Melodikrysset nummer 46 2009

Tack än en gång för alla uppmuntrande tillrop, som min hjärtinfarkt föranledde från melodikrysslösare och andra. Så sent som i går fick jag liljekonvaljer från Anna och från författaren själv nyutgåvan av Kurt Salomonsons roman ”Sveket”, som ni kan läsa mer om ovan under Kulturspegeln, Prosa & lyrik.

Jag har klarat veckans kryss. även om där fanns signaturen till en TV-serie som jag förstås inte har sett – jag ser sällan TV-serier. Men med de ledtrådar Eldeman gav (Patrick Swayze, motsatsord) var det inte alltför svårt att komma fram till att den serie som efterlystes var ”Nord och Syd” (”North and South”), som handlade om amerikanska inbördeskriget.

Biofilm förekom det förstås också i krysset. I dag fick vi höra Edvard Persson sjunga ”Alla är vi sjömän”, som ingick i ”En sjöman till häst” från 1940.

Och så demonstrerade Anders Eldeman åter igen sin stora kärlek till James Bond-filmer. Den här gången fick vi höra ”Live and Let Die” med Paul McCartney och The Wings. På svenska kallades filmen ”Leva och låta dö”.

Det är inte bara till James Bond Eldeman ständigt återvänder. I dag kommer jag på rak arm på åtminstone tre ljudillustrationer, som har varit med förr.

Den första var ”Med en enkel tulipan”, som skrevs av Jules Sylvain och Sven Paddock 1938. Mest känd är den väl i den insjungning, som gjordes av Harry Brandelius.

Också ”Lesson One”, på svenska ”Kalle Johansson”, har tidigare förekommit i krysset. Det Russ Conway spelade på kallas för spikpiano.

Och visst har vi tidigare hört även Mats Paulsons fina ”Visa vid vindens ängar”, där det bland annat fläktar till i en tyllgardin.

Lisa Nilsson kallar sin senaste CD för ”Sambou Sambou”, och på den hittar man bland annat ”Wave”, som väl ursprungligen är en Tom Jones-låt.

Ännu nyare på skiva är ”Du som tog mitt hjärta”, där Patrik Isaksson sjöng duett med Sarah Dawn Finer, trippelfråga i krysset nyligen.

När det gäller de svenska artisterna i övrigt, hade Eldeman bemödat sig om att hitta sådant som inte är allt för vanligt och lättidentifierat.

Alltså hörde vi Lill Lindfors i ”I mig finns en sång”, där musiken är lånad från Frédéric Chopin.

Inte heller hör man så ofta ”Så glad som dina ögon”. Men nog var det Agnetha Fältskog som sjöng!

Gipsy Kings – här med ”Baila me” – hade Eldeman också grävt fram ur skivgömmorna, dock inte de svenska. (De är franska romer.)

Ja, sen är det väl bara dagens två barnvisor kvar att redovisa, ingen av dem särskilt svår: ”Tänk om jag hade en liten, liten apa” och så Alice Tegnérs ”Mors lilla Olle”.

Trots uppnådda 72 års ålder är jag fortfartande barnsligt förtjust i barnkultur.

Underbar bok om den svenska vintern

Kaj Beckman skapade i början av 1970-talet (1971, 1973, 1973 och 1974, Folket i Bilds förlag) sin serie bilderböcker om årstiderna och de svenska sedvänjor som är förknippade med dem. Det är en underbar serie böcker, som sen av Tidens förlag också kom att utges i samlingsvolymen ”Måns och Mari från vår till vinter”, 1999 återutgiven igen av En bok för alla. Hur älskad den här bokserien har blivit av nya och nya generationer barn förstår man av att En bok för alla nu på nytt och separat ger ut ”Måns pch Mari om vintern” lagom till årets (2009) jul.

