Danmark: Vänstersidan ökar en smula
26 augusti 2014 11:21 | Politik | Kommentering avstängdSamtliga vänsterpartier, både de som ingår i regeringen och de som står utanför den, ökar något i Voxmeters senast gallup.
Det bärande regeringspartiet, Socialdemokratiet, som nu också visar vilja att i budgetförhandlingarna på några områden tillgodose de båda vänsterpartiernas önskemål, får i den nya mätningen 21,4 procent mot 21,1 procent i det mätningsgenomsnitt som presenteras i Berlingske Baromter. Men än är det förstås en bit kvar till resultatet i folketingsvalet 2011, 24,8 procent.
Dess koalitionspartner, socialliberala Radikale Venstre, får 8,8 procent mot 8,5 procent i Barometern. Också det ligger under valresultatet 2011, 9,5 procent.
De här båda partiernas tidigare partner i regeringen, Socialistisk Folkeparti, får 7,1 procent mot 6,9 procent i Barometern. Det går uppåt, men än är det en bit kvar till valresultatet 2011, 9,2 procent.
Nästan där, på 9,1 procent (9,0 procent i Barometern), ligger dess ständiga konkurrent om vänsterrösterna, den röd-gröna och feministiska Enhedslisten. Det här partiet ligger alltså fortsatt över sitt resultat i valet 2011, 6,7 procent.
Det stora borgerliga oppositionspartiet Venstre, som i Barometerns sammanvägning med tidigare mätningar var uppe i 23,1 procent, får i den aktuella mätningen stöd av 22,7 procent. Det går alltså inte rakt uppåt i riktning mot valresultatet 2011, 26,7 procent.
Det högerpopulistiska Fremskrittslartiet tappar, med 19,5 procent, också något mot barometergenomsnittet, 20,0 procent. Men partiet ligger fortsatt långt över sitt valresultat 2011, 12,3 procent.
Konservative Folkeparti får 5,6 procent mot 5,7 procent i barometergenomsnittet. Partiet ligger dock över sitt usla valresultat 2011, 4,9 procent.
Och Liberal Alliance, som i samma val fick 5,0 procent och i barometergenomsnittet hamnade på 5,1 procent, får i den aktuella mätningen stöd bara av 4,8 procent.
Styrkeförhållandena mellan blocken har därmed utjämnats något, i den aktuella mätningen till 53,3-46,4 i borgerlig ledning. I 2011 års val fick vänstersidan 50,2 procent och högersidan 49,7 procent.
Svart som natten
25 augusti 2014 16:50 | Film | Kommentering avstängdMichelangelo Antonioni (1912-2007) var en av den italienska filmens stora regissörer – han tog vid runt 1960, efter de italienska neorealisterna men inte i deras fotspår. Internationellt blev han ett stort namn med de tre filmerna ”Äventyret” (”L’avventura”, 1960), ”Natten” (”La notte”, 1961) och ”Feber” (”L’eclisse”, 1962), samtliga med Monica Vitti i en viktig roll.
I ”Natten” har dock Jeanne Moureau den kvinnliga huvudrollen som Lidia, gift med författaren Giovanni Pontano (Marcello Mastroianni). De lever i ett stumt äktenskap, vilket framgår redan i filmens öppning, då de besöker en döende vän, Tommaso Garani (Bernhard Wicki), på ett sjukhus i Milano där Garani nödtorftigt hålls vid liv med hjälp av morfin. Lidia ger sig snart i väg, förebärande något tvingande skäl, men Giovanni finner henne senare, gråtande, ensam ute i porten. Och han gör inga påtagliga försök att trösta eller samtala.
Dess förinnan har han av en uppenbart psykiskt sjuk ung kvinna lockats in i hennes enskilda sjukrum och eggats till sex.
Lidias och Giovannis i grunden separata liv markeras sedan i en rad scener. Lidia ger sig till exempel i väg på en ensam vandring i ett av Milanos slumområden, ett område där de uppenbarligen tidigare har bott; Giovanni finner våningen tom när han äntligen, efter egna bestyr, återvänder hem. När han till slut får tag på hustrun, tar han henne med ut på middag, ett restaurangbesök som präglas av samma likgiltighet.
Kulmen nås under en fest de är bjudna på under kvällen, en tillställning som präglas av överklassens ljuva liv. Giovanni erbjuds där av värden en mycket väl avlönad tjänst som manusförfattare till hans företags historia – och avvisar faktiskt inte tvärt det här erbjudandet. Giovanni rör sig hela tiden mellan alla de viktiga människorna på den här tillställningen, medan Lidia driver omkring ensam och, när hon ringer sjukhuset där deras vän ligger, får veta att han just har dött.
