Intervju för sydkoreansk TV, och så kom det kartonger med hustruns memoarer

I dag har vi haft besök hemma av ett sydkoreanskt TV-team, som ville intervjua hustrun, Birgitta Dahl, för ett program om Sverige. De hade redan träffat Ingvar Carlsson och skulle också intervjua representanter för en rad andra partier.

Även jag hämtades för att medverka, och det intressanta med den delen var framför allt vinklingen. Den koreanske intervjuaren undrade, om inte Birgittas långa och tidskrävande uppdrag i riksdag, regering och slutligen som Riksdagen talman hade lett till att jag hade fått ta hela ansvaret för barn och hem.

Jag berättade då att vi alltid har försökt dela ansvaret för det här lika mellan oss och att jag också hela tiden hade haft ett kvalificerat politiskt jobb på partiexpeditionen i Stockholm, också under en lång period varit chefredaktör för partiets tidskrift.

Förstod jag honom rätt, var den här sortens jämställdhet något som var tämligen okänt i det koreanska samhället.

Kampen för jämställdhet är självfallet också ett viktigt tema i Birgitta Dahls memoarer, ”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” (Premiss, 2016). Boken kommer snart att finnas att köpa i bokhandeln, men hustrun/författaren fick några kartonger levererade hit hem i dag.

Det här är en riktig memoarbok i gammaldags mening, skriven av Birgitta själv utan hjälp av någon spökskrivare, således inte heller av mig gamle yrkesskrivare. Det här är hennes egna minnen, skrivna i hennes eget perspektiv, dessutom illustrerade med ett 25-tal foton hämtade ur hennes fotoalbum.

Norge: Arbeiderpartiet fortsatt på mycket hög nivå och MDG under spärren

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Norstats opinionsmätning för NRK gjordes den 25-31 oktober och publicerades den 2 november. Också enligt den här mätningen ökar Arbeiderpartiet kraftigt. MDG ligger som vanligt under spärren. Venstre balanserar precis på spärren.

Høyre 23,5 procent (- 4,4 procentenheter)
Fremskrittspartiet 15,6 procent (- 2,7)
Venstre 4,0 procent (+- 0)
Kristelig Folkeparti 5,0 procent (+ 0,6)
Senterpartiet 6,6 procent (- 0,6)
Arbeiderpartiet 37,4 procent (+ 3,5)
Sosialistisk Venstreparti 4,9 procent (+ 1,0)
Rødt 1,4 procent (+ 0,5)
Miljøpartiet De Grønne 2,5 procent (+ 1,4)

Kantar TNS´ mätning för TV2 gjordes också 25-31 oktober och publicerades den 1 november. I den här mätningen ligger Arbeiderpartiet ännu högre, medan Fremskrittspartiet ligger anmärkningsvärt lågt. Venstre ligger under spärren, så också MDG, dock inte så lågt som i en rad andra mätningar.

Høyre 23,7 procent (- 3,4 procentenheter)
Fremskrittspartiet 11,9 procent (- 0,9)
Venstre 3,6 procent (- 0,7)
Kristelig Folkeparti 4,8 procent (+ 0,1)
Senterpartiet 5,3 procent (- 0,7)
Arbeiderpartiet 38,9 procent (+ 3,1)
Sosialistisk Venstreparti 5,7 procent (+ 1,5)
Rødt 1,5 procent (+ 0,4)
Miljøpartiet De Grønne 3,1 procent (+ 0,7)

Ísland: Socialdemokraternas partiledare avgår, och partiet vill inte ingå i någon regering

I Ísland har presidenten, Guðni Th Jóhannesson, haft en samtalsrunda med partiledarna om förutsättningarna för att bilda en ny regering. Den borgerliga, EU-vänliga trepartiregering jag såg som en tänkbar lösning innebär tydligen problem för några av de tänkta partierna – två av dem har problem med en av jätten Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) ledd regering. Det hittilsvarande oppositionspartiet, liberala Björt framtíð (Ljus framtid) med Óttarr Proppé som ledare ser i så fall som en förutsättning, att ledaren för Viðreisn (Renässans) Benedikt Jóhannesson blir regeringsbildare. Denne är en avhoppare från Självständighetspartiet och politiskt mer mittenorienterad.

