Melodikrysset nummer 25 2010

I går var Birgitta och jag vid Hembygdsgården i Öregrund för att i sedvanlig ordning titta på dansen kring midsommarstången. Vädret var gynnsamt, och det kom väldigt mycket folk – till det här årliga evenemanget dras ständigt nya generationer.

Midsommaren och sommaren över huvud taget präglade också en stor del av dagens melodikryss.

Det började med att Gullan Bornemark och hennes barn sjöng om att ”Det är så härligt att gå i solen”, och ganska snart fick vi också höra ”Gunga i en hammock” – som här skulle ge pluralen hammockar – som SweDanes, det vill säga Alice Babs, Svend Asmussen och Ulrik Neumann, sjöng in 1961.

”Sommar’n som aldrig säger nej” hördes med Malta i Melodifestivalen 1973, men i dag fick vi höra en färskare inspelning med Magnus Carlsson, Wille Crafoord och Monica Dominique.

Solsken fanns det också i ”You Are My Sunshine”, fast den handlar väl mer om kärlek än solsken.

Mer himlakroppar: Vi hörde Molly Sandéns bidrag i Melodifestivalen 2009, ”Så vill stjärnorna”. Fast egentligen handlar det väl här mer om himlakropparnas förment astrologiska sidor.

Kärlek, för det var ju det det handlade om, fanns som tema också i Sofia Källgrens ”My Love”.

Ett strå vassare som låt är, enligt min mening, då Lena Phs och Orups ”Hals över huvud”.

Fast ska vi gradera, är jag ännu mer förtjust i ”Sakta vi gå genom stan” med Monica Zetterlund. Den fina svenska texten skrevs av Beppe Wolgers. Fast i dag hörde vi ju originaltexten, ”Walking My Baby Back Home”, med Nat King Cole.

”Rialajazzen spelas väl inte så ofta numera, men vi har faktiskt hört den tidigare i Melodikrysset. Riala ligger, som Anders Eldeman berättade, i dag inom Norrtälje kommun, men jag kan tillägga, att ”Rialajazzen” skrevs av Helge Lindberg och Fritz Gustaf Sundelöf. Sundelöf gav på 1970-talet ut ett par sångböcker på Prisma, som också var mitt förlag (för ”Joe Hills sånger” och ”Upp till kamp!”). Där gav Sundelöf ut en bok med svenska schlager men också en med klassiska arbetarrörelsesånger – jag fick förlagets uppdrag att ur tre knökfulla pärmar med avskrifter vaska fram det bästa och mest sångbara för hans bok i den genren.

Povel Ramel är en artist som har följt mig allt ifrån barndomens midsommarfester på Sågplan i Juniskär över knäppupptältet på läroverksplan i Sundsvall till ett sent framträdande i hans liv på Reginateatern i Uppsala. I dag fick vi höra ett av de mest bisarra bidragen av hans hand till svensk viskonst, ”Garry Gråsugga”, som ingår i samlingen ”Djur i dur” – gå upp under Kulturspegeln, Musik, och läs mera!

Stefan Demert är en artist som, när det gäller humorn, har en viss släktskap med Povel Ramel, så det är klart att hans ”SJ, SJ, gamle vän” också den återfinns i min skivsamling.

Näst sist i dag tar vi den fråga jag höll på att stupa på. Det klassiska paret i en flera gånger filmad historia, vilka kunde det vara? Hennes förnamn efterfrågades. Jag kände inte igen filmmelodin, har vad jag vet inte sett den film den var hämtad från – men sen när jag hade första bokstaven och de två sista av sammanlagt fem, blev det uppenbart, vilket klassiskt men olyckligt kärlekspar det här handlade om: Romeo och Julia.

Men kan någon berätta vilken av de många filmatiseringarna det här var hämtat från, skulle jag uppskatta detta.

Kärleken har, både i midsommartid och i andra sammanhang, sina komplikationer, så också skönheten. Om detta handlar Nils Ferlins klassiker ”När skönheten kom till byn”, väl värd att ta del av både som text och i Lille Bror Söderlundhs tonsättning.

Er alla mina läsare runt landet, i era sommarhagar eller var ni nu befinner er, önskar jag en ljuvlig midsommar!

* * *

På jakt efter något svar i allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Födelsedag post festum

Jag fyllde 73 i går. Sonen, Matti, var här i Öregrund och firade mig: lagade lunch och middag, gav mig en ny darttavla (och satte upp den på den faluröda bodväggen, med en blanksvart-målad masonitskiva som skydd bakom), ett par lewisior till mitt stenparti och så ett nummer av Mojo med en CD, där Tom Waits har valt inspelningar av en rad andra artister.

