Last chorus: Ingegerd Lundeborg

I det Öregrund vi kom till 1969 var Lundeborgs konditori en oas av lokal kultur. Där doftade det av nybakt vetebröd från eget bageri. Var vädret vackert, kunde man sitta ute på kondisets grusbelagda innergård och fika.

På den tiden var vårt nyinköpta sommarhus fortfarande mycket primitivt, så på torsdagarna gick vi till badhuset bredvid Hasselbacken: badade bastu och tog oss ett dopp i badhusets lilla bassäng.

På hemvägen blev det en vana att göra ett uppehåll på Lundeborgs, sitta en stund med en kopp kaffe i uteserveringen; barnen fick då gärna en kall läsk och något gott till.

Barnens nyfikenhet väcktes också av den lekstuga som stod precis i kanten mot uteserveringen. Fru Lundeborg som vi så småningom kom på vänskaplig fot med – vi kallade henne aldrig vid förnamn, Ingegerd – tillät till och med våra barn att gå in i den här lockande lekstugan. Jag har aldrig frågat något av barnen Lundeborg vad de tyckte om det.

Så småningom såldes Lundeborgs konditori till nya ägare, och stället har därefter skiftat mycket i både inriktning och kvalitet – fast som på Lundeborgs tid har det ju aldrig blivit ens när det har varit som hyggligast.

Pappa Lundeborg är sen länge död, men mamma Ingegerd, född 1924, kom under senare delen av sitt liv att bo inte så långt från oss, i ett gult hus mitt emot Konsum. Och till det här husets trädgårdstomt flyttades också lekstugan från kondiset, till färgen lika gult som huset. Till att börja med mötte vi ofta fru Lundeborg, när vi var på väg till eller från Konsum. Vi inte bara hälsade – ofta blev det en liten pratstund över staketet.

Nu har man sedan länge inte längre brukat se fru Lundeborg på det här sättet, däremot ibland något av barnen eller deras respektive eller barn. Fru Lundeborg var sjuk och allt mindre rörlig.

När vi i år till påsk kom ut till Öregrund för årets sommarboende och som vanligt passerade fru Lundeborgs gula hus, var flaggan på halv stång. Anställda på Konsum bekräftade det vi redan anade: fru Lundeborg hade dött, faktiskt förolyckats i en fallolycka.

I dag hölls hennes begravning – för oss var det alldeles självklart att gå dit. Inte så att vi kände Ingegerd Lundeborg nära, men för oss var hon en del av det genuina Öregrund, som vi genom åren har kommit att älska och också, med tidens rätt, själva har blivit en del av. Så i morse var vi ute i trädgården och plockade var sin kistbukett: Birgitta pingsliljor, jag en blandade vårbukett. Och så gick vi till Öregrunds kyrka, belägen tvärs över gatan sett från det som fordom var Lundeborgs konditori.

Den här kyrkan, med sitt ljusa brädtak, sina höga fönster med ett generöst ljusinsläpp och sitt vackra kor, besöker vi normalt inte i samband med religiösa akter; oftare är vi där på någon sommarkonsert. Ingen av oss är troende, men när det gäller att hedra en avlidens minne, ska man naturligtvis respektera hans eller hennes tro. I det här fallet var begravningsakten nästan till hundra procent kyrkligt religiös, men även i en sån här akt kan man, om man som jag inte är troende, hitta lisa. I dag inleddes begravningsakten med Oskar Lindbergs mycket vackra ”Gammal fäbodpsalm”. I psalm 198, ”Likt vårdagssol i morgonglöd”, med sitt budskap ”efter vinter kommer vår”, kan man ju främst ta fasta på rader där psalmisten ”besjunger våren, blid och stark / och livets alla under”, föregångna av ”fåglars kör i lund och mark”. Hit till Öregrund kommer ju vi och många andra för att få uppleva det som beskrivs i den här psalmens sista vers:

Snart alla fåglar stå i skrud,
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.

Ja, härlig är jorden, som det heter i dagens avslutande psalm, 297.

Andra må tycka detsamma om Guds himmel och sjunga om själarnas pilgrimssång. Men för egen del är jag tillfreds med att ha fått vandra genom de fagra riken på jorden och att se mitt tidevarv försvinna.