Jag har sett spekulationer om en koalition bestående av Renässans och Ljus framtid plus, mer överraskande, Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), som ju blev i storleksordningen andra parti men som ledaren för Renässans har uttryckt skepsis mot – i EU-frågan, det viktigaste skälet för bildandet av Renässans, har ju De vänstergröna rakt motsatt uppfattning.

En sådan regering måste ju dessutom söka ett bredare parlamentariskt stöd i Alltinget för att kunna fortleva. Píratar (Piratpartiet) vore, särskilt utanför regeringen, ett oerhört osäkert regeringsunderlag, och socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) måste noga överväga, hur partiet ska komma tillbaka efter den katastrofala valförlusten.

Den socialdemokratiska partiledaren Oddný G Harðardóttir meddelade vid sitt möte med presidenten, att partiet inte ämnar ingå i någon regering. Dessutom gick hon omedelbart efter detta ut med beskedet, att hon själv avgår från partiledarposten. (Hon stannar däremot i Alltinget, där hon blev invald.)

Vem som ska bli ny partiledare är en kongressfråga, men tills vidare tar vice ordföranden, Logi Már Einarsson, över ordförandeklubban. Han var för övrigt den mest framgångsrike socialdemokraten i det nyss genomförda alltingsvalet, fick i sin valkrets hela 8,0 procent av rösterna.

Danmark: Nye Borgerlige tar väljare från Dansk Folkeparti

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 23 oktober kom en ny mätning från Voxmeter, gjord för nyhetsbyrån Ritzau:

Socialdemokratiet 27,1 procent
Radikale Venstre 4,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 6,6 procent
Venstre 19,2 procent
Dansk Folkeparti 15,8 procent
Konservative Folkeparti, 2,6 procent
Liberal Alliance 7,4 procent
Nye Borgerlige 1,8 procent

Också i den här mätningen är stödet för Socialdemokratiet rekordhögt. Samtidigt ligger här Dansk Folkeparti anmärkningsvärt lågt, vilket kan ha att göra med att företrädare för partiet har varit indragna i skandaler inklusive använt EU-medel för icke avsedda ändamål.

Det medialt mycket uppskrivna nya partiet Nye Borgerlige skulle, om det här vore ett valresultat, inte klara 2 procents-spärren till Folketinget enligt den här undersökningen.

Ritzau Index, en sammanvägning av olika mätningar, ger då följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 27,3 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 6,0 procent
Venstre 18,4 procent
Dansk Folkeparti 17,8 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 6,7 procent

Det finns en undersökning från Megafon, publicerad den 28 oktober i Politiken, som på flera punkter på ett intressant sätt avviker från mätningen och snittet ovan. Både Socialdemokratiet och Venstre ligger här lite lägre, men mest intressant är nog Dansk Folkepartis låga och Nye Borgerliges påtagligt högre siffra. Är den senare någorlunda korrekt, ligger det ju nära till hands att dra slutsatsen, att det är från DF NB till stora delar hämtar sitt stöd.

Socialdemokratiet 25,2 procent
Radikale Venstre 6,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 8,7 procent
Alternativet 7,2 procent
Venstre 17,9 procent
Dansk Folkeparti 15,9 procent
Konservative Folkeparti 3,7 procent
Liberal Alliance 7,3 procent
Nye Borgerlige 3,8 procent

Ísland på gränsen till politiskt kaos: Hur kan man få en regering med majoritet i Alltinget?

Det isländska alltingsvalet slutade ju med att varken regeringen eller fyrpartialliansen av oppositionspartier uppnådde majoritet. Vågmästare blir det nya partiet Viðreisn (Renässans), till sitt ursprung i huvudsak en utbrytning ur det borgerliga regeringspartiet Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet). Men det vore fel att karaktärisera Renässans som något slags vänsterutbrytning. Det vill nämligen inte samarbeta med vare sig Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) eller med det på vänster-högerskalan svårplacerade Píratar (Piratpartiet). Dess hjärtefråga är dessutom isländsk EU-anslutning, och i den frågan är Gröna Vänstern av rakt motsatt uppfattning, medan Piraterna inte har någon partiståndpunkt – de förordar liksom flera andra isländska partier folkomröstning.

Av oppositionspartierna, de som diskuterade att gemensamt ta över regeringsmakten, är numera egentligen bara liberala Björt framtíð (Ljus framtid) fortsatt inriktat på EU-medlemskap. Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) har länge varit ett EU-stridisparti, men i valrörelsens slutskede gick partiledaren, Oddný G Harðardóttir, ut för att försöka rädda det som kunde räddas och deklarerade, att partiet numera är för folkomröstning innan något avgörande steg tas i den här frågan.