Senare på kvällen, när sonen redan hade åkt tillbaka till Stockholm, anlände Birgitta från bröllopsfestligheterna i huvudstaden. Jag var och mötte henne vid bussen, och sen satt vi en stund i trädgårdsstolarna under plommonträden och drack bubbel som hon hade köpt med anledning av min födelsedag.

I morse blev jag sedan, alltså med en dags fördröjning, födelsedagsfirad av henne på det sätt som är brukligt i vår familj: Hon kom in i sovrummet med presenter, sjungandes ”Röda små smultron”, och sen bjöd hon på egenhändigt förfärdigad smörgåstårta och kaffe vid köksbordet, där det stod en vas med nyplockade blommor, bland annat pioner, från trädgården.

Presentkort med pengar till ännu fler nya växter blev det också. Och en ny fin marimekkoskjorta.

Som den läsande människa jag är fick jag förstås böcker: Sture Linnér, Birgitta Stenberg, Michael Connelly. Och så vet min kära hustru hur barnsligt förtjust jag, vid 73 års ålder, fortfarande är i barnkultur: I ett paket låg en bilderbok av Barbro Lindgren och Eva Eriksson med den passande titeln ”Sagan om den lilla farbrorn”. Och så fick jag på DVD filmatiseringarna av Maria Gripes ”Pappa Pellerins dotter” och ”Flickan på Stenbänken”.

På dotterns, Kerstins, blogg får jag också en födelsedagshyllning. Hon publicerar där bilder, tagna här i vår trädgård i Öregrund när hon själv var nästan fyra och hennes lillebror Matti knappt var ett halvt. Och så där såg alltså jag och Birgitta ut då, för ett helt liv sen.

Melodikrysset nummer 24 2010

Dagens melodikryss sändes från Ockelbo och gick i bröllopsyrans tecken. Jag hörde till de inbjudna till vigseln, men i motsats till min hustru, den före detta talmannen, som har gamla band till dagens brud, avstod jag från att gå. Inte för Melodikryssets skull dock – den som vill veta mer om hur jag resonerade rekommenderas att gå ner ett par steg på bloggen.

Länken från Ockelbo bröts mitt under krysset – samma sak inträffade för övrigt tidigare under ”Ring så spelar vi”. Men jag listade snart ut att det var Christer Sjögren som sjöng ”Hej du glada sommar” och fick efter sändningsavbrottet också reda på var i krysset de båda orden skulle fyllas i.

Dagen till ära hade Anders Eldeman valt en mängd musik med bröllopsassociationer.

Den första ljudillustrationen hette till och med ”På bröllop” och spelades en gång i världen in av ABBA, av vilket man kunde dra den korrekta slutsatsen att Benny Andersson var en av upphovsmännen.

Jag antar att både H C Lumbyes ”Champagnegaloppen”, som här skulle ge festdrycken champagne, och ”Vilken härlig dag” med Ewa Roos skulle leda tankarna till bröllopsfestligheter. Och Malena Ernman, här med förra årets melodifestivalvinnare ”La Voix”, var ju med redan i går kväll på Konserthuset – jag såg inte hela programmet men i alla fall numret där hon uppträdde tillsammans med en av mina favoriter, Martin Fröst.

Och varför Eldeman i dag hade valt att spela Carl Michael Bellmans ”Fjäriln vingad syns på Haga” behöver man ju inte vara detektiv för att komma på.

Huruvida ”En sån karl”, normalt oftast med Lill Lindfors men här sjungen av Anne-Lie Rydé, i dagens kryss avsågs syfta på Daniel Westling undandrar sig mitt bedömande.

Många frackar förekommer det vid de pågående festligheterna. Så det passade väl bra att spela Gösta Ekman med ”En herre i frack”, vars text skrevs av hans son, Hasse Ekman, och musik av Johnny Bode.

Dagens andra scenklassiker var ”Jazzgossen”, i det här fallet dock exekverad av Magnus Uggla – den som vill läsa mer om hans Karl Gerhard-platta kan gå upp under Kulturspegeln, Musik. Fast det hade väl varit ännu roligare om Eldeman, dagen till ära, hade spelat någon av de många revynummer, då Karl Gerhard gisslade kungahuset.

Men det finns ingen anledning att vara sur över dagens melodival. För att motverka den reaktionen lät Eldeman oss höra den klassiska Gullan Bornemark-maningen ”Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min”.

Proletariatet fick i dag representeras av ”Snabbköpskassörskan”, i vars kassa-kö Göran Ringbom på sin tid ständigt hängde.

Fast även den handlar ju om storslagen kärlek. Sådan förekommer också i ”Sound of Music”, där en central person är nunna och sjunger ”Do-re-mi” – som sen ju följs av fa enligt den musikaliska regelboken.