Ute i den väldiga trädgården spelar en orkester dansmusik, och när Lidia ställer sig och lyssnar, kommer det fram en man, Roberto (Giorgio Negro), och bjuder upp henne. När sedan dansen vid poolen avbryts av ett ösregn, tar Roberto med Lidia till sin bil och kör i väg med henne. Till hans sexuella närmanden lite senare säger hon dock nej: ”Jag är ledsen. Jag kan inte.”
Vid det här laget har Giovanni börjat leta efter henne, kanske för att åka därifrån, men i stället hittar han Valentina Gherdardini (Monica Vitti), dotter till värden som nyss erbjöd honom jobb. De leker en lek på golvet, men Valentina visar sig vara klok nog för att avvisa mer sexuella närmanden. Så de återvänder till de andra gästerna – bara för att se en helt genomvåt Lidia återvända.
Och här visar Valentina omtanke om Lidia, som förstås tror att hon är en av Giovannis nya erövringar: torkar upp henne och ger henne ett glas alkohol.
Under en nattlig promenad längs Gherhardinis privata golfbana, med både gräsmattor och träddungar, börjar Giovanni och Lidia äntligen tala med varann. Bland annat berättar Lidia att hon har uppvaktats av men avvisat den nu döde vännen på sjukhuset. Hon valde Giovanni, men nu älskar hon honom inte längre. Giovanni fortsätter att försäkra att han för sin del älskar henne, men när hon ur handväskan tar fram ett gammalt kärleksbrev från honom och läser upp det, frågar han, vem som skrev det där.
När han ändå fortsätter att göra sexuella närmanden till henne, framhärdar hon i att hon inte längre älskar honom och han inte henne heller.
Likväl slutar filmhandlingen i att han, med visst våld, tränger sig på henne där ute på golfbanan, ett slut svart som den italienska natten.
Borgerlig jämlikhetspolitik
24 augusti 2014 12:55 | Konst & museum, Media, Politik | Kommentering avstängdPå Namn och Nytt i Dagens Nyheter (24 augusti 2014) finns en politiskt träffsäker skämtteckning, signerad Hans Lindström:
Reporter med mikrofon:
– Men under er mandatperiod har ju de rikare bara blivit rikare å dom fattiga fattigare.
Borgerlig politiker sveper ut med armarna:
– Men då är ju dom rika glada. Så då har vi ju i alla fall kommit halvvägs.
Thommy Berggren: ”Efter den 14 september måste denna ekonomiska grisfest få sitt slut”
24 augusti 2014 12:19 | Media, Politik, Teater | 14 kommentarerBetty Skawonius intervjuar Thommy Berggren i söndagskulturbilagarn i Dagens Nyheter (24 augusti 2014). Det är en lång och intressant intervju som publiceras över flera tidningssidor – den spänner över allt från hans uppsättning av George Bernard Shaws ”Candida” på Stockholms stadsteater, enligt Leif Zern den ”bästa komedin i mannaminne”, till hans kärlek till sonen och tvillingdöttrarna.
Men Thommy Berggren är själv mest angelägen om att få en möjlighet att lufta sin vrede mot den sittande borgerliga regeringen och de ökade klasskillnader och den girighet som har vuxit fram i hägnet av dess politik:
– Att jag är med i Stefan Jarls film ”Godheten” beror på att jag hörde ett tal av Olof Palme från 1975, där han talar om att nu är det dags för den ekonomiska demokratin. Han menade helt enkelt att det skulle bli mer rättvist på det ekonomiska planet. Och se så det blev: Annika Falkengren på SEB har en årslön på 8,5 miljon, en pension till ett värde av 130 miljoner plus en massa andra förmåner. Och hon, den nya vd:n för Svenskt Näringsliv, Carola Lemne, tjänar 490.000 i månaden, medan de sjuksköterskor jag nyligen träffade på Danderyds sjukhus har runt 20.000. Vad är det för ett jävla samhälle?
– Kära svenska folk, det är ur allas vår gemensamma kassa som denna självutnämnda överklass delat ut sina miljoner till varandra. Hur har detta kunnat accepters? Efter den 14 september måste denna ekonomiska grisfest få sitt slut.