Av partierna i den hittillsvarande regeringen, den som valresultatet nu tvingar avgå, är det nu starkt reducerade bondeförbundsliknande Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) mot EU-medlemskap, medan det stora mer högerborgerliga Självständighetspartiet har en mer avvaktande inställning: ingen isländsk kursändring före en folkomröstning.

Om Självständighetspartiet och Renässans kan bilägga sina motsättningar och Självständighetspartiet inte visar sig ha en falang som motsätter sig till och med folkomröstning i EU-frågan skulle de ju med liberala och EU-vänliga Ljus framtid, förutsatt att detta parti är berett att byta sida, kunna bilda en ny regering med knappast möjliga parlamentariska stöd – 32 av de sammanlagt 63 ledamöterna i Alltinget.

Socialdemokraterna, numera reducerade till bara tre ledamöter i Alltinget, har rimligen annat att tänka på i nuvarande läge än att ytterligare försämra sin sits genom att sätta sig i en borgerlig regering.

Ísland: Socialdemokraternas partiledare invald i Alltinget

Bara tre personer invalda i Alltinget är ju inte precis något valresultat att hurra för för Samfylkingin (Socialdemokraterna), men på en punkt blev utfallet i alla fall bättre än befarat: Bland de invalda finns partiledaren, Oddný G Harðardóttir, däremot inte den hon slog ut i partiledarstriden, Árni Pall Árnason. Jag nämner detta, eftersom han ställde upp i alltingsvalet och det fanns förhandsbedömningar om att han men inte hon skulle bli invald. Hade det gått på det senare sättet, hade partiledarstriden säkert fått tas om på nytt.

Och det här partiet har ju bekymmer nog ändå.

Ísland: Jordskred i alltingsvalet

I Ísland genomfördes val till Alltinget (Riksdagen) i går, lördagen den 29 oktober, och efter det att sammanräkningen av rösterna i dag blev klar är ingenting sig riktigt likt.

För dem som regelbundet läser min blogg är det politiska landskapet och partiernas ideologiska hemvist välbekanta, men för nytillkomna läsare startar jag med en repetition:

Ísland har fram till nu styrts av en borgerlig koalitionsregering, bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, och av Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, sedan förre statminstern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson på grund av skatteflykt hade tvingats avgå ur regeringen med Sigurður Ingi Jóhannsson som efterträdare. Jóhannsson har nyligen också tagit över ordförandeposten i Framsóknarflokkurinn. Båda partierna har haft 19 mandat var i Alltinget (Riksdagen).

Mandatfördelningen i Alltinget var sedan det förra valet (27 april 2013) den här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, nu alltså lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, lett av Oddný G Harðardóttir, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent

De här siffrorna har ändrats mycket, inte bara under den senaste krisen, och enligt en rad opinionsmätningar har ett nytt parti har tagit sig över femprocentsspärren och det med råge. Det nya partiet heter Viðreisn (Renässans). Inrikespolitiskt är det borgerligt och liberalt, ganska likt Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), utom på en punkt – dess ledare, Benedikt Jóhannesson, har för övrigt själv varit medlem i Självständighetspartiet. Här är det bärande skälet till att bilda ett nytt parti att den sittande borgerliga regeringen inte har uppfyllt sitt vallöfte om folkomröstning i EU-frågan. Jóhannesson är nämligen en mycket övertygad EU-anhängare. Det här nya partiet blev nu med 10,5 procent av rösterna och 7 mandat Íslands femte i storleksordning, och det kan, eftersom varken regeringssidan eller oppositionen har fått någon majoritet, komma att avgöra, vilken sorts regering Ísland nu får.

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) har under mycket lång tid varit Íslands största parti och den nästan självklara regeringsbildaren. Det har i och för sig förlorat röster till nykomlingen/utmanaren Renässans men har också vunnit nytt stöd, främst från tidigare anhängare till koalitionspartnern Framstegspartiet. Självständighetspartiet har, jämfört med dess resultat i en rad opinionsundersökningar, gjort ett närmast sensationellt bra val: Partiet fick 29 procent, vilket gav 21 mandat. Till det här kan ytterligare en faktor ha bidragit: Piratpartiet, som ju länge i opinionsmätningarna har varit nära att klå Självständighetspartiet, är ideologiskt svårplacerat, och en del av dess anhängare under framgångdagarna kan ha fått kalla fötter inför utsikten att piraterna skulle bli del av en mer vänsterbetonad regering. Några av de här piratpartianhängarna kan till och med tänkas ha röstat på Självständighetspartiet.

Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som har varit i koalition med Självständighetspartiet, har nu fått ett aningen bättre valresultat, 11,5 procent och 8 mandat, än en del opinionsmätningar har förutspått. Kanske är det här en effekt av partiledarbytet. Men jämfört med resultatet i förra valet handlar det här ändå om mer än en halvering.

Raketen i isländsk politik har under lång tid varit Píratar (Piratpartiet), som från att ha varit minsta parti i valet sedan under en period har tävlat med Självständighetspartiet om positionen som största parti – dock har stödet under senare tid dalat, och eftersom partiet har ett mycket starkt stöd framför allt bland de unga väljarna, varnade jag faktiskt i min förra text om det isländska valet för att dessa ibland sviker genom att inte rösta. Nu blev partiets valresultat till och med överraskande dåligt: Med bara 14,5 procent, vilket gav 10 mandat, blev partiet bara trea i storlek.

Det andra nya partiet i det isländska Alltinget från förra valet, Björt framtíð (Ljus framtid), har haft ledarkris och under ett och ett halvt år legat under landets femprocentsspärr. I några mätningar på sista tiden har partiet dock kommit över spärren, och i valet fick partiet 7,2 procent, vilket gav 4 mandat.

Återstår landets två vänsterpartier.

Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) gjorde ett uselt resultat i förra alltingsvalet, och efter en serie usla mätresultat har partiet nu i valet fått ett stöd om bara 5,7 procent, alltså farligt nära spärren. Socialdemokratin, som förr hörde till landets större partier och också har innehaft statsministerposten, är i dag Íslands minsta parti – i valet fick det 5,7 procent och bara 3 mandat. Jag vet i skrivande stund inte vilka som fick de här tre platserna i Alltinget, men enligt en del förhandsberäkningar såg den förre, avsatte partiledaren Árni Páll Árnason ut att kunna bli invald, medan den som slog ut honom som partiledare, Oddný G Harðardóttir, kanske inte skulle bli invald. Hur ska det här partiet kunna växa igen under sådana förhållanden?

Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), förr i världen kommunistiskt men i dag ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, har allt mer kommit att bli ett rödgrönt vänsteralternativ. Nu gjorde det här partiet ett lysande val, blev med 15,9 procent av rösterna Íslands näst största parti. Dess unga kvinnliga ledare, Katrín Jakobsdóttir, har nämnts som statsminister i den kommande regeringen, men hennes partis 10 mandat fordrar naturligtvis för att det ska kunna bli verklighet att hon får stöd av tillräckligt många andra partier.

Melodikrysset nummer 43 2016

Jag har med hjälp av vårdcentralen fått en hostmedicin, som åtminstone har dämpat min långvariga hosta. Men min kondition är lika med noll, och när jag i går eftermiddag tog bussen in till centrum och där i tur och ordning besökte min vanliga bank (en av de där som inte gillar kontanthantering), köpte de serietidningar som har kommit ut under min långdragna sjukdom, var på Apoteket (bara för att finna att det recept jag hade bett att få förnyat för åtta dar sen ännu inte hade skrivits ut), var på Forex för att manuellt betala ett par småräkningar och lördagshandlade på Coop på stationsområdet, hann klockan förstås bli oväntat mycket innan jag lyckades ta mig hem; jag går ju långsamt som en skadskjuten kråka och måste ideligen stanna och vila mig. Hemma väntade en hustru, närmast i upplösningstillstånd: Var har du varit så länge? Fast sen blev det middag plus kväll framför TVn.

I morse kom jag upp i god tid före Melodikrysset, inte så våldsamt svårt för en 79-åring. Krysset innehöll egentligen bara två frågor med någorlunda ny musik.

Det började med Niklas Stömstedt och ”Varför är du i Göteborg?”.

Och en bit in i programmet fick vi höra Laleh i ”Behåll ditt huvud”. Men henne hör man ofta, och jag uppskattar själv henne.

Men resten illustrerades med äldre låtar, och i den kategorin hörde ”En dag”, 1989 med Tommy Nilsson, till de mer moderna. Fast i dag fick vi höra den med Spotnicks.

