Melodikrysset nummer 27 2014

I dagens kryss fanns det en del att bita i.

Ibland fastnar man också i det till synes lätta. Så var det med allra sista frågan i dag: Galenskaparna och After Shave och Claes Eriksson känner jag förstås till – men jag har faktiskt aldrig sett deras ”Leif” från 1987 om Rotums kanoner och krut. Wikipediavägen testade jag tänkbara filmer och hittade till slut rätt.

I andra filmfall finns det ofta någon melodi, som lever mycket längre än filmen själv. Jag gissar att inte särskilt många av dagens krysslösare har sett filmen ”Lyckans gullgossar” från 1932, men den innehöll en sång som har fortsatt att spelas, ”Det ordnar sig alltid”, signerad Fred Winter (som egentligen hette något mer töntigt svenskt, Sten Njurling).

Gamla Edvard Persson-filmer visas däremot så ofta i TV, att även yngre tittare (som över huvud taget är beredda att se gamla långfilmer) lär sig känna igen hans sångröst och skånska idiom. I dag inleddes krysset med sagde Persson och ”Min lilla hatt”.

Från filmvärlden är steget inte långt till TV-världen.

För egen del har jag kanske sett något enstaka avsnitt av ”Nord och Syd”, men jag minns den mycket vagt. Dock tillräckligt för att komma på de sökta orden i den svenska titeln.

Däremot var det ingen match för mig att identifiera dagens opera, George Bizets ”Carmen”. Den har jag sett på scen.

1970-talet var ett årtionde då jag jobbade oerhört hårt, och jag ägnade ofta sena kvällar – efter barnläggningen – åt att lyssna på all musik, till exempel proggmusik, jag recenserade i den tidskrift jag var redaktör för. Radiolyssnandet drog jag av dessa skäl ner till ett minimum, och det förekommer därför då och då att jag har svårt att placera mer kommersiell musik (inte menat som kvalitetsomdöme) från den här epoken. Själva låten som föranleder den här reflektionen, ”If You Leave Me Now”, mindes jag i alla fall vagt när jag nu åter hörde den, men vad hette gruppen som gjorde den? Jo, Chicago.

Men ”We Are the Champions”, också den från sent sjuttiotal, minns jag ögonblickligen, vet också att den gjordes av Queen.

ABBA var väl inte, för att hålla fast vid tidsperspektivet, riktigt älskade i proggkretsar, men så småningom bet sig deras hits, till exempel ”I do, I do, I do, I do, I do”, fast även i min skalle.

Däremot lyssnade jag nästan alltid på Svensktoppen – ofta som en ljudkuliss, men jag har haft stor nytta av det här i mitt mångåriga lösande av Melodikrysset. Det märkliga med Svensktoppen var också att lyssnarna genom sitt röstande premierade musik ur många olika genrer och av högst skiftande kvalitet. En artist och låtskapare som höjde sig högt över genomsnittet var Ted Gärdestad. I dag fick vi höra hans ”Jag vill ha en egen måne”.

”Beautiful”, för att låna en titel från en annan i dag spelad låt, sjungen av Kylie Minogue och Enrique Iglesisas.

Allra sist ett tack till Anders Eldeman för att han som kryssillustrationer använder musik från olika epoker.

I dag spelade han till exempel en gammal favorit, ”Rumba i Balders hage”, signerad Ulf Peder Olrog, och efter den ”Call My Name” med Tove Styrke, en redan stark sångerska som har alla chanser att bli ännu större.

Sommar i P1 med Morton Narrowe

Den nu 82-årige rabbinen i den judiska församlingen i Stockholm Morton Narrowe kom från USA till Sverige 1965 men har sedan blivit kvar här. I sin nya församling mötte han många judar med radikalt andra erfarenheter än hans egna, många av dem människor som, ibland på ett mirakulöst sätt, hade undkommit nazisternas förintelseläger.

I sitt Sommar-program i dag talade han ganska mycket utifrån sin roll som rabbin, vilket kanske inte talar så mycket till just mig, inte för att jag har något horn i sidan till just judendomen utan för att jag inte omfattar någon religion. Men jag känner respekt för att han, enligt vad han själv berättade, tidigt insåg klyftan mellan sina egna och många församlingsmedlemmars erfarenheter och försökte överbrygga den.