Den vinter Kaj Beckman trollar fram är förtrollande vacker: trädgården blir ett snöhöljt paradis, där barnen, Måns och Mari, hjälps åt att sopa rent gångarna men där man också kan bygga snöfästning, snögubbe och snölykta. Fåglar matas med kärve, och man får lära sig namnen på de vanligaste fåglarna på fågelbordet. Måns och Mari lussar för Matti (som är en kvinna; det sägs aldrig, men hon förefaller vara deras ensamstående mor) och bakar tillsammans med henne pepparkakor med fantasifullt utlagd sockerglasyr. Julgran köps och det blir både julkrubba och jultomte, och till att delta i julaftonsfirandet inbjuds både ett par ensamma grannar och ett invandrarpar – det här är en bok från det tidiga sjuttiotalet då vi i Sverige fortfarande trodde på och praktiserade solidaritet. Nyårsnattens fyrverkerier får vi också se, liksom skridskoåkningen på den bottenfrusna dammen. På sista bilden eldas julgranen upp, gren för gren.

Har ni barn eller barnbarn i bilderboksåldern, är den här boken ett julklappsmåste!

Upptäcka-bok för de minsta

En bok för alla har återutgivit (2009) Karin Carlssons och Lars Emanuelssons bilderbok för relativt små barn, ”Rosor i rabatten – var nånstans är katten?” (ursprungligen utgiven av Läseteket 1985).

Den är uppbyggd som en pekbok men snäppet svårare än en vanlig sådan, eftersom det som efterfrågas i de korta, rimmade tvåradstexterna bara syns till en mycket liten del på bilden – för att sedan exponeras i full skala på nästa uppslag.

Bilderna är klara och tydliga, möjligen lite planschaktiga. Men det senare underlättar ju för barnet man läser för.

En rar och trevlig bok är det hur som helst.

Melodikrysset nummer 45 2009

Allra först: ett stort och varmt tack till alla er – kända så väl som okända – som har hörts av med omtänksamma och vänliga hälsningar med anledning av mitt, som det skulle visa sig, tillfälliga frånfälle. (Några av er har dessutom framfört hälsningar via min dotter Kerstins blogg, så tack också till hela personalen i Coop Konsum i Öregrund – vi ses nog som vanligt i mellandagarna.) Jag är helt överväldigad!

Några ord således också om det som hände. Birgitta och jag var i Öregrund för att vinterstänga huset, och jag var ute i trädgården för att sätta hönsnät runt fruktträden, ett bra sätt att hålla hararna borta. Jag har, som många av er vet, sedan tidigare pacemaker, men det här är ju, objektivt sett, inget tungt jobb. Men knäböjandet och resandet tog tydligen ändå på hjärtat, och bara efter en liten stund var jag trungen att avbryta på grund av smärta i bröstet. När det inte hjälpte att vila på sängen, ringde min resoluta hustru Vårdcentralen, och vi fick omedelbart tid. Vårdcentralen misstänkte genast att det var fråga om hjärtat och efter lite koll tillkallade man en ambulans för transport till Akademiska sjukhuset i Uppsala. På väg dit kollade man mitt hjärta och sände i väg resultaten till Uppsala; jag fick också tabletter. Sen in genom akutintaget, och efter några ytterligare kontroller blev jag mycket noggrant undersökt av en ung hjärtläkare, estländare liksom jag själv men hitkommen efter frigörelsen från Sovjetunionen och helt utbildad här. (Lite senare träffade jag vid en rond på ytterligare en est, en ung kvinna den här gången.)

För att göra den här historien någorlunda kort: Det visade sig att jag hade en förträngning i ett av kärlen från hjärtat, vilket man – helt underbart – numera hittar och åtgärdar genom att intravenöst gå från vänster handlov till förmaket. Genom en ballongsprängning vidgas kärlet och lagas sedan med ett konstgjort nät. Sen, vips, är smärtan och de övriga besvären av hjärtinfarkten (i mitt fall en lindrig) borta, och efter några dars vård och tillsyn plus diverse nya mediciner är man mogen att få åka hem igen och göra Melodikrysset.

Jag vill också tillägga att jag har haft en fantastisk uppbackning av familjen, utöver Birgitta barnen Matti, Kerstin och Anna. Jag har fått besök, farsdagspresenter och blommor, och Matti har stannat kvar i Uppsala ett par dar bland annat för att med den envishet han har ärvt från sin far se till att farsgubben också genast börjar motionera lite för att gradvis få upp konditionen.

Men efter en promenad efter lunch i dag kunde jag till slut äntligen sätta mig ner vid datorn och lösa veckans melodikryss.

Det var inte vansinnigt svårt men innehöll också musik, som jag inte var förtrogen med.

