Melodikrysset nr 44 2007

I dag har jag gått bet på en av frågorna i Melodikrysset, nittiotalstryckaren. De sista orden i originaltiteln efterfrågades. Eftersom Eldeman använde ordet ”originaltitel”, antar jag, att det handlar om en engelskspråkig titel. Jag saknar egentligen bara en bokstav i vartdera av de två efterlysta orden, men ingenting dyker upp i melodiminnet. Jag kan dock gissa – observera nu att det rör sig om en gissning: de två orden i slutet av titeln skulle kunna vara is red eller in red. /Tryckaren var, visade det sig, Chris De Burghs ”Lady In Red”. Tack, Paul Ekberg! Jag minns den hur som helst inte; den här låten tycks ha förbigått mig helt och hållet./

Ace of Base har jag i och för sig inget emot, men gruppen finns inte i min skivsamling. Men jo, Google visade att det var dom som hade gjort ”Beautiful Morning” och att en av medlemmarna heter Ulf Ekberg.

Det jag i övrigt fick kämpa en stund med var signaturen till Expedition Robinson. Jag har sett delar av den här serien, men som jag tidigare har skrivit, har jag ett mycket selektivt minne, när det gäller just TV-signaturer. I det här fallet klarade jag frågan, när jag hade fått några ledbokstäver.

I dag hade Eldeman med en radioanknuten fråga också, dock inte illustrerad av någon signaturmelodi. Sonja Aldéns ”För att du finns” skulle leda oss till andra halvan av det sammansatta ordet Svensktoppen.

Vi kan ju från det dagsaktuella gå över till populärmusikklassikerna.

Vi hörde Johnny Bode sjunga ”Två solröda segel” och så sin och Hasse Ekmans ”En herre i frack”. Den här märklige mannen har jag i min skivsamling, i den årtiondeindelade utgåvan av svenska schlager jag skrev en lång artikel om i Aktuellt i politiken (s) – se ovan under Kulturspegeln, Musik.

Tvingas ro kan man, om man hamnar ”I en grönmålad båt”, stor schlager en gång i världen; vi förknippar den främst med Ernst Rolfs kumpan John Wilhelm Hagberg.

En stor hit på sin tid var också Povel Ramels ”Tjo vad det var livat i holken i lördags”. Men jag betvivlar starkt, att den, trots sitt innehåll, främst skulle vara av intresse för en ornitolog.

”Volare”, populärbeteckningen för ”Nel blu dipinto di blu”, hörde jag senast under vår sjuttioårsresa till Sorrento i Italien. Det var en låt som omedelbart satte sig i musikminnet, när den 1958 vann Eurovision Song Contest och sen blev storschlager över hela världen. /Nej, den blev bara trea, rättar mig Gunnar Bergquist. Ibland minns man fel./

Som höjdarlåt får man nog också beteckna den jamaicanska calypson ”Underneath the Mango Tree”. Diana Coupland sjöng den i James Bond-filmen ”Doctor No” (svensk stavning, Doktor, godkänns också, sa Eldeman). Jag har sett filmen.

Och för att hoppa i geografin: Ivan Rebroff sjöng en klassisk rysk visa, ”Pråmdragarsång”, som här skulle ge yrket pråmdragare.

Veckans barnvisa var ”Blåsippan ute i backarna står” med text av Anna Maria Roos och musik av Alice Tegnér. Den spelades ofta hemma hos oss, när våra barn var små; vi hade den på LP med Alice Babs. Senare har jag köpt den på CD till vår egen skivsamling.

Då är det väl bara den inledande låten kvar, Billy Strayhorns fina jazzstandard ”Take the A-Train”, som blev Duke Ellingtons signaturmelodi. Det är klart att den också finns i våra skivsamlingar. Här skulle den ge fortskaffningsmedlet tåg.

* * *

På jakt efter något svar till det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sedan ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nr 43 2007

I dagens melodikryss fanns det väl egentligen inget som jag tyckte var våldsamt svårt. Jag mindes för all del inte utan vidare, att 2003 års Eurovision Song Contest vanns av Turkiet, men soundet lät turkiskt – jag gillar när musiken i tävlingsbidragen har nationella drag – och jag hade redan sista bokstaven, t. Sen har jag förstås kontrollgooglat och fått reda på att vinnarmelodin på engelska hette ”Every Way That I Can” och sjöngs av Sertab Erener.

Jag är inte den som låtsas ha hört låtar som jag definitivt inte har hört. ”Kom karavaner” med Søs Fenger och Anders Glenmark hade jag mig veterligen inte tidigare hört – men jag klarade frågan på att jag kände igen Anders Glenmarks röst.

Ungefär samma sak hände, när jag hörde ”Solsken”: Jag kände igen Per Gessles röst och mindes därefter snabbt, att den här låten gjordes av Gyllene Tider, vilket skulle ge svarsinitialerna GT.

Också Rod Stewarts röst är lätt att känna igen. Här sjöng han ”All for Love” tillsammans med Bryan Adams och Sting.

På en fråga (vägrätt 17) tror jag mig ha kommit fram till rätt svar på Eldemans fråga, vad som inte är rätt här: adress. Förgäves försöker jag dock komma på, vad låten som spelades heter och vem eller vilka som sjöng in den, detta trots att jag så säkert kommer ihåg den. Det som ledde mig till svaret ”adress” var några ord ur texten – rätt eller fel: ”on the way to Linda’s”, eventuellt ”lost on the way to Linda’s”. Rätta mig, om jag har fel! (Och jag behövde rättas. Som Karin Nygren skriver i sin kommentar, var det Elvis Presley’s ”Return to Sender” som skulle leda oss till ADRESS, som lika fullt var rätt svar.)

Mycket lättare hade jag då att komma i håg, att Tom Jones hade en stor hit med ”The Green, Green Grass at Home”.

