Underbar bok om den svenska vintern

12 november 2009 15:50 | Barnkultur, Politik | 10 kommentarer

Kaj Beckman skapade i början av 1970-talet (1971, 1973, 1973 och 1974, Folket i Bilds förlag) sin serie bilderböcker om årstiderna och de svenska sedvänjor som är förknippade med dem. Det är en underbar serie böcker, som sen av Tidens förlag också kom att utges i samlingsvolymen ”Måns och Mari från vår till vinter”, 1999 återutgiven igen av En bok för alla. Hur älskad den här bokserien har blivit av nya och nya generationer barn förstår man av att En bok för alla nu på nytt och separat ger ut ”Måns pch Mari om vintern” lagom till årets (2009) jul.

Den vinter Kaj Beckman trollar fram är förtrollande vacker: trädgården blir ett snöhöljt paradis, där barnen, Måns och Mari, hjälps åt att sopa rent gångarna men där man också kan bygga snöfästning, snögubbe och snölykta. Fåglar matas med kärve, och man får lära sig namnen på de vanligaste fåglarna på fågelbordet. Måns och Mari lussar för Matti (som är en kvinna; det sägs aldrig, men hon förefaller vara deras ensamstående mor) och bakar tillsammans med henne pepparkakor med fantasifullt utlagd sockerglasyr. Julgran köps och det blir både julkrubba och jultomte, och till att delta i julaftonsfirandet inbjuds både ett par ensamma grannar och ett invandrarpar – det här är en bok från det tidiga sjuttiotalet då vi i Sverige fortfarande trodde på och praktiserade solidaritet. Nyårsnattens fyrverkerier får vi också se, liksom skridskoåkningen på den bottenfrusna dammen. På sista bilden eldas julgranen upp, gren för gren.

Har ni barn eller barnbarn i bilderboksåldern, är den här boken ett julklappsmåste!

10 kommentarer

  1. Egentligen är det väl elakt att riskera att desavouera ditt boktips genom följande hänvisning, men jag har själv inte läst Måns-och-Mari-böckerna och har ingen egen uppfattning om dem. Den obarmhärtigt elake, rätt skarpsynte och ofta rolige — fast ibland märkligt perspektivlöse (man skulle kunna tro att han inte hade varit med på 1950- och 1960-talet) — bloggaren Kalle Lind har skrivit om böckerna i sin serie ”Proggiga barnböcker” (jag är inte säker på att hans kategorisering är träffande i det här fallet).

    Comment by Magnus Andersson — 2009 11 12 18:39 #

  2. Som omtalad i ett inlägg här måste jag snabbt skjuta in att det finns en orsak till min eventuella perspektivlöshet: jag är född 1975. Så nej, jag har inte varit med om 1950- och 60-talen. Däremot är jag oerhört nyfiken på vad som skedde då.

    Comment by Kalle Lind — 2009 11 12 19:34 #

  3. Å vad roligt att den går att köpa igen.

    Vi läste sönder vår upplaga. Ungarna älskade den och även jag som läste högt.

    När det ena barnet skvallrade på det andra som åt upp sin pepparkaksdeg sa Matti bara: ”Här får du en degklump till.” Så underbart enkelt..

    Den ska jag köpa till mina barnbarn

    Comment by Britta Sethson — 2009 11 12 21:09 #

  4. Kalle får ju en hel del mothugg på sin blogg. Själv kan jag, apropå det han mest uppehåller sig vid, tillägga att jag känner barn som med liv och lust deltog i förstamajdemonstrationerna.

    Comment by Enn Kokk — 2009 11 12 21:50 #

  5. Javisst, av dem som har kommenterat Linds bloggpost tycker ju alla utom en om boken.

    Comment by Magnus Andersson — 2009 11 12 23:49 #

  6. Vill lägga till att jag inte tycker boken på något vis är motbjudande; min avsikt var ju inte att recensera den utan bara peka på det 2009 fascinerande faktumet att en förstamajdemo var ett så självklart vårligt inslag, likt påsk, på sjuttitalet.

    Jag har svårt för de kalla opersonliga akvarellteckningarna och går inte heller igång på det lite humorlösa filosofiska i texterna, men det är så klart en väldigt sympatisk bok som vill väl.

    Comment by Kalle Lind — 2009 11 13 0:07 #

  7. F.ö. har jag också bara glada minnen av att som barn ha gått i första maj-tåg. Min poäng är inte att på något vis behåna dem som sådana.

    Jag blir lite nojig här för att bli misstolkad känner jag. Min avsikt är alltsomoftast att vara underhållande. Det får ibland bli på bekostnad av nyanseringen. Jag hoppas att de flesta som orkar leta sej till mitt obskyra hörn av bloggosfären är med på det.

    Comment by Kalle Lind — 2009 11 13 0:11 #

  8. Min själ gör ett litet glädjeskutt när jag tänker på alla härliga läsestunder med Måns och Mari när barnen var små. Absolut en bok att köpa till blivande barnbarnet!

    Comment by Eva — 2009 11 13 4:54 #

  9. Till Kalle Lind: Jag tror att få skulle hålla med dig om att Kaj Beckmans teckningar är opersonliga – ett par av dem som kommenterar din bloggtext tycks ju för övrigt själva syssla med bildmakeri. Det du uppfattar som humorlöst kan ha sin förklaring i att Kaj Beckman försöker täcka in alla viktiga inslag i årstiderna, vilket gör att enskildheterna måste bli kortfattade – man hon gör det ju med inlevelse och värme!

    Comment by Enn Kokk — 2009 11 13 10:07 #

  10. Mest för debattens skull: jag vidhåller att bilderna är opersonliga. Människorna ser grå och platta ut med stora döda ögon. Naturen är för all del skildrad med ett tydligt intresse, men det smittar inte riktigt av sej på mej. Men jag ska absolut ge Beckman credd för att hon lärde min son att säja ”kamferspindelskivling” vid två års ålder.

    Comment by Kalle Lind — 2009 11 15 23:56 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^