Melodikrysset nummer 48 2016

Jag verkar nu vara frisk efter höstens alla krämpor Men det går nog över.

Nå, att lösa dagens kryss blev ju på så sätt lättare, men jag tyckte faktiskt att det här krysset bitvis var svårt. Fast vad man tycker är svårt har ju att göra med vad man själv brukar lyssna på för musik och tidigare har lyssnat på.

Men ibland hjälper inte det heller. Ett exempel ur dagens kryss är för min del ”Human”, ett bidrag i årets Melodifestival med Oscar Zia. Det här var en sång och en artist jag helt hade lyckats förtränga.

Och ”You Raise Me Up” har jag förstås hört och kände igen, men inte mindes jag för den skull sångaren, Josh Groban.

Operafrågor brukar jag vara bra på, detta för att jag har sett och på skiva lyssnat på ganska många operor, men dagens operafråga med en ouvertyr som ljudillustration kunde jag inte riktigt placera. Det sökta svarsordet ur operan titel måste dock vara och, och jag ser att andra föreslår Glinkas och Sjukovs ”Ruslan och Ludmila”, men den har jag för egen del varken sett eller lyssnat på.

Stefan Ljungqvist har jag på skiva, och självfallet känner jag från TV och andra media till Sven Melander, men det hade hittills undgått mig, att de tillsammans har gjort ”Pepe’s Bodega”.

Men det här som krysslösarna finner svårt kan ju växla ganska mycket mellan olika åldrar och lyssnarkategorier. Själv har jag alltid gillat Cajsa-Stina Åkerström, så henne känner jag igen, som i dag i frödingtonsättningen ”Min vita sidensko”.

Och Leif G W Persson har jag till och med träffat och talat med – men vem känner inte igen hans stämma från otaliga TV-framträdanden? I det här fallet var ljudillustrationen hämtad ur ett besök hos Ulf Elving.

Lars Winnerbäck har jag väl i stort sett allt av på skiva, så hans ”Möt mig på stationen” beredde mig heller inga svårigheter.

Brita Borg har jag till och med i mina unga dar hört från scen, faktiskt tidigare än när hon sjöng in ”Ljuva 60-tal” (1969).

Redan under folkskoletiden i Nylands skola i dåvarande Njurunda kommun söder om Sundsvall sjöng vi ”Vi går över daggstänkta berg” – men då sjöng vi fortfarande ”Vi gå…”.

Fast sen dröjde det, innan jag lärde mig också ”Ack Värmeland du sköna”.

Jag har hela Beatles’ skivutgivning, också många av George Harrisons senare egna plattor, så jag hade inga svårigheter med att komma på hans namn, när ”Any Road” spelades.

Men jag följer också melodifestivalerna, även om alltså – se inledningen – inte riktigt allt där fastnar i musikminnet. Sanna Nielsen och hennes vinnarlåt 2014, ”Undo”, kommer jag dock utan några större svårigheter i håg. Däremot har jag googlat fram att hon sen i Eurovision Song Contest hamnade på tredje plats med den här låten.

Och så avslutar vi dagens redovisning med ett för Anders Eldeman typiskt val av låt den här årstiden, ”The Lazy Hazy Crazy Days of Summer” med Nat King Cole. På svenska hette den ”Gröna granna sköna sanna sommar”, fick svensk text av Stikkan Andersson (som också stod bakom ”Ljuva 60-tal”) och sjöngs in av Lill-Babs.

Själv ska jag efter lunch byta om till frack. Jag och Birgitta ska nämligen i eftermiddag gå på ODs Caprice. För det måste man inte vara klädd i frack, men vi ska sen vidare till OD-middag på Uppsala slott. Birgitta är nämligen så kallad moster i OD.

Birgitta Dahl i TV2 om memoarerna

Birgitta Dahls memoarer, ”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” (Premiss förlag, 2016) fortsätter att intressera media.