Gammaldags operetter är kanske inte det jag i första hand går och ser. Men med ambitioner att vara musikaliskt allmänbildad ska man förstås känna till sådant som ”Den glada änkan” av Franz Lehár. I den ingår den så kallade ”Änkevalsen”, där man sjunger ”Läppar friska, le och viska” – ”Lippen schweigen” börjar den på tyska. (Lehár är förvisso rätt svar, läppar likaså – men jag kopplade musiken till fel Lehár-verk. Som Gunnar Svensson påpekar i en kommentar: Läpparna kom från “Meine lippen sie küssen so heiss” ur Franz Lehárs “Giuditta”.)

Frederick Loewes och Alan Jay Lerners musikal ”My Fair Lady” såg jag dock för länge sen, när den med Ulla Sallert som Eliza gick i Stockholm 1960; jag var ombud på den allra första elevriksdagen. I den sjunger man ”I Could Have Danced All Night”, och svaret på Eldemans fråga vad man kunde ha gjort mycket mer är alltså dansat.

Jag tycker det är trevligt med barnmusikfrågorna i Melodikrysset.

Särskilt när ljudillustrationerna är så bra som Toots Thielemans version av ”Hej hå, hej hå, vi nu till gruvan gå”, som dvärgarna ju sjunger i Walt Disney’s ”Snövit”.

Och TV-signaturen till ”Lilla huset på prärien” kom jag också i håg. Den såg vi tillsammans med barnen. Och vi läste också Laura Ingalls Wilders mycket fina bokserie, som TV-serien bygger på.

”Det är en ros utsprungen” förknippar jag med min egen barndom. Den sjöng vi före jularna i lilla Nylands skola i dåvarande Njurunda kommun (nu en del av Sundsvall), när jag gick där i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. Jag är sedan unga år ateist, men utan tvekan väcker fortfarande till exempel de gamla julpsalmerna minnen till liv, om inte annat så av våta yllevantar på elementet och av vintermörkret utanför klassrumsfönstret.

När jag i dag hörde ”Älska mig för den jag är”, flög mina tankar omedelbart i väg till min nyss döde och begravne bror Matti: Jag minns hur positivt överraskad, rent av entusiastisk, han var, när han tillsammans med arbetskamrater på Datarutin hade varit och sett en show med Ainbusk.

Och Evert Taubes ”Nocturne” – ”Sov på min arm” – övervägde vi ett tag att spela under avskedstagandet på hans begravning. Vår son Matti, som förstås har fått sitt namn efter sin farbror, skulle i så fall ha spelat. Han är en jättebra gitarrist och har spelat den här låten, men tyckte sig inte kunna spela den vid just det här tillfället. Jag förstår honom.

Sov på min arm! Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm snart du drömmer
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.

Fångas igen. Flämtar. Strider.
Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.
Slumra min vän! Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.

Sov på min arm! Månens skära
lyftes ur lundarnas skugga skyggt
och på din barm o min kära
täljer dess återglans timmarnas flykt.

Helig den frid hjärtat hyser
mitt i den virvlande blodströmmens larm!
Slut är din strid. Månen lyser.
Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm.

* * *

På jakt efter något svar till det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att trycka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nr 42 2007

Förvisso fanns det i dagens melodikryss ett och annat som jag inte kände till genom egen lyssning.

Anastacia klarade jag till exempel med hjälp av ledbokstäverna. Jag känner till henne men fick sen kontrollgoogla: jo, hon har gjort ”Heavy On My Heart”.

Och Anna Ternheim – som vi här hörde i ”Wedding Song” – borde jag nog lyssna på.

* * *

På jakt efter något svar till det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att trycka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.

Det mesta av det övriga klarade jag tämligen bums. Jag tror mig i och för sig inte tidigare ha hört ”One of Us”, men ABBA känner man ju igen, vad de än gör – bara för att ta ett exempel.

Lite ABBA-anknytning hade också den avslutande låten, ”Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?”. Den är nämligen skriven av Stikkan Andersson. Men naturligtvis var det inte ABBA som sjöng in den – det var Lill-Babs som gjorde det.

Filmfrågorna blir ju, helt naturligt, lättare, om man som krysslösare själv har sett filmerna i fråga. Och det är klart att jag har sett ”Semestersabotören”, ”Min onkel” med flera av den store franske filmskaparen Jacques Tati. Och lika mycket, kanske också ännu mera, älskar jag ”Casablanca” med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart. Den melodi ur den som spelades, ”As Time Goes By”, fick senare svensk text av Hasse och Tage, ”Men tiden går”. Den finns insjungen av en annan av mina favoriter, Monica Zetterlund – mer om henne finns att läsa ovan under Kulturspegeln, Musik.

Mycket känd från just film, svensk film, är Hjördis Petterson, hon som här föreställde den vredgade sjömanshustrun.

Barnvisor gillar jag. Den här gången hörde vi ”Du käre lille snickerbo” med text av Astrid Lindgren och så Lennart Hellsings roliga ”Det var så roligt, jag måste skratta, det kom en trekantig gubbe in”. Hellsing har jag haft äran att träffa en gång då min hustru, den dåvarande talmannen, gav vårmiddag med barn som tema. Och hustrun själv träffade under sin talmanstid Astrid.

Äldre radiolyssnare som jag känner omedelbart igen det speciella soundet från Herb Alpert och hans Tijuana Brass. Den fordonslåt som här efterfrågades var deras Tijuana Taxi. Ni hörde väl biltutet?

Slutligen dagens två stora svenska vispoeter, Evert Taube och Cornelis Vreeswijk.

Här hörde vi Roland Cedermark spela Taubes ”Linnea”, den som börjar ”Jag har skrivit till min flicka”.

Och så hörde vi Cornelis Vreeswijks svenska version av ”Monday, Monday” (känd genom The Mamas & the Papas men skriven av John och Michelle Phillips – på den punkten mindes jag fel; se kommentarer), det vill säga ”Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind”. Den som vill läsa mer om Cornelis kan även i det här fallet gå vidare till Kulturspegeln, Musik.