Aftonbladet Kryss misshushållar med sin bästa konstruktör

Största nöjet med Aftonbladet Kryss & Quiz har länge varit Svåra krysset, konstruerat av Anna Hagberg. I veckans nummer finns hon visserligen kvar med det betydlig lättare Stjärnkrysset, men varje veckas roligaste utmaning, Svåra krysset, görs nu plötsligt i stället av Mats Larsson. Hagberg har tidigare fått lämna uppgiften att konstruera Kryptiskt till Gudrun Pettersson, som gör att nöjet med kryptot, att det inte som nu ska vara enkelt och förutsägbart, är borta.

Svåra krysset har, i Mats Larssons nya regi, inte blivit lättare att lösa, men det är nu svårt på fel sätt.

Anna Hagbergs styrka låg inte i svårlösta kunskapsfrågor utan i att krysslösaren tvingades associera och pröva alternativa sätt att tänka. I Mats Larssons Svåra krysset finns det något enstaka exempel på den tekniken – svaret på GGGG ska bli MASSAGE – men desto mer av knappologiska kunskapsfrågor. Jag skulle tro att flertalet av krysslösarna behöver använda sig av ordböcker och uppslagsböcker och Google för att kunna lösa det här krysset, som man numera inte kan klara på hygglig allmänbildning. Hört talas om slaget vid LODE – det ligger i Estland – mellan svenskar och ryssar 1573? Ni har väl varit på ORRÖ? (Det ligger väster om Bullerön, om ni nu vet var den ligger.) Ni har väl hört talas om den italienska staden TERAMO? Ni känner väl till betydelsen av ordet ADDUKTION? Ni vet väl att NOA var son till Lemek?

Jag skulle kunna ge ytterligare en bunt såna här exempel.

För egen del har jag löst Mats Larssons svåra kryss, så det är inte det.

Men det var inte kul att göra det.

Jag längtar efter Anna Hagberg.

PS för säkerhets skull: Jag har aldrig någonsin träffat Anna Hagberg, vet ingenting om henne; det här rör sig alltså inte om en uppbackning från en kompis sida. Jag bara gillar hennes sätt att konstruera kryss. dENNsamme

En annorlunda Första maj

Jag började Första maj-demonstrera i lägre tonåren, i min dåtida skolstad Sundsvall. Jag minns fortfarande gemenskapen med många, många människor – det var ett långt tåg som ringlade runt centrala stan. Sen dess har jag alltid gått i tåget.

Ända till i dag, då jag bara deltog i mötet.

Det här har inte att göra med att jag skulle ha ändrat uppfattning. Det har med fysik att göra, inte min men hustruns. Även hon har drabbats av hjärtproblem, och de är för närvarande värre än mina. Hon orkar inte gå särskilt fort och måste dessutom då och då stanna och vila. Så av solidaritet med henne avstod även jag från att gå med i tåget.

Vi tog bussen från Öregrund till närmsta demonstrationsort, Gimo. Bussturerna på söndagar/helger är glesare, och eftersom den lämpligaste bussen skulle anlända till Gimo efter mötesstarten, tog vi den som anlände ett par timmar för tidigt.

I dag var vädret visserligen soligt men kallt, så vi försökte – förgäves – hitta ett öppet café eller en dito servering – allt var stängt. Till slut hittade vi i alla fall en öppen närbutik, där man skyltade med kaffeservering. Den ägde dock rum vid ett bord utomhus, där det var alldeles för kallt att sitta. Men killen i affären, som vi köpte kvällstidningar av, förstod vårt predikament och erbjöd oss generöst att sitta i soffan i ett litet kontorsutrymme innanför butiken. Där fick vi dricka nybryggt kaffe medan vi läste de nyinhandlade tidningarna.

Den vänlige killen, som pratade lite haltande svenska och av hudfärgen att döma var afrikan, visade sig vara sudanes, närmare bestämt från södra Sudan, och en allt hjärtligare stämning spred sig, när Birgitta berättade att hon hade besökt Sudan och dessutom ett mycket stort antal andra afrikanska länder samt att de här resorna inte bara hade ägt rum under hennes tid som statsråd och talman – det förtjänar att understrykas att vår värd inte hade en aning om vem hon var, när vi bjöds in till det här personalutrymmet – utan också i hennes tidigare jobb på Nordiska afrikainstitutet och Sida. I samtalet deltog också två av vår värds kompisar, en av dem irakier, den andre palestinier – sins emellan talade de här tre arabiska.

