I juninatten

En av de vackraste dikterna jag vet om de ljusa juninätterna, de vars kulmen vi når just nu, är den här:

Juninatten

Av Harry Martinson

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Fast just i dag är det inte så där. Här i Öregrund har det regnat ymningt större delen av dagen. När jag skulle gå till Konsum och handla, satte jag på mig regnrock, men det hjälpte ändå inte: Jag blev våt inte bara i håret utan också upp till knäna; byxbenen klibbade vid underbenen. En liten pojke svischade på hemvägen förbi mig på cykel – cykeln åstadkom svallvågor i den långsträckta pöl han cyklade i – och när hans far hann i kapp mig, frågade jag honom om det inte hade varit bättre med vattencykel.

På Konsum handlade jag färsk böckling från Stora Risten fisk här i Öregrund. Den blev lunchmat tillsammans med kokt färskpotatis. Till middag lagade jag en fisksoppa på torsk, också den från havet här utanför – vi köpte den av en ortsbo som själv hade fiskat den.

Det här hör till den kulinariska lyxen med att bo i ett kustsamhälle. Sen barnsben är jag van vid att äta mycket fisk och färsk fisk – min pappa var yrkesfiskare i min barndom och fortsatte även sedan att fritidsfiska, bland annat dra not.

Han och vår hyresvärd i Juniskär, Kjell Nordin, rökte själva till exempel sik och abborre, det senare kanske den godaste rökta fisk som finns. Gravad sik tycker jag för egen del är vida godare än gravad lax, för att fortsätta på den här linjen.

Efter middagen flyttade vi ut på glasverandan. Birgitta har tvättat gardinerna till midsommar, och i kväll strök hon och satte upp de vita gardinerna i de mörkblåmålade fönstren på glasverandan.

Medan hon strök, lyssnade vi på en CD med Gidon Kremer, violin, och Oleg Maisenberg, piano: ”Duo Recital”. Kremer är en favorit; vi har mängder av skivor med honom och har också hört honom live på Konserthuset i Uppsala. Här hörde vi honom och Maisenberg spela Prokofiev, Schubert, Webern, Beethoven och Kreisler.

För egen del satt jag i min nicaraguanska gungstol, en av tre som Birgitta hade med sig hem från ett besök i Nicaragua – stolarna är köpta av tillverkaren i lösa delar och hoplimmade av mig – och lyssnade på musiken. Blicken svepte då och då genom glasverandafönstren ut i junikvällen, vilade ibland på den nu väldiga hasseln, som vår nu döda vän Inga-Lill hämtade hit från Gräsö, och även på den japanska katsuran, som Birgitta fick som tack för sina insatser för att rädda Göteborgs botaniska trädgård.

Nu hade det slutat regna.

Och se: himlen ljusnade.

Juni natt blir aldrig av. Det blir nog midsommar i år också.

Melodikrysset nummer 23 2011

Jo, jag har knäckt Melodikrysset i dag också, detta trots att där fanns åtminstone något som jag inte brukar lyssna på.

Annie Lennox och Eurythmics finns inte i mina skivhyllor, men det var i alla fall dem vi i dag hörde i ”There Must Be an Angel”.

Madonna har jag heller inte på skiva, men hennes röst – i dag i ”Celebration” – är ganska lätt att känna igen.

Ännu lättare hade jag att känna igen Axl Rose och Guns and Roses i ”Paradise”. Alla de här rosorna skulle dock i krysset reduceras till en ros.

Resten var lugna gatan, även om det tog en stund för mig att komma på att Jules Sylvains och Gösta Stevens’ låt, som både har sjungits in av Tutta Rolf och av Helen Sjöholm, heter ”När tvenne hjärtan slå samma slag”.

Lasse Berghagens ”Stockholm i mitt hjärta” hör vi varje sommar som signaturmelodi till ”Allsång på Skansen”.

Mer Stockholm bjöd Lennart Palm, eller egentligen Orup, på. Här skulle man också lista ut namnet på en känd stadsdel, Söder.