ABBAs ”Ring, ring” är väl i och för sig välbekant för de flesta – själv har jag bland annat hört den i en scenföreställning på Broadway – men det här att koppla ihop den i en dubbelfråga med Franz Schuberts ”Ave Maria” från 1825 är helt obegripligt för min och jag antar de flesta andras logik.

Dagens andra klassikerfråga var också den en dubbelfråga, men dess båda delar hängde åtminstone ihop. Vi hörde ouvertyren till ”Barberaren i Sevilla”, och den skrevs år 1816 av Gioacchino Rossini.

Ett slags klassikerstatus får man väl säga att även Lasse Brandebys Kurt Olsson fick. Med på ett hörn i programmen, i dag i ”Den person som tillgrep en väska i grönt på Centralen i går”, var också Anki Rahlskog, känd som Gudrun: hon spelade triangel.

En annan känd svensk revydam, också sångerska, var Laila Westersund. Henne hörde vi i dag i ”Körsbär måste vara söta”.

Fast själv föredrar jag Caisa Stina Åkerström, även om det inte var henne utan Lars Roos vi i dag hörde i ”Av längtan till dig”.

Det skulle vara kul att få veta hur många av dagens yngre radiolyssnare som över huvud taget känner till Sveriges forne hawaiimusikartist Yngve Stoor. Själv förstod jag omedelbart att det var han, så snrt jag hörde de första tonerna i ”Rytmen från Hawaii”.

Franska ”Comme d’habitude”, som i Paul Ankas engelska version, ”My Way”, fick helt ny text, skriven av Paul Anka, och sjöngs in av Frank Sinatra, har ju Eldeman däremot använt i krysset otaliga gånger. Och då kan man knappast förvilla krysslösarna genom att spela den instrumentalt.

Som mina läsare vet, har jag aldrig varit intresserad av idrott, heller aldrig läst sportsidor. Men en person som i hela sitt liv har läst mängder av dagstidningar och oftast haft radion på kan ju knappast ha undgått att dels stöta på Åke Strömmer, dels lista ut att den han 1965 intervjuade måste ha varit Mohammed Ali.

Från boxning är steget inte så långt som man skulle kunna tro till ”Love Me Tender”, insjungen 1956 av Elvis Presley. Den finns nämligen i en dialektal svensk version, signerad Ewert Ljusberg och då döpt till ”Lån mä tänder”. Fast i dag försökte Eldeman få oss på villovägar genom att spela Maxie Priests version ”Once Again In Summertime”.

Vi går i mål i dag med den allra sista låten, ”Visa från Utanmyra”, som finns i en alldeles utmärkt ny inspelning med Malena Ernman. Men vi som är lite till åren minns den framför allt med Jan Johansson – jag har den själv på hans ”Jazz på svenska” från 1963.

Inte bara melodin utan också texten, skriven av Olof von Dalin, är helt underbar, så jag tror att jag vidarebefordrar den till min egen läsekrets:

O tysta ensamhet (Visa från Utanmyra)

O tysta ensamhet,
var ska jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet
ska mina dar förrinna.
En börda tung som sten
mig möter vart jag går.
Bland tusen finns knappt en,
som kärlek rätt förstår.

Det är den tyngsta sorg,
som jorden månde bära.
Att man ska mista bort
sin allra hjärtans kära.
Det är den tyngsta sorg
som solen övergår.
Att man ska älska den
man aldrig nånsin får.

Ett rent och ädelt sinn,
en dygd som ensamt blänker,
en mun som talar ett
med allt vad hjärtat tänker.
Jag tror en sådan vän
är mer än mycket rar.
Var ska jag finna den
som dessa dygder har?

Emellan dig och mig
där tändes upp en låga
där tändes upp en eld
som är en daglig plåga.
Hur ska jag dämpa den
vet jag alls ingen rå’,
jag sörjer till min död
om jag dig ej kan få.

Ísland: Dött lopp i senaste mätningen. Nytt parti kan avgöra genom att välja sida

I Ísland genomförs alltså val till Alltinget (Riksdagen) på lördag, den 29 oktober, och sedan länge står det klart, att partiernas nuvarande storlek i viktiga avseenden kommer att förändra den rådande fördelningen av mandat. Nya opinionsmätningar kommer in i det sista.