Det här är Gimo, länge med en stor flyktingförläggning, i ett nötskal. Fast alldeles nytt är ju inte det icke-svenska inslaget i de här delarna av Uppland: På Första maj-mötet lite senare såg jag förre partiombudsmannen Anti Lahti, vilket är en påminnelse om de många invandrade finnarna på de uppländska bruksorterna. Dessa har för övrigt en mycket äldre invandrartradition: bruken byggdes ju till stor del upp av hitlockade valloner, vars ättlingar också i dag finns kvar i de här bygderna. Och åker man längre ut mot kusten, till exempel till vårt Öregrund, hittar man en del ester och estlandssvenskar, som bosatte sig här ute och fortsatte att fiska liksom de hade gjort i Estland. Jag hör inte till den här kategorin, men naturligtvis berättade jag för de tre arabisktalande i Gimo att jag egentligen är estländare och del av en mycket tidigare stor flyktingvåg till Sverige.

Nå, så småningom drog vi vidare till torget, dit Första maj-tåget snart marscherade in, passande nog till tonerna av ”Internationalen”.

Om själva Första maj-mötet kunde man berätta mycket, men jag stannar för att förmedla en enda sak. Huvudtalare var Vivianne Macdisi, oppositionslandstingsråd (S) i Uppsala läns landsting. Hon höll ett i flera avseenden fint Första maj-tal, men rörde vid publikens hjärterötter gjorde hon främst när hon talade om det som nu sker i stora delar av arabvärlden och inte minst i Syrien. Den här unga kvinnan, vars utseende och perfekta svenska inte avslöjar att hon från början inte är svenska, föddes nämligen 1975 i syriska Homs.

Efter mötet blir vi, tillsammans med Vivianne, hembjudna till Margareta Widén-Berggren, bland annat kommunalråd i Östhammar och ledamot av Socialdemokratiska partistyrelsen. Margareta bjuder på kaffe och bullar upp både kakor och bullar men också bröd med goda tillbehör att göra smörgåsar av, vilket dels är bra för mig som diabetiker, dels – tillsammans med de kryddstarka läckerheter vi fick till kaffet av vår nye vän sudanesen – kom att utgöra dagens lunch.

Väl hemma i Öregrund slinker jag på vägen hem in på Konsum och handlar det jag har serverat många Första maj: potatis att koka, basturökt skinka, melon plus två sorters löksmakande dip och så något vi nästan aldrig annars köper hem: två stora påsar chips. Till det här serverar jag vin.

Melodikrysset nummer 17 2011

Dagens melodikryss innehöll både sånt som var lätt och sånt som var svårt, men efter lite klurande klarade jag även de svåra momenten.

Men det började lätt, även om vi i dag hörde Helen Sjöholm till BAO på engelska, i ”You Are My Man”. Rakt översatt blir detta ”Du är min man”, som vi oändligt länge har hört på Svensktoppen. Men det är en fin låt.

Thorstein Bergman har jag träffat personligen; vi har rent av en del gemensamma intressen: liksom jag har han redigerat en arbetarrörelsesångbok. Genom åren har han skrivit flera sånger som har slagit. ”Om du någonsin kommer fram till Samarkand” från 1972 är ett exempel.

Martin Stenmarck är inte på riktigt samma sätt min bag. Från en ny platta hörde vi i dag hur som helst ”Everybody’s Changing”.

Dansband är inte heller min bag. Arvingarna, i dag med ”Livet är underbart”, har jag dock inte kunnat undgå att höra då och då.

Filmen med samma namn är mycket bättre. Dess tema leder oss över till dagens TV-serie, ”The World At War”, med musik av Carl Davis och med Sir Laurence Olivier bland de medverkande. ”En värld i krig” heter den på svenska.

Film, fast biofilm, är också ”Ratata” från 1956, ur vilken vi i dag fick höra titellåten med Martin Ljung. Povel Ramels gamla biofilmer, även den här, är sevärda men inte riktigt i klass med hans revyer – ändå har jag de flesta på video eller som DVD.

Oftast hör vi ”Gröna små äpplen” med sång av Monica Zetterlund. I dag hörde vi en orkesterversion, eftersom det annars väl hade varit för lätt att komma på att restprodukten (efter äpplen) är skrott. Den svenska texten (som vi alltså inte hörde) skrevs av Stikkan Andersson, men originalet – ”Little Green Apples” – är inte svenskt.