”Still Loving You”, rockballaden med Scorpions, tror jag till exempel att jag tidigare inte hade hört, inte heller ”Broken Strings” med James Morrison och Nelly Furtado.

Men mina läsare ska för den skull inte automatiskt tro att detta har sin bakgrund i att jag är 72 år. Dagens kryss avslutades till exempel med en låt av och med Lars Winnerbäck, ”Jag får liksom ingen ordning”. Den finns på hans senaste CD ”Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen”, 2009. Den har jag inte bara lyssnat på utan också recenserat här på bloggen – kolla själva här!

Så där kan det också vara med film. Jag gillar att se film, men jämfört med i yngre dar ser jag mycket färre filmer på bio. ”Pirates of the Caribbean” har jag till exempel aldrig sett, men eftersom det sökta ordet för de agerande såg ut att bli pirater, måste det rimligen ha varit ur den som musiken var hämtad.

Kryssets andra film var äldre. På den punkten kan jag väl helt sonika citera en kommentar från min melodikryssvän Gunnar Bergquist: ”Ankaret opp” heter låten, tagen ur filmen ”Flottans glada gossar”’ från 1954 med bland andra Åke Söderblom, Egon Larsson, Äke Grönberg, Gunnar Björnstrand och Yvonne Lombard. Grabbarna har fått höra att båten ska gå till Monte Carlo och då brister de ut i sång: ”Nu går flaggan i topp, nu ska ankaret opp…”. Då måste man ha ankrat först.

Och när vi nu är ute på havet, kan vi väl också passa på att redovisa veckans Evert Taube. Han skrev ”Så skimrande var aldrig havet” 1948.

Mer drastiskt avslutade relationer avhandlas i Bengt Sändhs ”Drängen gick på ängen”. Sändh var en trubadur med starkt intresse för ämnen som snus, mus och brännvin och ägnade sig mycket riktigt efter att ha avslutat sångarkarriären åt att tillverka snus.

Men tillbaka till den mer trånande kärleken igen. Vi hörde Ray Charles i ”Georgia On My Mind”. Han fick en hit med den 1960, men låten hade skrivits redan 30 år tidigare, av Hoagy Carmichael.

Minns jag texten i ”Congratulations”, sjungen av Cliff Richards, rätt, handlar även den mer om kärlek än om att bli uppvaktad med presenter, vilket skulle vara svaret på den frågan i dagens kryss.

Sådan kärlek kan, åtminstone om den uppstår här i Sverige, ända i att man får behov av en brudmarsch, till exempel ”Brudmarsch från Delsbo” med Orsa spelmän.

På vissa håll i Sverige är det, förstår jag, redan dags att sjunga Felix Körlings år 1913 skrivna ”Nej se det snöar”.

Här i mina trakter är dock en annan sång som var med i dagens kryss mer aktuell, ”Regnet det bara öser ner”, den där Siw Malmkvist 1970 också sjöng ”och jag blir blöt om både skor och strumpor” – här skulle den få oss att tänka på ordet pöl. Melodin till den här, ”Raindrops Keep Falling On My Head”, hade året före skrivits av Burt Bacharach.

För egen del föredrar jag, åtminstone väderleksmässigt, Solstollarna (det vill säga Ola Ström och Per Dunsö), som vi i dagens kryss hörde i ”Tusen bitar”.

Ännu längre tillbaka, på 1970-talet, var det aktuellt med ”Tajta jeans”, som framfördes av ett annat scenpar, Brasse Brännström och Magnus Härenstam.

Men, som vi redan har varit inne på, snart är det nog dags att övergå till lite varmare byxor.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 44 2009

Jag har varit gäst på den socialdemokratiska partikongressen, var så även i lördags när Melodikrysset sändes. Men också på socialdemokratiska partikongresser blir det en hel del musik. Vi har förstås tillsammans sjungit sådant som ”Bandiera rossa” och ”Internationalen” men dessutom fått lyssna på till exempel Miss Li och Alcazar, artister som ju förekommer i Melodikrysset. Men skulle Anders Eldeman sända delar av det som Henrik Schyffert respektive Thomas Oredsson underhöll S-kongressen med, bleve han väl anmäld till Radionämnden av ilskna borgerliga radiolyssnare.