För dem som regelbundet läser min blogg är det politiska landskapet och partiernas ideologiska hemvist välbekanta, men för nytillkomna läsare startar jag med en repetition:

Ísland leds av en borgerlig koalitionsregering, bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, och Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, sedan förre statminstern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson på grund av skatteflykt hade tvingats avgå ur regeringen (alltså som statsminister) lett av Sigurður Ingi Jóhannsson. Jóhannsson har nyligen också tagit över ordförandeposten i Framsóknarflokkurinn. Båda partierna har 19 mandat i Alltinget (Riksdagen)

Mandatfördelningen i Alltinget är sedan det senaste valet (27 april 2013) den här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, nu alltså lett av den nye statsministern Sigurður Ingi Jóhannsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, lett av Oddný G Harðardóttir, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent

De här siffrorna har ändrats mycket, inte bara under den senaste krisen, och enligt en rad opinionsmätningar har ett nytt parti tagit sig över femprocentsspärren och det med råge. Det här bekräftas av ytterligare en mätning, gjord av Vísir. Det nya partiet heter Viðreisn (Renässans) och får i den här mätningen stöd av 10,5 procent (- 0,3 procentenheter jämfört med en mätning från samma källa tidigare i veckan). Inrikespolitiskt är det borgerligt och liberalt, ganska likt Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), utom på en punkt – dess ledare, Benedikt Jóhannesson, har för övrigt själv varit medlem i Självständighetspartiet. Här är det bärande skälet till att bilda ett nytt parti att den sittande borgerliga regeringen inte har uppfyllt sitt vallöfte om folkomröstning i EU-frågan. Jóhannesson är nämligen en mycket övertygad EU-anhängare. Det här har säkert bidragit till att locka arbetsgivarorganisationen Samtök atvinnulifsins ordförande Þorsteinn Viglundsson, av vissa karaktäriserad som ”liberal högersosse”, samt den tidigare självständighetspartisten Pawel Bartoszek att ansluta sig till det här nya partiet. Den mest överraskande nyheten om partiet är emellertid, att Heiða Kristin Helgadóttir, grundare av partiet Ljus framtid, nu i stället arbetar aktivt i Renässans’ valkampanj. Det senare utan att för egen del ha blivit medlem – hon säger sig för övrigt vara mest besjälad av att motarbeta gamla partier och partistrukturer. Så på vilken sida lägger Renässans sina röster i Alltinget? Det kan avgöra vilket slags regering Ísland får efter valet. Men stödet kommer inte att vara villkorslöst.

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), det regeringsparti som för egen del inte har varit berört av den pågående politiska krisen, får i den aktuella undersökningen stöd av hela 27,3 procent (+ 2,2). Märk här att partiet inte bara i den här undersökningen med dess mycket höga siffra fortsatt är Íslands största parti. Det har i och för sig förlorat röster till nykomlingen/utmanaren Renässans men har också vunnit nytt stöd, främst från tidigare anhängare till koalitionspartnern Framstegspartiet. Självständighetspartiet har sitt starkaste stöd bland äldre väljare: 25 procent av dem som har fyllt 60 röstar på partiet. Dessutom har partiet högre stöd bland män än bland kvinnor.

Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som alltså är i koalition med Självständighetspartiet, får i den här mätningen 9,9 procent (+ 1,3). Det verkar alltså inte ha hjälpt att byta partiledare. I föra valet fick Framstegspartiet lika många mandat som Självständighetspartiet, vilket dock delvis var en effekt av att det isländska valsystemet gynnar landsbygdsvalkretsar – och Framstegspartiet är Íslands motsvarighet till Centerpartiet. Det här kommer att få till effekt att Framstegspartiet av allt att döma ändå kommer att få fler mandat än det i dag i opinionsmätningarna större Renässans.

Hur som helst, ingenting tyder på att dagens borgerliga koalitionsregering kommer att kunna sitta kvar utan att få stöd från ytterligare ett parti, främst då Renässans.

Raketen i isländsk politik har under lång tid varit Píratar (Piratpartiet), som från att ha varit minsta parti i valet sedan under en period har tävlat med Självständighetspartiet om positionen som största parti – dock har stödet under senare tid dalat. I den här aktuella mätningen backar, efter en mellanliggande uppgång, åter Piratpartiet med 1,9 procentenheter till 18,4 procent. I de artiklar jag i svensk press har läst om det isländska valet överdrivs i flera fall Piratpartiets aktuella storlek – kan hända har skribenterna förvillats av det faktum att partiet ju i dag jämfört med förra valet, då det var minsta parti, har blivit en maktfaktor. Piratpartiet har ett mycket starkt stöd framför allt bland de unga väljarna – i intervallet 18-29 år ger hela 39 procent sin röst åt Piratpartiet – men man ska kanske då också påminna sig, att äldre väljare brukar vara mer benägna än de yngsta att också bruka rösträtten på valdagen.