Mycket sommar blev det i dagens kryss, även om vi hörde Per Gessles och Gyllene Tiders ”Sommartider” i förklädd form, som Bamses ”Dunderhonung”.

Och hur många sommarkvällar har jag inte tillbringat framför TVn med att se ”Morden i Midsomer”. Från början en bra serie men så småningom med ett allt mer krystat innehåll. Men nu är visst samtliga invånare i Midsomer tagna av daga.

Tidigare i morse var jag ner till brevlådan och hämtade tidningarna. Solen sken över blomrabatterna. Med Jill Johnson samt Ted och Kenneth Gärdestad var jag beredd att utbrista i ”Oh, vilken härlig da'”.

Men ännu äldre schlager är inte dumma de heller.

Ett exempel är ”Nel blu disponto di blu”, oftast benämnd ”Volare”.

Jag vistas i ett sommarparadis, där det lyckligtvis inte finns någon orm, långt mindre någon anaconda med namnet Anna.

I rabatterna och landen ses däremot mor i huset krypa omkring. I det stycket gäller för övrigt budskapet i den gamla Siw Malmkvist-slagdänga vi i dag hörde på tyska, ”Mamma är lik sin mamma”.

Återstår att se om jag under dagens lopp orkar åla mig ut bland ogräsen jag också.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Sommartrivialiteter

Högsommarvärme i början av juni. Termometern i skuggan på baksidan av huset visar + 25 C. Vi har båda hjärtproblem, och vi längtar efter kvällens svalka.

Ett tag på förmiddagen satte jag mig vid utebordet i den halvskugga äppelträden ger: läste den sista morgontidningen, drack ytterligare en kopp av det kaffe jag hade kokat, löste ytterligare några kryss i veckans Aftonbladet Kryss & Quiz. Jo, jag har knäckt Svåra krysset också, tidigare i veckan. Med städer i Mali och Peru och Italien plus en plats i Sudan. Men snart tror jag att jag struntar i det här krysset – det lär mig inget av värde, skärper inte min associationsförmåga, gör mig bara förbannad.

Eftersom jag, i motsats till förr, inte mår riktigt bra i den häftiga värmen, går jag in igen, och en stund efter lunch och disk dåsar jag till på min säng, tills det blir för varmt där också – på eftermiddagen lyser solen in genom fönstret, rakt på min säng.

Jag går ut i trädgården igen för att få luft, och Birgitta ber mig plocka in fräscha blommor till fredagskvällen. Det blir fyra stora buketter att ställas i olika rum: en med vita doftande bondrosor, en med rosa och vita pioner och mörklila trädgårdssyrener, en med röda pioner och vita syrener och så en med lupiner, trädgårdsklint, akleja, oxtunga och jätterams.

Birgitta förbereder middag. När det svalnar lite, går vi ut till trädgårdsstolarna under plommonträden med var sin kall drink.

Må helgens frid omfamna också er del av världen!

Nationaldagens lust och fägring

På skrivbordet, bredvid dataskärmen, står en bukett vita rosor, blommande små kvistar av den här i Öregrund och i övriga Roslagen vanliga midsommarrosen Rosa alba maxima. Enligt familjemyten slår den här rosen ut på min födelsedag, den 19 juni, men redan i går bar Birgitta in den här buketten och gav den till mig.

I dag är det nationaldag, och jag har gått ett varv runt trädgården för att beskåda dess lust och fägring. Det är på trädgårdens sida mot allmänningen, det som kallas Floraparken, där det är soligt och varmt, som de vita rosorna har slagit ut. De finns i hela vår trädgård, delvis längs staketet, men på de flesta ställen är de än så länge bara i knopp.

Annars blommar många slags blommor, just nu mest i blå och blålila nyanser: lupiner, trädgårdsklint, akleja, oxtunga, under den stora asken nere vid grinden massor av midsommarblomster. Men de första pionerna har också börjat slå ut.

