trädgården förvisso behöver men som stänkte ner den nästan torra tvätten ute på strecken. Men i morse när jag gick ner till brevlådan för att hämta tidningarna hade tvätten åter hunnit torka, eftersom det var lite blåst – plattorna på gången ner till grinden och brevlådan var vitprickiga av nedfallen körsbärs- och krikonblom. Men nu är det åter mycket kallare i luften.

Dagens melodikryss beredde mig inga större svårigheter. Det enda jag inte kunde placera med detsamma var ABBA-låten ”Dum Dum Diddle”, som vi i dag hörde i en brasiliansk version, alltså på portugisiska.

Europe hör inte till det jag brukar lyssna på, men deras ”The Final Countdown” har jag hört förut, och det instrument som efterlystes var synt.

Som vanligt repriserade Anders Eldeman en del låtar som har varit med tidigare.

Fast förra gången hörde vi ”Flickor bak i bilen” på svenska med Siw Malmkvist, och vi som kan den svenska titeln och texten vet ju, att flickorna inte sitter i något framsäte.

En annan flicka, Fia Jansson, har också varit med förr, i dubbel bemärkelse. I dag hörde vi den visserligen på spanska, men på svenska inleds texten så här: ”Känner du Fia Jansson som bor uppå Söder”.

Och även Ulf Peder Olrogs ”Se Sundbyberg och sedan dö” har vi hört förut i krysset. Men i dag var det varken Sundbyberg eller Södertälje utan Neapel som efterfrågades ur texten.

Också ”As Time Goes By” har varit med tidigare, dock aldrig som i dag med Jimmy Durante.

Den har vi ju annars hört med Frank Sinatra, men Sinatra nämndes i dag i samband med ”Fly Me to the Moon”, den som skulle leda oss till det sökta ordet flyger.

Flög gjorde ju också Plåt-Niklas, en skapelse av Thomas Funck och kompis till Kalle Stropp och Grodan Boll. Plåt-Niklas var en robot, därav hans namn.

Därmed är vi inne på ämnet barnkultur, en genre som vi i dagens kryss också hittade två disneylåtar i:

Ur Disney’s fina filmatisering av ”Snövit” hörde vi ”En dag är prinsen här”.

Och ur hans ”Aristocats” spelades ”Everybody Wants To Be a Cat”, på svenska ”Alla snubbar vill ju vara katt”.

Jag märker att jag, oplanerat, har skjutit på att redovisa svaren på dagens två melodifestivalanknutna frågor.

Tolka det som ni vill, men de två låtar som spelades var ”Salt and Pepper” med Marie Serneholt och ”Amazing” med Danny Saucedo.

För min del tror jag inte att någon av dem kommer att bli ihågkommen så länge som Carl Michael Bellman, inte heller att deras melodifestivalbidrag kommer att få ett så långt liv som ”Glimmande nymf”, Fredmans epistel numero 72, ej heller att någon framtida Fred Åkerström kommer att tolka dem.

I morgon bitti ska jag stiga upp och ute i trädgården, dagen till ära, plocka ytterligare en bukett till min egen glimmande nymf.

* * *

Har du hamnat här i din jakt på något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.