Melodikrysset nummer 41 2007

Innan vi går in på dagens melodikryss: Det kändes hjärtevärmande att – när jag kom hem från två melodikrysslösa veckor i Sorrento – kunna konstatera, att alla mina melodikryssvänner har varit aktiva här på bloggen i min frånvaro. Det känns som att jag har upprättat länkar mellan många människor runt om i Sverige.

Till veckans melodikryss vill jag åter bidra med mina egna förslag till lösningar.

Där fanns väl inget som jag hade riktigt stora svårigheter med.

Men jag fick rota en stund i minnesförrådet av TV-serietitlar – jag ser aldrig på såpor – för att komma i håg ”Tre Kronor”. Jo, säger Google: det är Lasse Holm som har skrivit signaturen.

”Hajen” har jag aldrig sett, däremot ”Stjärnornas krig”. Och mycket riktigt visade det sig, när jag kontrollgooglade, att det är John Williams som har skrivit musiken.

Varken Annie Lennox eller Eurythmics (som hon tidigare ingick i) hör i och för sig till det jag brukar lyssna på, men med hjälp av Google har jag kunnat konstatera, att det var hon som gjorde ”Ghosts In My Machine”.

Då är jag åtminstone mer bekant med en annan duo i dagens melodikryss: Lena Philipson sjöng tillsammans med Thomas ”Orup” Eriksson ”Jag måste skynda mig på”, som Orup ursprungligen skrev för deras scenshow på Chinateatern.

Och visst känner jag till Stakka Bo, Bo Johan Renck, som här sjöng ”Mute”. Även om det är till dottern, Kerstin, jag har köpt några av hans skivor.

Som vanligt har jag lättare att bums klara äldre schlagermusik. Vem minns inte Susanne Alfvengren, som med tydligt gotländskt idiom sjöng ”När vi rör varann”, det vill säga Dan Hills ”Sometimes When We Touch”.

Men som kärlekslyrik är förstås Hjalmar Gullbergs ”Kyssande vind”, som vi här hörde med Jan Malmsjö, åtskilligt bättre:

Han kom om en vind
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

Det slår mig, när jag hör Josephine Baker sjunga ”La petite tonkinoise”, att det bland dagens yngre melodikrysslösare kanske finns åtskilliga, som aldrig har hört denna stora artist, ursprungligen från USA men sedan bosatt i Frankrike. Det är i så fall inte de yngre krysslösarnas fel; hur ofta spelas hon numera i radio?

Och hur är det med brunnsoktettmusiken? För folk i min ålder rinner det hur som helst genast fram en versrad, när jag börjar höra på den: ”I Eksjö stad, på Ränneslätt”.

Dagens två barnmusikfrågor klarade jag i huvudsak genom att barnbarn i skilda åldrar genom åren har önskat sig barnskivor till jular och födelsedagar. Jag har således inget eget förhållande till ”Bananer i pyjamas” men förstår att det är den som ska ge frukten banan. Seriealbumen om smurfarana läste och recenserade, i Aktuellt i politiken (s), jag och läste framför allt för dottern Kerstin. Alla smurfskivorna tror jag inte ännu fanns då, men nog har jag hört ”Saft, saft, hallonsaft. Bättre saft har ingen haft”.

Till sist veckans två klassiker.

Den första var valsen ”Frühlingsstimme”, skriven av Richard Strauss.

Men den svenska klassikern, av Carl Michael Bellman, Fredmans epistel numero 36, ”Rörande Ulla Winblads flykt”, är verkligen fin – har ni hört den med till exempel Cornelis Vreeswijk? Så här börjar den: ”Vår Ulla låg i sängen och sov, med handen under öra.”

Nej, förresten. Vi tar hela texten:

Vår Ulla låg i sängen och sov
med handen under öra,
och ingen mer än krögarn fick lov
på nyckelhålet röra.
Utanför på krogen, bror,
var det så tyst som om natten;
intet öl fanns, om du tror,
nej, knappt en droppa vatten
Tyst på tå, så nöjd och kvick,
kring sängen gubben vandra,
tog på täcket, log och gick
och viska vid de andra.
Ulla snarka,
frös och sparka,
täcket över huvut drog,
kröp inunder
med ett dunder,
vände sig och log.

Regnbågen vid en glimmande skur
på fönsterrutan glittra.
I taket på sin pinne i bur
ren krögarns hämpling kvittra.
Vid sefirens ljuva fläkt
fönsterna darra på haken.
Ulla blev ur sömnen väckt,
men kunde knappt bli vaken;
av och an hon kasta sig
och svängde kring med armen,
grät i sömnen bitterlig
och klöste sig i barmen.
Än hon skratta,
än hon fatta
i sängstolpen och i stoln,
tog fram skona
och på rona
knäppte underkjoln.

För spegeln Ulla stänkte sin barm
med vin och rosenvatten:
Sen knöts ett pärlband kring hennes arm
och flor kring schäferhatten.
Liksom, när på Pafos’ ö
kärleksgudinnan uppvaknar,
allting tycks i vällust dö
och sorgen blott man saknar,
likså krögarn mer och mer
av ångst och vällust stamma,
då vår Ulla satt sig ner
att sina lockar kamma.
Folk och näring
och förtäring
glömde gubben i sitt kval,
debitorer,
kreditorer,
majshus och fiskal.

Kring Ullas hjässa, pudrad och grann,
nu flögo trenne gracer.
Cyteren sjöng och kärleken brann
bland lockar, flor och gaser.
En sefir mot spegeln flög
fram med en örslev och spada,
och en ann sin vällukt smög
i lockar och pomada.
Med en tång en kupidon
i spisen satt och flåsa;
brydd, en ann, i vredgad ton,
höll på ett eldkol blåsa.
Lekar, löjen,
kval och nöjen
skifta präktigt om varann.
Krögarn blunda,
mer han grunda,
mer hans hjärta brann.

