Håkan Nesser: En helt annan historia

27 oktober 2007 17:02 | Deckare | 35 kommentarer

Håkan Nesser (född 1950) har spelat en viktig roll för vår familj: våra barn har haft honom som svensklärare (och, i nian, teater- och musikalproducent) under deras högstadietid på Tunabergsskolan i Uppsala. Så vitt jag har kunnit utröna, har Nesser varit en både inspirerande och omtyckt lärare. Vi känner varann inte närmare, men ändå så pass att vi – när vi har setts ute på stan – har stannat och pratat om det ena och det andra.

Nu har Nesser lämnat Uppsala. Efter ett år i New York ska han bosätta sig på Gotland.

Vi har samtliga böcker av Nesser och har med stort utbyte läst dem, både deckarna och de andra. Som nesserläsarna vet, har han för ett tag sen övergett komissarie Van Veeteren och Maardam för kriminalinspektör Gunnar Barbarotti och Kymlinge (som trots sitt – fiktiva – västsvenska läge har åtminstone ljudmässiga likheter med Nessers födelseort Kumla).

Bland de böcker vi läste vid hotell Mediterraneos pool i Sorrento fanns Håkan Nessers ”En helt annan historia” (Bonniers, 2007), som jag nyligen gav Birgitta i 70-årspresent. Den enda anknytningen till Italien som den här boken har är dock hjältens, kriminalinspektör Gunnar Barbarottis, halvitalienska påbrå. I stället utspelar sig halva handlingen i det Finistère i Bretagne, som framför allt har blivit känd här genom Bodil Malmsten, och dit även Barbarotti som ett led i utredningen gör en tur. Ändå är de agerande och offren i det seriemordsdrama som är bokens deckarhistoria svenskar med större eller mindre anknytning till Kymlinge.

Bokens seriemördare skriver anonyma brev till polisen, närmare bestämt till Gunnar Barbarotti personligen, om de mord han ämnar begå (eller, visar det sig, redan har begått). Barbarotti får också del av anonyma dagboksblad från den sommar mördaren (vem?) och hans medresenärer och offer, två par och två singlar, tillbringade i Finistère för några somrar sen.

Dagboksbladen förvillar skickligt blicken hos bokläsaren så väl som Barbarotti – i så måtto är ”En helt annan historia” verkligen en helt annan historia än den man tänkte sig. I det stycket är boken rasande skickligt berättad, också spännande.

Till det jag gillar, högt och rent, i den här berättelsen är vidare historien om Barbarottis kamp mot kvällspressen, här närmare bestämt Expressen. Inte för att Nesser har gett svinpälsen till kriminalreporter namnet Göran Persson utan för att allt fler av oss borde säga ifrån om att kvällstidningarna för länge sen har passerat anständighetens gräns.

Några saker i den här ganska tjocka kriminalromanen är jag inte riktigt lika imponerad av. De insprängda avsnitten om Gunnar Barbarottis privatliv – den nya förälskelsen på Gotland (!), hans och hennes barn – känns inte tillräckligt intressanta. Själv skulle jag också gärna vara utan Barbarottis återkommande brottningar med Gud – men det här skildras med en lätt skämtsam distans, som ändå gör dem uthärdliga. Och jag tycker nog, att Nesser lämnar några trådar kvar outredda: inte ens när mördaren identifieras och blir fasttagen, får man till exempel veta, varför han valde att kontakta just Barbarotti.

Psykologiskt är dock porträttet av mördaren/psykopaten med sina övermänniskoideal mycket trovärdigt.

”En helt annan historia” är absolut ett av de bästa bidragen till årets deckarflora.

Melodikrysset nr 43 2007

27 oktober 2007 12:27 | Barnkultur, Film, Musik, Prosa & lyrik, Ur dagboken | 9 kommentarer

I dagens melodikryss fanns det väl egentligen inget som jag tyckte var våldsamt svårt. Jag mindes för all del inte utan vidare, att 2003 års Eurovision Song Contest vanns av Turkiet, men soundet lät turkiskt – jag gillar när musiken i tävlingsbidragen har nationella drag – och jag hade redan sista bokstaven, t. Sen har jag förstås kontrollgooglat och fått reda på att vinnarmelodin på engelska hette ”Every Way That I Can” och sjöngs av Sertab Erener.

Jag är inte den som låtsas ha hört låtar som jag definitivt inte har hört. ”Kom karavaner” med Søs Fenger och Anders Glenmark hade jag mig veterligen inte tidigare hört – men jag klarade frågan på att jag kände igen Anders Glenmarks röst.