Själv fyller jag år i dag, 73. Eftersom hustrun alltså är i Stockholm på bröllopsfestligheter, trodde jag, att jag skulle få fira födelsedagen först i morgon, när hon är tillbaka i Öregrund. Men sent i går kväll kom, som en glad överraskning, sonen, Matti, hit för att fira sin gamle far. Present fick jag också i morse, en ny darttavla som under dagens lopp kommer att sättas upp på trädgårdsbodens vägg. Han hade till och med med sig en masonitskiva och färg att måla den med. Den ska sättas upp som skydd på bodväggen – då och då får vi ju besök av små pilkastare som inte är så pricksäkra som morfar.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Sju Ennsamma kvällar

I går var jag inne i Uppsala på sammanträde med kulturnämnden. Passade som vanligt på att kombinera detta med att ta ut medicin på Apoteket (ett av de statliga) och att titta in på Örat. Köpte där Toni Holgerssons nya CD.

Och så var jag in på Akademibokhandeln/Lundeq och köpte morsdagspresenter till Birgitta, tre böcker, bland annat Håkan Nessers nya, och ett par filmer. När jag på eftermiddagen kom tillbaka till Öregrund, tog jag av samma anledning vägen om blomsterhandeln.

Och sen gick jag till Konsum för att handla ingredienser till morsdagsmiddagen.

Nej, jag har inte tagit fel på dag; jag vet att det är Mors dag först på söndag. Men då befinner sig Birgitta i New York, på UNICEF-möte, så jag passade på att fira henne sista kvällen hon var hemma.

Birgitta har med sig Anna på den här New York-resan – det handlar om en innestående present sedan nu ganska många år tillbaka. Och jag vill genast tillägga att det inte är UNICEF som betalar Annas flygbiljett och hotellkostnad.

Birgitta och Anna bor på Beekman Hotel alldeles nära FN-skrapan. Jag har själv bott där med Birgitta och känner omgivningarna ganska väl, minns till exempel Delin tvärs över gatan där Birgitta och Anna väl kommer att handla även den här gången.

Tanken är att mor och dotter under de tider då Birgitta är ledig tillsammans ska göra allt det där som New York och inte minst Manhattan erbjuder: lyssna på musik, gå på bra restauranger, se konst, shoppa. Jag älskar den här miljön men unnar Anna att få resa dit den här gången. Som en förskottspresent till hennes födelsedag snart i juni skickade jag med Birgitta ett födelsedagskort med en hygglig slant att köpa eller göra något för i New York – hon kommer ju att få gott om egen tid medan hennes mamma är på UNICEF-sammanträdena. Och på Birgittas begäran plockade jag fram adressen till restaurang Sardis alldeles nära Broadways hjärta.

För min del blir det nu sju Ennsamma kvällar, för att travestera den populärmusik jag också lyssnar på.

Och det är klart att jag kommer att lyssna på Eurovision Song Contest, även om jag i de båda utslagsomgångarna inte har hört mycket som jag tycker håller måttet.

Det senare gäller också det svenska bidraget, som trillade ur tävlingen i går kväll.

Melodikrysset nummer 20 2010

Jag har tidigare bekänt att jag har svårt att minnas TV-signaturer – särskilt svåra att minnas är de ju, när man inte har sett serien i fråga. Svaret på dagens signaturfråga måste rimligen bli tre – men jag har faktiskt aldrig sett ”Tre kronor”, som jag gissar att signaturen hör till.

Däremot har jag sett en del avsnitt av ”Albert och Herbert”, TV-serien med miljön hämtad från Haga i Göteborg. De som spelade Albert och Herbert var Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömsen.

Båda var ju också scenartister, och dagens kryss innehöll ytterligare en framstående sådan, Ernst Rolf. Vi hörde honom i ”Bättre och bättre dag för dag”.

”Hair” – Milos Formans film från 1979 – såg jag på bio tillsammans med vår Anna. I dag fick vi dock höra ”Let the Sun Shine”, som är hämtad ur ”Hair”, med Army of Lovers.

Då passar det väl bra att redovisa svaret på en fråga som, liksom den om ”Hair”, även har scenanknytning. Björn och Benny gjorde musikal av Vilhelm Mobergs utvandrarepos och gav den namnet ”Kristina från Duvemåla”. Här hörde vi ”Guldet blev till sand” med Tommy Körberg, men Peter Jöback låg 1997-1999 på Svensktoppen med den här i hela 110 veckor.

Vi ska strax återvända till Svensktoppen, men apropå guldletande i Kalifornien passar jag på att sticka emellan med ”Hotel California”, stor hit med The Eagles 1976.

Tillbaka alltså till Svensktoppen: Sven-Ingvars låg på Svensktoppen 1966 med ”Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske”.