Den här låten har förekommit tidigare i Melodikrysset. Också Electric Light Orchestra har förekommit tidigare i krysset. I dag hörde vi ELO i ”Sweet Talking Woman”.

Kunde ni inte det, fick ni strax därefter ”light” gratis, eftersom det i frågan därefter ingick som ett led i Glenn Miller-hiten ”Moonlight Serenade”. Den har jag dansat till många gånger – det här vill jag kalla dansmusik!

Barbra Streisand är inte så dum hon heller. Men i dag var det inte henne själv vi hörde i en av hennes hits, ”Woman In Love”, utan gitarristen Francis Goya.

Anna Ternheim är också en utmärkt sångerska – tyvärr har jag inte hört våldsamt mycket med henne. Men visst var det henne vi hörde i ”Make It On My Own”.

Mando Diao har jag faktiskt också hört – otroligt nog, skulle de som känner mig säga. Men att det var de som sjöng ”Gloria” kom jag på tack vare att sonen, Matti Dahl, och hans band har spelat förband åt Mando Diao under en av deras turnéer.

I dag är det sista april, men sista april-firandet i Uppsala deltar jag inte i – jag har flyttat ut till vår blommande trädgård i Öregrund för sommarhalvåret.

I morgon ska Birgitta och jag dock ta bussen till Gimo för att delta i Första maj-firandet. Slut upp under de röda fanorna ni också!

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, htp://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 16 2011

Jag höll på att få hjärtslag, när jag i dag började lösa Melodikrysset.

Inte så att jag tyckte att första frågan var svår, tvärt om. ”Flickorna i Småland” klarar jag lätt – en av de roligare versionerna jag har hört är förresten den med Delta Rythm Boys, som jag hörde live från scenen under midsommarfesten i min barndoms Juniskär.

Men redan andra frågan, Uno Svenningsons ”Under ytan”, den som vi i dag hörde i finsk version, ”Alla pinnan”, ville jag kolla också på nätet, och då uppenbarades något hemskt: det jag skrev på tangentbordet syntes inte på skärmen; det gick inte att googla.

Så under hela kryssutsändningen tillbringade jag mer tid med sladdarna under datorbordet än med att lyssna och lösa, gradvis allt mer förtvivlad. När sändningen var över, stängde jag till slut av datorn och startade om den. Och påskens under: nu fungerade plötsligt datorn som den skulle igen!

Och eftersom jag hade skrivit upp alla frågorna, lyckades jag sedan faktiskt på ganska kort tid lösa hela krysset.

Den besvärligaste frågan tyckte jag för min del var den som skulle ge svaret Deep Purple. Här hade Anders Eldeman konstruerat en klurig dubbelfråga, som skulle ge samma svar. Jag kom ganska snart ändå fram till att det var Deep Purple vi hörde först. Men först när jag fick tillgång till Google igen lyckades jag ta reda på att det här brittiska bandet hade lånat sitt namn från en låt, skriven 1933 av Peter DeRose. Nå, medge att Melodikrysset ibland är ett allmänbildande program.

Svår för mig var också närmast föregående fråga, detta eftersom jag aldrig frivilligt lyssnar på eller dansar till dansband, långt mindre har sett ”Dansbandskampen” i TV. Men, som sagt, med hjälp av Google klarar man det mesta: De som gjorde ”Utan dina andetag” heter Elisa’s, bland vilka man alltså återfinner Elisa.

Osäker, fram till googlebekräftelsens stund, var jag också på det unga stjärnskott från Umeå som sjöng ”White Light Moment”: Tove Styrke.

”Radiosporten” ligger definitivt utanför det jag brukar lyssna på, men som ivrig radiot har jag förstås hört signaturen, ”Mucho Gusto”, och till slut kom jag på att det var där den hörde hemma. Alltså måste det sökta svarsordet bli tävla.

Alla minns vi nog ”I natt blir jag din” med Tomas Ledin. Nanne Grönvall, som nu också har sjungit in den här låten, är inte heller särskilt svår att känna igen.

I dag, som så ofta, repriserade Anders Eldeman ett antal låtar och artister, som har förekommit även i tidigare kryss.

Vi hörde sålunda åter frejdiga Rednex med melodifestivalbidraget ”Mama Take Me Home”.

”Tijuana taxi” har definitivt varit med också förr i krysset.

Också Duffy (Aimee Anne) verkar Eldeman gilla.

Ännu lättare att identifiera var förstås vem som som sjöng ”Ramblin’ Rose”: Nat King Cole.