En änglahy, en leende mund,
ett blottat bröst av våda,
ack, himmel, ack, var timma och stund
nytt paradis begåda!
Men av all naturens prakt,
hjärtat till vällust och plåga,
röjde mest sin ljuva makt
två ögåns vackra låga.
Såg hon upp, förtjustes allt;
och blunda hon med öga,
rördes blodet varmt och kallt
med suckar till det höga.
Maken tunga
till att sjunga
och en röst så skär och klar
och så böjlig
finns omöjlig —
det sa krögarfar.

Nej, aldrig såg man krögarn så fatt,
så kär, en peine och nyter!
Kring Ullas ben, på stoln där hon satt,
han strumpebandet knyter,
drog på skon och av och an
smorde med borsten på lädret.
När hon gäspa, gäspa han
med näsan högt i vädret.
Hennes hals en rutig duk
av brandgult silke höljde;
och dess barm, så vit och mjuk,
de yra lustar döljde.
Håret hängde
och sig slängde
uti mörka buckor fritt.
Tröjan, spänder,
i små ränder
skifta rött och vitt.

Vår Ulla tog sin ljusblå salopp,
med pontak överslagen,
sprang ini krogen, fyllde en kopp
med fin likör för magen.
Sockerskorpan till sin sup
såg man den sköna nu bryta —
Astrild brann i glasets djup
och Bacchus på dess yta.
Nu fick allt en ny natur,
ny frihet, lust och lycka,
från en rik med silverur
till tiggarn vid sin krycka.
Ullas miner,
öl och viner
ge en gudafröjd …gutår …
Slikt härbärge
ej i Sverige
fås på många år!

Men himmel, ack, hur bytes allt om!
Bäst Ulla ömsar stubbar,
i dörrn på tröskeln … gissa … vem kom?
Jo, fyra halta gubbar,
en med värja, sned och vind,
och med en tågstump den andra —
och den tredje, som var blind,
tog nymfen bort och vandra.
Himmel, ack, vad larm och skrik!
Vår Ullas rop mig sårar.
Varje gäst satt blek som lik,
och krögarn fällde tårar.
Kvar på bänken
framom skänken
där står Ullas brännvinsglas
tomt och sprucket
och utdrucket …
Så slöts vårt kalas.

Farväl, min nymf! Apollo mig skänkt
din sköna bild att måla.
Nu går du bort, sen länge du blänkt
och fått min duk bestråla:
Men kring Fröjas fria fält
sjunges ditt lov vid cymbaler,
liksom Vestas lov så gällt
sjungs av de små vestaler …
Hölj dig med ditt vita dok,
spinn kamull på din slända,
spinn och sjung och läs din bok —
din sol kan återvända!
Tiden lider,
dagen skrider:
tro att lätt från skrubb och ris
Astrilds vingar
snart dig svingar
i sitt paradis!

* * *

På jakt efter rätt svar till något i allra senaste Melodikrysset? Prova då med att gå in direkt på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att trycka på Blog ovan. Bläddra dig sen ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nr 38 2007

Jag är ledsen; se texten som ligger under den här. Dessutom har jag elakartad ischias – det skär som knivar i vaderna när jag går. Jag var på Ortopeden på Akademiska i går och fick beskedet, att det bara är att vänta på att det går över.

Men en stunds melodikryssande skingrar tankarna på både det ena och det andra.

Veckans kryss tyckte jag inte hörde till de svårare. Egentligen var det bara den avslutande frågan jag inte hade klarat utan att ta hjälp av Google: Den som sjöng ”Black Rain” (på CDn ”Both Sides of the Gun”) heter Ben Harper. Honom kände jag inte till.

Tro nu för den skull inte, att jag är en sån där insnöad typ som aldrig hör på ny musik. Jag har till exempel massor av CD med Lars Winnerbäck i min skivsamling, och följaktligen klarade jag omedelbart, att det var han som, tillsammans med Miss Li, sjöng ”Om du lämnar mig nu”.

Och, för att ta en utländsk artist som jämförelse: Norah Jones finns också i våra skivhyllor. Här sjöng hon ”Come Away With Me”.

Melodifestivallåtar brukar jag ofta ha svårt att minnas, kanske därför att de sällan är något att minnas. Men Måns Zelmerlöws ”Cara Mia” från 2007 kom jag faktiskt fortfarande i håg.

”Öppna din dörr” av och med Tommy Nilsson är lite äldre (från 1994) men också en sån där melodi som fastnar i musikminnet.

Men naturligtvis är jag på ännu fastare mark, när Eldeman hämtar frågeillustrationerna från lite äldre musikepoker. Det är väl helt enkelt så att tiden har vaskat bort det mesta av det mest likgiltiga – kvar att minnas finns då pärlorna.

I dag var till exempel den fantastiska melodimakaren Kai Gullmar dubbelt representerad. Kai Gullmar (1905-1982, egentligen Gurli Maria Bergström) var en av de stora i svensk schlagerhistoria, dessutom (en personlig anknytning till mig) bördig från Sundsvall.

På Eldemans fråga var vi, med hjälp av Hasse Tellemar, hamnade, svarar jag således ”Uti Rio de Janeiro”.

Och den som tillsammans med Birgit Rosengren-Ahrle sjöng hennes ”Det finns ingen gräns” var Hasse Ekman.

Från min ungdoms 1950-tal minns jag givetvis ”Papa Loves Mambo” med Perry Como.

Karl Gerhard har jag själv skrivit om – se ovan under Kulturspegeln, Musik. För en man i min ålder är det hur som helst inte svårt att komma i håg hans mycket populära ”Nu ska vi vara snälla”, som här skulle ge snäll.

Även flera andra frågor var urlätta.