Och runt årsskiftet 1963-1964 hörde vi Lill-Babs på Svensktoppen med ”Leva livet”. För den svenska texten stod Stikkan Andersson, men originalet med Lesley Gore kallades ”It’s My Party”.

Ett par melodifestivalare från senare år fick vi också höra.

Dels ”I Did It For Love” med Jessica Andersson från 2010.

Dels ”Cara Mia” med Måns Zelmerlöw från 2007.

Dagens allra sista fråga gissade jag svaret på innan den hade ställts. I de två ord som återstod saknades bara mittenbokstaven (i båda fallet av tre), och jag anade att svaren skulle bli nio och fem. Och mycket riktigt: inte förvillade det mig att Eldeman i dag spelade ”Nine to Five” på finska. Själv förknippar jag förstås den här låten med filmen från 1980 med Jane Fonda, Lily Tomlin och Dolly Parton.

Slutligen har jag svårt att se poängen med att Anders Eldeman, så här års, spelade ”Å, se det snöar”. Så vida han inte tänkte på körsbärsblom.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 19 2010

Dagens kryss innehöll en del knepigheter.

Sista frågan kunde jag egentligen inte, men svaret skulle uppenbarligen bli amen. Det som här hade fått ett för mig okänt musikaliskt beledsagande måste följaktligen ha varit en bön, förslagsvis ”Fader vår” eller ”Herrens bön”. Men jag har alltså aldrig själv hört den med den här musikaliska inramningen.

Inte heller hade jag tidigare någonsin hört Johan Palm med ”Emma-Lee” – jag håller mig alltid borta från Idol i TV, där han tydligen tävlade. Men Google ske pris, för att knyta an till förra frågan.

Anna Bergendahl, som vann årets melodifestival, har jag vid det här laget hört sjunga vinnarmelodin ”This Is My Life” inte bara i tävlingen utan också i andra sammanhang.

Däremot fick jag gräva djupt i minnets gömslen för att, även med hjälp av Google, komma på att 2009 års ganska märkliga tvåa i Britain’s Got Talent var skotskan Susan Boyle.

Resten av krysset vållade mig inte några större problem, och då syftar jag inte bara på gamla godingar som Carl Jularbos ”Drömmen om Elin” – som vi i dag dess bättre slapp höra med Peter Himmelstrands sockersliskiga text.

Vi fick höra fler svenska schlager och svensktoppshits av olika årgångar.

Vikingarnas och Christer Sjögrens ”Räck mig din hand” fick vi visserligen höra på tyska – ”Reich mir die Hand” – men visst gjordes originalet på svenska.

Och om Gösta Stevens’ och Jules Sylvains ”Aj-aj-aj, vilken röd liten ros” kan jag berätta att den ingick i filmen ”Ombyte förnöjer” från 1939 och att den där sjöngs av Tutta Rolf.

Schlager blev ju också ”Pappa, jag vill ha en italienare”, som ingick i Galenskaparnas och After Shaves scenföreställning, senare också film, ”Stinsen brinner” (1988). De tre som sjöng var Per Fritzell, Knut Agnred och Kerstin Granlund.

Vi fortsätter på scenlinjen. ”Tea For Two” ingick i musikalen ”No, No, Nanette” (1925) av Vincent Youmans och Irving Caesar.

Och så hörde vi musik ur ”Orfeus i underjorden” av Jacques Offenbach.

Ännu äldre, fast i hög grad levande, är Bellmans epistlar. I dag hörde vi nummer nio, ”Käraste bröder”, här fint tolkad av Fred Åkerström. Honom har jag allt av på skiva. Han var för övrigt också med vid introduktionskonserten på Stockholms Folkets hus 1970 för min sångbok ”Upp till kamp! Sånger för arbete, frihet och fred”.

Men som mina läsare vet, har jag inget emot rockmusik heller. Jerry Lee Lewis, i dag med ”You Belong To Me”, hör jag till exempel gärna på.

Och så avslutar vi dagens redovisning med en favorit allt ifrån ungdomsåren i Juniskär – Povel Ramel såg jag till exempel i sitt Knäpp upp-tält, då uppställt på läroverksplan i Sundsvall. Så visst minns jag hans ”Siskorna i björken”.

Och dess sammanfattning stämmer på vår trädgård här i Öregrund i dag: ”Och över alltihopa lyser moder sol”.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag,

Uppsalamåndag

I måndags var jag relativt tidigt tvungen att lämna sommarhuset för Uppsala, och det var först kort före midnatt jag återvände till Öregrund.