För mig som har lyssnat mycket på både Edvard Persson och Cornelis Vreeswijk var det förstås också lätt att komma på vad den låt av Alvar Kraft heter, där man sjunger om att du kan ingenting ta med dig dit du går: ”En fattig trubadur”.

Sen var det väl bara svaren på filmfrågorna kvar att redovisa (fast ”En fattig trubadur” har ju också gjorts på film):

”Can You Feel the Love Tonight” skrev Sir Elton John för Walt Disney’s ”Lejonkungen”. Den finns förresten också som teater; jag har själv sett den på Broadway.

”Happy Feet” med en massa pingviner har jag själv inte sett, men barnbarnen har den, och den har väl förresten förekommit i Melodikrysset förut den också?

Däremot har jag sett åtminstone avsnitt av ”Stjärnornas krig”.

Nu ska jag måla påskägg på estniskt vis. Den som vill veta hur man gör kan kolla i närmast föregående bloggpost.

Glad påsk, alla melodikrysslösare!

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå difrekt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Påskens under

Påsken har sina magiska sidor, men i mitt fall har det inte med någon kristen tro att göra.

I går kom Matti och Karin hit på påskbesök. Birgitta bjöd på kvällste och varma mackor.

Långfredagen kom med grått och lite ruggigt väder, så där som man föreställer sig att det ska vara en långfredag. Men sen svängde vädret till strålande solsken. De båda unga och starka har varit ute och under Birgittas ledning rensat tomten från i stormen nedfallna tallgrenar och kvistar från asken nere vid vägen. Också syrendungen utanför sovrumsfönstret har befriats från de knäckta stammar snön åstadkom i vintras. Det nedfallna fågelbordet är upphängt i en av syrenerna igen.

I rabatterna ner mot vägen lyser krokusarna i kapp med solen. Tulpanbladen blir längre och längre. Om man tar en tur runt tomten, ska det nog gå att hitta en del lämpliga växter för morgondagens äggmålning.

På Konsum fick jag i går för det ändamålet av Annica och Marina en jättepåse med lökskal. Tjejerna på Konsum är mina vänner, och de har själva börjat ta efter: måla ägg på estniskt vis. Marinas mamma är för övrigt estniska.

Redan under mina barnaår i Estland lärde jag mig att färga ägg med lökskal, på ett sätt som är specifikt estniskt. Vi tog med oss seden till Sverige, och jag har sen färgat ägg på det här sättet med våra egna barn och, när barnen hade flyttat ut, tillsammans med Birgitta.

För det här ändamålet behöver man tygstycken av, till exempel, sönderklippta gamla lakan. Och så, främst, en myckenhet av skal från gul lök. Vi brukar vittja löklådan i Konsum på skal, men tjejerna som jobbar där har nu i flera år hjälpt oss med att lägga undan lökskal i plastpåsar att ge oss, när vi kommer ut till stugan i Öregrund till påsk.

I princip räcker det med att svepa in varje enskilt ägg, lagt på ett av tygstyckena, i ett tjockt lager lökskal. Men variation ger äggen ännu mer spännande mönster. Man kan, närmast äggskalet (med ett lager lökskal utanpå), lägga saker ur växtriket, som ger urskiljbara, ljusare mönster: flikiga blad av stensöta, blommor av vintergäck och snödroppar, blåsippsblad och annat sådant. Man kan också välja sådant som ger växtfärg: albark ger till exempel brun färg. Och så kan man fuska lite, ta färgade fjädrar ur vipporna i påskriset (spar gärna gamla sådana!), och få fläckar av rött, blått, grönt och ljusgult i helheten som skiftar i olika nyanser av orange och brunt.

När man är klar med den här inbäddningen av ägget, sveper man linnetrasan runt om och virar sydtråd om alltihop: inte så hårt att äggskalet går sönder men tillräckligt hårt för att lökskalen och det andra ska sluta tätt om äggskalet. Är man flera som ska använda samma gryta, kan man binda samman sina äggpaket med sytråd, så att man sen vet, vilka ägg som är den enes respektive den andras.

Grytan med ordentligt med vatten (vattnet ska täcka äggen) låter man koka upp redan innan man lägger ner sina ägg. Sen måste man koka äggen i minst 15 minuter för att växtfärgningen ska få full effekt.