Nå, först i dag, på måndag, har jag haft möjlighet att lyssna till och lösa veckans melodikryss, och jag tyckte nog att det innehöll en del knepigheter. ”Reveal” med Roxette, det vill säga Marie Fredriksson och Per Gessle, hade jag till exempel inte tidigare hört – men nog var det de som sjöng.

Svårare för mig var det då att identifiera Darin i ”Paradise”, men eftersom jag hade ledbokstäver och sen fick både låttitel och album (”Flashback”), kunde jag ju få svaret bekräftat på Google.

Boyzone är definitivt inte några jag brukar lyssna på, men ”No Matter” har skrivits av Andrew Lloyd Webber.

Tommy Körbergs ”En som du” från 1968 hade jag inget som helst minne av, och eftersom jag heller inte mindes ”Red, Red Wine” med Neil Diamond, tog det en stunds googlande att komma på svaret.

Detsamma gällde en låt jag mycket väl kom i håg, den om kyrklig grönska. Som gammal radiolyssnare kom jag omedelbart på titeln, ”In a Monestary Garden”, på svenska ”I en klosterträdgård”. Men vad hette den där engelske varietéartisten som visslade? Jo, som artist kallade han sig Ronnie Ronalde – fast på riktigt hette hen Ronald Charles Waldron.

Det för oss osökt vidare till Gotland med alla sina ruiner, många av dem just kyrkoruiner. Som illustration hörde vi ”Gotländsk sommarnatt”, stor hit med Ernie Englund 1960.

Och på tal om sommaren: Anders Eldeman behagade också spela en låt om midsommar, Rune Lindströms och Håkan Norléns fina ”Visa vid midsommartid” (1946). Läs gärna mer ovan under Kulturspegeln, Sångtexter – här.

Därefter kan vi väl ta veckans melodifestivallåtar.

Vi hörde Laila Kinnunen göra en finsk version av ”Sol och vår” av Ulf Källqvist och Åke Gerhard. Den här låten vann den svenska uttagningen 1962 och sjöngs av Inger Berggren och Lily Berglund. I eurovisionsschlagerfinalen gick det inget vidare.

1993 tävlade Nick Borgen med ”We Are All the Winners” och kom tvåa i den svenska uttagningen.

Och alla kommer väl fortfarande i håg ”Moving On” med Sarah Dawn Finer i årets melodifestival.

Irving Berlins ”Annie Get Your Gun” från 1946 känner jag förstås till, också ”Allt du kan göra kan jag göra bättre” som ingår i den, detta stycke där mästra kan sägas vara ledmotivet. För egen del har jag dock aldrig tidigare hört den med just Pernilla Wahlgren och Anders Sohlman.

Desto oftare har jag, framför allt under matinébesöken under små- och folkskoletiden, sett kortfilmer med Hacke Hackspett eller Woody Woodpecker, som han heter i original. Och har man det, vet man ju, att det är sin näbb Hacke använder i alla möjliga sammanhang. Hackes signaturmelodi, ”The Woody Woodpecker Song”, skrevs av George Tibbles och Ramey Idriss.

* * *

PS: Jag glömde bort att redovisa svaret på en fråga: Vi hörde Hurricanes i ”Jag är lapp och jag har mina renar” – svaret ska alltså bli ren. I amerikanskt original heter den ”Red River Valley”.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå in direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuelllt kryss.

Melodikrysset nummer 41 2009

Jag såg på Sitemetern att jag gjorde ett mycket stort antal besökare besvikna i går, när jag inte kunde leverera mitt sedvanliga kåseri om veckans melodikryss. Men jag hade laga förfall: var hos den socialdemokratiska arbetarekommunen i Vallentuna och berättade om den svenska arbetarrörelsens historia, illustrerade dessutom det jag sa med tidstypisk musik med politisk text. Jag skulle tro att jag har Sveriges största skivsamling med politisk musik från hela världen.

I går kväll anlände vi åter till sommarhuset i Öregrund, såg bland annat ”Här är ditt liv” med Sven Wollter som gäst. Jag delar inte hans politiska åsikter, men det blev ett levande program med mycket värme. Wollter har jag faktiskt också träffat personligen: vi satt mitt emot varann på en OD-middag – han hade medverkat i programmet – och talades vid tvärs över bordet. Jag berättade bland annat om mitt intresse för politisk musik för honom.

