Eriksson, Larserik: Hus är gott, sa Oskar

Med posten fick jag en bok, som också innehöll en hälsning från författaren:

”Hej Enn

Jag ser i din blogg att du läser sagor för barnbarnen. Boken om Oskar är några år men kan fortfarande roa?

Ha det bra bland blommor och barnbarn.

Hälsningar

Larserik”

Avsändaren är Larserik Eriksson och boken, skriven och illustrerad av honom. heter ”Hus är gott, sa Oskar”.

Den upplaga Larserik skickade är En bok för alla-utgåvan från 1989. Men jag har också tillgång till originalutgåvan från 1970, utgiven av Rabén & Sjögren. Jag gav den 1972 till min dotter Kerstin, som älskade den högt och rent. Länge förvardes den på vinden här i Öregrund, men den är nedtagen igen – av Kerstin, som nu vill ha den tillgänglig för hennes Viggo och Klara, när de är på besök hos morfar och mormor.

Så tack för boken, Larserik! Men din Oskar är långt ifrån bortglömd här hos oss, når också en ny generation förtjusta ungar.

Larserik Eriksson är en mångsidigt begåvad person, barnboksförfattare och -illustratör, serieskapare, politisk cartoonist med mera.

När jag lärde känna honom, var han aktiv i Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening (KSF), och eftersom han var en lysande tecknare, var det helt naturligt att låta honom (och många andra uddiga tecknare) medverka på ledarsidan i Aktuellt i politiken (s), vars chefredaktör jag var. Några exempel: I nummer 10 1983 förklarade en man i plommonstop: – Solidariteten måste göras avdragsgill om den ska bli lönsam. I nummer 16 1983 hade han en teckning av Ola Ullsten med en sprucken ballong, på vilken man kan se texten ”Liberalism”. I nummer 20 1983 hade han en karikatyr av Thorbjörn Fälldin, som fick säga: – Att sitta på långbänken och dagtinga – de är att regera de!!

Och på min recensionsavdelning Spegeln fick han i nummer 17 1983 kommentera radions ”Ring så spelar vi”: – Jo, Tellemar om han inte har Stravinskys divertimento ”Le baiser de la fée” så får jag väl ta ”Hammarforsens brus”. En annan teckning på samma avdelning men i nummer 16 1983 föreställde en konstnär: – Om man kunde rama in verkligheten skulle den nog vara omöjlig att sälja!!

I julnumret 1978 av Aktuellt i politiken (s) – nummer 21 – medverkade han med text och bild som upphovsman till det årets julsaga, ”Vad gör tomten om sommaren?”.

Jag ska nedan närmare presentera hans ”Hus är gott, sa Oskar”, men Larserik Eriksson gjorde långt fler barnböcker, värda beröm. Om hans ”Historien om den vita älgen Knut” (Rabén & Sjögrens Klumpe Dumpe-serie) skrev jag i julnumret 1979 av Aktuellt i politiken (s), att den ”är kort och gott fantastisk”.

Men alltså till ”Hus är gott, sa Oskar”:

Som så många andra små killar vägrar Oskar att äta. Men han är ovanlig i så måtto att han nobbar glass, tårta, köttbullar, prinskorv och bullar, sådant som de flesta andra barn slukar med förtjusning.

Hans mamma framhärdar ändå i att gå till affären och handla, och när hon kommer ut, finner hon, att Oskar, som hon har lämnat kvar i barnvagnen, under tiden har satt i sig en stor del av knuten; han sitter där och gnager på en tegelsten. Oskar äter hus!

Mamma och pappa blir förstås oroliga och tar honom till doktorn, som konstaterar: – Ett högst ovanligt fall. Men du tar ju tydligen ingen skada av denna konstiga mat!

Så Oskar får fortsätta med sin udda diet. Hans mamma lagar sålunda ungsvärmda tegelstenar med cementsås åt sin Oskar. Och när andra barn går till godisaffären, går Oskar till järnaffären och köper en strut blandade skruvar, som han mumsar i sig.

Allt det här leder honom tidigt in på en lukrativ yrkeskarriär: AB Riv & Bygg anställer honom för att – ja gissa vad! Dessutom får han bra betalt.

För pengarna köper Oskar ett hus till sin mamma och pappa.

Denna happy end förses dock med en typisk larserikerikssonsk knorr:

”Vårt hus är nog gott”, tänker Oskar ibland, ”men jag tror aldrig att jag kommer att äta upp det!”

Avslutningsvis: inte bara texten i den här boken är originell – även bilderna är drastiskt illustrerande.