”Opp Amaryllis” har skrivits av Carl Michael Bellman, och Evert Taubes glade bagare återfanns i San Remo. (Minns ni konsumbageriet i Stockholm med samma namn?)

Självfallet sjöng vi, när jag gick i folkskolan, ofta den åländska sjömansvisan ”En sjöman älskar havets våg”.

Inte heller veckans musikalmelodier var svåra.

”Love Changes Everything” (ur ”Aspects of Love”) är skriven av Andrew Lloyd Webber.

Och ”Hair” (från 1967, med musik av Gail MacDement samt text av James Rado och Gerome Ragni) innehöll ”I Got Life”, som Eldeman spelade här. ”Hair” såg jag på bio med vår Anna, när den gick här i Uppsala.

Anna kommer förresten hit i dag för vår familjemiddag för hennes mamma Birgitta, som fyllde 70 i förrgår. Nu måste jag ut och handla det sista inför middagen.

Melodikrysset nr 37 2007

Dagens melodikryss var inte lika lätt som förra veckans, men med hjälp av lite googlande knäckte jag det ändå.

Jag har till exempel inga egna CD med Cardigans, så jag fick använda ledbokstäverna för att komma på att det var de som gjorde ”I Need Some Fine Wine”.

Mest tid för mig att komma på rätt svar tog lustigt nog tryckaren från 1940-talet, den melodi som skrevs av Harry Warren och som blev en stor hit med Glenn Miller. Jag kände så väl igen låten, men vad hette den? Först när jag genom att lösa frågorna runt omkring hade fått fram det sökta första ordet i titeln, At, kom jag på svaret: ”At Last”. Jag gillar Glenn Miller-soundet och jag är ganska säker på att jag till och med har dansat till den här låten, men så här kan det vara med minnet ibland.

Dansbandsmusik är jag däremot inte förtjust i, gillar heller inte att dansa till den. Lik förbannat kom jag snabbt på att den melodi, som blev populär med Christer Sjögren och Vikingarna, hette ”Till mitt eget Blue Hawaii”. Så märkligt kan minnet fungera.

Eurovisionsschlagerlåtar brukar ofta ge mig svårigheter men inte den här gången.

”Halleujah” med Gali Atari & Milk and Honey, som förekom i Eurovision Song Contest 1979, blev ju ett riktigt örhänge. Melodin representerade Israel.

Och att ”Mil etter mil” representerade vårt grannland Norge var ju också lätt att höra. Men här ville man ha efternamnet på sångaren, som heter Jahn Teigen.

Gamla svenska schlager är däremot mitt bord.

Vi hörde Calle Jularbos ”Drömmen om Elin”, som senare också försågs med text – en mycket sämre text än melodin – av Peter Himmelstrand.

Och så hörde vi Siw Malmqvist sjunga ”Till den person som tillgrep en väska i grönt på Centralen igår”. Siws röst är mycket lätt att identifiera.

Samma sak gäller Roger Pontare. Här sjöng han ”Silverbarn” på en melodi hämtad ur Dvoraks femte symfoni.

Därmed är vi inne på veckans klassiker.

Malena Ernman (för övrigt född i Uppsala) – vilken fantastisk röst hon har! – sjöng titelrollen i Georges Bizets ”Carmen” från 1875. Om ni känner er främmande för opera, vill jag föreslå er att starta med till exempel ”Carmen” – sen är ni fast.

Då tror jag många – även jag till att börja med, men hustrun satte mig på spåret – hade större svårigheter med att identifiera Sergei Prokofievs ”Kärleken till de tre apelsinerna” (1921), som skulle ge växtrikespluralen apelsiner.

Mer eller mindre klassiska musikal- och filmmusikalmelodier vimlade det av i dag.

Den första i raden var Irving Berlins ”Alexander’s Ragtime Band”, en musikalmelodi från 1938.

Vidare hörde vi ”Top Hat” ur hollywoodmusikalen med samma namn från 1935 där titelrollerna spelades (och dansades!) av Fred Astaire och Ginger Rogers. Hade jag i min grönaste ungdom någon filmstjärnekärlek, så var det Ginger Rogers!

Och slutligen: nog är väl ”Nine to Five” (med Jane Fonda, Lily Tomin och Dolly Parton) från så sent som 1980 också redan en klassiker? Dolly Parton fick hur som helst en dunderhit på CD med titellåten ”Nine to Five”, som här skulle ge siffran nio, IX med romerska siffror.

Den finns för övrigt med i den av den radikala amerikanska sångtidskriften Sing Out! utgivna allsångsboken ”Rise Up Singing. The Group-Singing Songbook” (redaktörer Peter Blood och Annie Paterson, Legacy Books, 1988), som jag varmt vill rekommendera. Den innehåller texter med ackord, men man kan också köpa med 20 CD med alla 1.190 sångerna i den: man får då vers och refräng uppsjungna för sig, tillräckligt mycket för att man ska kunna lära sig melodin, om man inte klarar ackord eller noter.

Och det allra mest intressanta i det här fallet är att Dolly Partons sång har placerats i ett kapitel med rubriken ”Labor”. Väl placerat, tycker jag. Döm själva:

Nine to Five (skrivs ofta också 9 to 5)

Text och musik: Dolly Parton, 1980

Tumble outta bed
And I stumble to the kitchen
Pour myself a cup of ambition
And yawn and stretch
And try to come to life
Jump in the shower
And the blood starts pumpin’
Out on the street
The traffic starts jumpin’
The folks like me on the job from 9 to 5

Workin’ 9 to 5,
What a way to make a livin’
Barely gettin’ by
It’s all takin’ and no givin’
They just use your mind
And they never give you credit
It’s enough to drive you crazy
If you let it
9 to 5, for service and devotion
You would think that I
Would deserve a fat promotion
Want to move ahead
But the boss won’t seem to let me
I swear sometimes that man is out to get me