Det som först tvingade mig att ta bussen in till stan var att jag hade tid hos tandhygienisten. När jag sist, i början av året, var på Folktandvården, bedömdes det för riskabelt att göra en omfattande tandrengöring, detta eftersom jag då nyligen hade haft en hjärtinfarkt. Och även den här gången inleddes undersökningen med att jag fick ta en rejäl dos penicillin. Nå, jag lever fortfarande. Och förresten tror jag att mina tänder, bortsett från lite tandsten, var i ganska fint skick: Jag använder dagligen, förutom tandborsten och Apotekets tandkräm, mellanrumsborste, tandstickor och tandtråd. Och sen sköljer jag med Apotekets munskölj, som innehåller fluor.

Efter tandläkarbesöket fick jag tid över innan det var dags att gå till dagens sammanträde. Så jag åt en sen lunch, gick till Akademibokhandeln/Lundeq och besåg hyllorna, glesare fyllda eftersom böckerna numera ska exponeras med omslagen utåt, och sen gick jag till Svanströms för att kolla beståndet av tidskriftssamlare.

Vi är en tidskriftsprenumererande och tidskriftssamlande familj och spar på sådant som Vi, trädgårdstidskrifter, serietidningar och seriealbum. Dessutom har jag under senare år på Tradera köpt mängder av äldre nummer, ibland hela årgångar av gamla Folket i Bild.

När barnen var små samlade vi mycket av det här, bland annat deras serietidningar och seriealbum, i kartonger, men nackdelen är uppenbar: tidningarna är svåråtkomliga och måste sen, om man tar fram dem, återbördas i nummerföljd. Högen av icke undanställda tidskrifter har nu växt på gränsen till det ohanterliga, och jag har länge funderat över att skaffa tidskriftssamlare för att årgångsvis förvara de olika tidskrifterna.

Ett problem är att tidskriftsårgångar ju, beroende på tidskrifternas tjocklek, kan fordra olika storlek på de mappar de ska förvaras i, så jag var alltså in på Svanströms och tog mått på de tidskriftssamlare de hade. Priset visade sig inte överlag vara relaterat till bredden men varierade mellan 52:50 och 87 kronor. Så mycket tidskrifter som vi har skulle vi behöva göra en ganska rejäl investering bara för att härbärgera alla de tidskrifter som inte redan ligger i kartonger. Och skulle vi sortera upp alla tidskrifterna i kartongerna på samma sätt, vågar jag nästan inte tänka på vad det skulle kosta.

På Akademibokhandeln såg jag förresten att det fanns tidskriftssamlare i blå plast, dock egendomligt nog utan något pris utsatt. Jag måste ta reda på mer om dem, innan jag bestämmer mig.

På kvällen hade Folkrörelsearkivet i Uppsala län årsmöte i Industriminnesföreningens lokaler på Salagatan. Lokalen var så fylld av ombud att man måste bära in extra stolar.

Jag är, för andra mandatperioden, Uppsala kommuns representant i Folkrörelsearkivets styrelse, därtill vald av Kulturnämnden. Jag valdes till detta värv, när de rödgröna under förra mandatperioden satt vid makten i Uppsala, men den nya borgerliga majoriteten i Kulturnämnden lät mig generöst nog sitta kvar även under innevarande mandatperiod. På sätt och vis tycker jag det inte var helt fel, eftersom Folkrörelsearkivet bedriver en ekumenisk verksamhet: även borgerliga partier förvarar sina arkivalier i Folkrörelsearkivet; det sitter centerpartister i dess styrelse, jag träffade folkpartister bland ombuden, och så vidare. Här besjälas vi alla, oavsett meningsskiljaktigheter i andra frågor, av tanken att folkrörelser av olika slag bär på ett kulturarv, viktigt för hela det svenska samhället.

Så kvällens inledande program var en film, tagen av arkivchefen Kim Söderström under en resa i Tanzania, och den handlade delvis om hur svenska folkrörelser, i det här fallet frikyrkor, bedriver verksamhet – till och med lär ut arkivbildning – i Östafrika.

Jag har för egen del beslutat att inte kandidera för en tredje mandatperiod i Kulturnämnden, och därmed kommer jag efter höstens val också att lämna uppdraget som kommunens representant i Folkrörelsearkivets styrelse.

Till min stora överraskning fann jag, när jag läste handlingarna inför årsmötet, att valberedningens förslag innehöll ett för mig välkänt namn på ny ledamot som representant för nykterhetsrörelsen: Kerstin Kokk.

Kerstin, som är vår dotter, delar sina föräldrars kärlek till folkrörelserna: Hon har länge arbetat på IOGT/NTOs centrala kontor i Stockholm och är nu anställd på Forum för frivilligt socialt arbete, också det beläget i Stockholm. Eftersom Kerstin dessutom är utbildad arkivarie, är hon faktiskt som klippt och skuren för det här uppdraget.

Så när Kerstin, på grund av ett inställt tåg lätt försenad, anländer till årsmötet, hittar vi platser bredvid varann, deltar också båda i den nyvalda styrelsens konstituerande sammanträde efter årsmötet – jag har ju ännu inte hunnit avgå.