Ta sen upp ditt äggknyte med en gaffel eller hålslev och lägg knytet under en kran med rinnande kallt vatten. Därefter öppnar man med hjälp av en sax paket efter paket samt spolar rent ägget från lökskal och det andra.

Och fram träder de mest underbara påskägg, det ena inte likt det andra!

Du kan se hur påskägg på estniskt vis ser ut på dotterns, Kerstins, blogg – här.

* * *
I dag lagade jag fisksoppa till lunch.

Snart ska jag börja förbereda långfredagsmiddagen. Det blir pepparlax och rökta laxfenor plus kokt potatis och sallad. Till efterrätt serverar jag jordgubbar med vispgrädde.

Matti har tagit med Karin på långpromenad i det Öregrund som är hans men inte Karins sommarland. Jag tror att han bland annat skulle ta med henne till Tallparken, ett vidsträckt ströv- och rekreationsområde (på somrarna med bad) ut mot Öregrundsgrepen.

Tillbaka i Öregrund

Så har vi, med allt vårt pick och pack, återvänt för ytterligare ett sommarhalvår i Öregrund. Att packa allt man behöver för drygt ett halvår har tagit sin tid, och i dag kommer vi inte att bli klara med att packa upp allt. Vi är ju äldre och skröpligare nu – har båda hjärtfel – så Birgitta hade avtalat med Öregrunds taxi om att, givetvis mot betalning, få hjälp med att bära ner allt bagage från lägenheten och sen få allt uppburet till vårt sommarhus.

Bland det första vi upptäckte när vi anlände var mängder av avbrutna och nedblåsta grenar på tomten. Några syrenstammar vid sovrumsfönstret har sannolikt knäckts tidigare, av snön, en del av den nedrasad från taket. Men även från den stora asken vid grinden och från andra träd har det ramlat ner grenar. När vi senare var på Konsum och bunkrade, hörde vi att det hade varit ett våldsamt blåsväder här. Någon av de närmaste dagarna ska jag gå runt på tomten och samla upp grenar och kvistar – de kommer att bli uppeldade innan säsongens eldningsförbud inträder.

Annars har den plötsliga vårvärmen gjort sitt i trädgården. Inte bara snödroppar utan också krokus och scilla blommar. Nere vid vägen lyser redan delar av gräsmattan scillablå.

Huset i Öregrund är vårt hem drygt halva året, och också att komma tillbaka till vår fina konsumhall här känns som att komma hem igen. Vi hälsar på dem i personalen vi möter och pratar lite längre med Mats och Marina, som vi betraktar som gamla vänner. Utanför kassan gratulerar vi föreståndaren till att Konsum nu har tagit över Posten. Det kommer att dra ännu fler kunder till det som redan tidigare var Öregrunds ledande och bästa livsmedelsbutik.

På Konsum köpte vi bland annat två stora buketter tulpaner. I huset har temperaturen redan stigit till behaglig nivå.

Det blir nog en glad påsk i år också.

Melodikrysset nummer 15 2011

Dagens melodikryss hörde inte till de svårare – det var bara en enda fråga jag fick fundera lite på. Det var ju i och för sig helt uppenbart att den som sjöng ”Trying To Recall” måste heta Marie. Men vilken Marie var det? Jo, Marie Lindberg – hon sjöng den här låten i Melodifestivalen 20057.

Dagens andra melodifestivalfråga var mer aktuell – bidraget som spelades, ”Ge mig en spanjor”, fanns med i årets upplaga. Den som sjöng var Lars-Åke Wilhelmsson, oftare kallad Babsan.

Andra, därför att vi dess förinnan hade fått höra ytterligare en melodifestivalare, ”Upp och hoppa”, sjungen 2008 av den frejdiga Frida (Muranius).

De här melodifestivallåtarna i all ära, men nog föredrar jag för egen del ”Did I Tell You” med Jerry Williams. Visst har väl den här låten förresten också gjorts av namnen Hank Williams – men här efterfrågades en svensk artist, och det var ju utan tvekan Jerry som sjöng.

Och ska vi nu fortsätta att göra jämförelser, den här gången mellan utländska artister, så hör jag till dem som vida föredrar Simon & Garfunkel framför Oasis.

Med brittiska Oasis hörde vi ”Stand By Me”, skriven av Noel Gallagher.

Av duon Paul Simon och Art Garfunkel hörde vi ett helt potpurri – jag har förresten alla de här låtarna på skiva. Men varför fick vi höra de här låtarna med Thorleifs?