They let you dream
Just to watch ’em shatter
You’re just a step
On the boss-man’s ladder
But you got dreams
He’ll never take away
You’re in the same boat
With a lotta your friends
Waitin’ for the day your ship’ll come in
’N’ the tide’s gonna turn
And it’s all gonna roll your way

Workin’ 9 to 5
What a way to make a livin’
Barely gettin’ by
It’s all takin’ and no givin’
They just use your mind
And you never get the credit
It’s enough to drive you crazy
If you let it
9 to 5, yeah
They got you where they want you
There’s a better life
And you think about it, don’t you
It’s a rich man’s game
No matter what they call it
And you spend your life
Puttin’ money in his wallet

9 to 5, whoa
What a way to make a livin’
Barely gettin’ by
It’s all takin’ and no givin’
They just use your mind
And they never give you credit
It’s enough to drive you crazy
If you let it

9 to 5, yeah
They got you where they want you
There’s a better life
And you dream about it, don’t you
It’s a rich man’s game
No matter what they call it

Melodikrysset nr 35 2007

Birgitta och jag hade en fantastisk gemensam sjuttioårsmottagning i går – jag återkommer till den här på bloggen. Många av våra vänner och arbetskamrater genom livet var där, bland dem också flera av det hemliga kollektivet Bloggkaparna, som med hjälp av min webbmaster och svärson Bo Strömberg ockuperade min blogg med egna texter om mig och mitt liv. Du kan se resultatet nedan. Jag återkommer också till deras bloggkaparhyllning, men jag kan ju redan nu berätta, att han som i den första texten låtsas vara Enn Kokk är journalisten och författaren Björn Kumm.

Men det är ju Melodikrysset ni är intresserade av.

Jo, trots att det är lite dagen efter för mig i dag, har jag löst krysset.

En sak, dock inte själva svaret, har jag faktiskt gått bet på. Namnet på krogshowen/satirprogrammet är REA, vilket – om man ska vara noga – skrivs med punkter: R.E.A. Detta är i sin tur en förkortning av Roligt Elakt Aktuellt. Det här räcker för rätt svar i krysset, men jag har inte klarat att bestämma, vem som till ackopanjemang av Robert Wells kraftfullt sjöng ”When the Saints Go Marching In”. I R.E.A.-gänget ingår Anders Lundin, Andreas Nilsson och Jan Åström – men vem var det som sjöng?

Det var den allra sista frågan.

Den allra första var däremot lätt: Lill Lindfors sjöng en text av Björn Barlach, och redan sångtiteln, ”Eine kleine mazarin”, indikerar, att musiken är lånad från Wolfgang Amadeus Mozart.

Jag har ju tidigare erkänt, att jag brukar ha svårt för radiosignaturer. Så också i dag. Men redan den allra första bokstaven fick mig i det här fallet att gissa rätt: Efter tre. Sen blev jag helt säker genom att korsande ord bekräftade vad jag redan hade gissat.

Mer besvär hade jag till att börja med med filmmusiken. Även här hade jag första bokstaven, T, och eftersom svaret skulle vara en förkortning, var det ju lätt att gissa, att det kunde vara TV. Men svar bör ju verifieras. Efter diverse googlande fick jag fram, att filmen i fråga var Fredrik Lindströms ”Känd från TV” (som jag inte har sett), och att Frida Snell (som jag inte minns) var kvinnan bakom ”Lucky Day”.

Inte heller mindes jag Erika (med efternamnet Norberg-Malmsteen), som här hördes i ”Lady Luck”.

Kent har jag däremot en rad CD med, så egentligen behövde jag inte Eldemans ledtråd ”Pärlor”.

(Och Ola Salo – här med ”My All” – som jag i och för sig inte har på skiva har jag ju hört så mycket i radio och TV (bland annat i Melodifestivalen och Eurovisionsschlagern), att jag känner igen honom.) Elisabeth – se kommentar – korrigerar mig genast: Det här var Ola Svensson från Idol (som jag aldrig någonsin har tittat på). Jag borde ha kontrollgooglat på ”My All”. Eftersom förnamnen är identiska har jag ju inte misslett någon, men jag låter mitt slarv stå kvar som en varning: Lita inte alltid på mig!

Resten av frågorna tyckte jag för min del var lätta.

Vi hörde ”Vid Frösö kyrka” av Wilhelm Peterson-Berger med Dana Dragomir på panflöjt.

I Evert Taubes ”Sjösala vals” förekommer Orrberget.

Vi hörde ”Old Man River”, som ingår i Oscar Hammersteins och Jerome Kerns musikal ”Teaterbåten”.

Charles Aznavour sjöng sin egen hit ”She”. Han har förfranskat sitt namn, men hans ursprungliga namn, Varenagh Aznavourian, indikerar ett armeniskt ursprung.

Och eftersom jag har allt med den amerikanska duon Simon & Garfunkel, var det heller inte svårt att omedelbart känna igen deras ”Like a Bridge Over Troubled Water”, som, tolkad till svenska, blev ”Som en bro över mörka vatten.

Och så ska vi knyta ihop säcken genom att, lite grann, återvända till inledningen, det vill säga vår 70-årsmottagning. Bland gratulanterna fanns min gamle arbetskamrat från socialdemokratiska partistyrelsen och vår vän genom årtiondena Leif Karlsson; äldre melodikrysslösare kan tänkas känna till honom genom PRO, där han i många år var ett ankare. Leif är pappa till sångerskan Sofia Karlsson, som slog igenom – jättestort och mycket välförtjänt” – med Dan Andersson-CDn ”Svarta ballader”. Av Leif fick vi bland annat dotterns allra senaste CD, ”Visor från vinden”. Den har jag i och för sig redan – men det roliga med det här exemplaret är att Sofia själv på omslaget har skrivit en födelsedagshälsning till mig och Birgitta.