Nu är det söndag, och när jag i sedvanlig ordning hade lyssnat på ”Godmorgon världen” i P1, satte jag mig och löste Melodikrysset på webben.

Det var inte våldsamt svårt den här gången. Själv hade jag bara lite problem med den allra sista frågan, innan polletten slutgiltigt trillade ner. Först asocierade jag melodin till filmen ”1939”, men där fanns den inte med. Men sen kom jag på att det ju var ”Vår sista dans” av och med Helen Sjöholm och BAO. Fast här hörde vi den förstås med Svenssons Treooo och Monika Bring, hon med den vita saxofonen – jag har hört Monika både som gatumusiker i Stockholm och på socialdemokratiskt Första maj-möte i Uppsala.

Lite melodifestivalmusik var det förstås med även i dagens melodikryss.

Vi hörde Gigi Hamilton och Freestyle i 1986 års upplaga, där de tävlade med ”Dover Calais”.

Och så hörde vi Måns Zelmerlöws bidrag till årets tävling, ”Hope & Glory”.

TV-serier och deras signaturer brukar ju inte vara min starka sida – jag ser så sällan TV-serier och minns heller inte, när jag har sett dem, deras signaturmelodier. Men ”Törnfåglarna” (”The Torn Birds” från 1983) hade en så särpräglad signaturmelodi, att den är lätt att komma ihåg. Den här serien baserades förresten på en roman av Colleen McCullough med samma namn.

Eftersom TV regelbundet visar också gamla svenska långfilmer, kan det vara lämpligt att då gå över till dem.

Vi hörde ”Klart till drabbning” sjungas av ett slags namne till mig, Mattias Enn. På sin tid var den mycket känd i insjungning av Åke Söderblom och Sickan Karlsson, som framförde den i filmen ”Klart till drabbning” från 1937. För regin stod Edvin Adolphson, och den aktuella låten skrevs av Jules Sylvain.

Ännu äldre, från 1931, är ”En kärleksnatt vid Öresund”. Melodin med samma namn skrevs av Fred Winter, som egentligen hette Sten Njurling. Det är lite kul det här att kompositörer och textförfattare förr så ofta använde signatur – den ovan nämnde Jules Sylvain hette till exempel egentligen Stig Hansson.

Därmed är vi också tillbaka i den riktigt gamla schlagervärlden. I dag spelade Eldeman till och med en av de äldsta och allra mest spelade melodierna över huvud taget, ”La Paloma”, som alltså skulle ge oss ordet duva. Förr spelades till exempel ofta den version vi i dag hörde, den med Edmundo Ross, i radio. Låten skrevs av spanjoren Sebastián Iradier, när han under ett besök på Cuba 1861 hörde habanera spelas.

En annan kär gammal bekant i dag var ”Drömmen om Elin”, för övrigt mycket bättre som melodi än med Peter Himmelstrands långt senare tillfogade text. Melodin tillskrivs Carl Jularbo men tycks ha en förlaga i ”Borgholmsvalsen”.

Vi som har ett antal år på nacken minns naturligtvis Egon Kjerrman, allsångsledaren som sjöng hellre än bra. I dag hörde vi honom i ett ännu mer udda sammanhang, som rocksångare. Själv slogs jag en smula av att det fanns en viss likhet mellan ”Kom ner från taket” och ett antal tidiga verk av Owe Thörnqvist – fast Owe var förstås mycket bättre.

Av lite yngre datum är Lasse Berghagens ”Teddybjörnen Fredriksson” från 1969, en av de bättre låtarna i hans stora men ojämna produktion.

”I Washed My Hands In Muddy Water” sjöngs på sin tid av Elvis Presley. I dag hörde vi den med Sten & Stanley (Sten Nilsson, Stanley Granström, Ebbe Nilsson med flera). För egen del tycker jag dock att det finns en ännu bättre svensk version, med Björn Skifs. Den hade jag en gång i världen på mitt ”städband”, som innehöll musik som skulle överrösta dammsugaren när jag lördagsstädade.

Religiös musik kan ju tyckas ligga utanför det jag intresserar mig för – jag är sen tidiga tonår ateist – men allt sedan barndomens psalmtragglande och besök i frikyrkokapell har jag fortsatt att betrakta det jag då lärde mig som en del av vårt kulturarv. Så när jag nu i radio hör Eldeman spela ett stycke ur den här repertoaren, kommer svaret blixtsnabbt: ”O, hur saligt att få vandra”. Det är en väckelsesång från 1800-talet, ”Shall We Gather At the River”; den svenska texten skrevs 1876 av Joel Blomqvist och Per Ollén.