Povel Ramel förekom två gånger, och inte mig emot!

Med Povel själv hörde vi ”Är det nån som har en våning åt mig?”, vars text skulle få oss att tänka på det sökta ordet, lyhört.

Och så fick vi höra den underbara ”Ta av dig skorna” – det sökta ordet var skor – som Povel skrev tillsammans med Beppe Wolgers. Fast här hörde vi den med far och son Neumann.

Evert Taube är ju också med nästan i varje melodikryss. Den här gången fick vi höra hans ”Eldarevalsen” med dess förfärliga text om vad som kan hända den som skyfflar kol.

Ytterligare en svensk trubadurs verk spelades, Carl Antons. Men i det fallet var det inte någon av hans mest kända sånger utan ”Från Söder har Stockholm fått färgen”. Därmed inget ont sagt om vare sig Stockholm eller Söder.

Dagens två klassiska bidrag hörde väl heller inte till de svåraste.

”Eine kleine Nachtmusik” av Wolfgang Amadeus Mozart är underbar musik och torde höra till Mozarts mest kända verk.

Och även de som inte har sett ”Lohengrin” eller känner till Richard Wagner närmare har säkert någon gång hört den brudmarsch, som ingår i det här verket.

Sen var det väl bara ett svar kvar att redovisa, ”Sommarsång”, den som börjar ”Röda stugor tåga vi förbi”. Den sjöng vi ofta under min skoltid, som började i Nylands skola nära Juniskär där jag bodde på den tiden.

På tisdag flyttar vi förresten ut för sommaren till vår egen röda stuga – fast den finns i Öregrund.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Vårlunch hos Matti och Karin

Vi var – tillsammans med Karins föräldrar Lena och Lennart – hembjudna till sonen Matti och hans Karin. Matti och Karin bor på Stockholms Söder, och eftersom vägen hem till dem är en lång och svår uppförsbacke, tog vi taxi från Centralen. På Centralen köpte jag ett knippe blommande höga kvistar att ha med till värdfolket. Birgitta hade med sig egenhändigt virkade grytlappar av en sort som Matti har uttryckt beundran för hemma hos oss.

Maten var en riktig vårlunch: rökt lax, en delikat potatissallad, sås med örtkryddor och en härlig grönsallad med hela minitomater. Efteråt, till kaffet, fick vi också efterrätt, där inte allt var lämpligt för mig som är diabetiker. Men jag åt med god aptit av jordgubbarna, blåbären och vispgrädden.

Både under lunchen och sen runt kaffebordet flöt samtalet lätt. Karins föräldrar har vi lärt känna först efter det att Karin kom in i Mattis liv, och det är roligt att kunna konstatera att vi delar många grundläggande värderingar, även politiska, med dem. Så vi pratade bland annat om partikongress, både den stora socialdemokratiska nyligen som också de hade följt och så distriktskongressen i Uppsala i går som Birgitta och jag var på. Mycket prat blev det också om resor – alla i den här lilla kretsen har både erfarenheter och mera reslust,

En del av kaffebordssamtalet kom att handla om olika palmebiografier och hur man ska värdera dem, delvis också källkritiska missar, ja rent av missar av själva källorna, som finns till exempel i Henrik Berggrens annars på flera sätt intressanta bok.

Både jag och Birgitta är förtjusta i Göran Greiders nyutkomna palmebiografi – se mina omdömen ovan under Kulturspegeln, Politik. Greider och jag och sen också Birgitta har haft mejlkorrespondens efter mitt, Greiders och Berggrens palmemöte i Eskilstuna för kort tid sedan, så han vet att vi båda gillar hans bok. Men den här mejlkorrespondensen började egentligen med ett mejl till mig från Göran, där han ville göra mig uppmärksam på att han i sin jättelika artikel i DN nyligen om rosenodling hade citerat det jag här på bloggen har skrivit om den nuvarande socialdemokratiska partirosen, den så kallade krossade tomaten, alternativt den flinande apan och surgubben.

Vi tackade Matti och Karin för vårlunchen – och möjligheten att träffa Karins trevliga föräldrar – av hela vårt hjärta och hälsade dem välkomna att i sin tur hälsa på oss i vårt sommarhus i Öregrund under början av påskhelgen.

Tisdagen i påskveckan bär det nämligen i väg till Öregrund igen, för ytterligare ett halvår ute vid roslagskusten.