Fredagen den 2 december klockan 15.45, intervjuades hon av Hans Ekman i det kvartslånga programmet ”Politik i bokhyllan” i TV2. Programmet finns tillgängligt på webben.

Programmet handlade självfallet om henens politiska bakgrund och gärning, till exempel om hennes med tiden allt mer negativa inställning till kärnkraften.

Men det visade sig att intervjuaren, Hans Ekman, också ville ha med mig på ett hörn – jag förekommer ju, som ni kan förstå, i min hustrus memoarer.

Dels tog han upp Birgittas insatser för miljön i mitt gamla hemland Estland, och på de här arbetsresorna deltog jag inte bara som medföljande make utan också med egna kunskaper om landet och i dess språk i bagaget.

Och så fick hon lov att berätta en ganska roande historia som till bakgrund har att jag i mitt gamla yrke som journalist brukade följa andra partiers stämmor och kongresser. Centern genomförde på den tiden alltid sina stämmor veckan strax före midsommar, så eftersom jag fyller år den 19 juni, befann jag mig alltid på själva födelsedagen på centerstämma. Centern växlade plats för stämman mellan lämpliga orter i sina partidistrikt, och det år det här handlar om bodde jag på Ronneby Brunn. När då Birgitta på födelsedagen ringde dit och bad att få tala med Enn Kokk, svarade växeltelefonisten raskt ”Ett ögonblick så ska ni få tala med köket”, och sen svarade man mycket riktigt där. Efter det att det här hade upprepats ytterligare en gång lyckades hon, vid tredje försöket, hinna förklara för växeltelefonisten, att det var en av gästerna hon ville tala med, och så blev jag vederbörligen gratulerad på födelsedagen.

Melodikrysset nummer 47 2016

Nu verkar jag ha klarat av mina akuta hälsoproblem för den här gången. Men varje sådan här utdragen kamp mot den ena eller den andra åkomman sätter ju ändå sina spår i form av nedsatt kondition.

I går kväll såg jag och hustrun, när hon hade kommit hem efter en klassåterträff i Stockholm, på SvTs jubileumsprogram, späckat av för oss kända journalister och programledare och fyllt av minnesvärda bitar ur program de hade gjort.

På motsvarande sätt har vi genom åren lyssnat på framför allt radions P1. Jo, jag har lyssnat på program i andra radiokanaler också, sådana som ”Svensktoppen” och ”Melodikrysset”.

Men där har det funnits perioder, då jag har varit för upptagen av annat.

Så var det 1965, när Sven Ingvars gjorde ”Någon att hålla i hand” – jag är, som mina läsare vet, ingen vän av dansbandsmusik, men ganska många av Sven Ingvars’ låtar har jag hört, och de har fastnat i mitt musikminne. I det här fallet har jag inget minne heller av originalet, ”Somebody To Love” med Brad Newman.

Men alla har vi våra luckor. Självfallet har jag hört mycket musik, skriven av Andrew Lloyd Webber, men ”Starlight Express” verkar aldrig ha kommit i min väg. Ändå kom jag ganska snabbt på att det här måste handla om något slags tåg, vilket stöddes av Eldemans ledtråd ”full fart”.

Det är å andra sidan i dag inte självklart att alla, trots hans gotländska idiom i ”En härlig svensk sommardag”, kan identifiera Göran Ringbom heller, men själv skulle jag vilja ge honom och en del andra sångare och sångerskor en eloge just för att de håller de svenska dialekterna levande.

Monica Zetterlund sjöng till exempel in ett och annat på sin barndoms och ungdoms värmländska. Fast den låt hon sjöng i Melodifestivalen 1961, ”När min vän”, är inte något exempel på detta – den skrevs av uppsaliensaren Owe Thörnqvist.

I Melodifestivalen 2010 sjöng Anders Ekborg ”The Saviour”/”Il Salvatore”.

Och så fick vi höra Ola Salo och The Ark i 2007 års svenska bidrag till Eurovision Song Contest, ”The Worrying Kind”.