Och på tal om svensk tradition i olika former: Evert Taube är också han en självklar del av vårt kulturarv. I dag hörde vi ”Brevet från Lillan”, den som börjar ”Pappa, kom hem…”.

Och därmed är vi inne på dagens sista ämne, barn. I vårt hem har vi flitigt både läst och spelat Thorbjørn Egners underbara ”Folk och rövare i Kamomilla stad”, i norskt original ”Folk og røvere i Kardemomme by”. Jag kan fortfarande se Kasper och Jesper och Jonatan framför mig.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 40 2009

Veckans melodikryss tyckte jag inte hörde till de lättaste. Den allra sista melodin kände jag alls inte igen, men eftersom jag hade alla bokstäver utom den första, måste svaret rimligen bli Under. Och när jag googlar på Don Patterson, som Anders Eldeman nämnde, hittar jag en låt som heter ”Under the Boardwalk”.

Betydligt lättare var det då att komma på svaret på den allra första frågan. Det var Lili och Susie som i årets Melodifestival sjöng ”Show Me Heaven”.

Fast själv tycker jag nog att Laleh är ett strå vassare i ”Simon Says”.

Och självfallet lyssnar jag med glädje på Povel Ramels ”Tänk dej en strut karameller”, som han gjorde tillsammans med Gunwer Bergkvist.

Lill-Babs är en artist som under årtiondenas lopp har gjort mycket, både sånt som är bra och sånt som är mindre bra. Till hennes mer lyckade låtar hör avgjort ”En tuff brud i lyxförpackning”, den som här skulle ge ordet lyx. Musiken skrevs av Simon Brehm och Sven Paddock och texten av samme Paddock plus Gösta Stevens. Lill-Babs sjöng den i filmen ”Svenska Floyd”, 1961.

Därmed är vi inne på temat filmer.

”Wonderful Copenhagen”, som här skulle ge Köpenhamn, förekom i en Danny Kaye-film från 1952 om Hans Christian Andersen.

Och så plockade Eldeman fram en James Bond-film igen, ”Dr No”. I den förekom den låt vi hörde, ”Under the Mango Tree”.

Till filmkategorin får man väl också räkna Astrid Lindgrens ”Hujedamej” med musik av Georg Riedel. Ja, ett sånt barn han var, Emil!

TV-serier och deras signaturer brukar inte vara min starka sida. Men Alex Haleys bok ”Rötter” finns i våra bokhyllor – även om jag inte har sett TV-serien med samma namn.

Däremot har jag sett rätt många avsnitt av ”Det kommer mera”, som gick i TV 1993-1996.

Och så över till scenen.

Claude-Michel Schönbergs och Alain Boubils ”Miss Saigon” har jag visserligen inte sett på någon teater, men vi har den på CD. Här var det Peter Jöback som sjöng ”Varför Gud”.

Noel – eller Noël – Coward känner vi både från scen och bioduk, även som sångare. Här hörde vi dock Dinah Washington sjunga hans ”Mad About the Boy”.

En ännu mer smittsam gammal goding – det spritter i bena – är ”Alexander’s Ragtime Band”, som tillskrivs Iving Berlin men möjligen också kan ha komponerats av Scott Joplin. Dagens Alexander exekverades av Roland Cedermark.

Själv har jag inte varit dansant, snarare då krasslig, under en längre tid, men det börjar bli bättre nu, så än är det inte dags att sjunga ”Du ska få min gamla …. när jag dör”. Bland det som med den här sångens hjälp har testamenterats vidare finns en gammal kortlek, i vilken det ju bland annat ingår ess.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. Bläddra sen ner till aktuell lördag.

Mänsklig värme – men nu vänder det obönhörligt mot höst

Det är trösterikt att ha barnen och deras familjer.

I lördags var Matti och Karin och hälsade på – vi åt eftermiddagsmål, taco med sedvanliga tillbehör, och så fick Birgitta sina födelsedagspresenter: en fruktplockare med långt skaft och så blomsterlökar.