Hans berättelse om sitt liv innehöll också ett och annat som var roligt att lyssna till. Jag tänker då främst på Abba Ebans svarsbesök i Stockholm på dåvarande utrikesministern Sten Anderssons besök i Israel. UD anordnade i sedvanlig ordning en stor middag för Eban plus inbjudna gäster, bland dem rabbi Narrowe. Enligt den senare var det ingen höjdarstämning under middagen, men under minglet efteråt blev Narrowe till sin förvåning kallad till ett samtal med Eban, som han inte kände sen tidigare, och han undrade förstås vad den höge gästen ville honom. Det visade sig att Eban var less på tillställningen och ville gå, men eftersom hedersgästens uppbrott också skulle bli en signal till övriga att de nu kunde gå, vågade han inte ens titta på sin egen klocka utan frågade rabbinen hur mycket klockan var.

Hans musikurval rymde ett par låtar, hämtade från det som genom tjänsten i Stockholm skulle bli hans nya hemland. Dels en sång ur den religiösa svenska sångskatten – rabbi Narrowe är ekumeniker: ”Gammal fäbodpsalm” med Busk Margit Jonsson och Monica Dominique. Dels ett nummer hämtat från Jan Johanssons ”Jazz på svenska”, ”Visa från Utanmyra”.

Men mycket av det övriga var hämtat ur den judiska musiktraditionen i vid mening, och där spelade han bland annat artister som finns också i min skivsamling, sådana som Barbra Streisand, Leonard Cohen, Theodore Bikel och Tom Lehrer. Särskilt uppskattade jag här – ett exempel är Leonard Cohens ”Hallelujah” – att Narrowe utförligt berättade om varför han hade valt just den låten, ofta på grund av dess religiösa anknytning.

Fast avslutningslåten, ”Hey Jude” med The Beatles, hade han valt av ett mer världsligt skäl – han kallar sin hustru för just Jude.

Arbeiderpartiet störst också i ytterligare en norsk mätning – men inte riktigt så stort

Arbeiderpartiet är störst också i Norstats mätning för Vårt Land – men inte riktigt så stort som i den mätning jag redovisade här om dagen. I den här mätningen backar partiet med 1,4 procentenheter till 34,4 procent, vilket också det är markant över partiets resultat i stortingsvalet 2013, 30,8 procent.

Dess koalitionspartner i den förra regeringen, Senterpartiet, ökar i Norstat-mätningen med 1,5 procentenheter och får då 5,9 procent, vilket ligger över valresultatet 2013, 5,5 procent.

Sämre går det för det tredje partiet i den regering som föll i höstas, Sosialistisk Venstreparti. Det går visserligen upp med 0,4 procentenheter men ligger fortfarande på en rekordlåg nivå, 2,9 procent, alltså långt under fyraprocentsspärren. I valet förra året fick SV 4,1 procent.

Det parti som främst verkar ha tjänat på SVs nedgång är det blockneutrala Miljøprtiet De Grønne, som i den här mätningen är uppe i 3,8 procent att jämföra med 2 procent i valet.

Liberala Venstre ligger kvar på sitt valresultat 2013, 5,5 procent, och verkar i den här undersökningen inte ha tappat gröna väljare till MDG. Men partiet kan ju ha kompenserat ett sådant tapp genom ett nytillskott av väljare från mittenkollegan Kristelig Folkeparti.

En ny tendens i den aktuella mätningen är nämligen att KrF tappar väljare både till vänstersidan och till övriga mittenpartier. Med 4,2 procent ligger nu partiet strax ovanför spärrgränsen. I stortingsvalet 2013 fick Kristelig Folkeparti 5,6 procent.

För de båda partier, som tillsammans bildar regering, innebär den här mätningen inga drastiska förändringar:

Høyre får 26,6 procent, vilket är nästan identiskt med valresultatet 2013, 26,8 procent.

Och högerpopulistiska Fremskrittspartiet stöds av 14,1 procent – det ligger också still just nu, men på en lägre nivå än i valet i fjol, 16,3 procent.

Sommar i P1 med Andreas Dregen

Dregen, född som Andreas Svensson, numera med namnet Andreas Dregen, finns trots sina framgångar med både Backyard Babies och The Hellacopters inte representerad i mina skivhyllor. Hårdrock tål jag förvisso, men den är inte direkt min favoritmusik.