Socialdemokraterna i Estland ökar sin väljarandel
23 augusti 2014 15:25 | Politik | Kommentering avstängdDet delvis nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), som leder den estniska regeringen, är med ett stöd om 29 procent fortsatt Estlands största parti, men partiet har jämfört med motsvarande mätning (TNS Emor) i juli tappat två procentenheter. Därmed ligger partiet ganska nära sitt resultat i valet till Riigikogu (Riksdagen) 2011, 28,6 procent.
Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, som överraskande klev in i regeringskoalition med Reformierakond, har omvänt ökat sitt stöd med två procentenheter och noterar i den här mätningen 26 procent, så gapet minskar. SDEs ställning har märkbart förbättrats sen valet 2011, då partiet stöddes av 17,1 procent.
Tätt i hälarna har de det lätt vänsterpopulistiska Keskerakond (Centerpartiet), som i den här mätningen stöds av 25 procent (+ 2 procentenheter). I valet 2011 stöddes partiet av 23,3 procent. Keskerakond är fortsatt det stora partiet bland Estlands ryssar, men om ryssarna förblir centertrogna om den allt mer åldrade partiledaren Edgar Savisaar ersätts med någon annan återstår att se.
Det nationalistiska, kristna och socialkonservativa Isamaa ja Respublika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), som Reformierakond puttade ut ur regeringen till förmån för Socialdemokraterna, backar med en procentenhet till 15 procent, vilket är betydligt sämre än partiets valresultat 2011, 20,5 procent.
I den här mätningen kunde 34 procent av de tillfrågade inte ange någon partisympati.
Melodikrysset nummer 34 2014
23 augusti 2014 12:03 | Film, Media, Musik, Ur dagboken | 5 kommentarerDagens kryss var lite knepigare än vanligt.
Jag gissar att många krysslösare, med bara ett Å i den andra kryssrutan av sammanlagt två, gissade på ord av typen SÅ, PÅ, DÅ och GÅ som en del av den efterlysta melodititeln i ett klassiskt verk, men det vi hörde var ”Tavlor på en utställning” av Modest Musorgskij.
Inte alla krysslösare minns väl heller ”The Loco-motion” med Little Eva från 1962.
Att det var Skotts som spelade ”Jag är förlorad” fick vi ju av Anders Eldeman, men hur många vet att originalet hette ”Make Your Mind Up” och gjordes av Buck’s Fizz?
”Tango, tango” minns jag för evigt från Melodifestivalen 2004, men mest för Petra Nielsens kuriösa uttal, ”Tängo, tängo”. Här skulle vi dessutom identifiera en flitig kryssillustratör, Lennart Palm.
Från Melodifestivalen 2012 minns vi ”Mirakel” med Sara Li och framför allt författaren med det gränslösa egot Björn Ranelid.
Eurovision Song Contest år 2000 vanns av bröderna Olsen med ”Fly On the Wings of Love”. Bröderna Olsen representerade Danmark.
Deras namne (nästan), Kurt Olsson, också känd som Lasse Brandeby, sjöng tungvrickaren ”Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini”, som vi fordom också hörde med Lill-Babs.
Vi hörde Ringo Starr sjunga ”With a Little Help From My Friends”, de senare förstås de övriga i The Beatles.
Dagens ABBA-låt var ”Dancing Queen”, här för säkerhets skull i en instrumental version.
Och dagens Thore Skogman, nästan ett inlägg i valdebatten, var ”Ja se pengar, ja se pengar, är ett bekymmer för fattig och för rik”. Men det Eldeman ville få fram var att man inte ska vara för snål.
Om hur det var förr i världen har Lasse Dahlquist berättat i ”Morfar har berättat”. Dahlquists låt har levt vidare bland annat i ny tolkning av Håkan Hellström.
”Aldrig på en söndag” har förekommit tidigare i Melodikrysset, och för mig som har sett filmen flera gånger – läs mer ovan under Kulturspegeln, Film – var det inte särskilt svårt att minnas, vilken skådespelerska som sjöng den i filmen: Melina Mercouri. Inte riktigt lika lätt var det att minnas, att den som sjöng den på svenska var Ann-Louise Hanson. Men så gammal som jag är, kände jag snart igen hennes röst.
Ha nu en riktigt bra lördag och så småningom även söndag!