För egen del gillar jag också visgenren.

Jag har det mesta av Karin Boye i bokhyllan och uppskattar också Gunilla Röör som scenartist. Gunilla Röörs insjungning av Boyes ”Midsommardans” tyckte jag var fin.

Mats Paulson har jag haft kontakt med, eftersom vi båda har ägnat oss åt Joe Hill. Men han har skrivit en del mycket fina egna visor också. ”Visa vid vindens ängar”, i dag i en instrumental version med Dana Dragomir, är ett exempel.

Povel Ramel ses ju av många mer som en lustigkurre än som en visdiktare, men visst har hans ”Underbart är kort” (men trist varar länge) ett exempel på att hans sångtexter ofta har också poetiska kvalitéer. ”Bara en enda ros på ett evigt klänge” börjar texten, men det framgick inte av ljudillustrationen, eftersom vi i dag fick höra låten i en instrumentalversion med Flashback Big Band.

En tredelad musikgeografifråga ingick i dagens kryss, också den förstås instrumental. Först skulle vi känna igen ”I Left My Heart In San Francisco”. Sen skulle vi identifiera musikstilen, disco, och eftersom det som spelades i discoversion var ”Copacabana”, måste svaret på sista frågan om vad staden i fråga kallas bli Rio.

En smula kortare väg är det till Danmark, hemlandet för komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen, som fortfarande förekom på svenska biografer, när jag började gå på sådana under senare delen av 1940-talet. Fyrtårnet og Bivognen hette de hemma i Danmark. Rollerna spelades av Carl Schenstrøm och Harald Madsen.

Under mina första skolår på 1940-talet sjöng vi förstås bland annat sånger av Felix Körling, så visst känner jag igen ”Nej, se det snöar”, även om den i dag spelades i jazzversion.

Fast här i Uppsala har det budskapet ingen relevans. Gräsmattan är grön igen. Men i natt, när jag var uppe på ett av mina eviga toabesök, lyste julgranen utanför köksfönstret.

Ja, nu är Birgitta i rörelse!

”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” heter Birgitta Dahls memoarer (Premiss, 2016), och den här boken har medfört att hon själv just nu befinner sig i ständig rörelse.

I förmiddags var hon till exempel hos Radio Uppland för en liveintervju.

Här i Uppsala är hon fortfarande vid 79 års ålder en känd profil. Många, kända så väl som okända, hälsa på henne när hon är ute på stan. Senast i går, när vi hade hjälp med städningen här hemma, sa en av killarna i teamet, att han hade undrat, om det var den Birgitta Dahl han skulle hem till, och det var det alltså. Och i kväll, när vi var på konsert – jag ska återkomma till den – kom en dam fram till henne och talade om boken.

Det är självklart att hennes nyutkomna bok väcker särskild uppmärksamhet i hemstaden sedan årtionden tillbaka.

Akademibokhandeln exponerar den väl synligt, och Studentbokhandeln ordnar en författarafton med henne lite längre fram – annons kommer i UNT.

På gång är också ett möte om boken på Stadsbiblioteket med Lisa Pelling som samtalspartner.

Den 8 februari klockan 13.00 anordnar pensionärsklubben på Akademiska sjukhuset (Hedstrandsalen, Ingång 70) ett möte för tidigare sjukhusanställda.

Intresset för att ordna möten om boken sprids nu också till andra delar av landet. Vuxenskolan i Göteborg anordnar till exempel ett bokmöte torsdagen den 23 februari med John Chrispinson som intervjuare.

Och mer av det här slaget lär det bli i takt med att Birgitta framträder i allt fler etermedia.

Fredagen den 2 december klockan 15.45-16.00 medverkar Birgitta till exempel i SvT 2. ”Politik i bokhyllan” heter programmet, som har Katarina Sandström som programledare.