I dagens Sommar-program hårdstartade han med att spela Ac/Dc, Kiss och Sex Pistols, och sedan följde en hel del av samma slag. Men man fick också höra Bob Dylan i ”Girl From North Country” och John Lee Hooker i ”One Bourbon One Scotch One Beer”, vilken senare passar väl in i ett av Dregens huvudtemata, alkohol och ännu vådligare droger, som han medgav att han hade missbrukat i sådan mängd, att det till slut ledde till en krasch. Jag kan förstå att turnélivet frestar till det här, men kanske borde han tidigare ha tagit varning av faderns alkoholism, som slutade i självmord.

Det som till slut fick honom att välja en annan hållning var uppenbart det barn han efter många försök och mödor lyckades få med sin älskade, Pernilla Andersson. Pernilla förekom också i det här sommarprogrammets musikdel, dels med ”Runmaröpsalm”, dels tillsammans med Dregen i ”Jag och min far”.

Hon fanns också med i ett av det här programmets (och inte bara dess) mest dramatiska händelser, tsunamin i Thailand julen 2004. Det här paret hörde till dem som sveptes med i den första tsunamivågen men som klarade sig tillsammans, så småningom genom att klättra upp på ett tak.

Norska Arbeiderpartiet rekordstarkt framåt

I TNS Gallups opinionsmätning för norska TV 2 går Arbeiderpartiet rekordstarkt framåt, ökar med 3,2 procentenheter till 37,6 procent, vilket är partiets bästa resultat sen 1998. Det här är en anmärkningsvärd ökning sedan stortingsvalet 2013, då partiet fick 30,8 procent och förlorade regeringsmakten.

Nio av tio väljare som röstade på Ap i stortingsvalet 2013 säger, att de skulle rösta likadant i dag, men inte nog med det: Väljare som 2013 röstade på andra partier strömmar nu till Arbeiderpartiet. Partiet får starkare stöd bland kvinnor än bland män; speciellt stort stöd får Ap bland yngre kvinnor.

Sämre går det för Arbeiderpartiets båda samarbetspartners i den förra, röd-gröna regeringen.

Sosialistisk Venstreparti ligger med 3,4 procent (- 1,1 procentenheter) under fyraprocentsspärren, att jämföra med stortingsvalet 2013, då partiet fick 4,1 procent.

Sannolikt har SV tappat väljare både till Arbeiderpartiet och till Miljøpartiet De Grønne, det senare en nykomling som inte tar ställning i blockpolitiken. MDG, som i valet 2013 fick 2 procent, ökar i den här mätningen med 0,2 procentenheter till 3,3 procent och ser ut att så småningom bestående kunna ligga över spärren.

Det tredje partiet i den förra regeringen, Senterpartiet, backar också med 1,1 procentenheter men hamnar då på 5 procent, vilket ligger under SPs valresultat 2013, 5,5 procent.

Ökar en smula, med 0,3 procentenheter, gör yttervänsterpartiet Rødt, som därmed är uppe i 2 procent, vilket också var partiets resultat i valet 2013.

Av de båda regeringspartierna går högerpopulistiska Fremskrittspartiet tillbaka med 1,7 procentenheter till 10 procent, vilket är partiets sämsta resultat sen valet 1995. I stortingsvalet 2013 fick partiet stöd av 16,3 procent. Enligt den här undersökningen är det bara lite över hälften av partiets väljare från valet i fjol som skulle rösta likadant, om det vore val nu. FrP förlorar i ungefär lika stor utsträckning väljare till Arbeiderpartiet och till Høyre.

I gengäld ökar således det ledande regeringspartiet, Høyre, med 1,5 procentenheter och hamnar då på 27,6 procent, vilket är högre än partiets valresultat 2013, 26,8 procent.

Av regeringens stödpartier i Stortinget backar även i den här undersökningen liberala Venstre med 1,3 procentenheter och får då 5,2 procent, vilket är under partiets resultat i stortingsvalet 2013, 5,5 procent. Norska valforskare (dubbeltydigheten är svensk!) hävdar att det också miljöprofilerade Venstre är ett av de partier, som bidrar till uppgången för det blockneutrala Miljøpartiet De Grønne.