Hit till Sverige kom jag i slutet av andra världskriget, som barn. Mitt ursprungliga hemland är Estland, och jag talar fortfarande estniska. Men jag är numera djupt rotad i den svenska myllan. Märkligt nog är det förresten så att den där vita midsommarrosen vi har på vår tomt också finns i min estniska hemby Juminda, belägen på ett näs mot Finska viken. Den tycks trivas både där och här – och så är det också med mig. Min känsla för nationen finns på två håll, och jag ser inget problem i det.

* * *

Jag är också en människa som i hela mitt liv politiskt har stått ganska långt åt vänster. Men jag är en reformistisk socialist: är övertygad om att förändringar, för att lyckas, bara kan genomföras steg för steg och om de knyter an till människors tidigare gjorda erfarenheter. Det var så det svenska folkhemmet byggdes.

Det här är en praxis som bara skenbart har tagits över av dem som i dag slår blå dunster i ögonen på människor genom att etikettera sig som ”det nya arbetarpartiet”. Under falsk etikett pågår i dag en nedmontering av det folkhem socialdemokratin under årtionden mödosamt byggde.

Helt oskyldig till detta är inte heller socialdemokratin själv. Men jag hyser, så här på nationaldagen, hopp om att mitt parti är på väg att hitta tillbaka till sin gamla men
väl beprövade kurs, den som – om den fullföljs – åter kommer att få även samhällets utsatta och styvbarn att tänka tankar som Woody Guthrie formulerade i en berömd sång: ”det här är ditt land, det här är mitt land”.

Det här är ditt hem
det här är mitt hem
i svält och armod vi samman löddes
Per Albins folkhem ur kampen föddes
Sverige är byggt av dej och mej

Det här är ditt land
det här är mitt land
från Norrlands älvar till Skånes slättland
från Värmlands skogar till det fagra Uppland
Sverige är byggt av dej och mej

(Enn Kokks översättning)

Melodikrysset nummer 22 2011

Ute blåser sommarvind. Här inne hör man, om inte William Lind, så i alla fall Anders Eldeman.

I dag spelade han musik som jag var förtrogen med, så det här krysset var inte så svårt. För mig alltså – andra kan kanske inte just den här musiken.

Anni-Frid Lyngstads ”Även en blomma” hade jag visserligen inte hört förut, men jag hade klarat henne redan innan Eldeman gav oss titeln.

Christina Aguilera har jag inte ens lyssnat särskilt mycket på, men jag klarade henne på rösten innan jag hade fått titeln, ”Lift Me Up”.

Min skivsamling rymmer mycket lite hårdrock, men jag hade faktiskt listat ut att vi skulle få höra AC/DC redan innan deras ”Highway To Hell” från 1979 spelades, för övrigt en riktigt bra låt.

Fred Åkerström medverkade vid den stora lanseringskonserten i Stockholms Folkets hus för min sångbok ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”. Hans dotter, CaisaStina Åkerström, har jag däremot aldrig träffat personligen, men jag tycker att hon är en bra sångerska, till exempel i ”Dagen är vaken” som vi hörde i dag.

Annars är jag öppen för musik i de mest skilda genrer.

Dängor som ”Yes Sir, I Can Boogie” med Baccara har fastnat i mitt musikminne, trots att den var hit redan 1977.

Ibland kan jag ha svårt att minnas melodifestivalbidrag – de är väl helt enkelt inte tillräckligt originella – men ”Växeln, hallå, hallå, hallå”, som Janne Lucas gjorde 2007 1980, minns jag mycket väl. Här skulle den leda oss till vad huvudpersonen efterfrågar, till och med i pluralis: anknytningar.

Men jag har sett en ganska stor del av operarepertoaren också. Fast just Georges Bizets ”Carmen” har ju en musik som också de som normalt inte rör sig på Operan brukar gilla.

Från operascenen kan vi så ta oss över till operettscenen. ”Ge mig en kyss så jag kan drömma”, i original ”A Kiss To Build a Dream On” med musik av Oscar Hammerstein II, dök först upp i en musikal redan 1935.

Också ”On the Sunny Side of the Street” har musikalursprung men har sedan blivit en jazzstandard. Här skulle den här låttiteln leda oss till ordet trottoar.