Och fredagen den 13 januari har hon lovat att vara middagsvärd i ”Go’kväll” i TV. Det här är ett fiktivt samtal med fyra personer, som alla ska ha koppling till Birgitta och till det hon har gjort, och hon har som sina middagsgäster valt Helga Henschen, Hans Palmstierna, Anna Lindh och Nelson Mandela. Det här samtalet utgår inte från hennes bok, men alla fyra förekommer självfallet även i den.

Och mer av det här slaget kommer säkert.

Norge: LO stöder fristående vänstertidningar

I Norge äger varken Arbeiderpartiet eller LO längre den förutvarande gruppen av A-presstidningar – dessa är numera ägda av en sparbanksstiftelse.

Men LO ägnar sig i stället åt ett nytt och okonventionellt tidningsstöd.

Några LO-förbund har gått in som delägare i vecko- och nättidningen Klassekampen, som man kan ana startad av en maoistisk gruppering på sjuttiotalet. Den har senare fått en ganska bred vänsterläsekrets, intresserad av politik, samhällsfrågor (även fackliga intressefrågor) och kultur och är såldes inte i något avseende riktad mot den klassiska arbetarrörelsens mål och ideal. Nu får Klassekampen ett ekonomiskt bidrag om 9 miljoner norska kronor från LO.

Samtidigt ger LO 10 miljoner norska kronor som stöd åt oslobaserade Dagsavisen, förr med namnet Arbeiderbladet. Den är i dag en hel lite koncern av dels papperstidningar (Dagsavisen plus lokalanpassade avläggare), dessutom nättidningar samt andra sidoverksamheter, ett slags experimentverkstad för en press anpassad till en ny tid med nya tekniska förutsättningar men med de ingående tidningarnas tidigare socialdemokratiska värderingar kvar. Redaktionen för Dagsavisen är förstås oerhört tacksam över att få ett tillskott i kassan och lovar att bland annat använda pengarna till att förbättra den fackliga bevakningen.

Jag tycker att ni via nätet ska ta er en titt både på Klassekampen och på Dagsavisen. Båda är högst läsvärda, och norska är inte alls svårt att förstå för svenskar. Själv besöker jag deras hemsidor varje dag.

Melodikrysset nummer 46 2016

Den salva min husläkare har ordinerat mot utslagen på ryggen är kladdig och svår att smeta ut överallt, men hustrun hjälper mig. Och den verkar ha effekt.

Jag var på en ärenderunda i centrum i går och sen alldeles fysiskt slut när jag kom hem. Jag klarade att laga mat, duka och äta middag tillsammans med Birgitta, men sen somnade jag nästan genast framför TVn och vaknade först när det var dags för Skavlan.

I natt, i samband med ett toalettbesök, kände jag mig hungrig och åt en apelsin och drack också ett par glas Indian Tonic. Trots det senare hade jag bara 3,7 i blodsocker, när jag mätte i morse. Men före Melodikrysset åt jag en ordentlig frukost.

Dagens kryss tyckte jag inte var särskilt svårt.

Det enda jag hade lite problem med var frågan om vem som hördes i ”Some Other Summer”. Andra svar gav mig hela namnet Per, men det tog ändå en stunds ytterligare funderande att komma på att det här var en låt med Per Gessle och Roxette.

”Vackrare” med Anders Glenmark hade jag i och för sig inte heller hört förut, men där hjälpte mig de ledbokstäver jag fick fram till att gissa svaret redan innan ljudillustrationen hade spelats.

I övrigt fanns det väl egentligen inget som jag inte kunde.

”Hälsa dem därhemma” minns jag själv i Bertil Boos insjungning, men varifrån kom originalet egentligen? Här skulle vi svara med en land-förkortning, och möjligen chansade somliga krysslösare på UK. Men svaret ska vara DK = Danmark – Eldeman sa faktiskt att den var nordisk. Den här låten heter i original ”Hils fra mig der hjemme” och skrevs av Edith Worsing och Lundvig Brandstrup.