Melodikrysset nummer 14 2011

Jag var alltså på Socialdemokraternas i Uppsala län distriktskongress större delen av dagen, men så snart jag hade kommit hem, kastade jag mig – via nätet – över dagens melodikryss. Det var delvis lätt, men det innehöll också sina knepigheter, åtminstone för mig.

Hur som helst hjälpte det att de inledande frågorna var lätta – sådant ger ledbokstäver.

”Green,Green Grass of Home”, sjöng Tom Jones in 1966. Egentligen är den ett par år äldre, men med honom blev den här countrylåten riktigt stor.

Jag har allt av Evert Taube samlat i ett par CD-boxar; dessutom har jag honom på mängder av andra skivor, både LP och CD. Hans ”Oxdragarsång” har jag till och med skrivit en egen text till, en text som handlar om ombudsmannalivet och dess kuskande land och rike kring. I dag hörde vi originalet textlöst, med gitarrgruppen Four Hands, men den här texten kan jag: ”Allt bakom oxar tio, från stadens sus och dus…”.

Inte på oxkärra men på häst förflyttar sig också mannen i ”Gamle Svarten” (”Ole’ Faithful” i origina”) – han rider alltså. I dag hörde vi den med Roland Cedermark, men det finns flera insjungningar på svenska. Själv minns jag framför allt den med Cacka Israelsson från 1954.

Från mitt femtiotal minns jag också långköraren ”Sveriges bilradio” med Carl-Gunnar Hammarlund. Det här programmet hörde jag på för musikens skull – jag är nämligen komplett ointresserad av bilar och har aldrig någonsin i mitt liv ägnat mig åt att meka. Dock skulle vi tydligen ledas till just mekandet via ”Bosse bildoktorn”, som jag bara känner till till namnet.

Det här leder mig över till den fråga som jag personligen tyckte var svårast i dag. Nå, via en upprepad fras i texten och sedan också en bekräftelse från Anders Eldemans sida kom jag så småningom i alla fall fram till att ”Release Me” år 2007 spelades in av gruppen Oh Laura (”ser ut som ett utrop”, ”innehåller ett kvinnonamn”) och via googlande till att den här låten har använts i SAAB-reklam.

Parfrågor ska det vara, tycker Eldeman – i dag om bilar.

Med hjälp av titeln, ”Jump”, och mer googlande kom jag också fram till att det var rockgruppen Van Halen som sjöng och låg etta med den 1984 på Billboard Hot 100.

När vi nu är inne på de (för mig) svåra frågorna, måste jag också passa på att nämna musiken till dagens svenska TV-serie – jag ser sådana i mycket liten utsträckning. Redan innan Eldeman hade sagt att filmmusiken var skriven av Stefan Nilsson, hade jag dock kommit på att den kunde vara av honom, och via en del googlande kom jag så fram till att TV-serien måste vara ”Skärgårdsdoktorn”, där Samuel Frölers, skärgårdsdoktorns, dotter heter Wilma (och spelades av Ebba Hultkvist, har jag läst mig till på nätet).

Med den faibless Eldeman visar för associativa parfrågor borde man ju ha kunnat vänta sig att han därefter spelade signaturen till ”Familjen Flinta”, men icke: I stället fick vi höra musik ur disneyklassikern ”Tre små grisar”, ”Ingen rädder för vargen här”.

Men en parfråga fanns det även till den, med mera djur. Jag hade barn i lämplig ålder då ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, där man såg och hörde Magnus Härenstam, Brasse Brändström och Eva Remaeus, gick i TV.

Och så fanns det vidare ytterligare en barnvisa i dagens program, klassikern ”Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar vad du är”. Märk att det heter ”vad” och inte ”var” som många sjunger.

Himmelsk anknytning hade också dagens klassiska filmschlager, Sune Waldimirs ”Allt detta och himlen därtill”, som ingick i långfilmen ”Fröken Vildkatt” från 1941.

Filmaktuell är ju också Cornelis Vreeswijk. Hans och polarens och rivalens Fred Åkerström ättelägg Jack Vreeswijk respektive CajsaStina Åkerström samsades riktigt fint i duetten ”Vår sång”.

Och då är det väl bara ett frågesvar kvar att redovisa, passande nog (med adress till Anders Eldeman) ”Thank You For the Music”. Fast i dag fick vi höra ABBA sjunga den på spanska, ”Gracias por la musica”.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.