Om Sofia Karlsson och hennes skivor kan ni läsa mer ovan under Kulturspegeln, Musik. Och har ni hittills missat de här båda CDna – gå genast till skivaffären och skaffa dem!

* * *

På jakt efter något svar till det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att gå in direkt på min blogg, http://enn.kokk.se eller med att klicka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig i båda fallen ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nr 34 2007

Veckans melodikryss innehöll en del knepigheter, men jag tror jag har klarat det.

Sångaren Ben E King har jag till exempel aldrig hört talas om, men efter diverse googlande hittade jag hans namn med hjälp av sångtiteln, ”Spanish Harlem” (inte Garden som jag först uppfattade det som).

Att känna till sångaren i The Ark, Ola Salo, här med det svenska vinnarbidraget ”The Worrying Kind”, som sen föll i Eurovisionsschlagern, var ju lätt. Men ett annat bidrag i årets melodifestival, ”Kom” med Jessica Andersson, hade jag redan glömt.

Det senare gällde för övrigt också ”Evighet” från Melodifestivalen 2006, men i det fallet söktes vem som sjöng, och Carola känner man ju igen på rösten. Fast någon av mina favoriter är hon inte!

Och för att på en gång klara av hela den del av populärmusiken, som jag inte är så bekant med: Alcazar sjöng ”Don’t Leave Me Alone”. Jag klarade gruppen med hjälp av ledbokstäverna och har sen kontrollgooglat.

Lättare, för mig alltså, var då ”Kärlekens tid”, med musik av Benny Andersson och text av Ylva Eggehorn.

Möjligen fanns det melodikrysslösare, som tyckte att dagens filmfråga var svår. Men gruppen vi hörde var Duran Duran, och filmen de medverkade i var James Bond-filmen ”Levande måltavla”.

Som väl mina läsare har kunnat konstatera, har jag ibland svårt med den allra senaste popmusiken – klarar däremot ganska lätt äldre schlager och annan musik som brukade spelas i radions enda kanal, när jag växte upp.

Jag är ju inte tillräckligt gammal för att själv ha upplevt Ernst Rolf, men eftersom han ofta spelades i radio förr i världen, känner jag ändå igen hans röst och maner. Här hörde vi honom i ”Efteråt” – refrängen löd ”Det vet man inte förrän efteråt”.

En som jag däremot både har hört live, i radio och på skiva är Povel Ramel. (Läs gärna mera under Kulturspegeln, Musik.) Här hörde vi en instrumentalversion av hans ”Det är dom små små detaljerna som gör det”.

En instrumentalversion fick vi höra också av Carl Michael Bellmans ”Solen glimmar blank och trind” (Fredmans epistel nummer 48), som skulle ge det sökta ordet, sol.

Om man som jag har tagit studenten (1958, i Högre Allmänna Läroverket i Sundsvall), har man förstås – i mitt fall, trots mycket höga betyg, högst motvilligt – sjungit ”Studentsången”. I den påstås det att ”den ljusnande framtid är vår”.

I den tidens latingymnasium fick man lära sig en del inte bara om Bellman – se ovan – utan också om Nils Ferlin. Fast jag var bekant med honom också genom gamla Folket i Bild och FiBs lyrikklubb. Här hörde vi Sven Bertil Taube sjunga hans ”Goggles” i tonsättning av Olle Adolphson.

Slutligen veckans klassiker. Ett ögonblick stod det alldeles still i huvudet, men så kom hustrun till hjälp: Det vi hörde var Antonio Vivaldis ”De fyra årstiderna” (”Quattro Stagioni”), som Birgitta och jag så ofta brukade lyssna på när vi var unga och just hade blivit ett par. Här skulle titeln ge en romersk siffra: IV. (Man är väl latinare.)

* * *

Söker du svar på någon fråga i det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå in direkt på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nr 33 2007

Hej igen, allihop!

I lördags hade jag opposionsgruppen (s + v + mp) i kulturnämnden i Uppsala här hos mig på planeringsöverläggning. Vi satt först runt trädgårdsbordet och sen – efter en bensträckare ner till hamnen och den dräktparad som ingick i badortsdagarna – på glasverandan, med dörren öppen mot trädgården.

Jag hade förberett lunchen i förväg, och medan vi hade vår överläggning, lagade Birgitta en treträttersmiddag, som vanligt (i hennes fall) superb. Kvällen tillbringades sen i glatt samspråk och inmundigande av diverse drycker (OBS! inte på skattebetalarnas bekostnad; det var vi som bjöd mina vänner i kulturnämnden). Det hann bli ganska sent, innan vi skildes åt.

Strax innan kompisarna från kulturnämnden anlände, per buss från Uppsala, hann jag ändå lyssna igenom och lösa Melodikrysset. Däremot fanns inte tid att skriva in svaren på bloggen. Och hela morgonen och förmiddagen i dag har jag diskat – det fanns ett lager att ta av från i går kväll, om man säger så.

Men vi återvänder till gårdagens melodikryss.

Jag noterar roat, att flera av mina melodikryssvänner redan har använt den till nytt webbhotell just flyttade bloggen till att – som vanligt – utbyta tankar om de rätta svaren.

The Ink Spots, som tydligen har vållat problem, klarade jag själv med hjälp av Google, faktiskt innan jag av Eldeman hade fått den korrekta titeln, ”Address Unknown”.

Jag tog också hjälp av Google för att komma fram till att den eftersökta sångaren i Freestyle (med ”Fantasi”) hette Tommy Ekman; jag hade ledbokstäver nog för att komma fram till rätt efternamn men måste kontrollgoogla, eftersom jag inte mindes sångaren.

Till de svårare frågorna tyckte jag hörde den som illustrerades med ”Take My Breath Away”. Men när jag hade lyckats ta reda på att gruppen som framförde den hetter Berlin, var ju svaret enkelt: mur.