Andra melodikrysslösare kan ibland ha problem med i olika mening klassisk musik, men själv kände jag genast igen ”Sverige” av Wilhelm Stenhammar och Verner von Heidenstam.

Annars vimlade krysset i dag av lite äldre schlager.

Fred Winters och Waldemar Dahlquists slagdänga om Axel Öman, ”Skepp som mötas”, fick vi i dag höra instrumentalt, men den har jag ju hört hur många gånger som helst.

Och jag hör också till en generation som ofta i radion hörde Sven Arefeldt sjunga ”I en roddbåt till Kina” – i original heter den ”Slow Boat to China”. Ja, ska man ta sig fram på det sättet, får man verkligen ro!

Alma Cogan har med stor framgång sjungit in två av de låtar som förekom i dagens kryss. Dels ”The Tennesse Waltz”. Dels ”The Birds and the Bees”, vilket senare skulle leda oss fram till svarsordet svärmar.

Pat Boone minns jag från slutet av min tid i gymnasiet och i lumpen. Så fort jag fick höra ”Loveletters in the Sand” mindes jag honom.

Ingen av dagens barnanknutna frågor var heller svår.

Krysset började med en av Bamses dunderhits, ”Nalle-Maja”, som till förlaga har Nanne Grönvalls ”Håll om mig”.

Och strax därefter spelades ”Bibbidi-Bobbidi-Boo” ur Walt Disney’s ”Askungen”, som naturligtvis finns i vår filmsamling. Fast i dag fick vi höra den i insjungning av Louis Armstrong, som var mycket stor under mitt 1950-tal – bland annat lärde jag mig dansa till en av hans låtar.

Sist kvar att redovisa i dag är då ”Till min syster” av Dan Andersson, här i en ljuvlig insjungning av Sofia Karlsson, Lena Willemark och Sara Isaksson. De båda förstnämnda har jag båda hört live vid konserter, och eftersom jag en gång i världen var arbetskamrat med Sofias pappa Leif, har jag också träffat Sofia, bland annat vid en av Leifs jämna födelsedagar. Av Dan Andersson har jag allt han har publicerat, mycket också av det som har spelats in på skiva. Jag var tidigare i år en av de medverkande vid ett Dan Andersson-seminarium i Göteborg.

Nordegren & Epstein i P1 klockan 15.04 i dag, tisdag: Birgitta Dahl intervjuas om sina memoarer

Thomas Nordegren har tagit kontakt med Birgitta Dahl om medverkan i Nordegren & Epstein i radions P1 i dag, tisdagen den 15 november, klockan 15.04. Ämnet är förstås Birgittas högaktuella memoarer, ”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” (Premiss förlag, 2016). Thomas Nordegren ringde henne åter i dag efter att själv ha läst boken, och vad jag förstod, skulle samtalet bland annat komma att handla om jämställdhet.

Här i Uppsala har boken redan sålts – och sålt bra – under den socialdemokratiska distriktskongressen och i samband med Birgittas mötesmedverkan hos en pensionärsorganisation. Och den socialdemokratiska arbetarekommunen har ringt och avtalat om ett bokmöte om Birgittas memoarer: Birgitta kommer att få samtala med Lisa Pelling, och fler böcker är beställda för försäljning vid det här mötet.

Du kan läsa mer om den här boken, om du googlar på Premiss förlag: Klicka sen på omslaget som visas, så får du en liten sammanfattning av innehållet. Där anges också pris, 200 kronor, men jag skulle tro att det normala bokhandelspriset, som ju kan variera, ligger högre än så.

* * *

Jag har nu själv lyssnat på intervjun med Birgitta och tyckte att den blev riktigt bra, ett engagerat och intresseväckande samtal. Som aviserat om jämställdhet men också om några andra intressanta frågor, bland dem förstås också den om Birgittas inställning till Pol Pot, där politiska högerkrafter trots hennes egna klarlägganden, till exempel i ett inlägg i Dagens Nyheter och i 100-årsjubilerande Laboremus’ debattbok från 2002, ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” (Ordfront, redaktörer Enn Kokk, Klas Gustavsson och Stig-Björn Ljunggren), har fortsatt att smutskasta henne. Men också det här klarade Birgitta med bravur i dagens radiointervju.