Amerikanskt ursprung, ”Old Dogs and Children and Watermelon Wine” med Tom T Hall, har också Alf Robertsons hit från 1976, ”Hundar och ungar och hemgjort äppelvin”. Fin låt – medge att även banaliteter kan göra oss varma om hjärtat.

Ibland gör seriösa konstnärer från andra fält lyckade inhopp i schlagervärlden. Poeten Bo Setterlind är ett exempel. Det är han som har gjort den svenska texten till Lill Lindfors’ hit från 1967, ”Du är den ende”. I franskspråkigt original heter den ”Romance d’amour”.

Då har det råkat bli så att det sista svaret som är kvar att redovisa är Ulf Peder Olrogs ”Schottis på Valhall”. I den texten figurerar bland annat Oden.

Jag tror inte heller på Oden, men flera av Olrogs visor har ett evigt liv, så vi kan väl säga att jag tror på Olrog.

Och nu är det hög tid att gå ut i solskenet som lyser över vårt hörn av Balders hage.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att gå direkt in på min blogf, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Blommor till mor

Det är Mors dag, och barnen har förstås ringt till Birgitta; även Kerstins lilla Klara pratade med mormor.

Själv klev jag upp före sju i morse för att förbereda uppvaktningen. Som seden är i vår familj, gjorde jag en smörgåstårta: två sorters mörkt fullkornsbröd, olika majonnäs- och gräddfilbaserade röror, rökta laxfenor, rökt lax, rökta musslor, dill, citron, grön paprika, rädisor, krusig sallat i gröna och ljusbruna nyanser. Till det kaffe, juice och youghurt.

Men innan det blev dags att äta frukost, uppvaktade jag mor i huset, som fortfarande låg kvar i sängen. Hon fick böcker – Elsie Johansson, Sofi Oksanen, Thomas Bodström, tre deckare – och så en DVD-film.

När vi sen gick ut till det dukade frukostbordet stod där också, bredvid Birgittas tallrik, en bukett med liljekonvaljer och förgätmigej, plockade av mig på morgonen.

Jag tycker om att plocka blommor och komponera buketter. I går, fredag, var jag runt i trädgården och plockade flera, fyllde bland annat ett krus med blommande bondsyrener. På matbordet i köket placerade jag en vas med en bukett som hör till de vackraste jag har åstadkommit på länge. I centrum är det tulpaner, vita, rosa i olika nyanser, och så en sort som för ögat ter sig som nästan svart. I den här buketten har jag också satt ett par blå trädgårdsklint. Men det som verkligen gör den här buketten extraordinär är de vita, blommande syrenerna, som jag omgav det övriga med.

Mitt intresse för blommor kom redan när jag var ganska liten, och trots den tidens könsroller fortsatte jag att även när jag var pojke och tonåring plocka blommor till min mamma, inte alls bara på Mors dag. Jag tog långa blomsterpromenader till Juni och Nyland, lärde mig var man kunde hitta konvaljer, gullvivor och smörboll; visste i vilka dikes- och åkerkanter man lite senare kunde hitta de här trakternas vackraste vildblomma, styvmorsviol, av oss i de där trakterna felaktigt kallad för natt och dag.

Ganska tidigt i tonåren anlade jag en egen blomsterrabatt mellan Kjells potatisland och bäcken som rann genom ett hörn av tomten. Barriär mot bäcken var en stenmur, som jag själv byggde upp av stora stenar. Placeringen bidrog till att det sällan blev riktigt torrt i den här rabatten, och annars fanns det ju vatten på nära håll att vattna med. I den här rabatten frösådde jag jättemånga olika slags ettåriga trädgårdsblommor.

Ovan nämnda dotter Kerstin har ärvt detta trädgårdsintresse, som för övrigt också finns hos hennes mamma.

Dessutom är Kerstin blomestetiker av ett slag som jag känner igen mig själv i.

Något genetiskt arv i det här avseendet tror jag inte på. Är det ett arv, tror jag snarare att det är estetiskt.

En bild på mina blomsterflickor hittar du här.