Ungefär samma sak hände, när jag hörde ”Solsken”: Jag kände igen Per Gessles röst och mindes därefter snabbt, att den här låten gjordes av Gyllene Tider, vilket skulle ge svarsinitialerna GT.

Också Rod Stewarts röst är lätt att känna igen. Här sjöng han ”All for Love” tillsammans med Bryan Adams och Sting.

På en fråga (vägrätt 17) tror jag mig ha kommit fram till rätt svar på Eldemans fråga, vad som inte är rätt här: adress. Förgäves försöker jag dock komma på, vad låten som spelades heter och vem eller vilka som sjöng in den, detta trots att jag så säkert kommer ihåg den. Det som ledde mig till svaret ”adress” var några ord ur texten – rätt eller fel: ”on the way to Linda’s”, eventuellt ”lost on the way to Linda’s”. Rätta mig, om jag har fel! (Och jag behövde rättas. Som Karin Nygren skriver i sin kommentar, var det Elvis Presley’s ”Return to Sender” som skulle leda oss till ADRESS, som lika fullt var rätt svar.)

Mycket lättare hade jag då att komma i håg, att Tom Jones hade en stor hit med ”The Green, Green Grass at Home”.

Gammaldags operetter är kanske inte det jag i första hand går och ser. Men med ambitioner att vara musikaliskt allmänbildad ska man förstås känna till sådant som ”Den glada änkan” av Franz Lehár. I den ingår den så kallade ”Änkevalsen”, där man sjunger ”Läppar friska, le och viska” – ”Lippen schweigen” börjar den på tyska. (Lehár är förvisso rätt svar, läppar likaså – men jag kopplade musiken till fel Lehár-verk. Som Gunnar Svensson påpekar i en kommentar: Läpparna kom från “Meine lippen sie küssen so heiss” ur Franz Lehárs “Giuditta”.)

Frederick Loewes och Alan Jay Lerners musikal ”My Fair Lady” såg jag dock för länge sen, när den med Ulla Sallert som Eliza gick i Stockholm 1960; jag var ombud på den allra första elevriksdagen. I den sjunger man ”I Could Have Danced All Night”, och svaret på Eldemans fråga vad man kunde ha gjort mycket mer är alltså dansat.

Jag tycker det är trevligt med barnmusikfrågorna i Melodikrysset.

Särskilt när ljudillustrationerna är så bra som Toots Thielemans version av ”Hej hå, hej hå, vi nu till gruvan gå”, som dvärgarna ju sjunger i Walt Disney’s ”Snövit”.

Och TV-signaturen till ”Lilla huset på prärien” kom jag också i håg. Den såg vi tillsammans med barnen. Och vi läste också Laura Ingalls Wilders mycket fina bokserie, som TV-serien bygger på.

”Det är en ros utsprungen” förknippar jag med min egen barndom. Den sjöng vi före jularna i lilla Nylands skola i dåvarande Njurunda kommun (nu en del av Sundsvall), när jag gick där i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. Jag är sedan unga år ateist, men utan tvekan väcker fortfarande till exempel de gamla julpsalmerna minnen till liv, om inte annat så av våta yllevantar på elementet och av vintermörkret utanför klassrumsfönstret.

När jag i dag hörde ”Älska mig för den jag är”, flög mina tankar omedelbart i väg till min nyss döde och begravne bror Matti: Jag minns hur positivt överraskad, rent av entusiastisk, han var, när han tillsammans med arbetskamrater på Datarutin hade varit och sett en show med Ainbusk.

Och Evert Taubes ”Nocturne” – ”Sov på min arm” – övervägde vi ett tag att spela under avskedstagandet på hans begravning. Vår son Matti, som förstås har fått sitt namn efter sin farbror, skulle i så fall ha spelat. Han är en jättebra gitarrist och har spelat den här låten, men tyckte sig inte kunna spela den vid just det här tillfället. Jag förstår honom.

Sov på min arm! Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm snart du drömmer
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.

Fångas igen. Flämtar. Strider.
Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.
Slumra min vän! Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.

Sov på min arm! Månens skära
lyftes ur lundarnas skugga skyggt
och på din barm o min kära
täljer dess återglans timmarnas flykt.

Helig den frid hjärtat hyser
mitt i den virvlande blodströmmens larm!
Slut är din strid. Månen lyser.
Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm.

* * *

På jakt efter något svar till det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att trycka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.