Missade ni direktsändningen, kan jag tipsa om att de enskilda programmen i ”Nordegren & Epstein” finns tillgängliga för lyssning via nätet.

Melodikrysset nummer 44 2016

Jag har lyckats få tag på en flaska med hostmedicin av ett slag jag tidigare har haft nytta av, men den har tyvärr inte bitit. Jag hostar inte ständigt, men när jag ligger på höger sida, börjar jag ganska snart hosta. På nätterna, när jag måste gå upp och kissa, vilket jag måste ganska ofta trots att jag inte tar mina urindrivande piller på kvällen, hostar jag också under toalettbesöken. Jag genomförde lungröntgen på Ackis för inte så länge sen, och man hittade då också lite vatten men inte så mycket att det ansågs fordra någon omedelbar åtgärd. I mitten av den här månaden har jag lyckats få tid hos min husläkare, men det nämnda är inte mitt enda problem. För andra gången har jag till exempel fått kliande utslag på ryggen, något jag dock någorlunda lyckas hålla i schack genom att hälla handdesinfektionssprit bakom axlar och nacke.

Det blev förstås en hel del TV i går kväll, även om jag somnade ifrån ett par gånger. Sen, när jag hade gått till sängs, fortsatte jag att läsa hustruns, Birgitta Dahls, från tryckeriet just anlända memoarer, ”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” (Premiss, 2016). Boken kommer snart att finnas att köpa i bokhandeln, men hustrun/författaren fick några kartonger levererade hit hem här om dan.

Dagens kryss innehöll ganska mycket musik som jag inte kan så bra. ”Never Forget You” med Zara Larsson är ett exempel bland flera.

Jag hör också mycket sällan på Nirvana, men dem klarade jag med hjälp av ledbokstäverna, inte för att jag kände igen ”Smells Like Teen Spirits”. Och jag kan tillräckligt mycket om dem för att förstå, att den efterlyste döde frontmannen hette Kurt Cobain.

Jag har sett ABBA-musikalen på Broadway och kände självfallet omedelbart igen ”Dancing Queen”. Fast den här gången hörde vi den i en för mig helt okänd uppsättning, med Sussie Eriksson, Charlotte Sandberg och Gunilla Backman. Här fick jag leta länge.

Den som sjöng titellåten i ”Goldeneye” måste rimligen vara Tina Turner. Och ytterligare en indikation på att det här var rätt film och artist är det ju, att Anders Eldeman så ofta väljer musik ur Bond-filmer som ljudillustrationer.

”Sound of Music” har jag sett på bio, så det var hyggligt lätt för mig att komma på att sången om Maria handlade om en nunna.

Och när vi nu är inne på den religiösa sektorn, kan vi ju också ta en av dagens lättaste frågor, åtminstone för oss som har lyssnat på Jan Sparring. ”Ovan där” kan jag, så irreligiös jag är.

Filmversionen av Astrid Lindgrens ”Saltkråkan” har jag sett i hur många reprisomgångar som helst – jag tycker den är roande – så jag kan miljön och figurerna ganska väl. Ändå kändes sången därifrån inte bekant, och det var till slut hjälpbokstäverna som ledde mig till rätt ställe.

Sigurd Ågrens ”Klarinettpolka” finns i många inspelningar och varianter, och i dag skulle vi minnas låttiteln trots att man i den version som spelades inte hörde någon klarinett.

Vi som är lite till åren minns också väl ”Bohus bataljon” och vet att den handlar om militärer.

Men som 79-årig man är jag verkligen inte fast bara i den sortens musik.

Till mina personliga favoriter hör Stefan Sundström, som vi i dag hörde i ”Nog”.