Piratpartiet har ju fört samtal med tre andra partier i opposition, inte med förutsättningen att en av dem bildad regering nödvändigtvis måste ledas av någon från Piratpartiet.

Det andra nya partiet i det isländska Alltinget från förra valet, Björt framtíð (Ljus framtid), har haft ledarkris och nu under ett och ett halvt år legat under landets femprocentsspärr. I några mätningar på sista tiden har partiet dock kommit över spärren. I den aktuella mätningen ökar stödet med 1,2 procentenheter till 6,3 procent, men den siffran ligger ju inte så högt över den 5 procents-spärr, som tillämpas i de isländska valen.

Återstår landets två vänsterpartier.

Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) gjorde ett uselt resultat i förra alltingsvalet, och efter en serie usla mätresultat kan partiet nu notera ett stöd om bara 5,7 procent (- 0,3), alltså farligt nära spärren. Socialdemokratin, som förr hörde till landets större partier och också har innehaft statsministerposten, är i dag Íslands minsta parti. Partiet tappar åt alla håll: väljare går till Piratpartiet, Gröna Vänstern och Renässans.

Att Socialdemokraternas nya partiledare inte riktigt har lyckats vända partiets trend har säkert bidragit till att förre partiledaren, Árni Páll Árnason, som tvingades avgå, har beslutat sig för att åter kandidera till en plats i Alltinget, den här gången i den sydvästra valkretsen. Dock fick han där en lite oväntad utmanare. Den som också ville ha förstaplatsen på den aktuella listan var Margrét Tryggvadóttir, som under en tidigare mandatperiod har företrätt den så kallade Medborgarrättsrörelsen i Alltinget men som sedan, när hon i stället kandiderade för Gryning, inte blev invald. Margrét har tidigare inte tillhört Samfylkingin men ställer nu upp på Socialdemokraternas lista för att hon gillar den nya partiledaren Oddný G Harðardóttir. Nu har dock Margrét Tryggvadóttir manövrerats bort inte bara i förre partiledarens valkrets utan också i ytterligare en i Reykjavík: principen om varannan man, varannan kvinna har satts ur spel genom att man också har infört en åldersregel.

Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), förr i världen kommunistiskt men i dag ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, har allt mer kommit att bli ett rödgrönt vänsteralternativ. Sina tapp har partiet gjort främst till Piratpartiet, men Gröna Vänstern ligger ändå på en för ett vänsterparti mycket hög nivå. Partiet är starkast bland kvinnor. Hela 23 procent av kvinnorna avser att rösta på partiet. Enligt den nu aktuella opinionsmätningen skulle partiet få 16,4 procent (+- 0). När partiet låg som högst nämndes rent av dess unga kvinnliga ledare, Katrín Jakobsdóttir, som statsminister i den kommande regeringen. Nu är läget betydligt mer osäkert, men hon nämns ändå – hon är som person mycket populär – fortfarande som tänkbar regeringsbildare.

Norge: Arbeiderpartiet på rekordhög nivå igen i ny mätning

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Norstats opinionsmätning för Vårt Land gjordes den 18-24 oktober och publicerades den 27 oktober. Enligt den här mätningen ökar både Arbeiderpartiet kraftigt. MDG ligger som vanligt under spärren och får där sällskap av SV. Venstre balanserar precis på spärren, och Kristelig Folkeparti klarar den fast mycket knappt.

Høyre 21,9 procent (- 4,4 procentenheter)
Fremskrittspartiet 17,1 procent (+ 3,4)
Venstre 4,0 procent (+ 0,6)
Kristelig Folkeparti 4,3 procent (+- 0)
Senterpartiet 6,2 procent (- 0,5)
Arbeiderpartiet 38,4 procent (+ 3,8)
Sosialistisk Venstreparti 3,1 procent (+ 0,3)
Rødt 1,0 procent (- 0,2)
Miljøpartiet De Grønne 1,8 procent (- 1,0)