För Kristelig Folkeparti är läget stabilt: Partiet får nu liksom i den förra mätningen 4,6 procent. Men i stortingsvalet 2013 stöddes KrF av 5,6 procent.

Sommar i P1 med Evabritt Strandberg

Dagens sommarpratare, Evabritt Strandberg, har jag förstås sett både på film och på teater, och en av hennes sammanlagt rätt många makar, Sven Wollter, talade jag med under en middag för inte så vansinnigt länge sedan. Mitt första riktigt starka intryck av henne fick jag genom LPn ”En sång, ett vapen”, utgiven 1965. En av sångerna på den, sjungen av Jan-Olof Strandberg, den antifascistiska ”Den svarta tuppen”, spelade hon för övrigt i sitt Sommar-program i dag i samband med en ganska dråplig historia om när hon utan att först ha bett om lov lånade Sven-Bertil Taubes sommarhus i Spanien. För egen del tog jag med den här motståndssången i min arbetarrörelsesångbok från 1970, ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”.

Fast Evabritt Strandberg personligen har jag aldrig träffat.

Som sommarpratare har en person som Evabritt Strandberg två uppenbara fördelar. Dels är hon med sin mångåriga rutin från scen och film en livfull berättare som man verkligen lyssnar på. Dels finns det i det hon berättar om ganska mycket som åtminstone jag som teater- och filmintresserad och även samhällsintresserad lyssnare kan relatera till.

Ännu bättre blev det här av att hon var så personlig, i något fall utlämnande. Hon berättade om en barndom, som rymde föräldrarnas konfliktfyllda skilsmässa och moderns knapra ekonomi. Ännu djärvare var det att berätta om inspelningen av samlagsscenen i Widerberg-filmen ”Kärlek 65”, som ett tag blev så intensivt intim, att Keve Hjelm måsta avbrytas innan det hela övergick till att bli ett riktigt samlag.

Roligt var det också att få en glimt av hur det gick till, när hon, trots att hon var självsvåldig och ibland hade svårt att passa tider, blev antagen på Dramaten av Ingmar Bergman, som hade noterat dessa hennes brister men ändå ansåg att hon var ”en begåvad jävel”.

Musiken i hennes sommarprogram var genomgående värd att lyssna på: Gipsy Kings, Charles Trenet, Frank Sinatra & Quincy Jones, Cornelis Vreeswijk, Peggy Lee, Liza Minelli, Monica Zetterlund. Kul också att låtlistan innehöll en del som var lite mer ovanligt: Lina Wollter och Kongo Allstars med ”Only Dead Fish Follow the Strem” (ett bra politiskt budskap!) och ”Bellmans epistel numero 9” med elever från Kungsholmens gymnasium.

Skicka henne dit där hon hör hemma – annars dukar Jimmie Åkesson under

Från Visby kördes i kväll programmet Kall sång i Almedalen med Jimmie Åkesson som körledare.

När det var klart, slog vi om till den andra SvT-kanalen och såg där Allsång på Skansen.

Där var det värme och glädje, och i publiken syntes, sjungandes svensk allsång, en ung dam i hijab.

Sommar i P1 med Helene Ripa

Helene Ripa tog guld på längdskidor 15 kilometer i Paralympics i Sochi i år. Jag hör till kategorin som aldrig någonsin läser sportnyheterna i media, vare sig de rör handikappidrott eller annan idrott, men jag ser och hör ju till exempel nyhetsprogrammen i etermedia, så jag har åtminstone noterat den där guldbragden.

Jag är ingen idrottshatare men för mig är särskilt tävlingsdelen av idrotten helt främmande. Likväl kan jag förstå lusten hos en handikappad tjej – Helene Ripa fick vid 14 års ålder på grund av en elakartad cancer ena benet bortopererat – att ändå prestera, i Ripas fall som simmare och skidåkare, det senare rimligen en mycket svårare idrottsgren i ett fall som hennes.

Till plussidorna med hennes Sommar-program hörde också att hon ibland, genom ett litet darr på rösten, visade sina egna känslor inför det hon berättade.

När det gäller musiken i programmet, spelade hon mest låtar som förmodligen speglar den fart och fighting spirit som säkert har bidragit till att ta henne vidare.

Bara några få av de artister hon spelade – Eric Gadd, Elvis Presley, Bee Gees – är bekanta för mig, men jag noterade med glädje att hon hade använt Lars Hollmers mycket vackra ”Boeves psalm” som bröllopsmarsch på sitt eget bröllop.