Just ”Woman’s World” från 2013 med Cher har jag inte hört förut, men jag gillar henne avgjort.

I mål i dag går vi med Evert Taubes ”Dansen på Sunnanö”, som ju handlar om Rönnerdahl. Det ska visst finnas ett annat ”Sunnanö” än det ”Sunnanö” vi sommarboende i Öregrund förknippar med den här taubetiteln, men hustrun spelade den i alla fall i sitt Sommar-program för ett antal år sen. För övrigt är hon just nu i vårt sommarhus i Öregrund för att göra i ordning trädgården inför vintern. Jag med min skruttiga hälsa valde att stanna kvar i lägenheten i Uppsala. Men vi har telefonkontakt ett par gånger om dan.

Intervju för sydkoreansk TV, och så kom det kartonger med hustruns memoarer

I dag har vi haft besök hemma av ett sydkoreanskt TV-team, som ville intervjua hustrun, Birgitta Dahl, för ett program om Sverige. De hade redan träffat Ingvar Carlsson och skulle också intervjua representanter för en rad andra partier.

Även jag hämtades för att medverka, och det intressanta med den delen var framför allt vinklingen. Den koreanske intervjuaren undrade, om inte Birgittas långa och tidskrävande uppdrag i riksdag, regering och slutligen som Riksdagen talman hade lett till att jag hade fått ta hela ansvaret för barn och hem.

Jag berättade då att vi alltid har försökt dela ansvaret för det här lika mellan oss och att jag också hela tiden hade haft ett kvalificerat politiskt jobb på partiexpeditionen i Stockholm, också under en lång period varit chefredaktör för partiets tidskrift.

Förstod jag honom rätt, var den här sortens jämställdhet något som var tämligen okänt i det koreanska samhället.

Kampen för jämställdhet är självfallet också ett viktigt tema i Birgitta Dahls memoarer, ”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” (Premiss, 2016). Boken kommer snart att finnas att köpa i bokhandeln, men hustrun/författaren fick några kartonger levererade hit hem i dag.

Det här är en riktig memoarbok i gammaldags mening, skriven av Birgitta själv utan hjälp av någon spökskrivare, således inte heller av mig gamle yrkesskrivare. Det här är hennes egna minnen, skrivna i hennes eget perspektiv, dessutom illustrerade med ett 25-tal foton hämtade ur hennes fotoalbum.

Melodikrysset nummer 43 2016

Jag har med hjälp av vårdcentralen fått en hostmedicin, som åtminstone har dämpat min långvariga hosta. Men min kondition är lika med noll, och när jag i går eftermiddag tog bussen in till centrum och där i tur och ordning besökte min vanliga bank (en av de där som inte gillar kontanthantering), köpte de serietidningar som har kommit ut under min långdragna sjukdom, var på Apoteket (bara för att finna att det recept jag hade bett att få förnyat för åtta dar sen ännu inte hade skrivits ut), var på Forex för att manuellt betala ett par småräkningar och lördagshandlade på Coop på stationsområdet, hann klockan förstås bli oväntat mycket innan jag lyckades ta mig hem; jag går ju långsamt som en skadskjuten kråka och måste ideligen stanna och vila mig. Hemma väntade en hustru, närmast i upplösningstillstånd: Var har du varit så länge? Fast sen blev det middag plus kväll framför TVn.

I morse kom jag upp i god tid före Melodikrysset, inte så våldsamt svårt för en 79-åring. Krysset innehöll egentligen bara två frågor med någorlunda ny musik.

Det började med Niklas Stömstedt och ”Varför är du i Göteborg?”.

Och en bit in i programmet fick vi höra Laleh i ”Behåll ditt huvud”. Men henne hör man ofta, och jag uppskattar själv henne.

Men resten illustrerades med äldre låtar, och i den kategorin hörde ”En dag”, 1989 med Tommy Nilsson, till de mer moderna. Fast i dag fick vi höra den med Spotnicks.