Söndagspredikan

I går inför middagen kom Birgitta inför middagen – hon lagade italienskt, en rätt som vi en kväll åt utomhus på en restaurang i Sorrento – in med en bukett med förgätmigej och trädgårdsvivor; den ställde hon på köksbordet där vi skulle äta.

Då gick jag ut i trädgården och plockade en bukett jag också: en kvist av syren som tonade i lila utan att riktigt ha slagit ut, en blommande äppelkvist, ett par tidiga midsommarblomster, några kvistar blommande rosenmandel, några vitblommande grentoppar av jätterams och så några tulpaner som harmonierade i färg med det övriga. Den ville Birgitta ha i sovrummet, bredvid sin säng.

Så här kan ett gammalt pars liv vara.

Och vår trädgård är just nu resultatet av ett helt livs paradisförsök.

Nyss gick jag en stilla promenad runt hela härligheten. Det blåser en aning, fast varm vind, och det nygrävda potatislandet var alldeles vitprickigt av nedfallen körsbärsblom.

På inre gårdsplan har syrenerna börjat slå ut i topparna, som fångas av den varma solen.

Sommaren kommer i ystra språng.

Jag tror vi går ut i trädgården och sätter oss en stund med var sin liten drink i stolarna under plommonträden.

Temiddag med barn och barnbarn

Matti kom hit i går kväll, alltså till lägenheten i Uppsala. Birgitta hade fått tid på hjärtkliniken redan klockan 07.00 i morse, och han ville följa med oss till Akademiska. Vi åkte tillsammans dit med taxi klockan 06.30.

Allting gick efter ritningarna. Några timmar senare skrevs Birgitta ut med normal hjärtrytm och mycket lättad, nästan upprymd: det låter ju inte så vidare roligt att få sitt hjärta stoppat och igångsatt igen, men när det väl är gjort känner man sig bättre.

Matti skickade SMS till sina syskon och berättade att allting hade gått bra.

Också de båda andra, Kerstin och Anna, ville gärna träffa sin mamma, så vi åkte inte direkt ut till Öregrund. Birgitta önskade sig då en öregrundsmiddag tillsammans med barnen och så Kerstins båda barn, Viggo och Klara.

En öregrundsmiddag, förr serverad på fredagskvällen när vi hade hunnit ut till huset i Öregrund, består av varmt te och så flera sorters bröd plus många olika goda pålägg att välja på.

Så jag har varit på Konsum och bunkrat.

Fast senare i kväll åker jag och Birgitta själva till huset i Öregrund.

Där väntar försommarens ljuvlighet och så lördagsmorgonens melodikryss.

Om försommarens fröjder och mödor

Några av de senaste dagarna har det åter kommit regn, men i dag har solen lyst över trädgården. Den blir allt mer försommarfager; nu har också förgätmigejen börjat blomma.

Men framför allt märks sommarens gradvisa ankomst i fruktträdgården – ja, fruktträdgård är det på nästan hela vår tomt. Det överdådigt blommande bigarråträdet har fått sällskap av alla skuggmorellerna, de stora planerade så väl som de självsådda. Ljusa blommor har också krikonträden.

Några av plommonträden har även de börjat blomma. De flesta äppelträden dröjer ännu med blomningen, men i toppen på Åkerö-trädet, Kerstins gamla önsketräd, blommar det – jag har sett humlor kretsa där uppe. Det här trädet står nämligen utanför fönstret till det som var Kerstins rum, det som nu är Klaras när hon och brorsan Viggo hälsar på hos morfar och mormor. I vanliga fall är det här rummet nu mitt och Birgittas gemensamma skrivrum; här finns nämligen datorn.

Men de flesta äppelträden har bara blomknopp än, och detsamma gäller syrenerna. Fast kommer det bara några riktigt varma dagar i rad, ska ni få se på blomning!

När jag kom ut hit till huset i Öregrund i går, hittade jag bredvid gången fram till trappen några lådor med plant. Eva-Lotta på Eds trädgård hade tydligen varit här och levererat dem till Birgitta.