Eftersom familjen skulle fira Viggos sjuårsdag nästa dag, stannade Matti över natten. Medan Birgitta och jag var på teatern och såg ”Kristina”, servade han också våra datorer. När vi sedan kom hem, såg vi ”Här är ditt liv” i TV – vi känner båda Jan Eliasson och faktiskt också, en smula, Kofi Annan som var en av gästerna. Det var ett sympatiskt program, men jag tyckte kanske att det kunde ha haft mer av både spontanitet och djup.

Nästa dag, söndag, var det alltså dags för familjedelen av Viggos sjuårskalas, men också Birgitta fick sin 72-årspresent från Kerstin med familj: ”Pluras kokbok”. Av mig fick Viggo spel, bland annat Wall-E, film och en hel trave Fem-böcker. Och eftersom det, när man är fyra år, är svårt att se brorsan få alla presenterna, fick lillasyster Klara också några paket – vi sa att det var hennes fyra och ett halvt-årsdag.

Klara var uppspelt och glad, lekte både med morfar och farfar – farfar Olle och farmor Kristina hade kommit ner hela vägen från Sollefteå för att fira Viggo.

När det gäller födelsedagsfester för barn, måste ju paketöppningen komma först, men Kerstin hade bullat upp med både födelsedagstårta och middag. Eftersom jag är diabetiker, kunde jag varken smakar på tårtan eller bullarna, men du kan ta dig en titt på dem här. Men av den goda laxen med tillbehör lät jag mig väl smaka.

När så festen var över, skjutsade oss Kristina till öregrundsbussen. Sent på kvällen anlände vi åter till huset i Öregrund.

Sommarhalvårsvistelsen i Öregrund lider annars mot sitt slut. På sistone har det ju blivit allt fler utflykter både till Uppsala och till andra ställen, nu senast Malmö och Höör nere i Skåne. Snart upphör även eftersändningen av post och tidningar, så då blir lägenheten på Idrottsgatan i Uppsala åter vår fasta bas. Som vanligt känns det vemodigt att bryta upp från det lantliga livet i Öregrund, men nu känner man också på allvar att det är höst och dags att sätta punkt. Regnen avlöser varann, och de senaste dagarna har det blåst kraftigt. Birgitta har burit in fallfrukt – äpplen, päron och plommon – och på den stenlagda gången som går ner till grinden ligger det både höstlöv och mängder av krikon.

I morse steg jag upp tidigt och gick ner till Vårdcentralen för nya blodprov, fick genast också tid på torsdag för blodtrycksmätning. Från Akademiska väntar jag på kallelse för den hjärtkontroll läkaren här på Vårdcentralen har skrivit remiss om. Annars känner jag mig – men det är ju delvis en subjektiv känsla – lite bättre: värken i ryggen och på överkroppens framsida har äntligen släppt, och av hostan återstår bara små rester. Men kondisen är fortfarande usel; jag kände det senast när jag huttrande i den kalla morgonblåsten promenerade till Vårdcentralen.

I kväll ska vi åter in till stan, Uppsala. Vi ska vara med på ett samtal om Olof Palme på Stadsteatern – Kjell Östberg är inledare. Sen stannar vi i stan också under onsdagen: på kvällen ska vi se den pjäs på Stadsteatern om samme Palme som Birgitta och jag i våras deltog i förberedelsearbetet för; stora delar av gruppen bakom pjäsen var då hemma hos oss större delen av en dag. Vi var förstås inbjudna till premiären men kunde inte gå då, eftersom vi hade lovat delta i de evenemang i Skåne jag tidigare har berättat om.

Sent på onsdag kväll, efter teatern, kommer vi ut till Öregrund igen, nu för de sista dagarna av sommarhalvårsvistelsen i vår lantliga boning. I början av nästa vecka flyttar vi in till Uppsala.

* * *

Birgitta är, trots blåsten, ute i trädgården igen. I dag ska hon sätta alla sina blomsterlökar. Och så ska hon väl resa upp den ena av änglatrumpeterna igen, den som nu för så där femte gången har vält i den kraftiga blåsten, med kruka och allt.

Melodikrysset nummer 39 2009

Jag har varit på ett spännande arbetarrörelseevenemang i Skåne, men jag var förstås också angelägen att ta mig hem till Uppsala igen för lördagens sedvanliga melodikryss.