ABBAs ”Ring, ring” är väl i och för sig välbekant för de flesta – själv har jag bland annat hört den i en scenföreställning på Broadway – men det här att koppla ihop den i en dubbelfråga med Franz Schuberts ”Ave Maria” från 1825 är helt obegripligt för min och jag antar de flesta andras logik.

Dagens andra klassikerfråga var också den en dubbelfråga, men dess båda delar hängde åtminstone ihop. Vi hörde ouvertyren till ”Barberaren i Sevilla”, och den skrevs år 1816 av Gioacchino Rossini.

Ett slags klassikerstatus får man väl säga att även Lasse Brandebys Kurt Olsson fick. Med på ett hörn i programmen, i dag i ”Den person som tillgrep en väska i grönt på Centralen i går”, var också Anki Rahlskog, känd som Gudrun: hon spelade triangel.

En annan känd svensk revydam, också sångerska, var Laila Westersund. Henne hörde vi i dag i ”Körsbär måste vara söta”.

Fast själv föredrar jag Caisa Stina Åkerström, även om det inte var henne utan Lars Roos vi i dag hörde i ”Av längtan till dig”.

Det skulle vara kul att få veta hur många av dagens yngre radiolyssnare som över huvud taget känner till Sveriges forne hawaiimusikartist Yngve Stoor. Själv förstod jag omedelbart att det var han, så snrt jag hörde de första tonerna i ”Rytmen från Hawaii”.

Franska ”Comme d’habitude”, som i Paul Ankas engelska version, ”My Way”, fick helt ny text, skriven av Paul Anka, och sjöngs in av Frank Sinatra, har ju Eldeman däremot använt i krysset otaliga gånger. Och då kan man knappast förvilla krysslösarna genom att spela den instrumentalt.

Som mina läsare vet, har jag aldrig varit intresserad av idrott, heller aldrig läst sportsidor. Men en person som i hela sitt liv har läst mängder av dagstidningar och oftast haft radion på kan ju knappast ha undgått att dels stöta på Åke Strömmer, dels lista ut att den han 1965 intervjuade måste ha varit Mohammed Ali.

Från boxning är steget inte så långt som man skulle kunna tro till ”Love Me Tender”, insjungen 1956 av Elvis Presley. Den finns nämligen i en dialektal svensk version, signerad Ewert Ljusberg och då döpt till ”Lån mä tänder”. Fast i dag försökte Eldeman få oss på villovägar genom att spela Maxie Priests version ”Once Again In Summertime”.

Vi går i mål i dag med den allra sista låten, ”Visa från Utanmyra”, som finns i en alldeles utmärkt ny inspelning med Malena Ernman. Men vi som är lite till åren minns den framför allt med Jan Johansson – jag har den själv på hans ”Jazz på svenska” från 1963.

Inte bara melodin utan också texten, skriven av Olof von Dalin, är helt underbar, så jag tror att jag vidarebefordrar den till min egen läsekrets:

O tysta ensamhet (Visa från Utanmyra)

O tysta ensamhet,
var ska jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet
ska mina dar förrinna.
En börda tung som sten
mig möter vart jag går.
Bland tusen finns knappt en,
som kärlek rätt förstår.

Det är den tyngsta sorg,
som jorden månde bära.
Att man ska mista bort
sin allra hjärtans kära.
Det är den tyngsta sorg
som solen övergår.
Att man ska älska den
man aldrig nånsin får.

Ett rent och ädelt sinn,
en dygd som ensamt blänker,
en mun som talar ett
med allt vad hjärtat tänker.
Jag tror en sådan vän
är mer än mycket rar.
Var ska jag finna den
som dessa dygder har?

Emellan dig och mig
där tändes upp en låga
där tändes upp en eld
som är en daglig plåga.
Hur ska jag dämpa den
vet jag alls ingen rå’,
jag sörjer till min död
om jag dig ej kan få.