Och sen tar vi farväl av varann på gatan utanför: pappa går till en sen öregrundsbuss, och dottern tar cykeln hem till barnen och deras pappa.

Melodikrysset nummer 17 2010

Jag var alltså i Gimo och förstamajdemonstrerade i dag: lyssnade bland annat till min hustru, en person med stor talang för agitation.

De två sånger vi sjöng där till blåsorkester, ”Internationalen” och ”Arbetets söner”, förekom inte i dagens kryss, men Anders Eldeman avslutade, dagen till ära, med en kampsång av Povel Ramel.

Fast den hade han ingen fråga till.

Efter att ha bjudit min förstamajtalande hustru på vårlunch satte jag mig, så här lite i efterskott, och löste krysset. Det innehöll faktiskt några frågor, som jag för min del tyckte var lite knepiga.

Allra knepigast tyckte jag allra sista frågan var, den med sjuttiotalaren, men när jag hade fått Pepe Jaramillo och hade googlat, bekräftades det jag var inne på: Visst hette den där låten ”Love Is In the Air”.

Också dagens filmmelodier kändes lite knepiga.

”Avatar” har jag för egen del inte sett men känner till, så när jag hade fått ett antal ledbokstäver, föll svaret på plats. Sen kunde jag ju kontrollgoogla och fann då att Leona Lewis i den sjunger James Horners ”I See You”.

”Jalla Jalla” känner jag bättre till men mindes för den skull inte spontant – fick googla igen – att det var Daniel Lemma som gjorde ”If I Used To Love You”.

Plácido Domingo däremot kände jag igen på rösten. Det var han som sjöng ”Noche Azul”.

Från Spanien över till Portugal: dagens kryss började med ”Ring ring” på portugisiska. Den blev en hit med ABBA, men den kom bara på tredje plats i Melodifestivalen 1973.

I Melodifestivalen 2004 tävlade E-type, det vill säga Bo Martin Erik Erikson, med ”Paradise”, men den kom bara på femte plats.

Också Amy Diamond har tävlat i Melodifestivalen, dock inte med ”Up” som vi fick höra i dag.

Den gode Anders Eldeman har en viss tendens att återvända till låtar han tidigare har spelat som melodikryssillustrationer.

Dick Frymans, Sven Paddocks och Åke Söderbloms ”Två små fåglar på en gren” har vi hört förut i krysset, men den här gången skulle vi identifiera något ur växtriket i melodititeln.

Per Martin Hambergs ”Nu tändas åter ljusen i min lilla stad”, den som Gunnar Wiklund fick en så stor hit med, har också förekommit tidigare. Men för att krångla till det lite, skulle svaret på frågan var låten utspelar sig den här gången skrivas i bestämd form, staden.

Den där förvillelsetaktiken, att inte i exakt samma form använda det eftersökta ordet i texten eller titeln, brukade sig Eldeman av ytterligare ett par gånger i dag.

Vi fick höra Jules Sylvain-melodin ”Anna, du kan väl stanna”, där det underbara rimmet ”vinet och apelsinet” förekommer, men den eftersökta sydfrukten skulle här skrivas i pluralis, apelsiner.

Och det efterfrågade förnamnet i Irving Berlins första stora hit, från 1911, ”Alexander’s Ragtime Band” skulle här alltså skrivas Alexander.

Och så här den stora demonstrationsdagen passar det väl bra att ta farväl med ”Adios Amigo”, 1961 en stor hit med Jim Reeves.

Fast krysskamraterna är ju så många, att det egentligen inte passar att ta farväl i singularis.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Torg som delar av kulturstaden Uppsala och ett nytt rum för konsten stridsfrågor i kulturnämnden

Kulturnämnden i Uppsala, där jag sitter för (S), hade sammanträde i dag, och tidigt i morse tog jag buss 811 från Öregrund in till Uppsala.

Kulturnämnden beslutar om många saker som tillsammans gör Uppsala till en bättre stad att bo i, och jag beklagar inte att det ofta går att nå överenskommelser över blockgränserna; också den borgerliga majoriteten rymmer ledamöter, som är uppriktigt besjälade av att värna kulturfrågorna. Sålunda fastställde vi i största samförstånd stadgar för ett filmpris till Ingmar Bergmans minne och ställde oss bakom stipendieutskottets förslag till kulturstipendier – bland annat fick musikern Anders Widmark samt dockspelaren, regissören och manusförfattaren Margaretha Löfblad vardera 100.000 kronor. I det första fallet tog nämnden, som har borgerlig majoritet, de tilläggsförslag som las av Bo Östen Svensson (S), och i det andra var han huvudagerande i egenskap av ordförande i stipendieutskottet.