Valmanifest (S) för Uppsala
22 augusti 2014 17:19 | Politik | 9 kommentarerIdag presenterar Socialdemokraterna sitt valmanifest för Uppsala. Det här är det viktigaste i valmanifestet:
Socialdemokraterna är redo att ta ansvar. Vi står för en ny färdriktning för Uppsala och en politik som omfattar alla. Som prioriterar jobben, skolan och en bra välfärd som går att lita på. Det går före vinstjakt och privatiseringar. Det är dags att sluta slösa bort människors vilja att jobba. Låt politiken vara ett redskap för att förverkliga människors drömmar.
Här är 10 viktiga förslag från vårt valmanifest:
Garantera alla ungdomar ett jobb, en praktikplats eller en utbildningsplats inom 90 dagar.
Starta en kommunal kompetensförmedling som anställer arbetslösa ungdomar och matchar dem med jobb.
Investera i ett lokalt kunskapslyft på 1000 platser. Erbjud arbetslösa utbildning i Komvux eller möjlighet att varva jobb med utbildning, genom en traineeplats eller ett utbildningskontrakt.
Minska barngrupperna i förskolan och klasserna i skolan.
Fördela resurser till skolan efter elevernas behov och ge alla barn rätt till läxhjälp.
Inför tydligare kvalitetskrav och god uppföljning i äldrevården.
Skapa bättre boenden utifrån de äldres behov och önskemål och se till att fler trygghetsboenden byggs.
För en aktiv bostadspolitik för kraftigt ökat bostadsbyggande.
Inled utbyggnaden av spårburen kollektivtrafik i Uppsala.
Skriv ett avtal med regeringen för en ökad satsning på tågsträckan mellan Uppsala-Stockholm.
Läs och dela valmanifestet på www.ettbättreuppsala.se.
* * *
Jag, och många med mig, har när det gäller skola, vård och omsorg, den ståndpunkt som förr fanns i både socialdemokratins partiprogram och i dess praktikska politik: det här är verksamheter som inte bara ska finansieras och regleras utan också drivas av kommuner, landsting och stat. Men slängen mot vinstjakt och privatiseringar är åtminstone en god början på en ny färdriktning för politiken på de här områdena.
Malvina Reynolds i sångböcker och på skivor
21 augusti 2014 22:36 | Musik, Politik | 2 kommentarerMalvina Reynolds (1900-1978) hann under sin livstid skriva mängder av fantastiska sånger. Tyvärr finns inte allt hon själv sjöng in längre tillgängligt på skiva, men det hon gav ut på Folkways, senare Smithsonian Folkways, är dess bättre fortlöpande tillgängligt, eftersom Smithsonian Folkways, en del av Smithsonian-museerna i Washington, är ett i princip evigt skivarkiv för, med ständig nyproduktion av samtliga skivor, utgivna av de skivbolag vars arkiv man förvaltar. Smithsonian Folkways producerar också nya skivor, ibland genom att förvärva rättigheterna till en skiva/artist man gärna vill foga in i sin skivskatt, ibland genom nyproduktion. Smithsonian Folkways är ett non profit-företag.
Enklaste sättet att nå deras hemsida, där man också kan göra beställningar, är att gå in på http://www.folkways.si.edu – du får också upp deras hemsida, om du googlar på Smithsonian Folkways. Sen skriver du Malvina Reynolds i sökrutan och får innehåll och priser på de skivor som finns med henne, alla i CD-format.
Senast utgiven är ”Ear To the Ground” (SFW40124) från 2000. Den innehåller ”It Is’nt Nice”, ”On the Rim of the World”, ”What Have They Done To the Rain” (som blev mycket känd genom Joan Baez’ insjungning), ”Look On the Sunnyside”, ”The World’s Gone Beautyful”, ”Little Boxes” (som Pete Seeger gjorde mycket känd och älskad), ”Little Red Hen”, ”Dialectic”, ”Bury Me In My Overalls”, ”There’s a Bottom Below”, ”The Little Mouse”, ”Rosie Jane”, ”The Money Crop”, ”Magic Penny”, ”The Albatross”, ”The Judge Said”, ”Mario’s Duck”, ”Carolina Cotton Mill Song”, ”Boraxo” och ”This World”.
1960 gav Malvina Reynolds själv ut LPn ”Another Country Heard From” på Folkways (FW02524 / FN 2524), som numera finns tillgänglig som CD hos Smithsonian Folkways. På den finns ”The Pled Piper”, ”We Hate To See Them Go”, ”Let It Be”, ”Faucets Are Dripping”, ”Don’t Talk to Me Of Love”, ”Money Blues”, ”The Day the Freeway Froze”, ”The Delinquent”, ”Mommy’s Girl”, ”Somewhere Between”, ”I Live In a City”, ”The Little Land”, ”Oh Doctor!”, ”Sing Along” och ”The Miracle”.