Stressad inför det kommande sammanträdet som jag var, hade jag också först svårt att komma på vad det var för välbekant men ändå annorlunda låtande melodi Eldeman spelade för vågrätt 15. Först under sammanträdet malde det svar fram, som Lars-Gunnar Blom redan har redovisat: ”Fångad av en stormvind”.

Som vanligt hade jag handikappet, att jag aldrig tycks lägga märke till TV-signaturer. I det här fallet handlade det dessutom om en svensk TV-serie, som jag egentligen aldrig har följt, bara sett några enstaka fragment av. Men det är klart – vad kan ha gått i 318 avsnitt? Jo, ”Rederiet”.

Filmmusiken var då enklare för mig; jag ser att några av mina läsare har kämpat med den frågan. Den härrörde från filmen ”Född fri”, och svarsdjuret, Elsa, var ett lejon.

En film, som jag har sett både i dess gamla ursprungliga svartvita och dess nya kolorerade version, är ”Rännstensungar” – en snyftare men ändå en ganska rar film. I den nya versionen medverkade Cornelis Vreeswijk i en viktig roll, även om vi alltså normalt knappast förknippar honom med sånger som ”I min lilla, lilla värld av blommor”.

Cornelis förekom också i ytterligare en fråga. Vi hörde – utan text – hans ”Turistens klagan”. I den hörs ett antal ungar på Karl Johann i Oslo. Cornelis är jag mycket förtrogen med – har alla hans skivor och har skrivit en del om honom (se Kulturspegeln, Musik).

Sport däremot är jag inte ett dyft intresserad av. Men det är klart att jag som tidningsläsare och med idrottsintresserade kompisar omkring mig inte har undgått att höra talas om Lennart Nacka Skoglund. Och självfallet har jag i radio hört hans ”Vi kommer tillbaka”.

På samma sätt har jag kommit i kontakt med Thore Skogmans ”Jämtgubben”, han som sjunger ”Nu vill jag ha medicin, medicin, medicin med det samma”.

Melodikrysset är de häftiga kontrasternas program. Från Thore Skogman är steget långt till Måns Zelmerlöw, här med ”Cara mia”.

Honom har man relativt nyligen sett i TV. Men hur är det, kommer melodikrysslösarna fortfarande i håg ryskan Alla Pugatjova, som här i Sverige lanserades av Jacob Dahlin?

En ganska typisk eldemanare fanns det också i veckans kryss. Vi fick höra ”Monday, Monday” men skulle i kryssrutorna fylla i den veckodag som kommer kommer två dar senare, alltså onsdag.

Sist veckans barnvisa, den av Alice Tegnér. Våra barn har vuxit upp med hennes visor framförda på skiva av Alice Babs, så det är klart att jag genast kände igen ”Dansa min docka”, fastän den här framfördes på finska. Fast å andra sidan hade jag, med mina åtminstone rudimentära kunskaper i finska, klarat sången den vägen också.

***

Jagar du något svar till det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att trycka på Blog ovan. Därefter bläddrar du dig ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nr 32 2007

Vi får väl se om det fortfarande funkar att lägga ut en text på bloggen i dess hittillsvarande webhotell. Men melodikrysset är färskvara, så jag gör ett försök:

Det svåraste, för mig vill säga, i dagens melodikryss var ”Vi kan gunga”, som i Melodifestivalen 2005 sjöngs av Jimmy Jansson. Honom har jag inget som helst minne av och inte av melodin heller. Jag fick googla.

Däremot klarade jag, helt utan Eldemans ledtrådar, omedelbart vem som har skrivit texten till ”Uti Rio de Janeiro”, som här sjöngs av Ulla Billquist. Textförfattaren kallade sig Gus Morris men hette egentligen Gustaf Wahlenius. Musiken skrevs för övrigt av Kai Gullmar.

Också i övrigt bestod dagens melodikryss av en blandning av gammalt och nytt.

Till det riktigt nya hörde Per Gessles ”En händig man”.

Någorlunda moderna är också Tommy Nilssons ”Öppna din dörr”, som här spelades av Lars Roos, och Tomas Ledins ”Sommaren är kort”, som börjar ”Inte ett moln, så långt ögat kan nå”.

Äldre musiklyssnare som jag tyckte förstås att det var minst lika lätt att identifiera Rudolf Frimls ”Donkey Serenade”, som här skulle ge pluralen åsnor, och Ralph McTells ”Streets of London”.

Ytterligare en europeisk huvudstad, Paris, förekom i dagens melodikryss: Vi fick höra ”April In Paris”, dock tyvärr inte med upphovsmannen, pianisten och orkesterledaren Count Basie.

Veckans klassiker var ”Kejsarvalsen” av Johann Strauss d y. Den här wienervalsen skulle ge titeln kejsare.

Till klassikerna vill jag för min del också räkna Evert Taubes (ET) ”Calle Schewens vals”, där det bland annat förekommer nyslaget hö.

En vid det här laget klassisk sångerska är Edith Piaf, som här fick sjunga ”Non, rien de rien”. Trots att hon är död, medverkar hon med sin sång på den aktuella filmbiografin ”La vie en rose”.

Ett annat slags film, för barn, förekom också i dagens kryss. Vi fick höra signaturmelodin till Leif Krantz’ mycket suggestiva ungdoms-TV-deckare ”Kråkguldet”. Signaturmelodin har för övrigt skrivits av Thorstein Bergman, som ni har mött som skribent här på bloggen ett par gånger. Jag vill för övrigt också rekommendera Leif Kranz’ ”Kullamannen”; båda de här filmerna finns numera att köpa som DVD.

Då återstår väl bara ett frågesvar att redovisa, ”What a Day For a Daydream” – ordet dagdröm skulle här ge dröm. Det är en härlig låt, signerad Lovin’ Spoonful.

***

Letar du efter något svar till det allra senaste Melodikrysset. Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag (ibland söndag).