Det sändes från ytterligare ett annat hörn av Sverige, Göteborg. Som så många andra direktsända kryss var det egentligen inte särskilt svårt, men ett ljudavbrott mitt i sändningen försorsakiade stort kaos. Till förvirringen bidrog att man efter ljudavbrottet först hörde musik – reggae – som, skulle det visa sig, inte hörde ihop med krysset. Sen övergick musiken plötsligt till ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, av och vanligen med Håkan Hellström. Med hjälp av lite ofullständig efterhandsvägledning av Anders Eldeman lyckades jag sen också placera in de här orden på rätt ställen.

Min egen hemstad, Uppsala, fanns för övrigt också med i krysset: Vi hörde ”Gun från Dragarbrunn” av Owe Thörnqvist, som jag då och då träffar på landshövdingemiddag för hedersupplänningarna – en av dem är Owe, en annan min hustru.

Owe har ju också skrivit om Dagny, men det är en annan servitris än den som Lotta Engberg besjunger i ”Världens bästa servitris”. Fast Dagny var säkert också världens bästa för killarna som flockades kring henne och ropade ”Dagny, kom hit och spill!”.

På söndag kväll ska jag ut till vårt hus i Öregrund igen. Öregrund ligger i Roslagen. Det, och inte andra ordet i texten till ”Calle Schewens vals” – ”I Roslagens famn…” – var svaret på dagens taubefråga.

I Amsterdam har jag också varit, bland annat köpt tulpaner där till vår trädgård i Öregrund. Den reflektionen föranleds förstås av att vi i dag hörde ”Tulpaner från Amsterdam”. Den minns vi bland annat med Lasse Lönndahl.

En ännu äldre schlager som spelades i dag var Jules Sylvains ”Säg det i toner”.

För min del är jag också tillräckligt gammal för att minnas Gösta Stevens och Nils Georgs ”En är för liten och en är för stor”, vilket alltså var det motsatspar Eldeman efterlyste.

Däremot tror jag att jag aldrig tidigare har hört ”Tobakshandlarvisan”, som vi i dag hörde med Helen Sjöholm och BAO.

TV-serier är inte, som jag flera gånger tidigare har bekänt, min starka sida. Så där får jag gissa och kontrollgoogla.

Men jag tror att den svenska komediserien, vars signatur vi hörde, var ”Kvarteret Skatan”, vilket också stämmer med Eldemans ledtråd att andra halvan av titeln är en platsbestämning.

Inte heller har jag sett ”Mot alla vindar” (”Againts the Wind”), som ju handlar om nybyggare, i Australien närmare bestämt.

Däremot har jag förstås sett ”Sound of Music” på bio. Hon som här (passande nog i skepnad av Carola) sjöng solostämman var Maria, en novis, sålunda en som vill bli nunna.

Och hur många gånger har jag inte sett Disney-filmen om Snövit och de sju dvärgarna, de som sjungande går ner i gruvans ort? Hej hå, hej hå!

Och så återstår då bara att säga hej då, hej då!

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikryset? Prova då med att gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Larserik Erikssons Oskar är tillbaka i bokhandeln!

Där lille Oskar far fram blir det inte så gott om hus – hus är gott, tycker Oskar.

Jag syftar förstås på Larserik Erikssons klassiska barnbok från 1970, ”Hus är gott, sa Oskar”.

Jag har redan skrivit mycket uppskattande om den, så i stället för att upprepa mina superlativer hänvisar jag till min tidigare publicerade text.

Larserik Eriksson, som jag känner sen gammalt, beklagade sig, när jag skrev om den, över att det var så svårt att få till en ny upplaga. Men här om dan kom den till mig, översänd av av Larserik med följande inpräntade text:

”Hej Enn!
Så här blev Oskar i nyutgåva.
Jag är glad och nöjd!
Hälsningar
Larserik”

Och det var en fröjd att läsa om den – tack, Larserik!

Nyutåvan finns i Rabén & Sjögrens Klumpe Dumpe-serien. Måtte den finna många nya läsare! För den är verklign fullt i klass med de böcker som i övrigt finns där, av författare som Lennart Hellsing, Olof och Lena Landström, Pija Lindenbaum, Astrid Lindgren, Inger och Lasse Sandberg med flera.