Sen förekommer Malvina Reynolds med enstaka låtar på följande samlingsskivor, tillgängliga genom Smithsonian Folkways:
På ”American History In Ballad And Song, Vol 2” (Folkways Records FW05 902 / FH5802, 1962) med många olika artister (bland andra Pete Seeger och Woody Guthrie) finns Malvina Reynolds representerad med ”The Delinquent”.
På ”Broadside Ballads, Vol 3: The Broadside Singers” (Folkways Records FW05304 / BR 302) hittar man ”The Faucets Are Dripping”. (På den här samlingsvolymen finns också unika insjungningar av Bob Dylan, Tom Paxton, Phil Ochs, Buffy Sainte-Marie med flera.)
I samlingsboxen ”The Best of Broadside 1962-1988: Anthems of the American Underground From the Pages of Broadside Magazine” (Smithsonian Folkways 40130, 2000) hittar man ”Little Boxes”, ”What Have They Done To the Rain” och ”The Faucets Are Dripping” med Malvina Reynolds. (Den här boxen är en guldgruva, rymmer bland annat inspelningar med Pete Seeger, Phil Ochs, Happy Traum, Bob Dylan, Tom Paxton, Janis Ian, Eric Andersen, Nina Simone, Richard Fariña, Ewan MacColl, Peggy Seeger, Lucinda Williams, Arlo Guthrie och många, många flera.)
Också Paredon Records, som numera ingår i Smithsonian Folkways, gav ut samlingsskivor med olika artister. På ”What Now, People? Vol 3” (PAR02003, 1973) kan vi höra Malvina Reynolds sjunga ”And the Judge Said”. (Den här skivan rymmer också sånger med bland andra Pete Seeger och Si Kahn.)
”We Won’t Move: Songs of the Tenants Movement” (Folkways FW05287 / FS 5287, 1983) slutligen är en samlingsskiva med olika artister, bland dem Malvina Reynolds, som tillsammans med Eric Darling sjunger ”The Faucets Are Dripping”.
Särskilt Pete Seeger bidrog genom egna insjungningar till att göra Malvina Reynolds sånger kända för en större publik.
Av det som finns i Malvina Reynolds’ sångbok ”Little Boxes and Other Handmade Songs” (Oak Publications, 1964) gjorde han, som jag tidigare har nämnt, ”Little Boxes” känd och spridd hos en större publik. Hennes roliga fredssång ”Andorra” sjöng han på Columbia-LPn ”The Bitter And the Sweet” (CL 1916). Hennes ”Battle of Maxton Field”, en sång om Ku Kux Klan kontra Lumbee-indianerna, sjöng han in på ”Gazette” (Folkways FN 2501) och på ”Hootenanny at Carnegie Hall” (Folkways FN 2512). ”Party Crasher’s Carol” finns med Pete Seeger på ”Song And Play Time” (Folkways FC 7526) men kallas där ”Let Us Come In”. ”Rand Hymn” hittar man med Pete Seeger på ”Gazette, Vol 2” (Folkways FN 2502).
Av sångerna i sångboken ”Little Boxes and Other Handmade Songs” hittar man ”What Have They Done To the Rain?” med Joan Baez på ”Joan Baez In Concert”, Vanguard VRS 9112, och ”Turn Around” med Harry Belafonte på ”Love Is a Gentle Thing”, RCA Victor LPM 1927.
Hennes andra sångbok, ”The Muse of Parker Street. More Songs by Malvina Reynolds” (Oak Publications, 1967) innehåller även den mängder av sånger med politisk vänstervinkel och med miljöengagemang. Pete Seeger namngav en hel LP med miljötema efter en av hennes sånger, ”God Bless the Grass” (Columbia CL-2432 – eftersom Seeger var missnöjd med Columbias lansering av den här skivan, lät han senare Smithsonian Folkways återutge den). På samma skiva finns ytterligare sånger ur samma sångbok: ”The Cement Octopus” och ”Seventy Miles”. Den här sångboken innehåller ytterligare en sång, som har sjungits in av Pete Seeger: ”Mrs Clara Sullivan’s Letter” på ”I Can See a New Day” (Columbia CL-2257/CS-9057) – den handlar om en gruvarbetarhustru.