Birgitta kom själv ut hit nu i början av kvällen, från svenska UNICEFs årsmöte – hennes ordförandetid är nu förbi, och hon hade blivit vänligt avtackad. Hon var, när hon kom hem till vårt sommarhus, nästan uppgivet trött av sina hjärtproblem, så i kväll orkar hon knappast plantera ut de här växterna. Hon la sig på sängen och vilade, och när jag var klar med middagen – stekta abborrfiléer – var jag tvungen att väcka henne. Vi har normalt hand om matlagningen varannan dag, och så diskar den som inte har lagat maten, men i dag erbjöd jag mig att också ta hand om disken.

På fredag morgon ska Birgitta infinna sig på Akademiska för den planerade hjärtkonverteringen, och stämmer det som alla säger – att man mår mycket bättre efteråt – kommer hon nog att få både ny kraft och lust att ta ett och annat nappatag med trädgården.

Melodikrysset nummer 19 2011

Det har regnat ymnigt här i Öregrund, vilket är bra för trädgården. Natten mellan torsdag och fredag, då vi bodde över i lägenheten i Uppsala, var det också ett mycket kraftigt åskväder i Öregrund – blixten slog ner på flera ställen och antände bland annat ett hus.

Men över till Melodikrysset, i dag sänt från Västerås.

I dessa melodifestivaltider tyckte väl Anders Eldeman att det skulle passa bra med några melodifestivallåtar. Ingen av dem var särskilt svår att känna igen.

Krysset började med ”När vindarna viskar ditt namn”, som Roger Pontare sjöng i Melodifestivalen år 2000.

Från 2004 års upplaga fick vi höra ”Tango, tango” – eller ”Tängo, tängo” som Petra Nielsen sjöng den.

Ganska färsk, från 2010, var ”Unstoppable” med Ola Svensson.

Äldst bland melodifestivallåtarna, från 1986, var ”ABC” med Anna Book.

Martin Stenmarck har ju också deltagit i Melodifestivalen, men av honom fick vi i dag höra en knappt ännu utgiven låt, ”Tonight Is the Night”.

Men det förekom äldre låtar också.

En sådan var ”Min kärlekssång till dig” av och med Lasse Berghagen, där han sjunger om att han har köpt en akustisk gitarr och försett den med nya strängar.

Betydligt svårare hade jag då att minnas ”Min gamla gula flygmaskin” med Trio me’ Bumba. Men jag snappade en betydligt längre fras ur texten och lyckades sen genom att gradvis banta ner den hitta titeln på Google.

Av dagens svenskspråkiga låtar var dock ”Med en enkel tulipan” den äldsta. Den där tulpanen ska ju överlämnas på födelsedan, och då vankas det nog också presenter.

Toffelhjältarna förekom i TV när mina barn var små, och jag har till och med recenserat skivor med dem i Aktuellt i politiken (s). Så så snart som Anders Eldeman hade sagt titeln på en lite senare uppföljare, ”Toffelhjältarna går igen”, visste jag att det efterlysta namnet var Per Dunsö.

Filmtittande med egna barn plus godnattsage- och recensionsläsning är också ett av skälen att jag kan min Astrid Lindgren så bra. ”Sommarsången” med Pippi, Tommy och Annika har jag förstås hört många gånger. Melodin är skriven av Georg Riedel, som jag har mött i olika socialdemokratiska sammanhang, senast på min forne arbetskamrat Rolf Theorins begravning.

Sen är det väl bara en amerikanare och en halvamerikanare kvar.

Amerikanaren är ”I Lost Left My Heart In San Francisco”, som här skulle ge landet den här stan ligger i, USA.

”My Way” är ursprungligen en fransk låt; i original (1967) heter den ”Comme d’habitude”. Men betydligt mer känd är den amerikanska versionen med text av Paul Anka och i Frank Sinatras insjungning.

Och i kväll lär det väl bli mera schlager.

Vad jag tycker om de låtar som har tagits ut i de båda semifinalerna har jag nyligen skrivit om – bläddra ner och kolla!