Men i ett annat viktigt ärende gick det inte att få enighet. I en motion från ledarna för den rödgröna oppositionen, Lena Hartwig och Jan Ask (båda S), Ilona Szatmari Waldau (V) och Nicklas Malmberg (MP) föreslogs att S:t Erikstorg och Fyristorg, som nu till stora delar fungerar som parkeringsplatser, skulle förvandlas till vistelsetorg med uteserveringsplatser, torghandel och allmänna vistelseytor. Över denna motion skulle nu kulturnämnden yttra sig.

Vi i oppositionen ville bejaka en sådan utveckling, medan den borgerliga majoriteten uppenbarligen mer såg till cityhandelns behov av parkeringsplatser, så ärendet slutade med votering. De borgerliga är ju i majoritet, så de vann, och vi la följande reservation:

”Vi delar motionärernas ståndpunkt att S:t Erikstorg och Fyristorg bör omvandlas till stadsrum. Miljöerna i Uppsalas kulturhistoriska stadskärna kan användas på betydligt mer kreativa sätt än som parkeringsplatser. Kulturnämnden bör självfallet medverka i en sådan omvandling.

Som motionärerna skriver kommer stadskärnan aldrig kunna konkurrera med externhandeln i tillgänglighet med bil. Att göra innerstadsmiljön mer attraktiv att vistas i gör Uppsala som helhet mer attraktivt för boende och besökande. Därför är att göra dessa två torg i vårt historiska centrum till vistelsetorg mer prioriterat än att använda dem som parkeringsplatser i gatuplan.

Det finns alltid argument mot förändring, men i längden har stadskärnan gynnats av insatser som gjort den mer attraktiv att vistas i. Med det synsätt nämndens majoritet företräder hade Uppsala aldrig fått en gågata!”

Dagens sammanträde i kulturnämnden behandlade också en annan fråga, som är mycket stor och viktig för Uppsala som kulturstad, nämligen frågan om var konstmuseet i framtiden ska lokaliseras.

Jag hör till dem som ända sedan det tidiga 1970-talet har drivit frågan att Uppsala behöver ett nytt och centralt lokaliserat Konstens hus – märk analogin med Musikens hus. I detta ligger, vilket jag också har skrivit om tidigare här, att Uppsala slott från publik synpunkt är en helt undermålig placering för konstmuseet.

Nu presenterades för kulturnämnden en förstudie, ”Nya rum för konsten”, beställd av kulturnämndens kansli och utförd av en utomstående konsult, Håkan Harrysson.

Harrysson är i sin förstudie helt insnöad på att konstmuseet, dock utvidgat med ytterligare lokaler, ska finnas kvar i slottet, detta Uppsalas finrum. För att förbättra tillgängligheten – den branta vägen upp till slottet avskräcker säkert många från besök – föreslår han en rulltrappa upp till slottet. Huruvida detta förslag plus annat i förslaget (som en ny entrébyggnad utanför slottet plus en del föreslagna invändiga förändringar) över huvud taget går att göra – det kan ju finnas antikvariska/kulturmiljömässiga invändningar – har han inte utrett, inte heller kostnaderna för allt detta.

Problemet med denna förstudie är att många redan har uppfattat den som ett ställningstagande för slottet, och det är lätt att göra det, eftersom slottsalternativet är det enda i vissa delar genomarbetade i förstudien och får det överlägset största utrymmet där.

Visserligen nämns andra lokaliseringsalternativ, tidigare kända från den offentliga debatten om konstmuseet, men inget av dem är här utrett ens med den grad av precision, som utmärker det alltså heller inte fullständigt utredda slottsalternativet.

Och frågan om placering av ett helt nybyggt konstmuseum i stadens centrum nämns skandalöst nog bara i förbigående.

Vid kulturnämndens sammanträde delades det ut en skrivelse från föreningen Konstens Hus Nu:

”Till kulturnämndens ledamöter

Föreningen Konstens Hus Nu har med kort varsel tagit del av Förstudie Nya Rum för konsten och vill inför Kulturnämndens sammanträde den 29 april framföra följande generella synpunkter.

Förstudien utgår inte från stadens konstliv och dess behov av lokaler. Det egentliga ärendet tycks ha varit att med hjälp av konsten lösa problemet med hur slottets lokaler i framtiden ska användas. Några alternativa lösningar på konstmuseets lokalbehov tas inte heller upp i förstudien. Det saknas även helt jämförelser med andra likvärdiga konstmuseer i Sverige.

En satsning på slottet är att, mot bättre vetande, spendera stora pengar på ett på förhand dömt projekt. Den föreslagna lösningen innebär ett cementerande av en konventionell konstsyn som vi redan lagt bakom oss. Slottet erbjuder också svårlösta tekniska och antikvariska problem.