Ett omnämnande förtjänar också ”It Isn’t Nice”, mycket fint insjungen av Judy Collins på ”Judy Collins’ 5th” (Electra EKL-300/EKS-7300.
Vi kan avsluta med texten till den – noter finns alltså i den nämnda sångboken:
It Isn’t Nice
Text och musik: Malvina Reynolds, 1964
It isn’t nice to carry banners
Or to sleep in on the floor,
Or to shout our cry of Freedom
At the hotel and the store,
It isn’t nice, it isn’t nice,
You told us once, you told us twice,
But if that is Freedom’s price,
We don’t mind.
Well, we’ve tried negotiations
And the three-man picket line,
Mr. Charlie didn’t see us
And he might as well be blind,
Now our new ways aren’t nice
When we deal with men of ice,
But if that is Freedom’s price,
We don’t mind.
How about those years of lynchings
And the shot in Evers’ back?
Did you say it wasn’t proper,
Did you stand upon the track?
You were quiet just like mice,
Now you say we aren’t nice,
And if that is Freedom’s price,
We don’t mind.
It isn’t nice to block the doorway,
It isn’t nice to go to jail,
There are nicer ways to do it
But the nice ways always fail,
It isn’t nice, it isn’t nice,
But thanks for your advice,
Cause if that is Freedom’s price,
We don’t mind.
Jan Hammarlund ger smakprov ur vår äldre visskatt
20 augusti 2014 17:25 | Musik, Politik | Kommentering avstängdLiksom var fallet i USA gjorde svenska trubadurer och vissångare grävjobb i den äldre sångskatten och spelade in det de fann på skiva. I dag är skivor av den här typen inte vanliga i Sverige, kanske för att de kommersiella skivbolagen inte tror dem vara säljbara, men 2013 bröt Jan Hammarlund glädjande nog den här kommersiella trenden genom att på sitt eget skivbolag Skördemåne Records ge ut CDn ”Löst folk” (SCD 08). Den går att beställa direkt över nätet.
Den börjar med en kåklåt från början av 1900-talet, ”Släktregistret”, och en ballad från 1600-talet, ”Vedergällningen”, och slutar med en rallarvisa från 1901, ”Visa från riksgränsbanan”. (En återknytning till det jag nyss skrev om: Pierre Ström och Finn Zetterholm har tillsammans gett ut en hel LP – senare återutgiven som CD – med rallarvisor.)
Den innehåller både känt material som ”Adjö, farväl” och ”Smålandsvisa” och mindre kända visor som ”Bondens hustru”, ett drastiskt och sexuellt frispråkigt skillingtryck. Carl Jonas Love Almqvist berättar om ”Häxan i kung Karls tid”. Och så hittar man här ”Emigrantens avsked”, som många kommer att känna igen som förlagan till Povel Ramels visa om Karl Nilsson.
Jag gläder mig också åt att åter få höra Bo Granhammars ”Kata Dalström”. Texten och historien bakom den här sången hittar du ovan under Kulturspegeln, Sångtexter, och under Kulturspegeln, Musik, hittar du också en recension av Margareta Söderbergs fina LP ”Käringtand” (YTF-50130, 1973) där den finns med. Bo Granhammar var förresten pseudonym för den kände schlagermakaren Fritz Gustaf Sundelöf.
Fler skivor av den här typen borde ges ut!
(S)-partiet i Finland också i ekonomisk kris
20 augusti 2014 12:47 | Media, Politik | 3 kommentarerSom jag nyligen har rapporterat, står Socialdemokraterna i Finland, Suomen Sosialidemokraattinen Puolue, trots partiledarbytet – ny partiledare och finansminiter i den blocköverskridande koalitionsregeringen är Antti Rinne – kvar och stampar på en rekordlåg nivå, i den senaste mätningen från TNS Gallup 14,9 procent.
Partiet har också egna ekonomiska problem. Det försöker man lösa bland annat genom att skära ner anslagen till partiorganet Demokraatti (Demokraten), en tidning som grundades 1895 och således nästa år fyller 120 år. Tidningen ges ut med ekonomiskt stöd, 1,2 miljoner euro, av partiet, och nu har partiet aviserat en neddragning av detta stöd med en miljon euro 2015. Det här innebär att personalen på tidningen måste skäras ner, troligen med nio personer. Förhandlingar kommer att inledas.
Personalen gör förstås motstånd och säger i ett uttalande:
– Beslutet äventyrar på ett betydande sätt Demokraattis nuvarande ställning som landets ledande politiska tidning.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^