Danmark: Socialdemokratiet etta men med Venstre i hälarna

Den senaste mätningen från Voxmeter återställer den förväntade ordningen bland de i dag tre största partierna i Danmark.

Största parti, om än relativt knappt, är Socialdemokratiet med 23,7 procent (22,5 procent i Berlingske Barometer). Voxmeters aktuella resultat ligger på nåbart avstånd från partiets resultat i 2011 års folketingsval, 24,8 procent.

Men hack i häl har Socialdemokratiet även i den här mätningen borgerliga Venstre med 23,2 procent (21,6 procent i barometern). Det här är en återhämtning efter de stora opinionsförluster partiledaren förorsakade partiet, men fortfarande är det en bit kvar till partiets resultat i valet 2011, 26,7 procent.

I den här mätningen ligger högerpopulistiska Dansk Folkeparti på tredje plats, men markant lägre med 17,0 procent, vilket kan jämföras med det betydligt högre barometergenomsnittet på 20,5 procent. Var partiet nu än ligger, ligger det mycket högre än i folketingsvalet 2011, då det fick 9,2 procent.

Konservative Folkeparti ligger med 5,2 procent aningen över, men med 4,5 procent i barometergenomsnittet aningen under valresultatet 2011, 4,9 procent.

Det andra mittenpartiet, Liberal Alliance, som i folketingsvalet 2011 fick 5,0 procent, ligger nu på 5,1 procent (5,4 procent i barometern).

Vänsterliberala Radikale Venstre, som sitter i regeringen tillsammans med Socialdemokratiet, låg under lång tid under sitt stöd i 2011 års val, 9,1 procent, men ligger i den aktuella mätningen på 9,6 procent och i barometergenomsnittet på 9,1 procent.

Socialistisk Folkeparti, som lämnade regeringen, tycks ha gynnats av detta och får i den aktuella mätningen 6,9 procent (6,5 procent i barometergenomsnittet), men än är det en bit kvar till partiets resultat i 2011 års val, 9,2 procent.

Dess konkurrent, den rödgröna och feministiska Enhedslisten får i den aktuella mätningen 8,6 procent (8,8 procent i barometern), vilket, om man ser till tidigare mätresultat på över tio procent, tyder på en återströmning av väljare till SF. Fortfarande ligger Enhedslisten dock en bit över sitt valresultat 2011, 6,7 procent.

Norska invandrare vänsterröstar – men Høyre har gradvis ökat sin röstandel bland dem

Norge har under lång tid haft en mycket lägre invandring än Sverige, men andelen invandrare har under de senaste åren ökat. Tre forskare vid Statistisk sentralbyrå har nu undersökt hur invandrarna röstar. Jag refererar här data ur en artikel i tidningen Klassekampen.

Høyre hade i 2011 års kommunval ett mycket lågt stöd från invandrare från Asien, Afrika och Latinamerika, 13 procent, men i stortingsvalet 2013 ökade partiet den här andelen till 26 procent (att jämföra med valresultatet, 26,8 procent). Bland invandrare från europeiska länder har Høyre till och med en högre röstandel än i befolkningen som helhet.

Vänsterpartierna har fortsatt högt stöd från invandrare från Asien, Afrika och Latinamerika, men här faller uppslutningen snabbt. I kommunvalet 2007 röstade 78 procent på Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstreparti eller Rødt mot 72 procent i kommunvalet 2011 och 64 procent i stortingsvalet 2013.

I motsats till vad som är fallet för resten av befolkningen röstar männen i invandrargruppen mer vänsterorienterat än kvinnorna,

Invandrarna finns till mycket stor del i osloområdet: Där har nu 17 procent av de röstberättigade invandrarbakgrund. Andelen är mycket lägre om man ser till hela landet. Vid stortingsvalet 2005 utgjorde invandrarna bara 3 procent av väljarna. I fjol utgjorde de 6 procent.

I den här undersökningen räknar man inte bara personer som själva har invandrat utan också i Norge födda barn till invandrare till gruppen invandrare. Nämnas bör också att bara häften av de cirka 400.000 personer som har rätt att rösta i kommunvalet har norskt medborgarskap och därmed rätt att rösta i stortingsval.