Vad som behövs är en ny museibyggnad på en central plats i staden, med lokaler som uppfyller dagens och morgondagens behov för konsten.

Med stöd av våra synpunkter underkänner vi förstudien som beslutsunderlag och uppmanar kulturnämnden att förutsättningslöst utreda möjligheterna att bygga ett nytt konstmuseum.”

Diskussionen vid kulturnämndens sammanträde visade, att ingen ser den här förstudien som beslutsunderlaget (i bestämd form) för frågans fortsatta handläggning. Kulturnämnden kommer inte att fatta något beslut förrän både detta alternativ och övriga alternativ har studerats mycket noggrannare samt försetts med prislapp och tidsperspektiv.

För egen del kan jag säga, att om den förstudie som presenterades vid dagens sammanträde hade kunnat ses som den definitiva inkörsporten till ett beslut om att konstmuseet fortsatt ska finnas kvar på just slottet, hade jag avgått med omedelbar verkan.

Melodikrysset nummer 16 2010

Anders Eldeman betecknade själv dagens kryss som ganska svårt, men det innehöll faktiskt inte något som jag stupade på.

Vi är inne i Uppsala för att göra den sista delen av utrymningen inför stamrenoveringen – det vill säga sonen är här och avlastar sin hjärtklene far. Så när han får höra Miles Davis spela ”My Funny Valentine”, sticker han in huvudet och säger ”Miles Davis”. Men det behövs inte; även jag kan. Förresten är det jag som har gett honom Miles Davis-boxen ”Kind oif Blue”, som han gillar mycket, i present.

Ungefär samma sak upprepas, när vi får höra ”Light a Candle” med Neil Young. Neil Young är en artist som finns även i mina skivhyllor.

När ”Let It Be” av John Lennon och Paul McCartney spelas, bryr han sig inte ens om att försöka hjälpa till. Han vet att jag kan Beatles och har alla deras plattor i skivhyllorna.

Annat, som farsan kan, ligger utanför det sonen kan tänkas ha hört.

Ett exempel är Rudolf Sieczynskis ”Wien, Wien, nur du allein”, som brukade spelas i radion på den tiden då sonen inte ens var planerad. Här skulle den ge landet där staden i melodititeln ligger, nämligen Österrike. Där har jag varit några gånger, inte bara i Wien. Bland annat har jag åkt passagerarbåt nedströms på Donau.

För ung är sonen också för att ha hört Lily Berglund eller Thory Bernhards sjunga ”Vita syrener” i radion. Egentligen är melodin tysk och heter ”Weisser Holunder”. (Holunder är det tyska ordet för fläder, alltså inte syren.)

Från det tyska kan vi väl gå över till det franska. ”La Cage Aux Folles” heter den musikal, där Jan Malmsjö sjöng ”Vår bästa tid är nu”.

Sen kör vi något amerikanskt. ”Fly Me To the Moon” är väl mest känd genom Nat King Coles insjungning 1961, men låten skrevs redan 1954 av Bart Howard och hette då ”In Other Words”.

Och så avslutar vi den här geografiska utflykten med Sibel, som tävlade i 2008 års svenska melodifestival med ”That Is Where I’ll Go”. Hennes efternamn, Redzep, skvallrar om att hon kommer någon annanstans ifrån än Sverige, och så är det: Hon kommer från Makedonien men lär höra till en turkisk familj.

Carl Michael Bellman, vars ”Nå, skruva fiolen” vi i dag hörde med Sven Bertil Taube, betraktar vi väl gärna som det svenskaste som finns, men sanningen är ju att han ofta lånade melodier ur sin tids europeiska repertoar.

Och Björn Skifs, denne dalmas, valde i dag att sjunga på engelska: ”I’m Here To Stay”.

Något av det mest pursvenska vi hörde i dag blev därmed ”500 dagar om året” med Tomas Ledin.

Nej förresten, ännu mer genuint svensk känns nog ändå Lars Molins TV-serie från 1989 ”Tre kärlekar” med musik av Ted Ström. Jag gillar, mycket, både Molin och Ström, har Molins filmer på DVD och Ströms musik på CD; jag har också och har läst Molins böcker. Honom träffade jag förr inom ramen för Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening, KSF – Molin satt förresten under en period i kulturnämnden för (S) i Östhammar, där han bodde. Hans satiriska film ”Baddjävlar” är inspelad i Öregrund, där vi redan då hade hunnit skaffa hus.

Och så avslutar vi med ytterligare en TV-serie, en serie som jag för en gångs skull har sett ett antal avsnitt av, men så gick den ju också länge, 1984-1996. Så jag har sett Angela Lansbury spela Jessica Fletcher i ”Murder, She Wrote”, på svenska ”Mord och inga visor”.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.